Det blev riktigt kallt och sen kom det massor med snö och blev rätt varmt. Ja, efter -23 är - 3 väldigt varmt, nästan sommarvärme. Jag har spenderat helgen i stallet och bara tagit mig tid för Guffi. Ingen stress eller andra saker eller måsten jag ska iväg på efteråt. Bara lugnt och Guffi. Det var länge sedan och något vi behövde. Bara vara han och jag. Även om det var andra i stallet under tiden så klart, men vi skulle inte göra något tillsammans med dom.

 

Igår var det -23 ute i stallet och jag hade bestämt att vi skulle jobba lite från marken i paddocken. Påbylsad som jag var svettades jag redan innan och jag tyckte inte alls det var kallt. Det är nog rätt bra att vara torr i ansiktet när det blir så kallt, det finns ingen vätska i huden som kan frysa och göra att man blir kall då. Jag började med att släppa honom lös, eftersom Bella och Isold var på väg ner och skulle rida i paddocken. Han kunde vara lös ganska länge och fick springa på som han vill. Han tog trav lätt och lunkade på i sitt bekvämliga travtempo utan att jag behövde driva något. Han har på sitt "inte jobba i onödan fast jag hoppar till för allt"-sätt en del energi att göra av med. En självtravande Guffi är en pigg Guffi, även om det går i lunktempo. Sen jobbade vi på långa tyglar, flytta lite, skänkelvikning och sånt där. Han kändes bra fast det var en tag sedan nu, han har inte stelnat till utan är kvar på samma ställe. Han kändes lugn och avslappnad, hoppade bara till någon gång men inte mer än vanligt.

 

Idag vräkte verkligen snön ner när jag kom till stallet och det var fortfarande kallt, -19 men blev varmare ju mer det snöade. Och idag blev jag kall och fötterna, men att bära vatten och sopa efter ridningen gjorde att jag fick upp temperaturen igen. Iallafall, så ville jag rida idag om det kändes bra och det gjorde det. Guffi vara inte nippertippertokig, men kanske inte filmjölk heller. Han var lugn men hoppade till då och då för saker som överraskade honom. Anki som gick ut ur stallet, rådjur, bilar och det livsfarliga träskivan dom satt upp på staketet. Varför har jag ingen aning om men den sitter där och den blev bara farliga och farliga ju fler gånger vi red förbi den. Och det där hemska hockeymålet utan för paddocken! Det ska vi inte prata om, det gör inte lättare att gå ut ur paddocken kan jag säga och det är inte lätt annars heller. Men i övrigt kändes det bra, körde lite skänkelvikningar och kollade så han kom ihåg att skänkeln även betyder flytta, inte bara fram, och det satt kvar. Provade lite tölt, men det var ingen töltdag så vi gick över till trav och jag lät honom trava på så länge han höll sig på spåret och böjde sig igen kroppen i hörnen. Jag tänkte att vi skulle gå ut på vägen och prova om tölten gick bättre där och galoppera lite, men herr Guffi ville inte lämna paddocken, så han slapp det roligare och vi avslutade där istället. Täckta i snö men nöjda.