Efter några dagar hemma med snor och feber blev jag less i fredags och åkte till stallet. Där blev jag oplanerat kvar i 4 timmar. Jag skulle bara tömköra en lite stund. Och det gjorde jag, i djupsnö. Jag tyckte nog det var jobbigare än Guffi. Så går det när paddocken är oplogad. Särskilt bra gick det inte heller, Guffi var pigg, det var inte jag, tömmarna trasslade ihop sig hela tiden. När jag inte orkade mer fick han vara lös och upptäckte att matte inte stängt paddocken. Smartskaft! Han stannade iallafall halvägs upp i backen och tittade på mig. Efteråt kom det ut en hel hög med folk i stallet. Lite barnridning och tolkning efter Hugur skulle de syssla med. Då kunde jag inte åka hem och det slutade med att jag fick vara försökskanin. Ut i djupsnön på en madrass som begravdes under snön. När vi vände och körde i samma spår tillbaka gick det mycket bättre, men barnen fick åka på vägen istället.

 

I lördags följde jag med till Härnösand och Karin Åbergs butik. Jag har faktiskt aldrig varit där, rätt otroligt nog. Några timmar spenderades bland mängder av hästgrejer, men bara ett nackstycke följde med mig hem. Ett i biothane blev det faktiskt. Jag ska ju fixa ett träns med en specialbeställt pannband, men det nackstycker jag köpte begagnat för ett tag sedan var för kort för Guffis jättehuvud.

 

Igår hade vi -20 men jag ville ändå åka ut, så jag bylsade på mig och åkte. Hämtade Guffi och gick direkt till rundkorallen där vi sprang runt i djupsnön en stund tills vi var varma. Sen gick vi ner i den nu plogade paddocken och sprang lite mer. Lite flytta och följa inte Frida blev det också.