De senaste veckorna, sedan jag kom hem från Italien, har Guffi varit så ovanligt lugn. Varje dag jag varit ute till honom har han varit lugn. Det är nästa så att jag börjar fundera på om någon har bytt ut min häst. Han kan självklart var lugn annars också, men det har nog aldrig hänt att han varit det så här länge och samtidigt varit pigg och glad. Det här gör att det känns väldigt roligt att rida och jag vill rida hela tiden. Det går dessutom så himla bra med tölten att jag inte riktigt vågar tro på det. Det kommer säkert inte alls gå imorgon tänker jag, men så överraskar han mig. Idag bjöd han till och med på tölt på lite lösa tyglar. Var kom det ifrån?

 

Vi fick sällskap av Tyr och Frodi upp på berget idag i den härliga vårvintersolen. Det blev galopp och trav där uppe. Snön är lite besvärlig och hästarna måste verkligen koncentrera sig på var de sätter fötterna. När vi vände hemåt var Guffi så avslappnad, nosen i backen på långa tyglar hela vägen tillbaka till nerförsbacken. När vi kom ner på vägen igen tänkte jag stampskritt och sen upp i tölt och vad han töltade! Hade verkligen ingenting i handen, så jag testade att släppa efter ännu mer och korta bitar satt jag där och skrattade på helt långa tyglar.

 

I onsdagskväll när jag vi red i paddocken var han rätt tjurig, fortfarande lugn och glad, men tjurig när det blev jobbigt. När jag krävde lite mer. Han testade det mesta för att slippa under, kasta sig åt vänster, höger, framåt och rusa. Ja allt förutom bakåt faktiskt. Men vi kom överens tillslut och även då bjöd han på mycket tölt. Det märks tydligt efteråt att det är jobbigt för honom fortfarande, han blir väldigt flåsig. Men han försöker verkligen och det känns verkligen som att han börjar hitta styrkan i tölten. Jag hoppas verkligen att det är här för att stanna nu, jag vill inte bli av med den igen!