Äter han?

Ikväll blev jag lite orolig. Guffi har inte ätit något hö i boxen de korta stunder han stått inne och jag varit med de senaste dagarna, vilket han brukar göra. Hestamixen åt han på en gång och lite ostmacka slank ner, men höet då? Kan det vara hönätet? Det ligger mer hö på golvet som vanligt och det har han inte rört heller. När vi tar ner hö brukar han få ta en tugga av balarna och idag tog det lång tid innan han tog en liten tugga.

När vi sedan släppt ut dom och bar ut höet gick de andra direkt in och började äta. Guffi stannade utanför och bara stirrade ut i mörkret. Försökt få honom att gå in till de andra, nehe, då bar jag ut en liten tuss och när Serstök kom ut till honom och skulle äta av hans tuss började han tillslut äta lite försiktigt.

Det är ju så svårt att veta vem som äter vad, speciellt i mörkret på natten. Helens pappa brukar ge dom en bal på morgonen också så då kan ju han kolla om han äter. Men man blir ju lite orolig.

Nyårsnerver

Imorgon börjas det då, eller det har väl redan gjort det eftersom en del redan har börjat skjuta raketer. Guffi hatar verkligen nyårsraketer och blir ett nervvrak av dom. Idag och igår har han varit uppstressad, det går liksom inte riktigt att få kontakt med honom. Idag var han iallafall lugnare inne i stallet så vi kunde mysa en stund, han la huvudet på min axel en stund.
 
Tidigare år har han även fortsatt långt efter nyår med att vara ett nervvrak. Till och med min hovslagare tyckte att han var en helt annan häst när hon var ute och skodde då i januari. Han och Frostros stressad också upp varandra så det var nästan omöjligt att vara med dom två samtidigt i stallet. Så jag vet inte, det kanske blir en del vila nu ett tag till han lugnat ner sig igen, men det är osäkert också hur påverkad han blir. De ska iallafall vara ute i hagen. Jag tror inte det blir bättre av att vara inne hela natten, eftersom han inte trivs inne för långa stunder. Förhoppningsvis håller sig Serstök och Vindur lunga så han taggar ner lite och nerverna inte håller i sig så länge.
 
Riktigt synd är det ändå, nu när det verkligen börjar gå så bra med ridningen. Men har jag tur kanske all ny information sjunker in riktigt ordentligt med lite vila så det går ännu bättre när vi kommer ihåg igen. Vi får helt enkelt se var den närmaste tiden bjuder på. Han är inte den roligaste att vara med när han är sån här, bara stressar runt, vill inte stå still i boxen, tvärstannar eller springer nästan över en när man går in/ut från hagen, flåsar och har verkligen ingen fokus på en. Lite som han är på sina dåliga dagar eller för 3 år sedan mest hela tiden, hur stod jag ut egentligen? Jag vill ha min snälla lugna Guffi tillbaka som jag nu vet finns där inne!

Sadelgjord

Jag har börjat leta lite smått efter en ny sadelgjord. Den jag har nu är kanske inte den bästa, speciellt med en känslig häst som Guffi och spännena har börjat rosta. Jag hittade några som verkade bra, men tänkte höra med er vilken sadelgjord ni har.

Den jag har nu är 45cm, så där krymper urvalet en del. Den här gången vill jag ha en ergonomisk, men kan säga på en gång att en Eric Le Tixerantgjord är utanför min prisklass även om en sån vore väldigt bra. Så nu vill jag höra vad ni har för sadelgjordar eller bra tips!

"Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!"

Kommer ni ihåg Sally Santesson, serien från 1999 som gick på SVT? Nu kanske ni sitter där och funderar över varför jag drar upp detta. Det är faktiskt för att hennes kloka ord är något som ständigt kommer tillbaka till mig, speciellt i ridningen.
 
