Idag kom Malin Bengtsson och hade lektioner. Jag och mamma red tillsammans, hon lånade Hugur. Det gick riktigt bra, Guffi uppförde sig ypperligt fast vi hade sällskap och dessutom låg på en stor volt tillsammans stor del av lektionen. Fick mycket hjälp med kroppen och speciellt höfterna, många av oss hade aha-upplevelser om ett och annat. Det blir så mycket enklare om man drar bak inner axel lite på volt eller vinklar höften åt rätt håll. Sånt här har jag aldrig fått lära mig så det är väldigt nyttigt, även om allt känns väldigt logiskt. Hur tusan ska hästen förstå att den ska gå på volt om vi säger något helt annat med våran kropp? Fick även lite hjälp med tölten på volt, vad jag ska göra för att få honom att inte spänna sig och mjukna, och undvika att ramla ner i trav när han slappnar av. Malin dansade segerdans för oss när det gick bra, det kändes väldigt bra, och hon såg en stor skillnad från när hon var här sist för 3 månader sedan. Hon kommer tillbaka igen om 2 veckor men då blir det heldagskurs.

 

Frida följde med Malin och fotade lite när vi red. Vi hade riktigt dåligt väder, regnade ibland, så det blev inte jättebra bilder men ni ser oss iallafall. Tyvärr så gick hon upp till stallet när det gick som bäst med tölten så ni får bara se några skrittbilder där vi flyttar och håller på.

 

I fredags toksnöade det hela dagen så helt plötsligt blev det vinter igen. I går var det strålande sol och minst 10+ så det blev väldigt blöt snö. Tur nog har Guffi fortfarande snösulorna på och vi fick sällskap av Karin och Ör på en uteritt. Även Ör klarade sig oväntat bra från snöstylor så vi hade riktigt trevligt. Större delen bestod av trav och stopp, antingen till skritt eller halt. Vi använde oss av vägpinnarna, travade mellan och stannade vid varje pinne ungefär. Jag och Guffi tränade på att hålla avståndet till Ör. Han springer gärna in i hästen före eller helst av allt skulle han nog vilja ha sitt huvud under svansen på den som går framför om han fick välja. Det här är en sån sak jag inte tror går att träna bort, han är sån, men vi kan helt enkelt bli bättre på det och inte tvärnita in i rumpan på andra hästar. På vägen hem insåg han att det blev mycket trevligare utan en matte som tjatar, och kom på att vid pinnarna skulle vi sakta av, så jag behövde inte alltid göra så mycket. Han är inte dum min Puffe. Lite tölt och några galopper klämde vi in också, men den här travträningen var väldigt behövlig.

 

Efter att inte varit i stallet på tre dagar var det skönt att få åka dit igår kväll igen. I vanliga fall kan jag ibland välja att inte åka dit på tre dagar av andra anledningar, men när man blir sjuk eller inte kan av andra anledningar känns dom där tre dagarna så himla långa! Egentligen kanske jag inte skulle ha åkt för helt frisk är jag inte och idag ökade snormängden. Det blåste rätt ordentligt och var kallt men det glömmer man lätt när man står där och pussar på den där söta fluffpuffen.

 

Jag tog med de långa tyglarna jag gjorde klara i onsdag och provade nere i paddocken och det fungerade riktigt bra. Alldeles lagom längd på ca 5,5meter blev det. Dom låg bra i handen, men kanske lite halkiga. Förhoppningsvis får det inte Guffi att inse hur lätt det är att dra dom ur handen på mig, men han är smart min herre så vi får väl se. Vi körde på volt, böjning, ställning, vinkla nosen utåt, halt, backning och lite trav. Gick både på sidan i olika placeringar och framför en stund. Han har verkligen börjat fatta det här med att vinkla nosen utåt, även om det bara kommer korta stunder ibland så förstår han vad jag är ute efter.

 

Jag har insett att Guffi bara visar mer och mer vad han tycker och tänker. Han vågar ta för sig så mycket mera nu och det är jag väldigt glad för. Visst kan han vara jobbig ibland när han inte är särskilt medgörlig eller inte älskar att arbeta som alla andras hästar verkar göra, men sån är han. Och jag har hellre en häst som vågar framföra sina åsikter till mig än en som stänger av och bara gör. Det är därför jag ofta skriver att vi har diskussioner, för det har vi verkligen.

 

"Nu tycker jag vi kan göra så här."

"Men nej, kan jag inte göra lite så här i stället?"

"Nej, då fuskar du bara. Vi gör så här 3 gånger bra så gör vi något lätt sen."

"Jaja...men jag kanske inte anstränger mig fullt ut för det här kan jag redan. Så...nu har jag gjort det en gång räcker det?"

 

Så tror jag ungefär det skulle låta om vi förde dessa diskussioner med ord.

 

Idag har jag iallafall gjort klart de långa tyglarna jag planerat att göra rätt länge. Köpte hakar redan i höstas och rep för någon månad sen, men ja det har inte gått fort. Nu är de iallafall klara. Inte så vackra från alla håll men jag hoppas dom blir välanvända och funkar bra. Efter att jag knutit försökte jag smälta ihop repet så det ska hålla ordentligt. Det var inte lätt och därför det inte blev så fint. Självklart är dom lila!

Jag har en del rep kvar som jag tänkt göra en halsring av. Jag ska bara lista ut hur jag vill ha den och hur jag ska göra. Någon som har tips?

