Vi lever och gör framsteg
Det blev lite tyst här, har inte känt att jag velat skriva även om det går bra med Guffi. Ibland är det så och då låter jag helt enkelt bli att skriva. Vi har gjort stora steg med targetträningen och kan nu använda den i situationer där han blivit lite spänd. Än så länge, som tur är, har jag inte fått prova i en situation där han stänger av helt, men jag hoppas det ska fungera även då. Det var så roligt att jag nästan ville dansa, när jag fick användning för det för första gången och han därefter gäspade fast han var spänd som en fiolsträng några sekunder tidigare.
Vi har inte tränat så mycket på annat, tar dagarna som dom kommer och har mest mysigt och roligt. Jag oroar mig lite inför eksemsäsongen som redan börjat, så jag har tappat suget att träna på saker. Jag vet att tiden kommer då han är för trött för att det ska fungera med ridningen i sommar, så jag borde ta tillvara på det nu, men nä det blir tvärtom istället. Men när jag väl sitter där på hans ryggen så har vi roligt iallafall, det är viktigast. Han har fått sin första dusch och matte var ungefär lika blöt som han efteråt. Han har redan börjat tappa man och svans, men han är inte torr så jag smörjer bara lite förebyggande. De har fått gå några timmar om dagen på gräs och snart ska de ut på betet. På den högra bilden ser ni det på andra sidan sjön.
Vi har dessutom upptäckt att vi har stora blodmasken på gården, så nu blir det en ordentlig avmaskning av alla hästar. Och ingen häst får komma på besök utifrån utan att vara avmaskad. Avmaskningen ska göras 4 gånger med 8 veckors mellanrum för att smittan inte ska komma tillbaka och allt ska försvinna. Guffi hade 0 epg på sitt prov, men eftersom jag avmaskade honom i höstas skulle det ändå inte synas om han nu har.
Jag ville dansa!
Igår blåste det halvstorm här och hovslagaren kom och la om skon han böjt till i tisdag. Det hade växt så lite att han tyckte det var onödigt att sko om, så vi väntar några veckor till. Gårdtomten hade iallafall gjort ett bra jobb, bara 3mm sne var skon, så han kan man anställa igen vid behöv.
Även om det tog i och blåste som tusan ibland gjorde jag iordning Guffi och gick ner till paddocken. Vi kunde iallafall försöka och se hur långt vi kom med targetträningen. Han hoppade till både för det ena och det andra på vägen ner. I paddocken ville han gärna stå med rumpan mot blåsten. Började från marken, nemas problemas. Han böjer sig till och med och leter efter handen utan att den är där. Sen vågade jag mig upp till att hänga över och det gick också! Så tillslut vågade jag mig upp i sadeln och vad glad och stolt över mig själv jag var. Att jag vågade prova, och att det gick så bra trots hårda vindar och en liten skvätten Guffi. När vi höll på var han faktiskt helt lugn, jag tror han glömde bort allt det andra och letade efter godiset och förhoppningsvis min hand. Jag ville dansa! Tänk vad bra det kommer gå när det inte är storm ute.
Han fick springa lite löst och vi tränade lite på vänd på kommando men det gick inte jättebra den här gången, han bytte varv lite när han ville istället. Men man kan inte få allt på samma gång.
Snea skor och saker man bara måste ha
Det går inte alltid som man tänkt. I måndags var jag ute och jobbade från marken med Guffi. Jag var inte på humör för ridning så jag höll mig på marken. Jag kunde stå på tå, sträcka mig över halsen och Guffi och sträcka ut handen på andra sidan och han sökte sig till den. Han fick trava runt lite också. Tränade på att vända på kommando, åt ena håller går det jättebra men åt andra stirrar han mest bara på mig. Men det ska vi också lära oss snart.