En av de viktigaste sakerna jag lärt mig av min tidigare ridlärare är att man måste våga. Man måste våga låta hästen gå framåt, för utom framåtdrivning kommer man ingenstans och allt blir så mycket svårare, om inte omöjligt. Man kan inte sitta med handbromsen i och tro att det ska bli något bra utav det hela. Självklart menar jag inte att hästen ska springa runt som en tok utan kontroll, men den ska bjuda framåt helst av egen vilja. Finns inte den viljan får man hitta den, göra det roligare för hästen att faktiskt gå framåt.
 
Jag har sett många ryttare som sitter på en häst och ska komma fram i skritt. I samma sekund som hästen tar sitt först steg framåt lutar de sig bakåt och kramar tygeln. Vad tror då hästen? Jo, att den inte alls ska gå framåt. Man ger hästen dubbla signaler och det hela blir väldigt förvirrande. En sak är det med människor som sitter på en häst för första gången, men jag menar de som ridit en tag nu. Två somrar har jag jobbat på ridläger och fick flera gånger höra tjejer från andra ställen säga att de inte förstod varför de skulle driva fram hästarna mer, de gick ju framåt. Men hade de framåtbjudning bara för det? De hade fått lära sig helt tvärtom, att alltid ha handbromsen i.
 
Min gamla medryttarhäst var en väldigt envis dam i sin bästa år. Världens stabilaste häst som man kunde göra allt med. Ändå hade hennes ägare alltid problem med att ta sig från stallet, hästen bara vägrade och vägrade, men med bara henne. Och när jag såg henne sitta där med korta tyglar för at ha kontroll över hästen och driva och bromsa samtidigt förstod jag varför. Den hästen var smart, sa man stanna så gjorde hon det och fick hon ändå inte springa som fort hon kunde, kunde hon lika gärna stanna hemma och gå ut i hagen. Hon lärde sig att ta galopp bara jag la fram tyglarna en bit, hon älskade att springa, men så fort man satte sig ner och gjorde en förhållning stannade hon på en gång. Det var på hennes rygg jag verkligen lärde mig att våga driva, för jag visste att bromsen fungerade, hur fort det än gick.
 
Jag vet också att det finns hästar som verkligen inte har någon broms, och då blir det ju en annan sak, det kan bli livsfarligt. Jag tror ändå att samma sak gäller för sånna hästar, man kan inte bara bromsa upp dom hela tiden för då fungerar inte bromsen när den verkligen behövs.
 
"Och som vi alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!"
 

Höststorm

Idag hade vi tänkt ta oss över vägen och prova rida i paddocken där. Vi ska ha lektion på onsdag och tänkte försöka vara där, men eftersom vi aldrig varit där och ridit förut ville vi göra det en gång innan. När jag vaknade hörde jag vinden vina runt knuten på huset, precis vid mitt huvud 7 våningar upp. När jag sedan klev upp snöade det på tvären ute. Mysigt... Så vi ändrade våra planer. Först var jag på massage, åh så skönt. Min nacke har verkligen gjort ont det senaste och det känns lite bättre nu. Allt försvinner ju inte på en gång så där.
 
Det blev inte så mycket gjort i stallet fast vi spenderade några timmar där. Hästarna fick stå och torka. Guffi välte sin vattenhink och var på väg att dränka höet och halmen som ligger i boxen brevid men vi lyckades stoppa flödet. Gjorde rent några träns som det börjat bli mögel på. I hörnet där jag har mina saker är det inte riktigt tätt, det är en lite glipa och utanför finns ingen panel just där. Alltså tar sig fukten in och möglar ner mina saker. Sadeln har fått flytta in några hängare och en del schabrak hänger emellan så nu klarar den sig bra. Torrbollen har också gjort det lite bättre, men ibland dyker det upp. Det blir mest på mitt mörkbruna träns, det som antagligen är äldst också. Det mesta är köpt begagnad så jag vet inte exakt. Kan det ha att göra med vilken färg lädret har? Att färgen skyddar bättre på det svarta eller är det helt enkelt åldern bara? Någon som vet?
 
