Fobier

Ibland krånglar man verkligen till det för sig själv. Jag är verkligen livrädd för ormar, bara tanken gör mig nervös. I söndags var jag i stallet helt själv och tanken slog mig "vad gör jag om det kommer en orm!?" Sen satte hjärnan fart och det gick inte att stoppa. Skulle longera Guffi så tog bara in honom och redan från hagen var han nervös. Under longeringen kändes han spänd, mot slutet slappnade han av lite, men han gjorde ett hopp upp i luften och tänkte springa ifrån mig vid ett tillfälle. Riktigt uppstressad var han då. Vilket han sällan brukar göra vid longering om det inte är något som skrämmer honom.
 
Vi gick sen ut på grusvägen och det var då jag insåg, det var jag som gjorde honom sån där. Jag gick och var nervös över ormar, klart som tusan att Guffi också blir nervös och spänd då. Jag hade inte tänkt på det först och tyckt han var ovanligt stirrig, men det hade ju en rätt simpel förklaring. Tur jag insåg det till slut iallafall.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Ja, tur att du insåg det, men det är inte alltid så lätt att hålla ordning på tankarna och oron.

Svar: Ja, fast då kände jag mig lite dum, men det är svårt att få stopp på de där tankarna. Idag ansträngde jag mig att inte tänka på ormar och då gick det mycket bättre :)
guffiframidfelli.blogg.se

2013-07-23 @ 17:37:34 / URL: http://videungens.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0