Vilka vecka det blev! Värsta på länge om man ser till jobbet, tekniken strulade totalt så jag fick jobba mer än vanligt och långa bilresor. Tur nog blir nästa vecka mycket lugnare så länge tekniken håller sig i skinnet och gör som den ska.

 

När det gäller hästigheter har det dock gått bra. Jag hann och hade till och med ork att rida i tisdags efter jobbet. En kort sväng red vi ut och skrittade mest. Tränade på att verkligen skritta och inte gå att sova. Vi mötte dock lite hinder på vägen. Först stod det en häst i en hage det inte brukar vara hästar i, som blev väldigt glad av att se oss. Sen kom grannen med en stor bullrig maskin och sen mötte vi tre hästar efter vägen. Jag var stensäker på att Guffi skulle försöka vända och gå efter hästarna, men nä, han segade bara lite innan han pinnade iväg i en faslig fart. För att vara honom alltså. Vi tog lite galopp på åkrarna och tölt på hemvägen innan vi nöjt skrittade tillbaka till stallet.

 

Igår var in syster med mig ut och red. Hon lånade Hugur och båda grabbarna hade roligt som vanligt i varandras sällskap. De var båda pigga och framåt. Guffi var lite osäker i början eftersom han var tvungen att gå först men sen mjuknade han lite och det hela kändes väldigt bra. Han hade faktiskt lite tempo i tölten på hemvägen.

 

Idag invigde jag min nya softshellbyxor i stallet. Väldigt konstig passform har de men var ändå bekväma att knata runt i. Lite för varma kanske fast det var gråmulet hela dagen. Guffi och hans kompisar hade bytt hage igen så han stod väldigt nära idag och följde snällt med in. Vi gick ner i paddocken och jag drog fram lite bommar. Hade tagit med två hinkar som hinderstöd istället för de riktiga så jag kunde longera över om det behövdes. Men idag var inte bommarna farliga så han kunde gå över dom på en gång och även när han var lös. Så vi körde första lite löslongering över bommar innan jag la upp en av dom på hinkarna så han fick hoppa lite. Då blev de dock lite farligare men han hoppade iallafall två och en halv gång och skrittade över ungefär restan av gångerna. Några tvärvändningar får man leva med. Hade ett spö med mig hela tiden, bara för att träna på att ha det med. Det enda jag gjorde med det var att höja det rakt upp när han skulle öka eller rakt ner när han skulle stanna. Mer än som en pekpinne vill jag inte använda det och han ska kunna lite på mig när jag håller i det. Egentligen behövs det inte, men jag vill inte att han ska vara rädd för spön iallafall.