Vi invigde också den lilla flaskan med NTdry mot strålrötan. Lite mystisk var den, det var ett pulver som fastnade i hoven. En stunden fick man inte ut något och i andra kom det ut massor. Hoppas det funkar nu, ska hjälpa mot mugg också, men det har vi inte som tur är.
 
Serstök fick också betträning. Hon har helt plötsligt kommit på att hon inte vill ha bett, spelar ingen roll vilket. När det väl är i munnen är allt lugnt, men innan dess slänger hon bara med huvudet och tjurar. Hon kanske har något litet sår i munnen, men det känns mest som jävelskap från henne. Man tycker ju att hon borde fortsätta när bettet väl är i om det gör ont, vilken hon då inte gör utan står lugnt. När Frida var lite mer bestämt och lugnt, och visade att det inte var någon idé att bråka skärpte hon till sig. Och får man banan efteråt blir man på lite bättre humör.
 
Ute är det fortfarande storm, hoppas det går att sova själv i natt. Sambon är borta så jag får sällskapa med katten.
 

Letar tränare

Att det ska vara så svårt för folk att svara i telefon! Lite irriterad får man faktiskt bli, speciellt när de inte ringer tillbaka senare eller inte ens svarar på mail. Nu är det den tredje tränaren jag försöker med. Tredje gången gillt hoppas jag så det blir någon ordning på oss tillslut.
 
Tänk om man hade haft en lättlastad häst som inte blir nervös av nya platser så man kunde åka på kurser istället. Men nu har jag ju inte det, så då får jag sitta här och sura över att ingen svara.
 
 

Vad är detta?

Jag har hela sommaren sett att Guffi har två avskavda fläckar på kotorna på bakbenen, precis i samma höjd. Väldigt mystiskt om ni frågar mig. Nu har den ena fläcken blivit så avskavd att det bara är hud kvar och jag förstår inte var han får det ifrån.
 
En väldigt dåligt mobilbild, men ni ser iallafall.
 
Visst skulle han kunna kliade sig på något i hagen eller kanske när han böjer sig bak och kliar med tänderna, men det verkar ju otroligt att han skulle träffa samma ställe varje gång så allt hår försvinner. Han har inte haft skydd, boots eller något sånt som skulle kunna ge skav heller.
 
Någon som har en teori?
 

Hjälp

Just nu känner jag mig nästan helt oinspirerad till någon sorts träning, igår var vi bara ute och gick med hästarna. Idag ska vi åka ut lite tidigare så det inte blir mörkt iallafall, men någon plan har jag inte. Jag behöver hjälp av någon tränare, vet inte alls vad jag ska göra eller hur jag ska fortsätta. Visst fungerar det mesta när jag väl sitter på hästen, men man blir lite nere när det blir som i söndags, även om det inte hände något. Samtidigt som det kändes jäkligt dåligt att bockningen nog var på väg så var det underbart att känna att vi kom förbi den. Men jag vill slippa oroa mig för att dom kan komma! Lite hjälp skulle vara väldigt bra just nu.

Sjukling

Jaha, idag fick jag gå hem från jobbet. Mådde inte alls bra och ville bara lägga mig ner, aldrig kliva upp och inte servera korv. Nu har jag sovit någon timme, men så mycket bättre mår jag inte. Tråkigt nog är det väldigt fint väder ute så man hade gärna åkt till stallet, men jag får hålla mig hemma.
 
