Ikväll skulle vi longera hästarna lite. De behövde nog springa av sig lite så de inte får alldeles för mycket träningsvärk sen igår. Serstök förstår inte riktigt vad hon ska göra, hon vill helst bara gå efter en vilket blir helfel. Jag har aldrig lärt mig riktigt hur man ska göra, utan Guffi har lärt mig eftersom han redan kunde när vi började bekanta oss med varandra. Så det är svårt för oss alla att få till det med Serstök.

Vi fick börja från början med henne och lära henne att gå framåt, inte runt runt, när man står vid bogen eller längre bak. Hon förstod tillslut vad vi ville, fast hon blev riktigt irriterad på mig där ett tag. Tjuriga ston alltså, tur jag har min goa valack.

Frida fick longera Guffi en stund också och han skötte sig fint med henne, fast hon tyckte han var lite nervös och reagerar lite starkare på små rörelser som kanske inte Serstök gör. Han fick trava av sig med mig sen och hade ett trevligt steg. Sedan sprang vi lite tillsammans på vägen, fast Guffi tyckte visst jag skulle springa i djupsnön i diket... ett försök till att ge igen för igår kanske? Han såg ut att tittade på mig som om det inte var meningen, men jag vet inte jag.

Vindur fick en tvätt mot regnskållorna som verkar bli mycket bättre. Frida upptäckte då att en av handdukarna de använde senast hade frusit. Den stod rakt ut/upp helt av sig själv.

 

Jag körde hem i overallen och de nya vinterridskorna. Jisses vad hal kopplingen blev! De andra pedalerna var det inget fel på men kopplingen kändes glashal, så dom skorna kan jag inte köra med.