Hästar i trafiken är alltid ett hett ämne. Alla har sina åsikter, men jag tror inte att något som hanterar en häst frivilligt väljer att rida, köra eller bara vistas efter trafikerade vägen om det finns andra alternativ. Problemet är ju att det oftast inte finns något alternativ om man inte ska harva runt runt på en ridbana jämnt och ständigt. Hästar klassas fortfarande som fordon och kan om du har otur göra större skada om du får en genom framrutan än en älg, för oftast får du även en ryttare genom rutan. Och saktar du inte ner när du ser en älg efter vägen? Jag tror inte det finns en enda ryttare som inte varit arg eller irriterad över en bilist de mött under en ridtur. Det är nästan vardag att mötte minst en bilist som inte förstår att de riskerar inte bara hästens liv, utan även ryttaren och sitt eget liv. Ja, vi har alla hört det förut, bara för att hästen inte är rädd för bilar för det mesta, så är de ändå flyktdjur och kan när som helst bli rädda för vad som helst och då spelar det ingen roll vad jag som ryttare gör eller du som bilist inte gör.

 

Anledning till att jag tar upp det här just nu är för att i morse var massören som masserat Guffi och tipsade om avmaskning/svavelkuren med i P4 Västernorrlands morgonprogram och pratade om just detta. Ett väldigt bra inslag tycker jag som alla som vistas i trafiken borde lyssna på. Så nu tycker jag ni alla ska lyssna på fantastiska Anna Karström. Efter va 1 timme och 40 minuter börjar intervjun.

 

 

Igår blev det kallare igen och helt plötsligt kom ett fotosug krypande. Det är nackdelen med att jobba med det, man tappar inspirationen på fritiden att ta med kameran. Men igår fick kameran följa med till stallet. Jag tänkte fota Salka till stallets hemsida, men hon gömde sig i lösdriften. Istället var Morgunstjarna och Stjarni mer intresserade. Han är så söt den där lillen. Efter att jag och Guffi ridit en stund i paddocken kröp jag runt i leran i deras hade också, han och Odinn hade pusskalas. Odinns ägare har bestämt sig för att sälja Odinn, så han flyttar i helgen. Väldigt tråkigt eftersom han och Guffi nu har blivit kompisar och gärna äter från samma hötuss. Det hade hunnit blir rätt mörkt, men bilderna blev rätt effektfulla ändå.

 

Det som sagt lite ridning i paddocken igår också. Lånade halsringen igen men vet inte om det gick så bra. Hade ingen direkt plan så det hela blev lite flummigt och då går det oftast inge bra. Innan tänkte jag att vi skulle ha lite tempo, mycket trav och galopp med eftersom vi inte riktigt förstod varandra i skritt fick vi börja där. Styrning och stopp först, sen spring. Fick använda tyglarna då och då för att förtydliga vad jag ville. Vi tränade också på att göra halt och stanna med nosen åt det håll vi var på väg. Han slingrar sig och skjuter ut rumpan åt vänster när vi gör halt, eller så flyttar han sig runt i en liten cirkel. Till slut så fick vi till det, men jag antar att det är jag som gör något med min kropp.

 

I tisdags red vi ut med Ida och Hugur för sista gången. Ida ska sluta rida Hugur, skittråkigt för gubbarna har så roligt tillsammans. Dom var båda full i fan i tisdags och hade gärna sprungit hela vägen runt. Roligt hade vi nog alla ändå och de fick springa av sig tillslut.

 

Igår kväll hade vi stallmöte och efteråt var några av oss kvar och tittade på första Eyjolfurfilmen. Vad jag insåg under tiden vi såg den var att jag slarvat något kopiöst med förhållningar och halvhalter den senaste tiden, ja kanske halvåret. Inte konstigt att det känns som att det inte händer något med tölten när det inte ens blir rätt med grunden. Så jag bestämde mig för att vi måste påminna oss om hur det faktiskt ska vara och jag ska sluta slarva.

