Var orolig hur det skulle gå att rida tillsammans med tre andra samtidigt men det gick riktigt bra. Guffi fick vara med sina kompisar Hugur, Spes och Morgonstjärna. Evelina lägger stort fokus på sitsen och var ryttaren gör med kroppen vilket är väldigt bra. Men så mycket tok man gör omedvetet. Ibland känns det som att man inte har någon kontroll på kroppen alls och ingen kroppsdel gör som den ska, och då gör inte hästen det heller. Enkelt. Nä inte alls, svårt som tusan att rätta till det. Vi fick rida på stora volter och det gick helt okej i skritt, Guffi böjde sig runt skänkeln, flyttade bogarna när jag bad om det, kändes mjuk och lätt. När vi sen skulle göra samma sak i trav var det som att rida två olika höstar i olika varv. I vänster slänger han ut vänster bog, tippar inåt, kastar över mig på ytter och kör upp huvudet. Jag försökte med allt jag kunde, blev bara igång sättningar om och om igen för att få det rätt och tillslut fick vi till det en gång där han kanskr inte höll sig böjd runt skänkeln men han kastade inte ut sin bog ich mig åt andra hållet utan var mer bara rakt fram, så en liten framsteg. I höger varv var det så lätt, han höll sig kvar i böjningen, lyssnade och flyttade bogen när jag bad om det, sänkte sig och hade nästan nosen i backen. Travade så lugnt nästan i slowmotion med sträckt överlinje. En helt annan häst. Så nu ska vi träna på igångsättning trav i vänster varv på volt. Jag måste få kontroll på min kropp för tusan om jag ska få kontroll på Guffis!

Senast vi red för Evelina var förra våren och då såg det ut så här. Även om vi har samma problem fortfarande så har vi ändå utvecklats och har nya problem med problemet kan man säga.