Igår trotsade jag och Guffi regnet och red ut en sväng. Det var helt tomt i stallet och Guffi verkade bli lite förvirrad av att komma tillbaka till gården, när flocken hans är en bit bort och han såg ingen annan häst från stallet. Men grabbarna är ju kvar där än så länge så efter en stund kunde han skymta dom. Han blev så där stirrig och kunde inte stå stilla eller slappna av. Så jag pratade med honom och sa att det är lugnt, dom står där borta, du behöver inte vara orolig. Och han blev faktiskt lite lugnare och det kändes inte som att han skulle explodera när som helst som det annars brukar göra när han är på det där humöret.

 

Så red vi ut, och Guffi gnäggade åt grabbarna när vi gick från gården. Premiärtur upp på berget själva blev det idag. Det gick riktigt bra, enda gången han inte vill gå var när vi skulle ut ur paddocken. Annars gick han framåt hela tiden. När man kommit halvvägs upp för långa backen kan man gå ner genom skogen och där ville han så klart svänga in, men vi kunde enkelt gå förbi. Väl uppe på berget blev det trav och galopp bortåt, sedan svängde vi ner på den nedre vägen och töltade tillbaka. Gick genom skogen ner sedan eftersom han alltid vill ta den vägen.

 

Idag däremot fick Guffi vila och jag har ridit Hugur istället. Hans husse hoppar på kryckor och hans ena medryttare har åkt utomlands så han behövde motioneras lite. Det regnade så klart idag också. Det gick väl inte så jättebra, första gången jag rider honom så man kan väl inte förvänta sig så mycket. Dessutom hade jag behövt ett spö på den gamla pensionären. Fast vi är faktiskt födda samma år han och jag. Men det är iallafall roligt att få rida någon annan häst ibland, jag blir så insnöad på Guffi. Så jag provade det här med att böja runt skänkeln och det fungerade på Hugur med, alltså gör jag fortfarande rätt. Han är en riktig läromästare och kan mycket, men går lite trögt. Först höll vi på i paddocken och när jag tyckte vi kunde ta en liten sväng ute också, hade han andra planer efter halva vägen runt sjön. Tvärvägrade alltså. Så vi vände och tog några varv trav i paddocken, då kändes det som att vi avslutade lite bättre.

 

Jag är iallafall väldigt glad att min häst är den han är. Det märker man när man rider andra hästar. Han är precis lagom känslig (en bra dag), lyssnar och vi förstår varandra. Ibland räcker det med tanke så gör han. Och när han får för sig att inte vilja gå framåt går han faktiskt att övertala tillslut.