I onsdag kom hovslagaren ut och la om Guffis skor. Har haft gått 10 veckor sedan han var här sist, och första gången för den hovslagaren. Guffi stod mer stilla den här gången men istället slog han sitt bajsrekord och jag tappade faktiskt räkningen, men han bajsade minst 10 gånger. Nya människor är verkligen inte hans grej. Jag funderade först på att rida efteråt, men jag ändrade mig. Känns inte så snällt när han hade sån stressmage. Istället gick vi ner till paddocken och provade ett nytt bett jag köpt. Det ser ut som ett bombers happy tongue men det är från Shire och var mycket mycket billigare. Guffi är väldigt stilla i munnen, det är sällan han tuggar eller att det blir skum, men med det här bettet rörde han runt lite mer. Annars var det inte så stor skillnad våra andra bett.

 

Han fick mest springa lös för det var en pigg herre. Inte för att han räjsar runt, men att jag kan stå stilla i mitten och bara smacka lite för att han ska springa är ovanligt. Han kunde till och med ta galopp väldigt lätt, men då fick jag springa med.

 

Jag hade erbjudit mig att rida Ör åt Karin eftersom jag har så mycket tid över på vardagarna. Så jag traskade ut i hagen, men det tog 1,5 timme innan jag gick in därifrån. Ör vägrade bli fångad så jag gav faktiskt upp till slut. Jag försökte med allt jag kom på, titta på annat, stå och vänta, krypa på huk i djupsnö. När hon tillslut kom fram och nosade på mig när jag satt på huk kändes det ändå okej att ge upp.