Ikväll åkte jag till stallet och hade tänkt jobba från marken. Det är så tråkigt att det blir mörkt innan jag hinner komma från jobbet redan, men det är bara att ge sig ut och vi har väldigt bra lyse i paddocken och ett nytt fint staket. Det blev klart bara för någon vecka sedan och jag har tänkt länge att jag ska få med mig någon annan häst och löshoppa. Lotta kom till stallet samtidigt som mig så vi började prata och sen slutade med att vi tog med hos hästarna och satte upp en hinder. Och Morran tyckte det var hur roligt som helst! Hon for runt i en jäkla fart, visa upp sig, kastade sig över hindret och drog faktiskt igång Guffi också en liten stund. Varv på varv kastade dom sig över hindret och hade riktigt roligt. Sen blev de lite trötta, men hoppade några gånger till. Guffi brukar bli lite tjurig när jag vill löshoppa, speciellt om han inte har något sällskap, då gör han allt för att slippa hoppa. Så det var roligt att Morran fick igång honom och de fick busa lite.

 

I torsdag var det lektion för Evelina igen och den här gången fick vi inte göra så fysiskt svåra saker, men tekniskt svåra att inte göra för mycket, iallafall för Guffi. Öppna, skänkelvikning och växla mellan det olika. Han kan det, och det svåra att då att han inte ska göra för mycket eller börja fuska för han tycker det är tråkigt. Han hade faktiskt lite svårt för skänkelvikning åt höger, men det hör ihop med resten av sneheten, och då gick han emot. Han börjar iallafall blir väldigt mycket mer liksidig nu, jag behöver inte bara fokusera på att han inte ska vara toksne eller bara gå rakt fram. Sen blev det lite jobbigare, kort samlad skritt, fy så jobbigt säger Guffi. Därför det är så jobbigt, jag slarvar med det, men det är något vi måste vi bättre på. Vi behöver det för tölten, men Guffi tycker det är skitjobbigt och brukar göra sina fina damphopp, men han fick belöning att länge ut sig innan dom kom. Det tror jag är ett perfekt sätt för oss att träna upp det på. Vi smög även upp i tölt några gånger när han kändes avslappnad och ja, fin avslappnad tölt utan stress. Som det ska vara.

 

Min bil har gått sönder och min bror har hälsat på i helgen så jag har inte varit i stallet förän igår kväll igen. Och det gick egentligen inte alls bra. Han gjorde allt jag bad om men han hade handbromsen i. Aldrig varit med om det på den hästen, han brukar alltid gå framåt men kunna krumbukta och hålla på, men aldrig handbromsen i som igår. Jag började i fel ända och började kräva massa saker så han blev bara segare och segare. Skulle ha börjat med fart och spring utan krav, bara fram, men det är lätt att vara efterklok. Avslutade med trav-galopp-trav-kringelikrok-utan-krav och då vaknade han till lite, sen avslutade vi där.

Den här helgen har varit en sån där helg med mycket häst, lugn och bara en trevlig helg. Igår red jag och Natalie ut och det gick bra. De försökte vända några gånger, mest Guffi och Spes tittade på, men en eller två volter sen kunde vi gå framåt igen. Fick säga till honom att skärpa sig en gång och sen gick han. Han bjöd på härlig tölt korta bitar, men kände att det var mer en trav och galoppdag.

 

Idag sken solen, klar på himmel och alldeles för varmt för dunjacka. Vi har börjat mocka i hagarna eftersom vi haft stora blodmasken så jag tog skottkärran, kameran och gick ut till Guffi och hans tjejer. Den där tjocka jackan åkte av fort och jag kunde gå runt i bara underställströja. Inte så stiligt, men det var bara hästarna som såg mig. Guffi ville gärna vara med på bild idag, fast han tog lite trött ut. Han kom emot mig, stannade på lagom avstånd och tittade lite hit och lite dit, som det posarn jag lärt honom att vara. Han som brukar ignorera mig när jag kommer krypande och de andra hästarna brukar vara mer nyfikna. Har inte hunnit redigera så många bilder än, men några får ni se på Guffi och hans tjejer. Resten kommer en annan dag.

