Malinterapi och targetträning
I lördags hade vi kurs för Malin och jag och Guffi hade terapi. Tror inte jag red mer än 5 varv i paddocken på hela dagen, vi stod mest stilla. Vi targettränade för att hitta ett sätt att lugna ner honom när paniken kommer. Först förklarade hon så bra det här med komfortzon, inlärningszon och panikzon. Gjorde en bild så kanske ni lättare förstår också. En "normal" häst/person/vadsomhelst ser ungefär ut som den till vänster, men allas ser så klart olika ut. Guffis är som den till höger. Inlärningszonen är väldigt smal och det slå lätt och fort över i panik. Det illustrerar så bra hur svårt det är att lära honom nya saker på ett lugn och trevligt sätt. Paniken är alltid så nära. Som tur är är min panikzon ganska långt borta, jag är lugn och har ett stort tålamod även om jag blir nervös eller stressad.
Targetträningen då. Min hand är hans target, mulen mot min hand ska göra honom lugn. Så jag fick börja uppe från ryggen, skitnervös och inte alls lugn. Åt vänster gick det bra men åhh vad svårt åt höger. Bara att våga sträck fram och ner handen, luta sig framåt, vi var äckligt nära panikzonen båda två just då. Malin fick vägleda Guffi medans jag fick koncentrera mig på att inte vika in handen så fort han rörde på sig, av ren reflex. Vi backade några steg istället och jag fick göra det från marken. Inga problem där, det är han ju van vid genom stretching och att han får en godis när jag ska sitta upp, men då gör jag det alltid åt vänster. Sen fick jag hänga över honom, och sträcka mig över till höger sida. Det var jobbigt och svårt innan jag fick till tekniken. Men efter det kunde jag sitta upp och göra det där, fortfarande nervös men det gick iallafall. Jag såg rött hela förmiddagslektionen kan jag säga. Hon som red tillsammans med mig tränade dessutom galopp samtidigt vilket inte gör en direkt lugnare när man ska göra något läskigt.
Under lunchen hade vi teori. Pratade om vad vi gjort bra på förmiddagen, varför vi rider, pärlor i fötterna och hur vi hanterar inlärning. Mycket intressant.
Lektionen på eftermiddag var jag mycket lugnare och därmed även Guffi. Vi fick vara själva och vi kunde fokusera bättre. Nu hade Guffi förstått var vi var ute efter så det gick bara bättre och bättre. Först ville han helst sitta i knä på Malin, så mycket gillar han henne. Sen hade vi en kon att sikta på med Malins mössa på men tillslut kunde hon gå ut ut paddocken och vi kunde göra det helt själva och dessutom skritta under tiden. När vi lärt in detta ska jag alltså kunna använda det när han blir stressad, rusar eller vad som helst för att lugna ner honom.
Mamma var också med på kursen så hon fotade. Jag gjorde några gifar på några bildserier hon tog, tyckte det blev lite roligare än flera bilder på rad där han bara ändrar en liten rörelse.
Den här gången kommer jag så väl ihåg eftersom han flyttade benen samtidigt och hur bra den kändes efteråt.
Kommentarer