Jag är helt lyrisk men så jäkla trött samtidigt så jag vet inte var jag ta vägen! Vi red lektion för tränarFrida idag, antagligen den sista innan vi flyttar. Men fan vad bra det gick! Min häst har aldrig gått så där bra med mig! Det kändes nästan overkligt. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för att ni ska förstå hur fin har var. Kommer ni ihåg filmen från i februari när Frida red honom i det här inlägget? Han gick fan bättre idag, med mig! Helt ofattbart vad vi kan och hur långt vi kommit bara det senaste året tack vare tränarFrida.

 

Gick in med inställningen att jag skulle stänga ute allt vad andra höll på med och ljud runt omkring, den enda jag skulle lyssna på var Frida. Det resulterade i en häst som inte brydde sig heller om något annat än mig och Frida. Fick börja själv på en åtta ungefär. Fast med tre konor på varje sida som jag antingen flyttade, böjde eller gjorde små volter runt. Han måste som jag sagt förut sysselsättas med olika saker för att inte tröttna och slarva. Allt gick riktigt bra förutom att flytta åt vänster. Jag är svag i vänster, han i höger och det resulterar i en ostkrokhäst med bogen på vilovägar och en ryggare som inte vet vad hon ska göra. Åt höger behöver jag bara tänka "flytta" så flyttar han, då blir man lite frustrerad på sin kropp när det verkligen inte fungerar åt andra hållet. Så det fick jag hjälp med, måste bli bättre med yttertygeln helt enkelt och släppa inner.

 

Vi övergick till tölt och det kändes rätt bra, men han är ju expert på att veta vad han ska göra för att få mig ur balans osv. Han har tydligen hittat ett väldigt bra sätt för dra mig ur sadeln som Frida skrattade glatt åt. Så då tog hon tyglarna från marken och jag fick bara driva. Då kunde han inte dra mig ur sadeln och Frida kunde korrigera från marken. Kändes jättekonstigt först med var jag skulle ha händerna men tillslut fick jag till det. När jag sen fick ta över tyglarna kändes det mycket bättre. Han gick inte emot bettet, och jag tror poletten trillade ner för mig. Jag kände tydligt i vilken sekund jag skulle driva, flytta, böja eller vilken korrigering som nu behövdes. Frida stod mest bara där och sa "Ja, när jag inte säger något så är det bra." ÄNTLIGEN! När hon sen gick och hjälpte Frida och Serstök kunde vi fortsätta på egen hand med lika bra resultat. Det brukar ju haverera totalt i vanliga fall. Men vi körde lite övergångar på egen hand, så fort han jobbade rätt saktade vi av. Och det fungerade lika bra i båda varven! Han har ju sina trix när det blir jobbigt och han försöker komma undan men jag tror jag äntligen fattat vad jag ska göra för att komma runt dom. Och han fick inte ett enda damputbrott idag faktiskt.

 

Jag har gärna fortsatt i all oändlighet men Guffi började kännas trött, så vi avslutade och jag gick hem. Då hann mina tår tina för idag var det kallt. Det blev premiär för täckbyxorna och pannband under hjälmen idag. Så jäkla nöjd är jag idag med min fantastiska häst!