 

Efteråt gick vi ner en stund i paddocken, Tränade på att vända på kommando, alltså när jag säger "Vänd" och det gick väldigt bra så länge jag hade honom i ledrepet. När han är lös fungerar det inte alls skulle jag säga. Sen fick han springa lös och bjöd på några galoppskutt. Efter det ställde han sig så fint och tittade bort i fjärran så jag passade på att få en bild på hur han ser ut i kroppen nu. Tycker han ser rätt fin ut, hjärtrumpan är borta och man känner revbenen under all vinterpäls han redan fått. Manen är inte den vackraste efter eksemsäsongen, men han har lite pufflugg kvar och svansen har vuxit ut ganska mycket sen han kliade av massor av den. Och de röda topparna på den är så fina tycker jag. Det har varit ganska mycket små knott i luften i helgen och varmare igen, så täcket får han fortsätta ha på sig. Tog av det när jag fotade och han viftade på svansen och han och Saga stod och kliade varandra när jag höll på att mocka.

 

Det känns som att det går väldigt bra nu. Har ridit några gånger den senaste veckan och det går bättre och bättre. Även om jag måste påminna Guffi hela tiden att han inte ska lägga all vikt på vänster bog så försöker han, han lyssnar på min skänkel som faktiskt vill något och korta stunder går han där han ska. Jag behöver inte kämpa mig svettig för att han ska gå rakt fram och inte falla inåt. Vi kan ta trav på volt, med böjning genom kroppen åt rätt håll, ingen bog som far iväg eller att jag hamnar på fel sida. Det känns verkligen som att det hänt massor sedan vi började med lektionerna kontinueligt för Evelina. Vi behövde verkligen det här för att ta oss vidare med all denna snedhet och krokighet. Även i mig. Ibland blir man förvånad över vilken dålig koll man har på sin egen kropp. Vi borde vara experter på våra egna kroppen men nä, vi fattar knappt någonting. Underligt egentligen.

 

Vi har haft kallt den här veckan så Guffi har fått vara utan huvan. Täcket får sitta kvar ett tag till även om det varit minusgrader på nätterna. Jag vill vara säker på att det inte blir varmt igen. Det är så skönt att slippa smöja i timtal varje vecka. Jag har tid till att mysa och träna, busa och bara vara. Idag blev jag riktigt förvånad när jag och mamma var på väg hem från stallet klockan 8 redan, fast vi ridit och pratat med alla andra i stallet och bara tagit det lugnt.

 

Igår var det dags för ridlektion nummer två för Evelina och det gick mycket bättre den här gången. Vi började där vi avslutade förra gången och även om det inte är perfekt eller ens bra ibland, så kändes det som att det hänt mycket. Det var lättare, fast det fortfarande var väldigt jobbigt. Det går åt rätt håll och vi är på väg att få ordning på alla kroppsdelar lite bättre. Kände mig rätt sne i kroppen och vek mig i sidorna hit och dit. Värst i vänster sidan och även om jag rätade ut mig hela tiden var jag snabbt tillbaka i att vika mig i sidan. Vi fick sedan rida öppna i tölt, attans så svårt. Har fullt upp med att behålla tölten och inte ramla ner i trav när han slappnar av. Måste hitta ett jämt tempo så han får drivet men inte bara rusar iväg. Svårt svårt men nyttigt.

 

En sak jag kom att tänka på efteråt igår, vilken utvecklig han har gjort sedan bara ett år tillbaka. Kommer inte ihåg vem det var jag red för men för ungefär ett år sedan tog han alltid skänklarna som fram. La jag till bara en skänkel var det galopp, var det båda kastade vi oss framåt. Jag hade inte riktigt tänkt på det och ganska länge har jag nog undvikt att använda skänklarna eftersom han var så himla känslig i början, och det gjorde att han bara tog skänklarna som drivande. Så när jag red för någon fick jag träna på det här, tror det var Camilla Hed, även om han exploderade framåt skulle jag fortsätta tills han flyttade eller vad det nu är jag vill med skänkeln. Nu när jag lägger till skänkeln för att flytta eller böja så gör han det. Ibland struntar han till och med i den, kan gå emot, och jag får ta i ordentligt ibland för att få en reaktion. Han ska så klart inte bli skänkeldöv eller ignorant, han ska vara känslig för hjälperna, men det är skönt att han inte exploderar så fort jag rör på benen längre.