Igår var jag och Frida ute och löshoppade de små busarna. Serstök hoppade först väldigt fint, men tröttnade nog på oss och började larva sig. Men när vi sänkte och la en bom en bit framför hindret så hon fick hoppa längre gick det bättre. Fast hon hoppar ju inte riktigt ändå. Guffi fick hoppa högt, eller ja ett kryss som var runt 50cm på mitten. Han hoppar ordentligt och högt över. Han var lite trött men tyckte nog det var roligt, och beröm fick han så då kan man ju gå med på det mesta. Stretching blev det efteråt och båda hästarna hade gjort en del framsteg, de hjälpte till lite mer och verkade förstå bättre vad vi höll på med och tyckte det var skönt. Vi märkte att Serstök är lättare att stretcha bakdelen, medans Guffi är lättare med framdelen. Kan det ha att göra med att de är femgångare och fyrgångare? Guffi är också stelast och knakigast bak så det kan ju vara det också.
 
I fredags köpte jag ett begagnad regntäcke också, så nu kan han ha det på eksemtäcket under regniga dagar i höst. Men jag glömmer ta med mig det hela tiden, så vi får väl se om det lyckas ta sig till stallet någon dag också. En nosgrimma jag också köpt begagnad ligger på posten och väntar på mig, så nu ska vi få ordning på det här tränsen.

Stretching med häst

Att stretcha en häst är något jag aldrig fått lära mig, så igår under dagen tog jag tag i saken och läste lite på internet. Jag hittad en sida men en del information och ett schema över hur man skulle gå tillväga. Det innehöll bra förklaringar för en nybörjade, så det fick följa med till stallet också började vi. Här hittar ni det.
 
Vissa saker tyckte vi verkade lite krånliga så här i början så de hoppade vi över, istället har vi gjort de mer grundläggande övningarna. I början går de igenom morotstricket som Linda skrivit om, och det har jag och Guffi redan gjort många gånger och det är han duktig på. Hans favoritövningar än så länge verkar vara att dra bakbenet utåt och dra i svansen. Då kände man hur han hjälpte till själv och verkligen sträckte ut sig.
 
Den sak som inte fungerar på någon av våra hästar är att trycka under magen så ryggen ska resa sig. Inte en rörelse har vi sett än så länge.
 

Veckans som gått

Den här veckan har jag verkligen varit trött hela tiden, vill bara sova när jag är hemma men jag har åkt till stallet ändå och haft det riktigt trevligt. I måndags blev det som jag tidigare skrivit en lite ridtur i regnet, så i tisdags ville jag inte tråka ut honom utan tog och tömkörde istället. Vi tog ett varv runt åkern medans Frida red Serstök. Han ville gärna vända hemåt så det blev en del extra volter, men det är ju också bra träning. Tog lite trav på baksidan av stallet sedan och det gick riktigt bra. Försökte få lite tölt också, men nej, det gick inte.
 
I onsdags cyklade jag och Frida ut på dagen. Jag kände mig lite yr och hade ont i huvudet så vi tog en promenad. Det slutade med att vi var ute i ungefär en timme och gick 3,5km. Först skulle vi bara gå i skogen, men sedan tyckte jag att vi kunde prova att gå runt ute på vägen. Serstök är inte så van vid bilar så Frida tar det lite försiktigt, men det gick riktigt bra ute på asfaltsvägen. Guffi brydde sig inte alls, Serstök ryckte till lite, men läskigast var nog cyklisten vi mötte. Sedan hittade vi en ny väldigt trevlig slinga i skogen där man kunde gå runt. Var lite upp och ner, och torrt eftersom det låg lite högre upp än skogen vid stallet. Det här låg inte alls långt bort så det kommer nog bli en väl använd tur tror jag. När vi cyklade tillbaka öppnade sig himlen över oss och vi blev helt dränkta.
 
Serstök har för övrigt börjat rymma. På onsdags morgon hade de hittat henne utanför hagen, glatt ätande, och Guffi på insidan. Enda förklaringen vi fann var att hon skulle hoppat över där det var ganska lågt, max 60cm, men hon har ju aldrig visat oss dessa hopptalanger tidigare. I dag hade hon rymt igen berättade Frida på telefon. Helen hade hittat en stolpe som låg ner, så där tog hon sig nog ut denna gång. Hon hade varit ute på stora vägen, men Guffi var snällt kvar i hagen. Han tycker nog hans rymningsdagar är över sedan i Sundsvall, så han låter helst bli. Så nu ska de få lite hö i hagen, om det är så att hon tycker det är dåligt med mat och bättre utanför. Vi får väl se om hon håller sig kvar. Frida hade också snällt smörjt in Guffi åt mig, så jag kunde åka hem efter jobbet och äta middag alldeles för fort eftersom jag var så hungrig.
 
