Vad gör människor som inte har häst? Dygnen har alldeles för många timmar om man är ledig och hästen har tappsko. Fyra dagar kändes som en evighet! Men så idag kom äntligen en hovslagare. Den jag haft tidigare är sjukskriven så nu provade jag Odinns hovslagare. Guffi är ju inte så förtjust i nya människor, speciellt män. Han uppförde dig och fick beröm för att han var väldresserad. Tydligen kan han lyfta på hovarna när man säger "hoven" åt honom. Men på en timme bajsade han 7 eller 8 gånger, jag tappade faktiskt räkningen. Stressmage deluxe kan man ju säga. Annars gick det bra och han fick snösulor. Han hade bärrandsröta på vänster bakhov, där han haft hovbölderna så något är ju lite skumt med just den hoven. Förhoppningsvis var det tredje gången gillt. Ska fundera lite över hur jag ska göra med hovslagare framöver... Efteråt red jag en stund i paddocken, men det skriver jag om i ett annat inlägg.

 

Igår roade jag mig några timmar med att göra rent och smörja in sadeln och tränsen, tog hem allt och satt på vardagsrumsgolvet. Det behövdes efter all denna lera, jag vill att det fryser nu! Helst igår. Jag har också köpt en ny vinterjacka till stallet. Jag har faktiskt ingen bra, bara en gammal som det knappt är något foder kvar i och den jag använt nu är egentligen bara en regnjacka med en fleecejacka i som man kan ta lös. Det besvärliga är ju att hitta en som jag kan ha säkerhetsvästen under utan att den blir gigantiskt när jag inte har västen under. Den jag köpte blev lite för trång över ryggen när man sträcker fram armarna, så jag ska byta mot en storlek större. När det blir kallare bor jag i overallen men ibland är det lättare att bara dra på sig en jacka när man ska en kort stund till stallet.

 

I helgen blev det två uteritter, i lördags med Karin och Linda och i söndags med bara Karin. Guffi fick ett riktigt damputbrott under lördagen, de andra trodde han blev rädd för något men nä, han blev arg på mig. Han hade en riktig travdag och jag tyckte vi kunde försöka tölta lite, men då flög vi i luften och landade med en riktig duns i marken. Sen var det bra resten av turen och dt gick att tölta lite ändå, men traven var helt klart bäst den dagen. Fast inget slår ju galopp enligt Guffi och vi såg mer ut som dalmatiner när vi kom tillbaka till stallet.

 

I söndags hade vi sällskap av Karin och hennes nyaste häst Salka. En 6åring som verkar vara inne i en testperiod, så när dom stannade tyckte Guffi att man kunden vända hemåt, så det blev många volter. Men vilken tölt han bjöd på istället! Vad det kan skifta från en dag till en annan. Oturligt nog tappade han en sko på vägen hem. I fredags hade ena sömmen halvt krypit ur så jag drog ut den, men skon satt fortfarande fast så jag tänkte att det inte gjorde något. Vi hittade den efter vägen och sen var det bara att promenera hemåt. Guffi förvånade mig med att faktiskt gå på gruset med den hoven, även om han kunde välja att gå där det är mer sand/lerväg. Har jag tur slår Hjalti på den idag när han är i stallet och skor, om han hinner. Annars får jag lösa den på något annat sätt, min vanliga hovslagare har nämligen blivit sjukskriven så det krånglar till det lite. Det hade varit praktiskt om man kunde slå på tappskor själv.

Efter en trevlig helg i Göteborg är det ändå rätt skönt att vara hemma och få sova i sin egna säng. Jag förstår inte varför alla hotell har så dåliga kuddar. För några år sedan bodde jag i Göteborg i vissa perioder, så jag fick leka guide åt familjen. Vi var på Botaniska trädgården, i Haga och fikade gigantiska kanelbullar på Café Husaren och hälsade på fotografen jag hade praktik och jobbade lite åt för några år sedan. Min brors mamma fyllde 50 så Cecilia fotograferade oss alla, ska bli roligt att se hur det blev sen.

 

Igår åkte jag till Guffi på eftermiddagen. Guffi kändes lika positiv som i fredags så den där massagen gjorde honom verkligen gott. Tog det bettlösa tränset och det gick ovanligt bra med det. Vi började från marken med samma sak som vi gjorde i fredags. Han fuskade inte lika mycket idag, men det är svårt ibland och i höger varv vill han gärna gå iväg. Sedan satt jag upp och hade samma tänk där. Lång låg och böja hela kroppen. Tränade lite igångsättningar tölt och trav också. Tölt på långsidan och sedan körde vi slalom i trav rakt över banan. Avslutade med lite tölt och galopp ute på vägen.