 

Efter skoningen åt vi lite ostmacka innan vi gick ner till paddocken. Guffi var inte särskilt lugn i stallet, men när vi kom ner slappnade han av och började med att jäspa. Började från marken med att han ska korsa frambenen när jag petar på halsen. Sen satt jag upp och fokuserade på förhållningar och halvhalten. I början gjorde han som han gjort ett tag nu, så fort jag gjorde något åkte rumpan ut och han gick på tvären. Upptäckte att det berodde mycket på vad jag gjorde med mina sittben. Så först bytte jag sittben innan jag försökte sitta så jämt som möjligt på båda och även på att hur mycket vi än gick på tvären så skulle vi fortsätta framåt. Tillslut kom vi underfund med det hela, jäkla sittben alltså. När det blev jobbigt då ville han istället gärna rusa iväg och huvudet åkte upp. Han kan ju egentligen, det är bara jag som ska få koll på vad jag gör så han vill göra rätt. Sen ville jag ha lite mer energi, förbereda för tölt utan att han skulle tvära eller vilja rusa iväg. Han ska vänta på mig. Vi gjorde några töltövergångar men bara några meter i tölt/skrölt. Han gjorde det riktigt bra, bara en av nedtagningarna till skritt blev travtaktig, annars ingen trav alls som det brukar vara några steg. Avslutade med trav några varv, några galoppfattningar och sen fick han rulla på i galopp några varv. Skrittade av i kringelikrok och styrde bara med kroppen för att få igång dom där sittbenen.

 

Trots att jag är riktigt trött eftersom jag sov alldeles för lite i natt och hade en irriterande katt i sängen som störde så fick jag så mycket energi av den där stunden i paddocken. Det kändes så bra, vi kan ju!

 

Vad gör människor som inte har häst? Dygnen har alldeles för många timmar om man är ledig och hästen har tappsko. Fyra dagar kändes som en evighet! Men så idag kom äntligen en hovslagare. Den jag haft tidigare är sjukskriven så nu provade jag Odinns hovslagare. Guffi är ju inte så förtjust i nya människor, speciellt män. Han uppförde dig och fick beröm för att han var väldresserad. Tydligen kan han lyfta på hovarna när man säger "hoven" åt honom. Men på en timme bajsade han 7 eller 8 gånger, jag tappade faktiskt räkningen. Stressmage deluxe kan man ju säga. Annars gick det bra och han fick snösulor. Han hade bärrandsröta på vänster bakhov, där han haft hovbölderna så något är ju lite skumt med just den hoven. Förhoppningsvis var det tredje gången gillt. Ska fundera lite över hur jag ska göra med hovslagare framöver... Efteråt red jag en stund i paddocken, men det skriver jag om i ett annat inlägg.

 

Igår roade jag mig några timmar med att göra rent och smörja in sadeln och tränsen, tog hem allt och satt på vardagsrumsgolvet. Det behövdes efter all denna lera, jag vill att det fryser nu! Helst igår. Jag har också köpt en ny vinterjacka till stallet. Jag har faktiskt ingen bra, bara en gammal som det knappt är något foder kvar i och den jag använt nu är egentligen bara en regnjacka med en fleecejacka i som man kan ta lös. Det besvärliga är ju att hitta en som jag kan ha säkerhetsvästen under utan att den blir gigantiskt när jag inte har västen under. Den jag köpte blev lite för trång över ryggen när man sträcker fram armarna, så jag ska byta mot en storlek större. När det blir kallare bor jag i overallen men ibland är det lättare att bara dra på sig en jacka när man ska en kort stund till stallet.

 

I helgen blev det två uteritter, i lördags med Karin och Linda och i söndags med bara Karin. Guffi fick ett riktigt damputbrott under lördagen, de andra trodde han blev rädd för något men nä, han blev arg på mig. Han hade en riktig travdag och jag tyckte vi kunde försöka tölta lite, men då flög vi i luften och landade med en riktig duns i marken. Sen var det bra resten av turen och dt gick att tölta lite ändå, men traven var helt klart bäst den dagen. Fast inget slår ju galopp enligt Guffi och vi såg mer ut som dalmatiner när vi kom tillbaka till stallet.

