Igår fick jag återblick av hur Guffi var för 5 år sedan, eller ja kanske det till och med är 6 år nu. Det började som vilken annan dag som helst. Han var som han varit de senaste veckorna, inte så sugen på att gå in i stallet och lite svårt att stå stilla, men ändå inte för mycket tramsig. Vi gick ner till paddocken och tog med halsringen för att träna lite på att använda den. Han lyssnade inte riktigt, varken på bettet, halsringen eller min kropp, så började med att göra mycket halter. Han ormade runt och gjorde väldigt fina piruetter iofs, men det var inte det jag ville. Han kändes pigg så jag tänkte att det berodde på det, så för att få bukt på det tänkte jag att han kunde få springa av sig lite vilket brukar hjälpa. Jag höll i både halsringen och tyglarna och vi for i väg i en ganska stressad tölt. Sen stängde han av och blev helt okontaktbar och bara rusade på i en galopptravtjolahopblandning. Min hjärna kastade mig tillbaka till när jag började ta hand om och rida Guffi, och alla tanker från då kom tillbaka. Försökte få stopp på honom men jag fick ingen reaktion så jag bytte taktik och lät honom springa på men pratade lugnt och slappnade av i kroppen. Efter några varv började han sakta ner och komma tillbaka, och då gick det att sakta ner till skritt. Sen var han som "vanligt" igen, ungefär som att inget hänt.

 

När jag började rida Guffi var han helt omusklad och otränad, känd för att bocka av alla som försökte sitta upp och väldigt osäker, vilket gjorde han stressad. Efter mycket skritturer började han orka mera och det var då dessa attacker kunde komma. När allt bara blev för mycket för honom att hantera. Det var länge sen det hände nu, och jag hade nog förträngt dom lite långt nere i någon håla. Senast var nog förra hösten i Västerås när jag upptäckte att sadeln inte passade längre. När jag tänker efter har det bara hänt i paddock, aldrig på någon uteritt eller så. Förutom när vi träffat på älg, men det är en annan sorts mental avstängning som sker då. Då är det rädsla för älgarna, det här är mer en mental explosion inufrån. Tidigare gånger har det hänt när det blivit för stora krav eller för mycket annat runt omkring som utlöst det hela. Vad det var denna gång får jag försöka klura ut, men jag tror att det kan vara alla energi han samlat på sig som han inte visste var han skulle göra av och halsringen kanske. De rör sig inte alls mycket i hagen och står mest bara och äter. Vi har använt halsringen två gånger tidigare och det har inte varit något problem, men idag blev han spänd när jag tog i den redan från början. Så den kombination var nog inte så lyckad.

 

Efteråt var han som sitt nu för tiden vanliga jag igen och då gick det faktiskt bra. Jag lätt halsringen vara, förutom en gång och då flög han fram 2-3 steg igen så sen strunta jag i den. Vi travade på i serpentiner för att han skulle få använda energin men ändå lyssna på vad jag gjorde med kroppen. På långsidorna ville han gärna öka men jag fokuserade på att rida lätt i en lugn takt och andas djupt, så tillslut travade han på i samma takt överallt. Vi slutade det kändes bra och avslappnat. Salka fick massage av Anna uppe i stallet så jag pratade med henne om att skrufset Guffi hade i pälsen i november har försvunnit helt efter avmaskningen och msm, så hon tyckte jag skulle fortsätta med msm och se om det hjälper mot eksemen sen. Jag hoppas verkligen det.