Idag har jag varit på arbetsintervju och har sedan igår tänkt mycket på det här med egenskaper. Vad är egentligen en bra eller dålig egenskap? Många egenskaper kan ju vara både och, eller bra i en situation men dålig i en annan. Som exempel, det här med att jag alltid är väldigt uppmärksam på min omgivning (förutom när jag tittar på tv enligt sambon = okontaktbar tydligen). Det är ju väldigt bra i ett jobb, jag har koll på allt som händer runt omkring mig och kan agera utifrån det jag ser och hör. Men när jag sitter på hästryggen är det en rätt dålig egenskap, speciellt om jag rider tillsammans med någon. Guffi går ju som bäst när vi är själva och det är ju inte så konstigt när ryttare sitter och tänker på vad andra gör under tiden. Inte konstigt att han blir förvirrad och det slutar i kaos ibland. Jag har tränat väldigt mycket på detta, och när jag rider själv nu för tiden stänger jag ute omgivning tillräckligt mycket för att koncentrera mig på oss. Men det är inte helt lätt när någon annan rider samtidigt och ännu värre blir det när den andra får instruktioner av en tränare eller pratar med någon samtidigt. Då måste jag verkligen koncentrera mig på att stänga ute allt annat. Samtidigt kan det vara bra, eftersom jag märker tidigt om det kommer en bil, någon öppnar en dörr osv och då reagerar inte Guffi lika stark på plötsliga rörelser och ljud.

 

Det är samma sak med mina vanor och rutiner. Jag är en sån person som ville göra saker på samma sätt varje gång. Jag måste ta på mig vänster strumpa först, jag måste gå på toa innan jag borstar tänderna på kvällen osv. Ibland känner jag mig som Sheldon Cooper, jag har faktiskt en "my spot" i soffan där jag nästan alltid sitter och det är inte bekvämt någon annanstans i soffan. Det här kan vara en dålig egenskap på ett jobb eller när man hamnar i en situation när mina rutiner inte går att genomföra. Jag har kanske lite svårt att ha en arbete där man måste vara spontan eller det är olika rutiner hela tiden. Får jag dock göra saker på samma sätt varje gång så lär jag mig det väldigt fort. Men det är en bra egenskap när man har en häst som Guffi, för han behöver också vanor och rutiner för att bli trygg och lugn. Jag börjar alltid borsta på hans högra sida och använder borstarna i en viss ordning. Vi gör det mesta i samma ordning varje gång och det passar ju oss båda väldigt bra. En nackdel är ju dock att det kanske inte går så fort alla gånger, vi gör saker i våran takt helt enkelt så det får folk leva med.