10 saker ni kanske inte visste om Guffi
Jenny uppmanar sina läsare, igen, att göra en lista. Men denna gången är det tre saker om våra hästar, så här kommer 3 saker ni kanske inte visste om Guffi.
1. Guffis pappa är också hans bror, han är alltså inavlad.
2. Innan jag började rida Guffi för 2 år sedan (köpte honom för ett år sedan) var han känd i stallet som han som kastar av folk. Han köptes på auktion för 3,5 år sedan från en gård som jag inte hört mycket gott om. En annan tjej i stallet började rida honom och fick börja om helt från början som med en unghäst. Hon hade en egen häst så hon hade inte riktigt den tid som Guffi behövde och därför stod han i ett helt år utan någon sorts motion. För två år sedan fick jag förfrågan av stallägaren om jag ville prova att rida honom och jag tvekade lite, men tackade ja. Och det har jag aldrig ångrat! Han hade inga muskler så det blev väldigt långsam skritt i paddocken första gången och en i stallet ledde honom runt medans jag satt på. Sedan skrittade vi lite själva, men helt plöstligt la han sig ner så jag kastade mig av så fort som möjligt eftersom vissa exemhästar brukar rulla sig med allt på, men han ställde sig bara upp igen och tittade på mig. Sedan dess har det bara varit jag och Guffi.
3. Första gången jag träffade Guffi var samma vecka han kom till gården. Han kom samtidigt som tre hästar från Island och de stod i en liten hage uppe vid stallet. Jag skulle rida ut på Botta när de helt plöstligt hade rymt. Det var bara jag som var vaken på gården, den dåtida mannen på gården låg och sov eftersom han jobbat natt. Så han och jag försökte få tag på Guffi, Djakní (som idag är en av Guffis bästa kompisar), Hrappur och Keimur (tyvärr avlivad pga skador i benen), dessa hästar som inte förstod att havre var gott och att man kom fram när någon skakar på en hink med mat i. Guffi ledde hela rymningsförsöket och var självklart svårast att få tag på. Tillslut fick vi in dom i sommarhagen som stod tom, Djakní fastnade på utsidan mellan staketet och några buskar så han fick vi tag på snabbt, rädd som han var. De andra tre racade runt i hagen, men tillslut kom Guffi fram till mig och stannade. Jag kunde lugnt ta på honom grimman och sedan var det äventyret över.
4. Lägger till en liten extra sak: Guffi betyder Långben på islänska, alltså Musse Piggs kompis Långben.
Nu blev det kanske inte direkt några riktiga faktauppgifter om Guffi, men ändå tre roliga saker ur våran historia tycker jag. Hoppas du blev nöjd med svaren iallafall Jenny!
1. Guffis pappa är också hans bror, han är alltså inavlad.
2. Innan jag började rida Guffi för 2 år sedan (köpte honom för ett år sedan) var han känd i stallet som han som kastar av folk. Han köptes på auktion för 3,5 år sedan från en gård som jag inte hört mycket gott om. En annan tjej i stallet började rida honom och fick börja om helt från början som med en unghäst. Hon hade en egen häst så hon hade inte riktigt den tid som Guffi behövde och därför stod han i ett helt år utan någon sorts motion. För två år sedan fick jag förfrågan av stallägaren om jag ville prova att rida honom och jag tvekade lite, men tackade ja. Och det har jag aldrig ångrat! Han hade inga muskler så det blev väldigt långsam skritt i paddocken första gången och en i stallet ledde honom runt medans jag satt på. Sedan skrittade vi lite själva, men helt plöstligt la han sig ner så jag kastade mig av så fort som möjligt eftersom vissa exemhästar brukar rulla sig med allt på, men han ställde sig bara upp igen och tittade på mig. Sedan dess har det bara varit jag och Guffi.
3. Första gången jag träffade Guffi var samma vecka han kom till gården. Han kom samtidigt som tre hästar från Island och de stod i en liten hage uppe vid stallet. Jag skulle rida ut på Botta när de helt plöstligt hade rymt. Det var bara jag som var vaken på gården, den dåtida mannen på gården låg och sov eftersom han jobbat natt. Så han och jag försökte få tag på Guffi, Djakní (som idag är en av Guffis bästa kompisar), Hrappur och Keimur (tyvärr avlivad pga skador i benen), dessa hästar som inte förstod att havre var gott och att man kom fram när någon skakar på en hink med mat i. Guffi ledde hela rymningsförsöket och var självklart svårast att få tag på. Tillslut fick vi in dom i sommarhagen som stod tom, Djakní fastnade på utsidan mellan staketet och några buskar så han fick vi tag på snabbt, rädd som han var. De andra tre racade runt i hagen, men tillslut kom Guffi fram till mig och stannade. Jag kunde lugnt ta på honom grimman och sedan var det äventyret över.
4. Lägger till en liten extra sak: Guffi betyder Långben på islänska, alltså Musse Piggs kompis Långben.
Ser ni likhetarna?
Nu blev det kanske inte direkt några riktiga faktauppgifter om Guffi, men ändå tre roliga saker ur våran historia tycker jag. Hoppas du blev nöjd med svaren iallafall Jenny!
Guffi frá Midfelli
Den 1a september 2010 blev Guffi äntligen min, då skrev jag på papperna. I ungefär ett år hade vi fått lära känna varandra och jag hade förstått att jag inte ville släppa taget om honom. Kanske inte den bästa tidpunkten att köpa häst, eftersom jag pluggade på Folkhögskola och levde på studielån. Men om jag låtit honom säljas till någon annan hade jag ångrat mig för resten av livet.
Våran första ridtur hösten 2009 gick väldigt lugnt till. Han hade stått i ett år och förlorat alla muskler. Tidigare hade han kommit från ett hem där jag gissar på att han inte blev så bra behndlad och kastade av de som försökte rida honom, om de inte tog det väldigt lugnt. Vi skrittade sakta några varv och när han tyckte det räckte, så la han sig ner. Jag kastade mig av för jag tänkte att han skulle väl rulla sig eftersom han har exem, men han ställde sig lika snabbt upp igen. Där stod han med sin sorgsna ögon och tittade på mig. Och jag var fast.
Nu 1,5 år senare har han fått tillbaka sina muskler, har precis släppts ut på grönbete och lever livet.
Våran första ridtur hösten 2009 gick väldigt lugnt till. Han hade stått i ett år och förlorat alla muskler. Tidigare hade han kommit från ett hem där jag gissar på att han inte blev så bra behndlad och kastade av de som försökte rida honom, om de inte tog det väldigt lugnt. Vi skrittade sakta några varv och när han tyckte det räckte, så la han sig ner. Jag kastade mig av för jag tänkte att han skulle väl rulla sig eftersom han har exem, men han ställde sig lika snabbt upp igen. Där stod han med sin sorgsna ögon och tittade på mig. Och jag var fast.
Nu 1,5 år senare har han fått tillbaka sina muskler, har precis släppts ut på grönbete och lever livet.
Valack
1997
e. Naggur frá Miðfelli
u. Fiðla frá Enni
