Igår kväll hade vi stallmöte och efteråt var några av oss kvar och tittade på första Eyjolfurfilmen. Vad jag insåg under tiden vi såg den var att jag slarvat något kopiöst med förhållningar och halvhalter den senaste tiden, ja kanske halvåret. Inte konstigt att det känns som att det inte händer något med tölten när det inte ens blir rätt med grunden. Så jag bestämde mig för att vi måste påminna oss om hur det faktiskt ska vara och jag ska sluta slarva.

 

Efter skoningen åt vi lite ostmacka innan vi gick ner till paddocken. Guffi var inte särskilt lugn i stallet, men när vi kom ner slappnade han av och började med att jäspa. Började från marken med att han ska korsa frambenen när jag petar på halsen. Sen satt jag upp och fokuserade på förhållningar och halvhalten. I början gjorde han som han gjort ett tag nu, så fort jag gjorde något åkte rumpan ut och han gick på tvären. Upptäckte att det berodde mycket på vad jag gjorde med mina sittben. Så först bytte jag sittben innan jag försökte sitta så jämt som möjligt på båda och även på att hur mycket vi än gick på tvären så skulle vi fortsätta framåt. Tillslut kom vi underfund med det hela, jäkla sittben alltså. När det blev jobbigt då ville han istället gärna rusa iväg och huvudet åkte upp. Han kan ju egentligen, det är bara jag som ska få koll på vad jag gör så han vill göra rätt. Sen ville jag ha lite mer energi, förbereda för tölt utan att han skulle tvära eller vilja rusa iväg. Han ska vänta på mig. Vi gjorde några töltövergångar men bara några meter i tölt/skrölt. Han gjorde det riktigt bra, bara en av nedtagningarna till skritt blev travtaktig, annars ingen trav alls som det brukar vara några steg. Avslutade med trav några varv, några galoppfattningar och sen fick han rulla på i galopp några varv. Skrittade av i kringelikrok och styrde bara med kroppen för att få igång dom där sittbenen.

 

Trots att jag är riktigt trött eftersom jag sov alldeles för lite i natt och hade en irriterande katt i sängen som störde så fick jag så mycket energi av den där stunden i paddocken. Det kändes så bra, vi kan ju!