Idag blev det en lugn dag i stallet. Guffi kändes lite trött och hängig, beror väl på vaccinationen hoppas jag. Jag kom ut lite tidigare än de andra så jag tog med mig kameran ut i hagen och satte mig på en sten. Guffi var riktigt mysig och jag fick en del mulpussar och imma på glasögonen.

Jag fick hjälp med bilen också, sånna otroligt snälla människor jag fått turen att träffa genom att ha Guffi hos dom. Så nu hoppas jag problemen är lösta.

Jag och Frida tog en promenad bort till paddocken på andra sidan vägen för att kolla underlaget. Massa is där också tyvärr. Men grusvägen dit var rätt bra. Vi pratade en del med hon som äger gården och blev skällda på av tre hundar, några barn sprang omkring osv men hästarna höll sig lugna. De blir ju lite isolerade så det är bra med lite stoj och liv. Serstök ville inte alls gå hem, men Guffi var som sagt hängig och vill varken gå dit eller hem. Hoppas han är piggare imorgon.

 

Den här dagen började i botten. Min lilla bil ville inte starta, så jag blev lite sen ut till stallet där Frida väntade. Hon hade en förskräcklig huvudvärk. Vattnet i stallet hade frusit och när vi väl kom ut ur stallet redo för ridning och Helen skulle dessutom fotografera oss, så snöar det så klart! Men jag kan säga så här, det blev bara bättre efter det. Det slutade snöa när vi väl kom ut på åkern och nu ikväll med lite hjälp från sambon som skrattade åt mig så starta faktiskt bilen.

 

Guffi var väldigt pigg och sprang som en tok. Inte okontrollerbar men bromssträckan lite lång ibland. Men ibland får man låta han ha det så där roligt, för det hade han verkligen. Han ville bara springa mer och mer! Vi nästan låg ner i kurvorna kändes det som. Bra konditionsträning blev det iallafall, vilket han behöver. Helen fotograferade oss när vi red som sagt, några bra blev det nog. Det blev mest bus, men fick till lite fin form i traven, men stora höga kliv och ordentligt arbete med ryggen. Även i galoppen gick det bra när vi tog det lugnt, men för att Serstök skulle ta galopp var jag tvungen att gasa på och då tappar vi formen och allt det där. Att tölta var bara att glömma där i snö, det orkar han inte. Men när vi kom ut på vägen igen och Frida fotade oss lite snabbt, då kändes det väldigt bra! Stadig i formen även idag, på en lagom nivå för oss i nuläget, även om den kanske ser hög ut för andra. Energi hade han fortfarande och rumpan var med hela tiden.

 

Efteråt blev det motorsågsträning, coollugn Guffi som inte brydde sig alls. Han stod mest och flåsade bara. Vi skulle gå upp i skogen ovanför stallet för att se om det går att rida där och Vindur följde med, vi gick allihopa. Och vi kommer runt en lite liten sväng, men alla jäkla diken sätter stopp. Visst är det frusit men hästarna går igenom ändå så det är bara att vänta till våran när det torkat upp. Riktigt tråkigt, men vi får väl leva med det.

 

Här kommer några bilder.

 

Idag blev det lite fotografering i hagen innan vi tog in hästarna. Hade tänkt åka ut själv för dom andra skulle egentligen till Stockholm, men de kom aldrig iväg, så jag fick sällskap. Vi var och såg Hobbit sent igår kväll så alla var lite trötta och sega idag. Guffi var sur, inte på mig för han var väldigt snäll och gosig, men jag tror de andra två retat upp honom så han gick runt och surade. Efteråt tog vi en promenad i skogen och på åkern, då kändes Guffi mycket gladare fick gå lösa och lunka på i sitt egna tempo.

 

Det blev ingen ridning idag. De packades så ordentliga styltor av den blöta snön så det kändes nästan farligt. Guffi stod på tå nästan efter att ha gått från hagen till stallet. Serstök brunstar och Guffi ville bara retas med henne, så de var inte på något på humör heller. Dessutom tog det en tag att få bort alla lersnöklumpar ur svansar och hovskägg. Vi bestämde oss istället för att ta några vintriga porträtt och sedan gå en promenad i skogen och över åkern. Rikigt mysigt hade vi faktiskt. Guffi fick gå lös i skogen men när vi vände hem genade han förbi oss så han helt plötsligt kom först, vilket jag inte märkte förän han stod där.

 

Här kommer tre av de många fina porträtten vi fick till. Vi hade lila tema som ni ser... Jag har mina nya ridbyxor  som jag köpte i söndags och mina nya varma fluffiga vinterskor. Guffi har sitt bettlösa träns som jag inte visat tidigare.

