Det är ofta jag funderar över det här med mål och planering. Många som bloggar lägger upp veckoscheman och långa inlägg i början av året vad de vill nå för mål. Jag har egentligen inte tydliga mål med Guffi. Han ska må bra, vi ska ha roligt och att vi utvecklas tillsammans är det jag strävar efter. Men att säga "till det här datumet ska vi vara i den här formen, kunna detta" osv fungerar inte för oss. Dels för att jag inte vill ha någon tidspress på mig, jag vill ta det i våran takt, men också för att jag egentligen aldrig kan planera exakt vad vi ska göra en dag förän jag står där och ska ta in honom från hagen. Ser vilket humör han är på just för dagen. För ena dagen kan han vara lugn som en filbunke, vara med på allt och vi kan kommunicera. Nästa dag är han så stressad att jag knappt får kontakt och då spelar det ingen roll om jag tänkt innan att jag vill rida, för det går inte. Ridningen ska vara rolig och det blir den inte en sån dag. Dessa dagar kommer mer och mer sällan, men jag tror aldrig dom kommer försvinna helt.

 

I onsdags hade Guffi just en sån där dag. Jag kom till stallet på kvällen och redan i hagen såg jag att Guffi inte var avslappnad. Han stod och stirrade upp mot skogen. Jag lyckades säkert förvärra detta eftersom det var halt i hagen och elen slog väldigt mycket i trådarna. Guffi vägrade gå framåt när vi kom till grinden och jag tog tag i handtagen. Då backade han. Så jag stängde av strömmen och jag fick be Lotta om hjälp så vi kom ut ur hagen. Väl inne i stallet kunde han inte stå stilla och tillslut var han så stressad att han faktiskt skakade. Det var många i stallet som red samtidigt, men när vi var inne i stallet var det bara Lotta som var med oss en liten stund, så jag tror inte det var därför. Han hade nog bara en sån dag, eller så hade han hört eller sett något i hagen (kanske en älg?).

 

Jag hade tänkt tömköra den kvällen, men de tankarna skrotade jag rätt snabbt. Vi gick istället upp till rundkorallen och så fort vi kom ut ur stallet lugnade han ner sig så vi iallafall kunde kommunicera. Det gick väldigt bra, förutom att han gärna ville komma in till mig i mitten och blev lite stressad ibland när jag hamnade i fel position. Efteråt gick vi in i stallet igen och han fick äta där = något positivt, och då gick det bättre. Han ville ut så fort han var klar men han kunde ändå vänta tills jag sa att det var okej.

 

Så att planera en dag eller att vi ska ha lärt oss något till en viss tidpunkt går inte, men jag har en del tankar om vad jag vill att vi ska bli bättre på och lära oss. Men när vi når dit får vi se den dagen vi kommit dit, oavsett om det är i morgon eller om 5 år. Genom åren har jag lärt mig vad som fungerar, jag rider aldrig mer än två dagar i rad och oftast inte mer än 3 dagar/vecka, markarbetar däremellan, vilodagar då jag inte åker till stallet och mysdagar då vi bara tar det lugn tillsammans.