Igår var det kurs för Hjalti i stallet så jag fick anpassa mig efter när de hade lunch. Hade iofs sällskap av Karin men när vi väl kom ner till stallet kände jag att det inte var någon bra idé att rida ut. Han lyssnade inte och var lite upp i hejsan. Fick lite vettigt gjort iallafall. Det var helt enkelt ingen bra dag och jag tror han hade samlat på sig lite energi som behövde komma ut. Vi fick till tölt i kort samlat tempo när jag väl fick ut honom på vägen och avslutade med att han fick rusa av sig i galopp.

 

Idag red jag istället ut med en av Hugurs medryttare. Vi var ute i 1,5 timme tror jag, med mycket skritt och några härliga galopper. Den bra långa töltsträckan töltade vi på riktigt bra, han orkar helt plötsligt långa sträckor. Poff sa det så fungerar det helt plötsligt med tölten igen! I början var han lite känslig men det blev bättre när vi kommit igång och ridit en stund. Grabbarna grus försökte så klart vända några gånger men vi lyckades övertala dom att fortsätta. Vill inte Hugur gå så gör inte Guffi det heller, han faller lätt för grupptrycket. Han fick också en hetsattack efter en av galopperna, men med djupa andetag så lugnade han ner sig. Nu går det att rida över sommarhagarna för det har smält bort så mycket. På ett ställe är det hårt packad snö/is kvar, men där höll man sig ovanpå utan problem. Det kändes som att vi behövde komma ut på en lite längre tur och springa av oss lite.

 

Den här veckan blev inte som jag tänkte. Jag red förra helgen som jag inte har skrivit om och det gick bra, peeweebettet är väldigt uppskattat tror jag och vi kan tölta i paddocken helt plöstligt! Samtidigt har han varit lite tjurig, tror det är för att han börja fälla. Om vi håller på med en övning lite för länge så tjurar han bara, ungefär som "Men matte, jag fattar vad jag ska göra men nu blev det tråkigt och jag vill göra något annat!" I onsdag gick vi en promenad och det hade inte tinat så mycket som jag trodde så vi fick pulsa i djupsnö i uppförsbacke. Ungefär så här tror jag vi båda kändes oss, fast Guffi undrade vad tusan jag skulle dra med honom dit för.

 

Vi gick ner till paddocken och han gick lös. Vi stannade utanför och jag fotade honom med månen i bakgrunden. Han tittar på mig, vänder på klacken och går upp till ingången till hagen uppe vid stallet. Det roliga är att det finns en ingång vid paddocken så han hade inte behövt gå så långt. Så det var bara att traska ner till paddocken igen och vips hade vi värmt upp.

Vi gjorde det vi lärde oss av Linnea för några veckor sedan och vad bra det gick! Tidigare har vi mest fokuserat på att röra oss framåt när jag går framför, det är svårt att gå baklänges. Men nu gick det bra så vi kunde fokusera på finliret. Böjning i hela kroppen och rikta nosen lite utåt så ryggraden böjer sig inåt genom hela kroppen. Även i trav gick det rätt bra, lite svårare och isigt men mjuk is så det blev inte halt. Han flöt inte hit och dit så mycket heller. Sen fick han springa lös och vi avslutade med stretching.

Efteråt myste vi en stund i stallet. Jag satt på tröskeln i stalldörren medans han åt och när han var klar muffla han runt med min mössa och lite pusskalas hade vi också. Att det kan vara sån skillnad, förra onsdagen var han ett nervvrak och igår så lugn och mysig. När han är sån är han värd all sin vikt i guld. Han är blivit lite vintertjock så det blir rätt mycket. Världens bästa Puffe är han!

Även den här helgen blev det ridning både lördag och söndag. Igår blev det paddocken med mycket fokus på halter. Halter och stå stilla. Det är svårt tycker Guffi, kan man inte få små gå samtidigt? Han stannar väldigt bra, men står inte stilla utan tar ett halft steg väl..dig...t...lååå...ng...saaa...m...t. Eller så åker rumpan ut och krumbuktar sig. Så jag var säkert väldigt tråkig som krävde att han skulle stanna helt och slappna av, och vänta på att jag bad honom gå framåt igen. Sen tog vi faktiskt tölt och det gick bra! Tölt i paddocken är inte riktigt våran grej, så när det faktiskt fungerar så blir man lika överraskad varje gång. Tölt på långsidorna och nertagning och igångsättning igen på kortsidorna. Och även här fokuserade jag mycket på att han skulle vänta. Han är bra på att lista ut vad vi ska göra och gör det innan jag ber om det, så att vänta är svårt. Men det gick som sagt bra. Trav tog vi sen och där fokuserade vi på att hålla ett jämt tempo, inte öka på långsidorna som tydligen blivit Guffis favoritsysselsättning. Är inte långsidorna egentligen till för galopp frågade han varje gång. Vi avslutade med en väldigt trevlig tölt ute på vägen och en busgalopp tillbaka.

 

Idag skulle vi ha ridit kurs men den blev inställd så istället red jag och mamma ut. Hon lånade Hugur. Det blev mycket skritt eftersom mamma inte ridit sen i höstas. Allt gick bra tills vi kom ner från berget och ut på vägen. Då var det som att grabbarna grus planerat precis vad de skulle göra, för på sekunden flyger båda iväg samtidigt i galopp i lätt nerförsbacke. Jag hinner tänka "Hoppas inte mamma ramlar av nu!" och när jag väl får stopp på min knasgubbe har hon redan fått stopp på Hugur. Ja, ibland blir man förvånad, fast jag blev inte förvånad att de där två herrarna hittar på något sånt. Det har hänt förut, och varje gång är det precis som att de planerat allt in i minsta detalj innan och har jätteroligt tillsammans när de får busa till det.