 

Satt av med en bra känsla och var väldigt nöjd. Tidigare när jag använt det bettlösa tränaset har kommunikationen inte fungerat särskilt på hela tiden, men igår fungerade det. Han fick äta lite hö medan jag kammade genom pälsen. Upptäckte några fler ställen med skrufset som kommit under helgen. Imorgon ska han få första omgången med maskmedel och så fort msm har kommit med posten ska han få det. Ska bli väldigt intressant om det fungerar och om det hjälper eksemen något till våren och sommaren.

Helt plötsligt blev det äntligen vinter! Jag gillar verkligen vinter, så med barnslig glädje åkte jag till stallet igår och tänkta att vi kunde rida ut och tölta. För det brukar alltid gå så bra när den första snön kommer. Skruvade på traktbrodd, lite reflexer och sen sket sig det mesta. Guffi var inte alls på humör för någon uteritt. Paddocken var för isig för att jag skulle våga mig på några snabbare hastigheter än skritt. Så nä, gårdagen glömmer vi faktiskt.

 

Idag var en mycket bättre dag. Anna Karström kom ut och skulle massera Guffi. Hon håller även på med djurkommunikation så det är väldigt roligt att titta på och man lär sig massor. Hon masserade honom i våras, då var han väldigt reserverad men idag släppte han in henne och visade sin charmigaste sida. Massor av beröm fick han också. Muskulärt kändes han bra, men han hade en del låsningar här och var. Efteråt var det som att allt föll på plats för mig. Inte konstigt det känns så konstigt den senaste tiden. Det var sån synlig skillnad efteråt och han var mjuk som smör när vi stretchade.

 

Det mest intressanta var när hon hittade skrufset han har i pälsen, hon trodde inte det var regnskållor utan något kroppen gör sig av med och vill ha ut. Hon hittade faktiskt fler utspridda över hela kroppen på honom som jag inte har märkt. Att kamma bort dom med kam var det skönaste Guffi varit med på länge, som han njöt. Hon har själv en häst som fått precis likadana. Vi pratade en hel del om mask och vi kom fram till att Guffi ska få en rensning kan vi kalla det. Och ja jag vet det där om resistens hit och dit, men efter det vi pratade om som jag har lite svårt att få ner i ord så kändes det här som en bra idé. Han ska få avmaskningsmedel två gånger med 10 dagars mellanrum och en kur med Msm, alltså svavel. Detta hade fungerat på hennes häst som även haft lite andra symtomer, men även på en annan häst hon varit i kontakt med som även hade eksem. Och det hade dessutom hjälpt eksemen att bli bättre. Jag fick se bilder tagna med en månads mellanrum och det var stor skillnad.

 

Efter två timmar åkte hon hem och vi tog en liten promenad. Det knastrade så härligt under fötterna så min barnsliga glädje över vinter kom tillbaka. Men jag vet att det ska bli varmare nästa vecka, så man får väl bara se det här som en försmak av det som kommer sen.

Igår var himlen helt blå och solen sken hela dagen, Guffi var för en gångs skull inte blöt men lerig och dammig. Det Vi stod ute när jag borstade av honom, inne i stallet hade jag inte kunnat andas och efteråt såg det ändå inte ut som att jag borstat honom alls. Nä, nu vill jag ha kallt, frost, ja ni vet allt det där som gör att man slipper leran. Guffi var iallafall nöjd med att få äta lite gräs under tiden.

 

Vi gick ner i paddocken och lullade runt lite. Han var inte tjurig idag heller, så han kanske också var less på allt regn förra veckan. Vi hade en liten diskussion när han skulle flytta bogen. Oj vad svårt det var åt vänster. Antingen gick han framåt elelr bakåt istället och gjorde allt för att komma undan. Åt höger var det inga problem alls. Filmade en stund när han travade på volt runt mig, inte särskilt intressant att titta på och det ser ut som att han springer som en snigel och har en gigantisk rumpa, men då kan det bli med vidvinkel på telefonen.

 

Plastpåsemannan har byggt klar deras hus i hagen nu och Guffi står där jämt. Sen de flyttade in i den hagen har han stått där varje gång jag kommit och går tillbaka nästan varje gång jag släpper ut honom. Det är bra att han står och mumsar på halmen och inte i leran, men lite kan han väl försöka röra på sig runt i hagen. Latmask.

