Ridning i mörker

Igår red vi ut för första gången i mörker på väldigt väldigt länge, jag kommer faktiskt inte ihåg senast jag gjorde det. Vi har varit ute i skymning, strax innan det blir kolsvart men det var länge sen det var mörkt när vi red iväg. Sofi som red Nina förut har börjat rida Spes så vi red med dom. Spes och Guffi är lite förtjusta i varandra, speciellt från Spes sida så jag tror de var glada av att få umgås med varandra nu när de inte går i samma hage längre. Reflexbootsen jag köpte förra året passar iallafall inte, så om någon vill ha ett par i storlek liten cob

 

Det gick iallafall riktigt bra, han bjöd på några riktiga wow-upplevelser i båda skritt, trav och tölt. Han bjöd på en, för Guffis del, ökad tölt utan rollningar. Han bara flöt fram och jag förstod inte riktigt vad dom hände där. Fin och bärig trav då och då, och skritten bitvis på hemvägen. De blev lite övertaggade efter den långa galoppbacken först men när han lugnade ner sig, kunde skritta på långa tyglar men med en ärlig bjudning framåt kändes det riktigt bra. Kanske var det mörkret som gjorde att jag fick gå på känslan istället för vad jag såg, eller så hade han bara en väldigt bra dag! Man kanske ska blunda ibland när man rider?

 

Rider du med pannlampa? Jag tänkte rida ner till samhället igår och skritta en tur där visserligen asfalt med det är gatubelysning. Men Dimma var inte jättesugen på vägen ner mycket läskiga saker vid husen (det partiet dör det inte finns belysning) ändå var det månsken, så det var ju inte kolsvart:(

Haha, blunda inte allt för mycket då bara, då kan det ju hända att ni hamnar i Skåne bäst vad det är ;) men kul att det gick så bra!

Sv: Ja och det finns ett rätt rotigt hus längre fram med massa grejer i trädgården och några får så jag gjorde nog rätt i att vända:)