Idag red vi ut själva för första gången i nya stallet! Det gick inte helt smärtfritt men vi kom runt iallafall. Jag började dessutom med att hoppa upp på stallplan. Det är lite trångt där men det gick bra ändå. Han ville inte gå den övre vägen för där satt det en hund hos grannen och skällde på oss, så vi tog den längre nedre vägen till åkern.

 

Först fick vi problem när vi skulle ut på åkern, men jag lyckades övertala honom tillslut. När vi sen kom fram till bron vägrade han gå över så tillslut hoppas jag av och vi gick över istället. Sen hoppade jag upp igen och han började faktiskt gå under tiden men det gick bra ändå. Lite spänd blev han men inget mer än så. Vi gick 10 meter till innan det tog stopp igen. Där var det bara en övergång över ett dike där det fortfarande var is och massa vatten, så det var ju livsfarligt att gå över. Så jag fick hoppa av igen, gå förbi och hoppa upp igen. Så vi fick lite uppsittningsträning på ovanliga ställen idag. Sen galopperade vi upp för en backe och när det började gå nerför igen tyckte han vi kunde prova att gå hemåt igen så det blev volt på volt på volt. Men vi kom iallafall några meter framåt varje gång. Tillslut kom vi ut på vägen. Jag hade tänkt rida runt åkern och tillbaka samma väg bara, men Guffi kände igen sig och kom på var man kunde gå hemåt så vi tog vägen istället fast det blev längre.

 

Då gick det mycket bättre. Han var fortsatt spänd i början men när han fick springa började han slappna av mer och mer och bjöd på mycket bra tölt idag. Lite rollig bitvis eftersom han gärna töltade i lite högre tempo än vad han egentligen orkar, men vi behöver träna på styrkan där så han fick rulla på. Lite galopp i några uppförsbackar blev det och när vi sen började skritta av var han helt lugn även om han hade bråttom hem. Även om vi hade en del problem i början tycker jag det var en helt okej första ridtur själva. Han blir som sagt osäker och får för sig att nä nu går vi hem istället, men han är egentligen inte rädd och behöver bara bli lite övertygad om att det går, i hans takt. Kanske lite dumt av mig att ta en väg vi delvis aldrig gått förtut, men det är den enda korta vägen som går runt och man inte behöver vända.

 

När vi kom tillbaka såg jag hur stora regnmoln närmade sig och jag hann precis släppa ut Guffi i hagen och ta in alla saker innan regnet kom. Ibland har man tur, men det kändes rätt uppfriskande med regnet efteråt, som sommarregn ungefär. Jag stannade i sadelkammaren en stund och gjorde rent sadeln och träns tills regnet dragit förbi.