Så var sommaren igång och med det eksemhelvetet. Vi fick en sånt vackert ihållande regn i några dagar förra vecka och då hjälper ju inget smörjande i världen om hästen går ute dygnet runt. Så nu har det blivit lite sår i manen som jag behandlar med kortisionsalva så jag hoppas det lägger sig snabbt. Har börjat ge dubbel mängd MSM för att boosta upp honom, efter tips från Anna. Annars går det ganska bra, peppar peppar. Ingen täckesmassaker ännu, men det kommer väl.

 

I torsdagskväll hade vi ridlektion för Evelina och efter halva tiden kom regnet. Guffi hörde det innan och blev ett popcorn och sen öppnade sig himlen. GIck inte så bra, men vi fick till några bra galoppfattningar och kunde rida serpentiner genom koner ypperligt bra genom att styra med kroppen, inte händerna. Sen fick hästarna gå ut på bete i det underbara vädret. Sjöhästar såg de ut som. Betet är en bit från gården så det resulterar i att alla hästar skriker efter varandra om någon går därifrån. Oj, vad jobbigt det kan bara när alla är borta säger Guffi! I lördags var han helt uppe i det blå och hans matte glömde han bort några gånger.

 

Igår var han lite lugnare och det var helt okej att vara på gården utan de andra. Men när vi kom ut ur stallet för att gå ner till ridplan såg han någonting långt långt borta och börja fnysa och hålla på. Så han gick från filmjölk till popcorn på två sekunder. Kändes bra det där... så vi körde lite hänga över hästen och targetträning innan jag hoppade upp ordentligt. Kände att det inte var helt lugnt så jag bestämde mig för att bara fokuser på att min kropp var avslappnad och titta på konerna på staketet i varje hörn och bara skritta runt spåret. Tillslut kändes han så pass lugn och med mig att jag testade lite tölt, men nä. Jag vågade inte riktigt rida och han kändes lite gräs tjock om magen, så vi tog trav istället och där kändes det bättre. Red snett igenom, galoppfattning i hörnet och sedan nedtagning till tölt och då vaknade han och det kändes bra. Han gillar verkligen den övningen. Mer avancerat än så blev det inte, men så är det vissa dagar. Men jag är nöjd med avslutningen och att vi tog oss förbi den där första spändheten utan något kaos.

 

Det blev en riktigt hästig helg, en sån helg man behöver ibland. Bara glömma allt annat och leva i nuet och ha roligt. För det har jag haft.

 

Söndagen började kl 10 i stallet för en uteritt med Maria och Tibra. Vi började iofs ute i hagen med en snabb fotosession så Maria kan få en bild till facebook. Naturligt gladare människa på bild kan man ju leta efter. Sen red vi iväg, Maria gick men hon går fort och springer ibland så det blev några trav och töltsträckor. Det var bilar och gräsklippare överallt! Släpvagnar, traktorer, människor, men det var inget som var farligt förän vi kom till kossorna. Oj oj så läskiga dom kan vara. Men Guffi höll sig i skinnet fast de kom springandes efter oss. Han bjöd på härlig tölt och ett glatt humör. När vi inte hade så långt kvar hem bytte vi häst, så jag red på Tibra och Maria gick med Guffi. Rida i repgrimma är lite annorlunda men hon är så mjuk och svarar så lätt på kroppen så det gick bra.

 

Efter den ridturen blev det kaffe utanför stallet och Guffi fick stå inne och sova. Det är så skönt att han kan gå in i ett stall och faktiskt slappna av, lika förvånande varje gång det inte är räserbana i boxen efteråt. Medan han sov tog jag en ridtur på Isold. Den damen har blivit storförälskad i Guffi, som de flörtar över tråden. Hon kunde iallafall inte skritta eller trava igår. Grisepass och bananbanan på bortåtvägen. Galopp var inga problem och ibland lite ren tölt. Och fort gick det, tills orken tog slut. Jobbigt var det, men tillslut, när vi nästan var tillbaka kom skritten och hon började länga steget och skritta igenom hela kroppen.

 

Idag känner jag mig mörbultad efter masserande och ridandet, men då känns det att man faktiskt gjort något.

 

I går hade vi massagekurs för bästa Anna Karström. Hon har masserat Guffi några gånger nu och speciellt varit till stor hjälp det senaste året sedan han hade ont. Hon ser helheten, muskler, hovar, magen, inre organ osv. Allt! Och det är så skönt att ha en sån person som inte bara bryr sig om sitt yrke och inte är rädd för att ta hjälp av andra för att få det så bra som möjligt för djuren. Utan henne hade vi nog inte kommit dit vi är idag, för jag hade inte fått hjälp med Guffi snea hovar, snea kropp, som orsakade smärta. Att hon dessutom sysslar med djurkommunikation gör det hela väldigt spännande.