Mina tomater på balkongen börjar bli orangea!
 
 

Noll inspiration

Just nu känner jag inte för att göra mycket med Guffi. Det är jättemysigt att åka dit och smörja, sy och gosa i stallet, men att försöka hitta på något roligt sätt att motionera på finns verkligen inte. Han vill inte gå ut ur stallet, han somnar så fort han kommer in och det är insekter överallt. Det står verkligen stilla.
 
Jag tänkter hela tiden "Idag ska vi träna uppsittning" men så fort jag kommer till stallet har all inspiration försvunnit när jag ser hur trött och less han är. Han vill inte. Man får verkligen mota ut honom ur stallet om ingen annan går före med Serstök, men nog är det trögt ändå. Jag vill verkligen egentligen ut och rida, men för att komma någonstans måste vi igenom skogen och där vill ingen vara, och jag ser på Guffi att han verkligen inte vill.
 
Vad ska jag hitta på? Ska han få semester resten av sommaren också? Har era hästar det så här jobbigt?

Skitregnsommar

Ursäkta men jag är så jävla less på det här vädret nu. Åska och regn nästan varje dag. Det är genomblött i skogen så där kan man inte vara, insekter överallt och Guffi har kliat sönder ansiktet. Värst är vätan som gjort att alla dessa insekter överlever och tuggar på oss. Nä, nu vill jag ha höst så man slipper det här. Då kan de få regna bäst det vill, bara man slipper insekterna.
 
Hästarna stod inne några timmar på eftermiddagen tills jag kom från jobbet. Hade varit sol nästan hela dagen, men just när jag kom fram öppnade sig himlen och åskan mullrade i bakgrunden så jag helst höll för öronen och blundade. Hästarna stod lugnt i stallet och såg lite piggare ut. Så nu hoppas jag de fick sova ut lite. Guffi bytte jag täcke på, han hade kliat ett litet hål på rumpan och båda fick Thrust buster i hovarna. Lite insmorning på alla Guffis sår i ansiktet och några mumsiga morötter, sedan fick de gå ut i regnet.
 
På vägen hem i bilen kändes det som att köra under vatten nästan, men nu har det slutat igen. Kom nog en hel del vatten på den där timmen det regnade, blä.

Svar från Folksam

Idag hade jag fått svar från Folksam, kan ju inte klaga på att det tog lång tid iallafall. Roligt att ni är så många som håller mig mig!
 
"Hej Frida,

Tack för dina synpunkter på vår reklam. Jag förstår det du skriver och du har naturligtvis helt rätt i det du skriver kring skaderiskerna:) Däremot är tjejen inte rädd för hästen. Jag tycker att deras samspel är härligt! Vi kommer att ta bort reklamen inom kort.

Önskar dig en fin sommar! Jag antar att det blir många timmar med hästar.

Vänliga hälsningar

Lena Strand
Chef Marknadskommunikation

PSJag hoppas att du inte värderar vårt kunnande inom försäkring utifrån den här reklamen."
 
Vad säger ni?

Mailat Folksam

Nu har jag skickat iväg mailet till Folksam, ska bli spännande att få svar.
 
"Hej!

Jag har sett eran reklamfilm på tv, den med en häst och en tjej. Hur tänkte ni egentligen när denna filmades?