 

I söndags hade vi sällskap av Karin och hennes nyaste häst Salka. En 6åring som verkar vara inne i en testperiod, så när dom stannade tyckte Guffi att man kunden vända hemåt, så det blev många volter. Men vilken tölt han bjöd på istället! Vad det kan skifta från en dag till en annan. Oturligt nog tappade han en sko på vägen hem. I fredags hade ena sömmen halvt krypit ur så jag drog ut den, men skon satt fortfarande fast så jag tänkte att det inte gjorde något. Vi hittade den efter vägen och sen var det bara att promenera hemåt. Guffi förvånade mig med att faktiskt gå på gruset med den hoven, även om han kunde välja att gå där det är mer sand/lerväg. Har jag tur slår Hjalti på den idag när han är i stallet och skor, om han hinner. Annars får jag lösa den på något annat sätt, min vanliga hovslagare har nämligen blivit sjukskriven så det krånglar till det lite. Det hade varit praktiskt om man kunde slå på tappskor själv.

En av de första tankarna jag hade när jag flyttade ifrån mitt ex var: "Äntligen kan jag ha en tavla med Guffi utan att någon klagar!" och nu är den äntligen här! Jag var precis och hämtade ut den, se så fin den blev.

 

Efter en trevlig helg i Göteborg är det ändå rätt skönt att vara hemma och få sova i sin egna säng. Jag förstår inte varför alla hotell har så dåliga kuddar. För några år sedan bodde jag i Göteborg i vissa perioder, så jag fick leka guide åt familjen. Vi var på Botaniska trädgården, i Haga och fikade gigantiska kanelbullar på Café Husaren och hälsade på fotografen jag hade praktik och jobbade lite åt för några år sedan. Min brors mamma fyllde 50 så Cecilia fotograferade oss alla, ska bli roligt att se hur det blev sen.

 

Igår åkte jag till Guffi på eftermiddagen. Guffi kändes lika positiv som i fredags så den där massagen gjorde honom verkligen gott. Tog det bettlösa tränset och det gick ovanligt bra med det. Vi började från marken med samma sak som vi gjorde i fredags. Han fuskade inte lika mycket idag, men det är svårt ibland och i höger varv vill han gärna gå iväg. Sedan satt jag upp och hade samma tänk där. Lång låg och böja hela kroppen. Tränade lite igångsättningar tölt och trav också. Tölt på långsidan och sedan körde vi slalom i trav rakt över banan. Avslutade med lite tölt och galopp ute på vägen.

 

Satt av med en bra känsla och var väldigt nöjd. Tidigare när jag använt det bettlösa tränaset har kommunikationen inte fungerat särskilt på hela tiden, men igår fungerade det. Han fick äta lite hö medan jag kammade genom pälsen. Upptäckte några fler ställen med skrufset som kommit under helgen. Imorgon ska han få första omgången med maskmedel och så fort msm har kommit med posten ska han få det. Ska bli väldigt intressant om det fungerar och om det hjälper eksemen något till våren och sommaren.

Helt plötsligt blev det äntligen vinter! Jag gillar verkligen vinter, så med barnslig glädje åkte jag till stallet igår och tänkta att vi kunde rida ut och tölta. För det brukar alltid gå så bra när den första snön kommer. Skruvade på traktbrodd, lite reflexer och sen sket sig det mesta. Guffi var inte alls på humör för någon uteritt. Paddocken var för isig för att jag skulle våga mig på några snabbare hastigheter än skritt. Så nä, gårdagen glömmer vi faktiskt.