 

 

Den senaste veckan har inte varit den bästa, Gufif har faktiskt varit rätt tjurig så fort jag varit ute hos honom. Visst får de vara på dåligt humör precis som vi, men nu har det gått en vecka och det känns som att det är något annat som gör honom tjurig. Först funderade jag på om det var för att han var hungrig när jag lyckades åka ut precis innan fodrig. Men även igår när jag kom precis efter frukosten så var han lite småtjurig när jag red. Han kan få sina damputbrott som jag kallar dom ibland när han tycker något är jobbigt, typ ett raseriutbrott på två sekunder och sen är det bra. Men nu har de kommit varje gång och inte ens när det varit jobbigt och det känns som att han fortsätter vara tjurig efteråt. Förra veckan när hovslagaren var ute och skodde hittade vi en hovböld igen, den hade dock kommit ut och var inte alls djup. Så efter det tänkte jag att det kanske berodde på det, men nä. Så nu ska massören som var ute i våras komma så får vi se om hon märker något. Hon håller även på med djurkommunikation så han kanske har något att berätta för henne som inte jag märker.

 

Även om det mest kändes som att vi bråkade igår så var det några bra stunder. Vi var i paddocken och koncentrerade oss på framåtbjudning, jobba med ryggen, ej-betongsugga-i-trav, böja sig runt skänkeln och bara enkla grundsaker. Mycket trav blev det och någon galoppfattning, men jag har insett att jag måste lära mig att rida i igångsättningar och nedtagningar i alla gångarter. Herrejisses alltså! Det är jag riktigt usel på och jag tappar allt. Så nu ska jag träna på det så jag lär mig någon gång. Men först ska jag fokusera på lösa Guffis tjurighet.

 

Jag har nu lyckats ta mig ut till Guffi två gånger. I fredag tittade jag bara till honom och mutade med lite mat och idag blev det en lång borstning, han fick äta gräs under tiden och sen var vi en liten stund i paddocken. Jag har ingen ork, men min röst har iallafall kommit tillbaka efter att den tog semester i fredags. Gissa hur enkelt det är att förklara för 8-12 åringar hur de ska göra när man knappt kan prata? Vi hade det väldigt mysigt idag iallafall och eftersom solen för en gångs skull lyste passade jag på att krypa runt men kameran i hagen. Guffi stod och sov så han var inte så rolig, men lilla Stjarni och Iza i en annan hage ville gärna inspektera mig.

 

När det är riktigt höstrusk ute då sitter jag gärna kvar i soffan och struntar i att åka till stallet. Och vet ni vad, jag får faktiskt inte dåligt samvete för hur ska jag kunna motivera Guffi när jag inte ens kan motivera mig själv? Nä, vi kan vila oss i form också!

 

I måndagskväll lekte vi lite i paddocken, löslongering, stretching och spring. Efteråt stod jag en stund och tittade medans Frodi fick massage och sen fick Guffi och hans grabbar byta hage igen. Nu är dom tillbaka på gården, men inte i den hage de ska gå i hela vintern än. Så nu går de i hagen brevid Tyr, Soldan och Frodi. På andra sidan är det en gång och sen en hage där Hugur och Frej går. Ovanför dom går alla stona. Först släppte jag ut Guffi själv, då stod Soldan och Spes i varsin hage och ville prata med Puffe. Dom är ju för söta. Frej blev lite upprörd och försökte gräva till Kina. Sen släppte vi ut Odinn och Andvari till Guffi och då blev det liv i hagarna. Andvari skulle visa upp sig och drog i gång Tyr. Helt plötsligt såg det ut som att Soldan sa "Men det är ju mina polare!" och de fick tydligen inte vara där. Soldan åkte på däng av Tyr och blev jagad runt runt i hagen. Jag har aldrig varit med om att valacker håller på så här, dessutom var ju stona på långt avstånd iallafall från två av hagarna. Guffi undrade mest vad alla höll på med, Odinn skulle hälsa på alla och stona dom brydde sig inte.

 

I tisdags var jag ute en kort stund och tog bara av han eksemtäcket. Jag visste att detta höstruskväder var på väg och det kändes taskigt att låta honom stå där i ett blött eksemtäcke. Förhoppningsvis behöver jag inte sätta på det igen, men vi får se hur det blir med det. Jag har fortfarande inte bestämt mig när det kommer till rakningen. Han är ju så fin i pälsen nu på hösten när solen tittar fram, han lyser rött. Under allt det röda är han grå, tråkigt grå och det blir så fullt. Men det kanske växer ut rätt fort ändå...