 

Kursen var väldigt rolig. Vi började teoretiskt och gick igenom olika tekniker. Sedan gick vi ut i stallet och hon visade och vi fick testa på hästarna. Jag och Marianne knådade på Kveikja, hennes dotters häst som hon nu fått ärva efter Frejs bortgång. Ett sött sto, vänlig och visade tydligt när det var skönt. Åh vad hon gillade massage. Trött i armarna blev man, men jag lärde mig mycket som jag kommer prova på Guffi. Jag hoppas han gillar det, men han kan ju vara lite svårflörtad ibland. Jag måste hitta ett sånt där ställe som han verkligen gillar, för då kan jag gå tillbaka dit när vi hittar ett jobbigt ställe. Och sträcka på mig, det blev så mycket lättare när man hittade rätt position i sin egen kropp.

 

Anna var med ut i hagen till Guffi och skulle bara titta på hovarna. Men hon kan ju så klart inte låta bli att trycka och känna. Efteråt stod han rakt och fint med alla hovar. Och han fick högsta beröm för hur fina hovarna var nu. Vi pratade också om jag ska prova att ta av skorna en period för att få igång blodcirkulationen. Hon tyckte jag får gör precis som jag känner men kanske skaffa boots att ha fram iallafall. Jag ska klura vidare hur jag ska göra...

 

Det var roligt att se att han låter henne komma in i bubblan även när han är lös i hagen. Vi fick en liten stretchövning att träna på. Med godis ska han böja halsen åt sidan och vrida in ganachen mer under sig på inre sidan, eller hur man nu ska förklara. Bara ett litet litet knyck. Svårt var det, men det ska nog gå tillslut. Han lär sig fort, får man godis kan man göra det mesta.

 

Vi kör tre lektion tre veckor i rad för Evelina, sen har vi lite sommarledigt. Så i torsdag när hon fråga om det var något vi vill fokusera på så sa jag tölt längre än 20 meter och sen var det hårdkörning resten av tiden. För jag fick då verkligen jobba för att komma förbi och tölta längre, men vi klarade lite mer än ett varv flera gånger och jag fick bra hjälp med hur jag ska fånga upp honom innan han är på väg ner i trav. För det går jäkligt fort, så jag måste vara ännu snabbare. Spänna magen, sitta ner, driva, rida igenom hörnen. Men det gick och det kändes väldigt bra. Lite mer tempo klarade han av dessutom. Det är så skönt att äntligen kunna rida tölt på riktigt, inte bara försöka. Att han dessutom går med på det och jobbar själv utan protester är så härligt! Är det verkligen min häst?

 

 

Nu ska vi se om jag kommer ihåg vad vi gjorde för över en vecka sedan. Jag var så där lycklig och salig efter kursen så på något sätt glömde jag borde vad vi fick göra, och det blir ju inte bättre av att vänta en vecka med att skriva om det. Men vet ni vad, det känns så himla bra just nu. Guffi har aldrig varit så fin som han är nu och så lugn, det är lugn och ro i hela honom (förutom när han fick gå med stona ett dygn i torsdags och blev hingst för en dag, alla blev lika förvånad).

 

Ja, det här kan man ju fundera på vad det innebär, men det är rätt enkelt. När man kommer in i på långsidan rusar hästen iväg och sluta lyssna. Jag får skylla mig själv som rider fort på långsidorna och långsamt på kortsidorna så nu ska vi försöka bota detta. På mitten av långsidan, sakta av till skritt eller halt, gå några steg så han hinner landa, och upp i trav/tölt/spring. Vad som blir bara det är fortare än skritt. Om han inte lyssnar på nedsaktning tog vi in på en volt. Tränade det här från marken i torsdags och det gick det också.

 

 

Han kan tölta nu. Han tycker det är roligt. Det är ganska lätt för honom. I 20 meter. För sen har jag visst lärt honom att vi saktar ner. Ops! Så ni får vi pressa oss lite förbi det där bekväma 20 metrarna så vi kommer längre och längre. Målet just nu är 1,5 varv runt paddocken. VI klara ungefär 1 just nu.

 

 

Här ska det tränas på öppnor i tölt och väcke mattes döda fisk till ben. Det hänger bara där som en tung död fisk, hallå! Rör på dig fiskjävel! (Det högra alltså). Öppna går rätt bra i skritt, vi har jag fått rida väldigt mycket öppna hela våran med Evelina, men när det går lite fortare tittar fisken fram.

 

Åh vad det här är roligt tycker Guffi! Trav på stor volt på kortsidan, snett igenom och galoppfattning i hörnet, galopp bara några steg och sedan över i tölt. Det gör inget att det blir några travsteg, men det blir färre och färre. Gick inte så himla bra på kursen men i lördags hände något med Guffi när vi gjorde den här övningen. Han vaknade till och tyckte det var så roligt, när han kom på att de var tölt vi skulle över till gick han så jäkla fint. Han ville bara fortsätta och fortsätta och skrattade så tårarna rann.

 

 

Malin får krama Guffi! Förstår ni! Malin får krama Guffi, jag sitter på ryggen och han är lugn. Det är stort så jag blir tårögd när jag ser bilden. Han fick massor av beröm, Malin har aldrig sett honom så lugn och vi kunde göra så många övningar som skulle ha puttat honom över gränsen tidigare. Men han gick med på allt. Jag fick också lite beröm för att jag faktiskt tränar på det hon säger till mig till nästa gång. Det är ju klart, vi får ju så bra övningar och verktyg.