När livet vänds upp och ner
Det är sällan jag skriver något personligt här, men det här känner jag att jag behöver skriva. Den här bloggen handlar om Guffi, men han påverkar på sätt och vis också av det här. Det är en ganska stor förändring och det börjar bli svårt att skriva utan att avslöja det. Om ni varit uppmärksamma på Facebook och Instagram så kanske ni redan förstår, en del av er vet redan. Jag och Emil har flyttat i sär och jag bor nu hemma hos mamma sedan 3 veckor tillbaka.
Jag tänker inte gå in på detaljer, men efter 4,5år tillsammans har vi glidit isär och blivit mer som vänner helt enkelt. Även om det känns tugnt vissa stunder går det ändå rätt bra. Det jag saknar är någon att prata med om det mest. Visst det går med mamma, men ska jag prata om en serie med henne måste jag återberätta allt innan för att hon ska förstår. Det blir liksom inte samma sak. Jag ångrar också att jag inte hållt kontakten med fler vänner, för nu känns det lite ensamt att inte ha så många att umgås med. Tur är har jag iallafall världens bästa mamma som alltid ställer upp. Och ni som är inne här och läser och kommenterar, även om vi inte träffats, känns ni som mina vänner. Jag uppskattar verkligen att ni tar er tid för oss och läser min långa utdragna inlägg. Utan Guffi skulle jag nog inte klara av det här så bra, att få åka till stallet och bara andas och umgås med honom är det bästa som finns. Jag får dessutom bo med Müsli igen, och Blixten. Dessutom flyttade min systers katt hit igår så nu är det katter överallt.
Jag har också fått goda nyheter de senaste veckorna. Som jag skrivit tidigare har jag fått jobb i höst som skolfotograf, men nu har jag också fått jobb i sommar. En heltidstjänst som jag tror kommer bli riktigt roligt, även om det inte har med fotografering att göra. Så det kommer nog lösa sig för mig, även om det just nu är lite snålt med pengar. Det jag ser framemot mest med att få bo någonstans som bara jag bestämmer över, är att jag kan har tavlor med Guffi, hästnörd som man är!
Kommentarer
Svar:
Det känns bättre och bättre, det är mest omställningen från att ha bott med någon så länge som känns konstigt och lite jobbigt nu i början. Jag vet inte om jag har så mycket gemensamt med mina gamla vänner och det känns så konstigt på något sätt, tänk om man sitter där och har inte ett dyft att prata om? haha :) Men jag har ju några iaf, den jag umgås mest med bor just nu i Piteå men hon flyttar hem till sommaren så då känns det nog lite bättre. Jo, Müsli har bott här hos mamma i några månader nu och har blivit en riktig utekatt, hon vill aldrig gå in. Därför det är skönt att bo här, för jag får bo med henne :)
guffiframidfelli.blogg.se
Svar:
Det blir bättre och bättre, det är hela omställningen som är jobbig när man bott så länge tillsammans. Tack! Det är väldigt skönt att det löst sig nu äntligen efter ett halvår nästan.
guffiframidfelli.blogg.se
Svar:
Det känns bättre och bättre, men har man bott tillsammans så länge är det en stor omställning, det är nog det som är jobbigast. Ja, det är himla synd att vi bor så långt ifrån varandra, hade varit roligt att umgås mer än vi gjort. Jag tycker det är svårt att hitta kompisar som är som du och jag, inte så "ut och festa" varje helg utan kan tycka det är roligt att sitta hemma eller gå en sväng i skogen. Fast dom flesta brukar väl växa ifrån allt det där festandet, men då får dom väl barn istället.Tack, det känns väldigt bra att det äntligen släppte med alla jobb man sökt det senaste halvåret :)
guffiframidfelli.blogg.se
Svar:
Men ord kan göra mycket också, tack! Det är synd att vi bor i ett så avlångt land :)
guffiframidfelli.blogg.se
