Det blir inte så mycket skrivet nu för tiden och när jag väl gör det blir det bara korta sammanfattningar av vad som hänt sedan sist. Jag tycker både det är tråkigt, men samtidigt känner jag inte att jag vill eller behöver skriva något hela tiden. Lektionerna för Evelina är slut för i år så nu får vi fortsätta träna på egen hand. Lektionerna den här hösten har verkligen gett oss en push framåt och den besvärliga sneheten i Guffis kropp har vi nästan helt lyckats träna bort och stärka upp det svaga. Allt och alla kommer alltid vara lite snea men när det påverkar en så negativt som det gjort för Guffi måste man ändra på saker och göra om, göra rätt. För två veckor sedan snart var hovslagaren ut och skodde om Guffi. Han fick snösulor och fyra broddar runt om. Han växer och sliter inte alls så snett längre, men istället växer hans hovar väldigt dåligt. Han föreslog att jag skulle långa honom vara barfota en period i vinter om det blir riktiga vinter. En vinter med riktigt bra snö. Just nu är det bara is och is och mera is. Vi fick snö en dag, men redan på eftermiddagen började det regna och det blev is av allihopa istället. Skittråkigt. Men vi hann med ett härligt pass i paddocken en lördagförmiddag där vi kunde trava och till och med galoppera utan att känna att det var för halt eller hårt.

 

För en vecka sedan kom Anna och masserade Guffi. Hon tyckte han såg mycket bättre ut, speciellt med hovarna och att ta av skorna vore ett bra alternativ om det går. Kanske får försöka fixa ett par boots med broddar om jag kan lyckas skrapa ihop lite pengar. När hon kom stod vi ute så hon tog några bilder på oss. Sedan började hon fråga om någon i min närhet nyligen dött, de enda jag kom på var katterna i våras, men det var inte dom hon kände av. Hon masserar inte bara, utan kommunicerar även med djur och folk som dött. Det hela kanske låter flummigt eller ni får välja att inte tro på det, men jag tror på Anna. När man ser henne arbeta så förstår man att hon känner av saker vi andra inte gör, hon ser saker och kommunicerar med Guffi på ett sätt inte ens jag kan. Han visar henne var han vill att hon ska massera och hela hans kroppsform ändrar sig under tiden. Han bär upp sig bättre. Iallafall, så tillslut kom vi fram till att det var stallägarens mamma som dog för lite mer än ett år sedan och hon pratar tydligen med Guffi. Och han har velat berättade om det ett tag, att stallägaren mamma vill att hennes dotter ska lugna ner sig och inte stressa så mycket. Anna hittade inga stora grejer med Guffi, men jag ska göra lite övningar och massera honom bakom öronen ungefär och på andra ställen. Det märks verkligen att han har ont bakom öronen men samtidigt är det skönt. Funderar på om jag ska köpa en sån där gelegrej man sätter på nackstycket på tränset för att trycket ska spridas ut. Tror det kan vara bra för honom. Anatomiska träns med breda nackstycken är inget för oss då jag inte vill använda nosgrimma och alla sånna träns jag hittat har nosgrimma eller stroppar kvar om man skulle vilja ta bort den. Dessutom är de alldeles för dyra för min tunna plånbok.