I helgen har jag ridit både Guffi och Ör. Ör i lördags och Guffi igår, det blev faktiskt samma väg båda dagarna och sällskap av Karin. Det blir mycket grusväg (fast med snö på) och en ganska lång bit får man pulsar i snö och skoterspår. Det har varit kurs för Hjalti stallet så det var mycket folk i stallet och man får anpassa sig lite efter kursdeltagarna.

 

Med Ör gick det bra, mycket tölt och lite trav och långa pratstunder emellan. Vi pratade om hur jag uppfattar Ör och att det kanske inte är på samma sätt som Karin. Jag jämför ju med Guffi och de är väldigt olika. Insåg att hon blir mer travtaktig i tölten om hon är lite ställd åt höger, men inget alls åt vänster.

 

Igår red vi när kursen var slut och de andra åt lunch. Guffi var väldigt harmonisk och lugn, han har varit så himla yschig den senaste tiden. Men igår var han sitt lugna gosiga jag så vi stod ute i solen, borstade och jag fick faktiskt en puss av gullepuffen. Jag tog in han i stallet när jag skulle sadla eftersom vi inte har något bra ställe att sätta fast hästarna på ut. Han kan stå lös, men när det är mycket folk på gården är det lika bra att uppföra sig. Även då stod han ganska lugnt, fast Iza stod brevid i en box och försökte bryta sig ut och hälsa på Guffi.

 

Själva ridturen gick väldigt bra, bara för att jag skrev att han aldrig kommer bli någon tölthäst senast så bjöd han på mycket tölt, på ett enkelt sätt. Han har börjat få lite tempo faktiskt. Vi gjorde så att en skrittade och den bakom red om. Guffi tyckte det här var en förskräckligt hemsk övning, för han vill då inte gå först. Så där bröt han av till trav, och jag skulle bara ha tänkt fram, fram, fram, istället för att fokusera på tölten. Så nästa gång vi gör den ska jag tänka på att det är bättre att han går om med vilja istället för rätt gångart. Insåg det lite för sent sista vändan. Men innan och efter vi låg i "omkörningsfilen" bjöd han på den fina tölten. Några galopper blev det också och lite trav, men det blev mest tölt. Vi tränade också på att inte stanna in i Örs rumpa, hon är inte så förtjust i det, men han respekterar när hon varnar, men vid nästa inbromsning är han där igen. Sista galoppen fick han ligga först och då var alla skoterspåren över vägen förskräckligt farliga så vi hoppade lite fram och tillbaka över vägen. Hoppade av och gick sen sista kilometern och då var det bråttom hem.