Ridtur med munfunderingar
Min foderhäst blir också lätt hård i munnen. Det är väldigt frustrerande. Jag tror inte att det är för att han har några problem med mun eller bett, utan för att han helt enkelt vill ha ett rätt ordentligt stöd från handen. Tråkigt, men det är något vi försöker arbeta bort..
Kika gärna in på min blogg, och säg vad du tycker om utvecklingen på min foderhästs, Faxi, tölt! Vore härligt med lite åsikter.
Sv: Då förstår jag att du blir fundersam.
När min foderhäst blir alltför hård, så att det inte längre blir trevligt med ridningen, så måste man påminna honom om att man inte vill ha honom hängandes i handen. Jag brukar göra sås att jag ställer honom åt vardera håll, tills han släpper efter lite. Oftast så brukar det fungera, men fungerar det inte så har jag en liten handaktivitet vid ridningen, och försöker dessutom rida mycket svängar och hålla honom aktiverad så han får tänka lite på annat. Det brukar hjälpa. Hoppas du förstår!
Du ska nu också ha i åtanke att min foderhäst inte är känslig i munnen, utan som tidigare nämnt snarare vill ha en tydlig tygelkontakt för att känna sig trygg.
Mammas Gylling är också extrem känslig i munnen och tjaffsar lätt för att hon inte är nöjd med betten. Mest rider hon med rakt bett. Nu på tävlingen så hade hon fått ett "brännsår" (alltså bara lite röd) av det raka bettet, nu har hon ljus hud så hon är extra känsligt också. Till saken: domarna tipsade henne att testa bettlöst alternativ för dom tyckte verkligen inte att mamma red med hård hand. Dom rekommenderade det bettlösa (nån form av sidepull) och variera med ett tredelat bett som inte ger lika mycket friktion.
Vi provade lite i söndags helt kravlöst och då tyckte mamma att hon kändes mycket bättre men att just svängandet är aningen svårare.
Nu blev det visst en hel roman men slutsats prova det bettlösa eftersom Guffi är en känslig kille:) Vad gäller övningar behöver jag läsa inlägget innan ordentligt först:)
Nu är ju inte Dimma o Guffi samma typ av häst men Dimma är ju typen som mer än gärna blir tung och hänger i handen (och jag den typen av ryttare;)). Kanske kan det ge lite inspiration:)
Senaste tiden har vi tränat på att skritta på lång tygel ganska fort för att rörelsen riktigt ska gå igenom kroppen. Sen jogga på lång tygel i trav (om det går annars halv lång utan krav på samling). Sen galopp där hon får gå kravfritt först och sen rider jag ihop henne där och då ska hon vara ordentligt varm. Sen börjar vi träna alla andra övningar. Det har funkat väldigt bra för Dimma. När jag rider henne mer samlat så har jag låga breda händer för att visa henne vägen så att hon förstår att hon ska länga överlinjen.
När hon sen ändå vägra använda bakbenen så rider jag tölt, halt, rygga och rivstart fram då brukar hon galoppera innan bakbenen aktiveras.
Kan det va så att han är lite trött i pälssättningen det är ju ändå en varm höst?
Halvhalter och serpentiner är vad jag brukar greja med när Rósa känns hård, men det kanske inte funkar på alla hästar. När är han senast kollad i munnen förresten?
