Ja, det är väl vad folk hade trott om de såg mig idag. Alla utom min tränare, som gav mig idén. Tur att jag var själv på gården när jag höll på. Idag kände jag mig lite mer positiv och Guffi busade till det från hagen och gjorde mig lite gladare. Tog in Vindur och Serstök och släppte bara ut Guffi ur hagen. Han gnäggade efter Serstök innan han  ställde sig och åt gräs på en gång så jag fick gå tilbaka efter honom. Då springer han före mig raka vägen in i stallet. Han som aldrig rör på sig i onödan.Det har varit molningt och inte så varmt hela dagen, så han kändes piggare idag.

 

Guffi är en riktigt sucker för beröm så jag började redan när vi var på väg ut ur stallet med att berömma varje litet steg han tog. Han gick inte raka vägen ut så att säga. Sedan ställde jag honom på stallplanen och började hoppa runt, vifta på armarna, skutta hit och dit och hoppa brevid honom samtidigt som jag höll i sadeln. Jag gjorde det för att han ska lita på mig, så jag kan lita på honom tillbaka. Jag är inte farlig bara för att jag rör mig. Först var han misstänksam, men tillslut såg han lugnare ut och liksom accepterade att jag betedde mig som en galning. Jag hoppade så mycket att det brände i benen, men det var nog värt det. Ibland följde han med mig runt när jag hoppade runt honom, så han tog det hela med ro skulle jag säga. Sen red jag lite från marken, kollade så han var med och lyssnade fast jag hade det bettlösa tränsen. Bara fram, stopp och svänga, inget mer avancerat än så. Sen hängde jag på sadeln, gick några varv, hängde igen och satte upp. Skrittade ett varv och började sedan om med lite hopp och skutt emellan. Lugn häst för det mesta. En gång dunsade jag ner lite hårdare i marken vid avsittning så han röck till men jag fortsatte hoppa som om ingenting. Sista gången jag satte upp grejade han med min fot så jag spände mig och han gjorde likadant. Vi tog en sväng på grusvägen ut till stora vägen, trav bort och en flack galopp tillbaka, men det spelade ingen roll hur det såg ut eller så, jag red iallafall min häst och var glad.

 

Jag måste skärpa till mig och faktiskt träna på uppsittning oftare, vi behöver det. Ta en dag i veckan och bara träna på det. Jag får heller inte glömma att när jag har en dålig dag så smittar det av sig på Guffi och allt blir dåligt. Han är så lätt påverkad och känslig, det vet jag men glömde nog bort det här en stund. Och att komma till stallet ska vara roligt, man kan släppa alla måsten och annat för en stund och njuta. Det är tur jag har min tränare som kommer med galna idéer som faktiskt verkar fungera.