 

Jag satt och letade bland gamla bilder efter en bild åt min syster, den hittades inte men jag hittade en annan söt bild. Hemma hos mamma bor min 5åriga katt Åskar. Han är ingen innekatt och kunde därför inte flytta med oss. Dessutom älskar han sin "storebror" Blixten, han är hans stora idol, så utan Blixten ingen Åskar. Tänk att han var så här liten och söt första gången vi tittade på honom. Nu är han mest en stort svart monster som ställer till med ett och annat för mamma, snor hennes torkade aprikoser om hon inte är försiktig brukar han göra. En stor svart panter som är det mest envisa djur jag träffat, min sambo håller med. Han dricker bara vatten ur den rinnande kranen i badkaret och sitter bara i knä om man sitter på toaletten. Så fort han ser något smutsigt att rulla sig i kastar han sig dit och bara njuter. Dessutom tror jag att han har någon bokstavskombination, för en normal katt är han långt ifrån med sina påhitt och utbrott. När han var liten brukar jag ta mig grytvantar när man skulle leka, annars gick man blodig därifrån. Men han är ändå min och den bästa hankatten som finns! (Müsli är så klart den bästa honkatten!)

 

 

Mikaela ville se lite bilder från mitt stall, så igår passade jag på att ta några när jag var själv så ingen skulle fastna på bild utan att de ville. Det är väldigt mycket saker överallt ser det ut som på bilderna, speciellt vid Guffis box, men så stökigt känns det inte i verkligheten. Ni får ha överseende!

 

 

Här är lite fler bilder från i onsdags.

 

Idag fick Guffi en spadag eftersom hovslagaren troligtvis inte kommer förän på fredag. En ordentlig dusch av hela kroppen och sedan torkning i björkhagen. Fast det var tydligen lite jobbigt utan Serstök. Han skrek efter henne och när hon och Frida gick på baksidan av stallet blev det en jädra fart på honom så jag sprang och hämtade kameran. Guffi springer typ aldrig om man inte jagar på honom, så det här måste fastna på bild. Dock var det lite svårt, hagen kallas inte för björkhagen av ingen anledning, det är verkligen björkar överallt. Så på många bilder tar han fint steg men huvudet syns inte. Sedan skrek Frida på hjälp för Serstök hade lagt tungan över bettet så då missade jag en hel massa race, men det blev några bilder iallafall.

 

 

 

 

 

 

Också avslutar vi med två gäspbilder på världens tröttaste häst.

 

 

Hans man blev riktigt fluffig och fin, så det kändes tråkigt att kladda ner den igen men det måste ju göras. Han är väldigt fin, mjuk och len, så mycket eksem har han inte just nu. Bara en liten kal fläck där det var lite skorvigt, men det försvann efter duschen. Han ansikte är ju inte så fint, som ni ser.

Snacka om att sätta under sig i galoppen.

 

Herkules frá Pegasus

 

Hur många hästar kan du se till vänster?

 

Albin och Nitroglusserin som slog rekord.

 

Jorik från Lönneberga. Såg detta ekipage på vm 2005 och de hade verkligen utvecklats sedan dess.

 

Den här hästen gav oss idén om att Serstök skulle ha vitt träns/tyglar, riktigt snyggt var det.

 

Alltså, vilken snygg häst det här är!

 

Bildstölder faktureras! www.fridabennerman.se

Det är ganska skönt att jobba helger, bara 6 timmar och sedan kan man gå hem. Fast jag åkte till stallet en snabbis. Var riktigt skönt ut så jag smörjde in de båda i hagen. Serstök var lite skeptisk mot det hela, men Guffi står snällt stilla. Han fattar det här med att ju mindre man krånglar ju fortare går det tror jag. Serstök försökt också äta upp helosantuberna. Om man äter det kanske det skyddar ännu bättre?

Sedan satte jag mig på en sten en bit bort och började ropa på hästarna. Det var ingen hemma på gården så jag kunde gorma på hur mycket jag ville. Tillslut kom de fram till mig och Guffi började äta rödklöver. Han gick verkligen och letade efter dom. Min kanin som vi hade för många år sedan älskade vitklöver så det var lite roligt att Guffi just ville ha rödklöver.

Två nya favoritbilder från i måndags. De säger verkligen Guffi. Min fina fina häst!

Att han faktiskt vågar och litar på mig att göra detta är otroligt, det hade han aldrig gjort för 2 år sedan. Inte ens för ett år sedan tror jag.







Stretchövningarna har jag lånat från Linda, det så kallade morotstricket. Han går inte riktigt lika djupt som Fifa, men det kommer nog.

Även medelålders herrar kan busa till det ibland.


I bakgrunden ser man grannhästarna på andra sidan om diket.