Igår hade jag tänkt rida och targetträna från ryggen men när jag kratsar hovarna upptäcker jag att han dragit ur en söm och skon har liksom böjt sig uppåt. Det är väldigt lerigt i hagen så säkert den som sugit tag. Så det blev ingen ridning. Istället hjälpte gårdstomten mig att dra av skon, räta ut den och slå på den igen. Imorgon kommer hovslagaren och skor om, det har bara gått 6 veckor sen senast men lika bra att göra om det. Så om han inte blir alldeles för stressad imorgon så ska vi träna efter det. Annars blir det något från marken. Jag som hade planerat den här veckan med ledighet, men nu blev allt lite förskjutet.
Ikväll var vi fem stycken som åkte till Karin Åberg butik i Härnösand. Hon hade rea på det mesta så det var roligt att åka tillsammans några stycken. Jag hade inget inköpslista eller någon tanke på vad jag kunde behöva, men hem kom jag med grejer ändå. Jag kunde inte låta bli att köpa en lila magic brush. Jag har en grön, men om jag tappar bort den kommer ju ingen förstå att det är min. Därför måste jag bara ha en lila, det förstår ju alla. Passade på att köpa MSM när det var rabatt och jag hittade ett par otroligt sköna handskar från 66north. Vet inte riktigt vad det är för material, men typ som i deras tröjor. Fleeceigt på insidan och lite glansigt på utsidan, dessutom är tummen och pekfingret så man kan använda telefonen med handskarna på. Jag har en hel byrålåda med olika handskar så jag kunde inte låta bli. Vissa samlar på grimmor, jag samlar på handskar istället.
Älskade Blixten
I måndags fick vi ta bort Blixten. Våran gamla katt som bott hos mamma sen mångra år. VI ärvde honom av en jobbarkompis till mamma när de flyttade till lägenhet, han vill vara utekatt på heltid. Han blev 17 år och är väldigt saknad. Både vi och de andra katterna väntar som på att han ska komma in igen, krafsa på dörren eller tigga så fort man går ut i köket. Men han är inte där. Det är tomt i sängen när jag ska sova, inga snarkningen och jag blir inte väckt mitt i natten av att någon sätter klona i mig för att jag ska vakna.
Nu är han med sin lillebror, min svarta panter Åskar som vi tog bort för två år sedan.
Malinterapi och targetträning
I lördags hade vi kurs för Malin och jag och Guffi hade terapi. Tror inte jag red mer än 5 varv i paddocken på hela dagen, vi stod mest stilla. Vi targettränade för att hitta ett sätt att lugna ner honom när paniken kommer. Först förklarade hon så bra det här med komfortzon, inlärningszon och panikzon. Gjorde en bild så kanske ni lättare förstår också. En "normal" häst/person/vadsomhelst ser ungefär ut som den till vänster, men allas ser så klart olika ut. Guffis är som den till höger. Inlärningszonen är väldigt smal och det slå lätt och fort över i panik. Det illustrerar så bra hur svårt det är att lära honom nya saker på ett lugn och trevligt sätt. Paniken är alltid så nära. Som tur är är min panikzon ganska långt borta, jag är lugn och har ett stort tålamod även om jag blir nervös eller stressad.
Targetträningen då. Min hand är hans target, mulen mot min hand ska göra honom lugn. Så jag fick börja uppe från ryggen, skitnervös och inte alls lugn. Åt vänster gick det bra men åhh vad svårt åt höger. Bara att våga sträck fram och ner handen, luta sig framåt, vi var äckligt nära panikzonen båda två just då. Malin fick vägleda Guffi medans jag fick koncentrera mig på att inte vika in handen så fort han rörde på sig, av ren reflex. Vi backade några steg istället och jag fick göra det från marken. Inga problem där, det är han ju van vid genom stretching och att han får en godis när jag ska sitta upp, men då gör jag det alltid åt vänster. Sen fick jag hänga över honom, och sträcka mig över till höger sida. Det var jobbigt och svårt innan jag fick till tekniken. Men efter det kunde jag sitta upp och göra det där, fortfarande nervös men det gick iallafall. Jag såg rött hela förmiddagslektionen kan jag säga. Hon som red tillsammans med mig tränade dessutom galopp samtidigt vilket inte gör en direkt lugnare när man ska göra något läskigt.
