Här sitter jag på Arlanda halv 6 en lördag morgon. Om några timmar går min flyg på vägen ner till Italien och alperna. Jag ska åka skidor i en hel vecka och bara ha trevligt med en del av familjen. Det är helt rätt tidpunkt att åka bort, det är mycket på jobbet och kämpigt, så det ska blir väldigt skönt att vara ledig. Men jag saknar Guffi redan!

 

Vi hade lektion för Evelina i torsdagskväll. Jag red i onsdags också och då kändes det inte så bra, jag var nog inte riktigt i nuet och red ordentligt så det blev lite halvdant alltihopa. Men lektionen med Evelina gick riktigt bra. Vi började som vanligt på volt och böja runt skänkeln, flytta ut bogen, i trav och sedan skritt. Vi började spåna på om Guffi är överkänlig mot vänster skänkel och döv för höger. Hmm.. ja det kan vara både och. I vänster varv drar han sig utåt och det är inte lätt att svänga mjukt åt vänster. Han blir styv och stel och går emot. I höger varv är det inte problem att hålla volten och han känns avslappnad, men han reagerar inte riktigt på min skänkel så fort som jag skulle vilja. Han flyttar men det går som trögt och jag får jobba mig svettig.

 

Efter det tog vi tag i tölten. Jag började med öppnor i skritt efter spåret och gjorde sedan töltövergångar. La in längre sträckor då och då och det kändes helt okej. Då satte Evelina lite press på oss och hjälpte mig fortsätta rida tölt. Jag fegar lite och tar ner till skritt innan han ramlar ner i trav, för att han helt enkelt inte ska ramla ner i trav och där har vi fastnat. Så jag fick fortsätta rida, hålla om med skänklarna, upp med överkroppen, komma ihåg att röra på fingrarna och halvhalter halvhalter halvhalten. Och tro på tusen, vi kunde ju! Han gick riktigt riktigt bra och vi avslutade med den bästa hörnpasseringen jag någonsin gjort i tölt. Den var helt perfekt! Enligt mig iallafall. Det ska nog bli ordning på den där gångarten någon gång.

 

Så fort jag tog av sadeln inne i stallet efteråt kände hur jag redan började sakna min fluff innan jag ens var på väg att släppa ut honom i hagen och åka hem. Det är jobbigt när jag vet att jag inte får träffa honom på en vecka! Nu  ska jag äta vad jag tror blir min första frukost idag och försöka fördriva tiden på bästa sätt. Det blev inte många minuters sömn på bussen hit så det blir en lång dag och resa det här.

 

I lördags när jag kom till stallet stod Guffi, Hugur och Frej ganska tätt tillsammans, de såg ut som tre bästa kompisar. Tre musketörer. Hugur och Guffi leker ofta i hagen, stegrar och biter på varandra. Hugur har blodiga sår och båda två har kala fläckar. Inte så himla stiligt, men jag är glad att de rör på sig och har roligt i hagen. Frej är lite utanför, håller sig för sig själv och tjurar över maten. Så när de stod där alla tre tillsammans såg de så söta ut, så jag tog några bilder på dom.

 

Veckan började med regn och is och modet sjönk rakt ner i botten. I tisdag var jag och Maria ute på en promenad halvvägs upp för berget, jag flåsande eftersom jag inte riktigt fått tillbaka orken ännu efter min dunderförkylning. I onsdag började det snöa och blev kallare och på torsdag var isen täckt med snö och vintern var tillbaka! Yey! Då var vi uppe i rundcorallen och sprang runt lite. Inget märkvärdigt men det kändes bra.

 

Helgen har det blivit mycket häst. Igår åkte jag ut med Maria och hjälpte henne att börja tömköra Tibra. Det gick sakta framåt, men det var just det som var svårt tyckte Tibra. Att förstå att hon skulle gå framåt. Får hjälpa henne någon fler gång så de kommer igång. Sen hämtade jag Guffi och körde några skänkelvikningar i paddocken innan Maria frågade om jag vill med upp på berget. Vi gick upp genom skogen och jag hade snö överallt kändes det som. När vi kom ut på travvägen tog jag och Guffi galopp uppåt en bit innan vi vände och gick ner. Han ville inte riktigt gå iväg själv så jag nöjde mig med den korta biten, men när jag väl hoppat av och gick neråt skulle han stanna varannan meter och filosofera. Till slut kom jag på att han stannade för att han ville äta snö och var törstig, och filosofera lite däremellan.

 

Den här veckan har jag ridit tre gånger och det haft gått rätt bra alla gånger. Mycket paddock och travträning har det blivit. I tisdag gjorde vi de övningar vi fick göra senast för Evelina, eftersom jag blev sjuk hade jag inte hunnit ridit någon sen dess förutom en lugn uteritt. Det kändes bra, skänkelvikning i trav gick lite bättre men det är svårt så det får vi träna vidare på.

 

I torsdag hade vi lektion för Evelina igen och den här gånger var det väldigt mycket fokus på vad vi göra med kroppen och att vänja Guffi vid att skänkeln inte alltid betyder springa fortare i högre gångarter. Jag måste tänka på att inte vika mig i innemidjen, rida mot himlen och vrida kroppen mer innåt speciellt i höger varv. Jag ville gärna vrida mig åt vänster hela tiden eftersom Guffi lätt faller innåt i höger varv just nu. Jag fick trava på en egen volt och det gick riktigt bra! När vi fick till det i höger varv gick det trögt, men trögt som i att vi fick ta i och det blev jobbigt när vi gjorde rätt. Skänkeln tog han inte alls som drivande. Men det där är så olika från dag till dag, och jag sa till Evelina att nästa gång tar han den bara som spring.

 

Och ja, ikväll, vad tror ni han tyckte då om skänkeln? Det var allt är inget kändes det som. Han tog den bra och flyttade eller böjde sig runt den, men han kändes liksom trötttrög. Kan bero på att det var 3+ grader ute, eller så var han lite trött i travmusklerna. Han gjorde några lufthopp och blev rätt för saker då och då, fast jag varken såg eller hörde något "farligt". Vi körde skänkelvikningar i skritt och det gick bra, svårt att få med rumpan hela tiden bara. Sen in på volt och böja runt skänkeln, inta vika mig i innermidjan och upp med innerhanden. Gick både bra och dåligt, kändes trögt som sagt. Tog trav på volten och kändes samma där. Tänkte att jag kan testa lite tölt  och avsluta sen. Och vad tror ni han bjuder på? Jo, bästa tölten på länge! Den var lätt och flöt bara på, genom kurvorna och kortsidan! Han dunsade inte ner i trav en enda gång, han blev travtaktig och var på väg, men jag hann fånga upp honom innan det blev trav. Han kändes buren, avslappnad och lätt. AAAHHHAA!!! Gullehäst, vad han kan överraska ibland!