Ja, det är väl lika bra att vänja honom på en gång eller? Efter samma väg som stallet ligger finns en travstall men en del hästar. Dom brukar vara ute och köra på vägen där vi idag red tillsammans med Hugur och hans medryttare. Jag har bara sett dom vara ute en och en, och i söndags mötte vi en och han tog det väl rätt bra. Idag när vi inte ridit allt för långt från stallet börjar Guffi spänna sig och då hör jag hur det kommer en bakom oss. Hugur var framför så vi hade en rumpa att hålla oss vid. Den första kommer närmare och Guffi kör ut rumpan, så han tvingas sakta ner lite, sen kommer det en till...och en till! Alltså, ja, Guffi tyckte ju inte dom var det roligare han träffat, men höll sig i skinnet. Men dom visar ingen respekt alls, jag förstår att travhästar tränas för att springa så fort som möjligt, men de kan väl iallafall sakna ner när man möts. Vi tog ju inte upp mer än 4 meter efter den 4km långa vägen. Under ridturen körde dom om oss och mötte oss hela 6 gånger, eftersom de höll på och vände flera gånger. Så det blev chockbehandlig för Guffi och förhoppningsvis kanske det gjorde att han vant sig. När vi nästan var tillbaka i stallet mötte vi en travhäst och den var inte alls farlig, men det var ju bara en och det gick inte riktigt lika fort.

 

Nog om travhästar, resten gick iallafall bra. Det blev mycket skritt eftersom vi inte visste om huliganerna skulle komma tillbaka eller inte. Man vill inte direkt trava eller tölta när de kommer i full kareta bakom en. Det blev iallafall några sträckor med riktigt bra tölt. Hugur och Guffi hade samma bekvämlighetstempo så de passar väldigt bra att rida ihop. Det är så jäkla skönt att kunna rida tölt långa sträckor äntligen! När vi är på väg att tappa den kan jag lätt korrigera så vi inte gör det. Långa stunder bjöd han på en fin form och ryggen var med. Lite trav hann vi också med och en lång räsergalopp upp för en lång backe så snön sprutade. Något vi måste träna på är att hålla avståndet till hästen framför. Han vill väldigt gärna gå med hela ansiktet i rumpan på hästen framför, vilket inte är så uppskattat av alla. Hugur bryr sig för det mesta inte, men det ska ändå tränas på. Han har kommit på en taktik. När jag fått honom att gå en bit ifrån sträcker han fram nosen så han ändå när. Från och med nu är det en metersregeln som gäller!