I måndags fick vi ta bort Blixten. Våran gamla katt som bott hos mamma sen mångra år. VI ärvde honom av en jobbarkompis till mamma när de flyttade till lägenhet, han vill vara utekatt på heltid. Han blev 17 år och är väldigt saknad. Både vi och de andra katterna väntar som på att han ska komma in igen, krafsa på dörren eller tigga så fort man går ut i köket. Men han är inte där. Det är tomt i sängen när jag ska sova, inga snarkningen och jag blir inte väckt mitt i natten av att någon sätter klona i mig för att jag ska vakna.

 

Nu är han med sin lillebror, min svarta panter Åskar som vi tog bort för två år sedan.