Under lunchen hade vi teori. Pratade om vad vi gjort bra på förmiddagen, varför vi rider, pärlor i fötterna och hur vi hanterar inlärning. Mycket intressant.
Lektionen på eftermiddag var jag mycket lugnare och därmed även Guffi. Vi fick vara själva och vi kunde fokusera bättre. Nu hade Guffi förstått var vi var ute efter så det gick bara bättre och bättre. Först ville han helst sitta i knä på Malin, så mycket gillar han henne. Sen hade vi en kon att sikta på med Malins mössa på men tillslut kunde hon gå ut ut paddocken och vi kunde göra det helt själva och dessutom skritta under tiden. När vi lärt in detta ska jag alltså kunna använda det när han blir stressad, rusar eller vad som helst för att lugna ner honom.
Mamma var också med på kursen så hon fotade. Jag gjorde några gifar på några bildserier hon tog, tyckte det blev lite roligare än flera bilder på rad där han bara ändrar en liten rörelse.
Den här gången kommer jag så väl ihåg eftersom han flyttade benen samtidigt och hur bra den kändes efteråt.
En bra kväll
Ikväll red jag ut tillsmmans med en av Spes medryttare. Var lite nervös över hur det skulle gå men det gick väldigt bra. Han var sitt goa jag, ingen stress eller konstigheter. Vi red travvägen upp på berget. Mycket skritt men även trav, tölt och galopp. Guffi försökte vända i början och i backen upp när det kom ner några andra hästar men jag kunde övertala honom eller så hängde han på Spes om hon gick före. Vi fick nästan ett möte med några pojkar på cross men de vände som tur var. Lite inte på sånna och tydligen finns det ett par som verkligen inte kan uppföra sig i närheten. Men vi såg dom bara på långt avstånd som tur var den här gången.
Jag måste korta mina stigläder, problemet är bara att jag får kramp i fotleden om jag gör det. Men nu far fötterna runt och jag oroar mig för att fastna om det skulle hända nåt. Får se hur jag gör...
På lördag är det kurs för Malin, det ska bli skönt med vägledning, pepp och glädjedanser igen. Precis vad vi behöver.
Lång helg gick för fort
Det är härligt med långhelg men vad fort det går, hann kanppt blinka så var den över. Och blogga hinner jag ändå inte med. I fredags skulle Jennie följa med och hälsa på Guffi men det blev inte så i sista sekund så jag åkte själv. Vi betade gräs och borstade länge, Guffi lekte bergsget i jakten på gott gräs. Efteråt gick vi ner i paddocken och red från marken i det bettlösa tränset. Gick riktigt svårt men att svänga är svårt. Och då slog det mig, jag vågar inte göra ledande tygeltag när vi ska svänga! Inte konstigt att han inte förstår vad jag vill. Han rusar ju iväg när jag sträcker ut armen så vi måste träna bort rädslan för det. Så vi tränade svängning med ledande tygeltag från marken och det gick bra när han förstod. Armen var inte farlig dessutom.
I lördags åkte jag ut och tänkte bara ta det lugnt och rida. Ingen press och skönt nog var det tomt i stallet. Ridning i paddocken blev det och även lite på vägen. Kändes mycket bättre än i tisdags men jag är inte helt lugn än. Väntar på att han ska rusa iväg och när han hoppade till en gång rusade hjärtat men jag lugnade ner mig fort igen. Vi tränade både trav och tölt men inget avancerat. Kändes så bra att vi tog en sväng på vägen bortåt i tölt och tillbaka i galopptrav. Tror han kände att jag var lite osäker med galoppen eftersom han bröt av till trav flera gånger. Vi får fortsätta med min mentala träning. På lördag är det kurs för Malin igen, hon kan ju få en att göra vad som helst så det ska bli roligt att få peppning av henne.
Kolla så fina röda slingor han har i manen nu!
