I tisdag gick det inte alls bra. Eller ja, det gick bra med den lilla targetträningen vi fick gjort. Det är lätt att vara efterklok men det märktes på honom redan i stallet. Han var fullt upptagen med att hålla koll på allt och alla andra och inte mig, men han var ändå ganska lugn. Fick liksom ingen reaktion när jag bad honom att flytta sig lite eller lyfta hovarna, även om jag var med tydlig än vanligt. Så jag gjorde om min plan och så började vi med targetträning och det gick rätt bra, men han var som inte riktigt med. Lite avstängd, han brukar ju gärna ha godis annars, men inte ens det kunde riktigt locka alla gånger. Sen var han som en krumbuktande ål, ville jag ut på spåret ålade han sig inåt mitten och ville jag till mitten ålande han sig någon annanstans. Blev lite trav och galopp men det var segt och trögt. Vi var nog inte i paddocken ens 15 minuter innan jag gav upp.

 

Så idag försökte jag få sällskap så vi kunde rida ut, för det brukar ju vara roligare. Men något sällskap fick vi inte och ett tag velade jag fram och tillbaka. Jag kunde till och med få låna Hugur och ta Guffi som handhäst eller tvärtom, men de där två gubbarna kan ju hitta på vad som helst när de är tillsammans så jag fegade ur. Tillslut bestämde jag mig för att rida. Om det kändes som i tisdag skulle jag hoppa av och göra något annat, och går det bra så skulle vi inte hålla på så länge utan sluta när det var roligt. Han var rätt trög att få med sig från hagen, stannade och la i bakbromsen men det gick att övertala honom. I stallet var han med, lite trög men inte alls som i tisdags. Och sen gick det faktiskt väldigt bra. Jag hade planerat innan vad vi skulle göra om det kändes bra, ställt ut koner och tänkt efter. Konerna stod i varsitt hörn så vi kunde rida ett stort timglas, flytta runt konerna och tölta på snedden över ridplanen. En övning som alltid brukar fungera bra för oss och det gjorde den även nu. Varierade mellan att flytta bogen och bakdelen, han väntade på min signaler för det mest men kändes inte stressad av att få springa iväg någon gång. Han kändes lätt och mjuk i kroppen och när jag gjorde det lite jobbigare genom att göra typ skänkelvikning/gå på tre spår på kortsidorna så bara gjorde han det, inga protester och tjafs om att det var jobbigt. Vet ni vad den stora skillnaden var? Jag kom på att jag slutat prata och berömma honom när jag rider. Jag har varit tyst! Guffi är en riktigt sucker för smicker, hela han växer när han får höra hur duktig han är. Så jag berömde, berömde och berömde och ja det gick ju nästan fantastiskt bra! Vi avslutade med galopp och jag kan visst inte rida i vänster varv, alla kroppsdelar bara fladdrar runt trots att jag bara tänker på pärlor i fötterna. Men höger, ja där gick det riktigt bra.

 

Efteråt somnade han i stallet och underläppen hängde långt långt ner, så ja, han är trött som han brukar bli på sommaren. Att det varit en kall sommar gör att han inte är lika trött som han brukar vara den här tiden, men eksemen och alla myggor, knott, bromsar och alla andra förbaskade insekter gör ju vem som helst trött.