Evelinalektion i vårsolen

I torsdags var det återigen dags för lektion för Evelina. Hugur den pajasen hade som vanligt tappat en sko, men Peter slog på den så mamma kunde vara med. Under tiden fick vi borsta på skitungen Soldan eftersom han och Peter skulle rida med oss. Mamma kommenterade efteråt att det är rätt skönt att rida med dom, för då känns det som att vi andra kan så mycket. Soldan är inriden i höstas så han är fortfande grön och unghästig, men han utvecklats väldigt mycket ändå.
 
Iallafall, så gick det hela skitbra! Allting var ju inte perfekt, men det var roligt, avslappnat och träningsvärken i låren kom dagen efter. Vi fick börja med att rida på en stor 20 meters volt på ena kortsidan och verkligen jobba med att böja hästarna runt skänkeln, sen ut på långsidan och in på en liten 10 meters volt på andra kortsidan och böja ännu mer, men bara med skänkeln. Jo tjena, inte så enkelt nej. I vänster varv går det rätt bra för då lyssnar Guffi på min vänster skänkel, men i höger är det som att vi inte har någon riktig kontakt. Jag vet inte om det är jag som blir stum i höger benet eller han som har blivit okänslig och inte lyssnar på den, eller kanske en kombination av det hela. Så jag får hela tiden påminna mig om att vara aktiv med höger benet och dutta mer än pressa. Sen tog vi det i trav, men det kändes ändå som att det började släpp lite där på slutet.
 
Sen skulle vi rida öppna innanför spåret. I skritt gick det ganska bra, rumpan for lite fram och tillbaka i vänster varv. Sen skulle vi göra det i tölt. Då blev det svårt men min nyfunna tölt häst töltade riktigt fint. Avslappnat och lugnt, och det kändes som att han hade roligt. Vilken skillnad det är! Och han blir inte alls tjurig och arg när det blir för jobbigt. Vi fick inte riktigt till någon öppna men en lite böjning och kanske någon flytt av bogarna då och då. Problemet var bara att när han gjorde rätt så ramlade vi ner i trav, men det får vara så. Så länge han gör rätt vill jag inte säga att han gör fel bara för att han byter gångart för det spelar ingen roll just då. Bra kändes det iallafall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0