Vecka 37
Den här veckan har verkligen varit upp och ner har det känts som. I måndags var det kallt ute och jag slutade sent. Det var en sån kväll när man egentligen vill krypa upp i soffan under en filt och inte alls vara ute. Mjukisbyxorna och gympaskorna åkte på. Det var tomt i stallet när jag väl kom dit, helt lugnt förutom traktorn ute på åkern. Hämtade Guffi ute på betet och hade tänkt vi skulle göra något från marken i paddocken. Men så får jag ett infall, allt känns så lugnt och stilla. Jag kanske ska prova att hänga lite på honom barbacka? Om det går bra kanske jag till och med kan sitta på honom? Och helt plötsligt satt jag där, på en lugn häst, som i och för sig tyckte matte betedde sig lite underligt, men han accepterade det. Vi skrittade en liten volt och sedan hoppade jag av. Lyrisk! Jag har suttit på Guffi barbacka igen utan att åka i backen! Vilket jag gjorde jag massa år sedan när jag provade sist och aldrig trodde det skulle gå igen.
I tisdags hade jag alldeles för höga förhoppningar, vi skulle tölta massor och bra. Jo tjena pannkaka. Red samtidigt som två andra och alla gjorde olika övningar vilket slutade i en ostrukturerad Frida som var överallt. Prova rida så, när funkar inte, provar det här, nä funkar inte heller. Ingenting fungerade, inte ens kravlös rav på spåret eller en galoppfattning. Efter att vi flängt runt utan styrsel ett tagbackade jag tillbaka och tänkte att vi tränar på halter och , vi fick ju faktiskt till några bra i början. Men nä, det gick inte heller så vi gav upp där. Tror jag kan skylla lite på hunger hos Guffi dessutom, de hade börjat stödfodras ute på betet och det har märkts tydligt att Guffi varit hungrig den senaste veckan. I onsdags fick han och Hugur flytta hem till gården och får mer mat, så nu blir det nog lite bättre med det.
På torsdagkväll började Evelinalektionerna igen och jag var helt ärlig med att vi behöver träna på att göra halter utan att åla runt, bli hård i munnen/handen och försöka slippa undan. Vi fick börja med att göra bakdelsvändning runt koner i en fyrkant. Insåg då att Guffi inte lyssnar, han skiter lite i mig och när han förstått vilken övning han ska göra så gör han den men väldigt slarvigt innan jag hinner be honom. Så han fick lära sig ett nytt ord "Vänta". Halvhalter, vänta, vänta, vänta och sedan flytta. När vi sedan gick över till att göra halter hjälpte detta väldigt mycket, för han måste vänta även där. Vi gjorde sedan några tölt övergångar, halt, skritt, tölt, halt osv. Och det kändes som det började släppa även om det tar ett tag innan det blir en halt så blir de bättre halter.
Igår åkte jag med Maria och vi red en sväng. En ganska lugn tur, men i alla gångarter och både i skog, väg och backar upp och ner. Vi tränade lite på vänta och halter och det fungerade väldigt bra, han lyssnar väldigt bra bara jag säger vänta vissa gånger och kändes inte stressad av att komma ikapp Tibra igen. Tänk att det ska vara så svårt att stanna.
Vi kan ju stanna fint, bara vi anstränger oss lite
Kommentarer