 

Idag var en mycket bättre dag. Anna Karström kom ut och skulle massera Guffi. Hon håller även på med djurkommunikation så det är väldigt roligt att titta på och man lär sig massor. Hon masserade honom i våras, då var han väldigt reserverad men idag släppte han in henne och visade sin charmigaste sida. Massor av beröm fick han också. Muskulärt kändes han bra, men han hade en del låsningar här och var. Efteråt var det som att allt föll på plats för mig. Inte konstigt det känns så konstigt den senaste tiden. Det var sån synlig skillnad efteråt och han var mjuk som smör när vi stretchade.

 

Det mest intressanta var när hon hittade skrufset han har i pälsen, hon trodde inte det var regnskållor utan något kroppen gör sig av med och vill ha ut. Hon hittade faktiskt fler utspridda över hela kroppen på honom som jag inte har märkt. Att kamma bort dom med kam var det skönaste Guffi varit med på länge, som han njöt. Hon har själv en häst som fått precis likadana. Vi pratade en hel del om mask och vi kom fram till att Guffi ska få en rensning kan vi kalla det. Och ja jag vet det där om resistens hit och dit, men efter det vi pratade om som jag har lite svårt att få ner i ord så kändes det här som en bra idé. Han ska få avmaskningsmedel två gånger med 10 dagars mellanrum och en kur med Msm, alltså svavel. Detta hade fungerat på hennes häst som även haft lite andra symtomer, men även på en annan häst hon varit i kontakt med som även hade eksem. Och det hade dessutom hjälpt eksemen att bli bättre. Jag fick se bilder tagna med en månads mellanrum och det var stor skillnad.

 

Efter två timmar åkte hon hem och vi tog en liten promenad. Det knastrade så härligt under fötterna så min barnsliga glädje över vinter kom tillbaka. Men jag vet att det ska bli varmare nästa vecka, så man får väl bara se det här som en försmak av det som kommer sen.

Jag har börjat fundera på om Guffi har fått regnskållor. Skulle inte förvåna mig med den väderleken vi haft de senaste veckorna. Men samtidigt skulle det kunna vara efter bitmärken från hans kompis eftersom de sitter som på sidan av rumpan bakom virveln, alltså inte där han brukar vara som mest blöt när det regnar. Därför tog jag lite bilder igår och tänkte att någon snäll en kanske läser här och vet? Visst har någon av dina hästar haft regnskållor Jenny? Det är helt torrt, inget blod eller var vad jag kunde se.

Igår hade jag fått för mig att testa att rida med halsring och jag fick till och med låna en riktig av min stallägare. Hade tänkt ta några balsnören annars men ibland har man tur. Istället hade jag otur med att Sagas medryttare red i paddocken samtidigt och eftersom jag har svårt att hålla styr på Guffi i normala fall när vi har sällskap där så väntade vi med halsringspremiären tills de var klara och gått upp till stallet. Vi började istället för att helt enkelt ha koll på oss båda. Jag tänkte extra mycket på hur jag använde min kropp. Jag är väldigt dålig på det och det är därför jag vill prova med halsring för att få igång kroppen. På ena långsidan gick det hur bra som helst. En kon stod mitt på spåret, antagligen ett hål under och för att gå förbi den behövde jag bara använde kroppen. Men på andra långsidan vette tusan vad som hände, där gick vi mest krokigt och Guffi ville mer än gärna gena. Förstår inte riktigt vad jag kan ändra med kroppen från långsida till en annan. Samma sak när vi travade men det gick ändå rätt bra. Lite voltarbete blev det också.

 

Sen testade vi halsringen. Först gick det rätt skit faktiskt och jag tror den blev lite för lång. Tror inte han förstod mig, så då backade vi några steg så jag höll i både tyglarna och halsringen. Och vips så fattade han signalerna med bara halsringen, för det mesta. Det kan ju inte alltid bli rätt på en gång. Så vi körde massa sväng och stop. Stop var helt klart svårast. Jag var tvungen att prova i trav och till och med galopp på slutet. En rätt fin åtta i trav, lång låg, fick vi till och typ ett ägg i galopp, där var det svårt att styra. Det där ska vi defintivt göra om för jag tror vi båda var rätt nöjda efteråt.