Idag var det -18 hemma när jag tittade på termometern, men jag och Sofie hade bestämt att vi skulle rida på förmiddagen så jag bylsade på mig och åkte iväg. I stallet kändes det inte lika kallt, så det kanske var -15 där. Guffi var full i frost. Vi bestämde oss för att rida upp på berget och travvägen så det inte blev en så lång ridtur. När vi svängde in på travvägen stod där en traktor och en container, men det var inga människor där så vi red upp ändå. Ju längre upp vi kom, ju varmare blev jag och tillslut insåg vi att det verkligen var mycket varmare där uppe. Ingen bitande kyla länge. Helt fantastiskt var det där uppe, solen sken, blå himmel och det kan inte ha varit mer än -8. Första biten var plogade men sen blev det pudersnö så vi galopperade fram och tillbaka några gånger. Jag kände mig som en barn på julafton, det är så härligt! När vintern är så här förstår jag verkligen inte hur man inte kan gilla den.

 

När vi red hemåt insåg vi att en av containrarna som stod upp på berget hade försvunnit. Den gick ju inte bara upp i rök, så någon hade ju varit där och hämtat den. Så vi hoppade av och gick ner för backen, för säkerhetskull om vi skulle möta vad det nu var som körde runt med containrar. När vi kom ner till vägen stod där en lastbil med en krok som antagligen tog sats för att komma upp för den långa backen. Så både vi och han som körde hade tur med timingen, för hade vi mött honom mitt i backen hade det kunde bli spännande.