Tjejen har först och främst grimskaftet snurrat runt handen, vet ni vad som kan hända egentligen? Drar hästen så följer antagligen tjejens hand med och hur bra ur säkerhetssynpunkt är det egentligen? Det här är bland det första man får lära sig om hästar, snurra aldrig grimskaftet runt handen pga skaderisken. Ni är ett försäkringsbolag och då borde väl säkerhet vara en viktig fråga för er. Fast vem tjänar pengar på det? Tjejen ser dessutom rädd ut för hästen och magspännena på täcket som ska sitta fast under magen hänger lösa. Eran slogan lyder "För allt du bryr dig om", tydligen brydde ni er inte om varken tjejen eller hästens säkerthet under inspelningen.

Tror ni verkligen att denna reklamfilm ger er ett bra intryck som försäkringsbolag för ens häst? Nej, ni är då inte ett försäkringsbolag jag skulle välja efter att ha sett den här reklamen.


Vänliga hälsningar
Frida"

En miss

Titta på den här reklamen från Folksam
 
 
Tänkte ni på hur tjejen håller grimskaftet? En ganska klantig miss ändå av dom, för den där tjejen skulle nog behöva en ordentlig försäkring om hästen drar, drar med sig hennes hand alltså.
 
Vi hästmänniskor har nog alla gjort det misstaget någon gång fast vi vet hur farlig det kan vara. Vad tror ni, ska jag maila Folksam och påpeka detta? Det är ju lite komiskt ändå.

Tigga vid uppsittning

Att en häst tigger är ju egentligen aldrig bra. Varför tycker jag då att det är bra att Guffi letar morötter när vi ska träna uppsittning?

När jag började rida Guffi tyckte hans tidigare ägare och min dåvarande ridlärare att jag skulle ge honom något gott så fort jag suttit upp. Detta gjorde att han glömde bort att jag satt upp och tänkte istället på att han skulle få morot. Jag höll på så ett tag men slutade sedan eftersom det gick bra.

När equiterapeuten var ute och tyckte jag skulle träna på uppsittning mer och att bara stå med foten i stigbygeln så tyckte hon att jag skulle ge honom något gott. Jag sa då att han inte brukar bli tiggig om man gör så, men hon sa att om han någon gång faktiskt fick bli det så var det just då. Jag håller verkligen med om det. Det gör inget att han vet att han får morot eller något annat gott när jag håller på med sadeln, vare sig jag sitter upp eller bara tränar på att vänja honom. För är det någon stund som han inte ska tänka på vad jag egentligen gör så är det då.

Grejen med Guffi är att han kan lära sig när han får något gott, men ändrar jag på det så fortsätter han inte att tigga utan accepterar att han inte får något. Och därför tror jag heller inte att han kommer bli helt odräglig om han får något gott varje gång jag sätter foten i stigbygeln eller sitter upp.

Guffi gör ingen racerbana

Tidigare har Guffi varit vädigt orolig när man tagit in och låtit han stå ett tag. Nu har jag upptäckt och sagt till både mamma och Helen hur lugn han har blivit inne. Det är aldrig någon racerbana i spånet som det varit före. Han står lugnt och snällt och väntar på att han får gå ut igen. Han ville ju till och med knappt gå ut förra veckan igen när det regnade så mycket. Han står och tittar in i stallet eller ut genom sitt lilla fönster, eller äter. Att han idag stod helt stilla när jag smörjde utan att han hade något att göra var ju helt otroligt! Tidigare han man kunnat smörja en rand, sedan går han ett varv och sen kan man smörja en rand till innan han går ett varv till, och så där har han hållt på. Nu stod han helt stilla även när jag kom fram till öronen och flaskan pep när det tog slut.

Jag tror verkligen han trivs. Han vill ha lugn och ro och inte massa människor han inte känner springandes runt honom. Dom andra tycker han är så himla snäll och Helen säger att han så gärna följer med dom in de dagar jag inte är där. Så att Guffi vill gå in är ett bra tecken! Men han kommer aldrig bli någon innehäst för det.


Nyare inlägg


RSS 2.0