 

Vilka vecka det blev! Värsta på länge om man ser till jobbet, tekniken strulade totalt så jag fick jobba mer än vanligt och långa bilresor. Tur nog blir nästa vecka mycket lugnare så länge tekniken håller sig i skinnet och gör som den ska.

 

När det gäller hästigheter har det dock gått bra. Jag hann och hade till och med ork att rida i tisdags efter jobbet. En kort sväng red vi ut och skrittade mest. Tränade på att verkligen skritta och inte gå att sova. Vi mötte dock lite hinder på vägen. Först stod det en häst i en hage det inte brukar vara hästar i, som blev väldigt glad av att se oss. Sen kom grannen med en stor bullrig maskin och sen mötte vi tre hästar efter vägen. Jag var stensäker på att Guffi skulle försöka vända och gå efter hästarna, men nä, han segade bara lite innan han pinnade iväg i en faslig fart. För att vara honom alltså. Vi tog lite galopp på åkrarna och tölt på hemvägen innan vi nöjt skrittade tillbaka till stallet.

 

Igår var in syster med mig ut och red. Hon lånade Hugur och båda grabbarna hade roligt som vanligt i varandras sällskap. De var båda pigga och framåt. Guffi var lite osäker i början eftersom han var tvungen att gå först men sen mjuknade han lite och det hela kändes väldigt bra. Han hade faktiskt lite tempo i tölten på hemvägen.

 

Idag invigde jag min nya softshellbyxor i stallet. Väldigt konstig passform har de men var ändå bekväma att knata runt i. Lite för varma kanske fast det var gråmulet hela dagen. Guffi och hans kompisar hade bytt hage igen så han stod väldigt nära idag och följde snällt med in. Vi gick ner i paddocken och jag drog fram lite bommar. Hade tagit med två hinkar som hinderstöd istället för de riktiga så jag kunde longera över om det behövdes. Men idag var inte bommarna farliga så han kunde gå över dom på en gång och även när han var lös. Så vi körde första lite löslongering över bommar innan jag la upp en av dom på hinkarna så han fick hoppa lite. Då blev de dock lite farligare men han hoppade iallafall två och en halv gång och skrittade över ungefär restan av gångerna. Några tvärvändningar får man leva med. Hade ett spö med mig hela tiden, bara för att träna på att ha det med. Det enda jag gjorde med det var att höja det rakt upp när han skulle öka eller rakt ner när han skulle stanna. Mer än som en pekpinne vill jag inte använda det och han ska kunna lite på mig när jag håller i det. Egentligen behövs det inte, men jag vill inte att han ska vara rädd för spön iallafall. 

 

Att man kan få så ont i kroppen av att jobba som skolfotograf trodde jag inte. Förra helgen fick jag världens förkylning och har lyckats ta mig igenom veckan med en massa jobb. Jag har bara fått mer och mer ont i kroppen, typ träningsvärk och i dag är det olidligt. Tur jag är ledig och kan vila. Jag tog nog i lite för mycket igår kväll när jag och mamma red.

 

Red i paddocken och först gick det bra, sen gick det utför men tillslut gick det lite bättre igen så vi kunde avsluta. Det har blivit varmt igen så jag kunde rida i t-shirt och Guffi var genomblöt av svett efteråt. Nästa helg har jag anmält oss til kurs för Camilla Hed. Eftersom min fot inte är riktigt helt okej ska jag och mamma dela på platsen, så vi rider varsin lektion på lördag och jag tar den på söndagen. Känns som att vi behöver det nu. Iallafall jag, behöver lite motivation och inspiration. Vet inte riktigt vad jag ska göra när jga rider, det blir lite oplanerat och då går det oftast rätt dåligt. Igår vill jag bara fokusera på framåtdriv och att han lyssnade, men när jag inte vet var vi ska så blir vi bara förvirrade. Det är lättare när vi har en övning så jag vet var vi ska rida och inte behöver tänka på den grejen iallafall.

Guffi har fått vila hela veckan eftersom jag börjat på mitt nya jobb. Det är himla roligt med alla gulliga barn, men vad trött man blir. Jag är verkligen inte van att kliva upp 5 - halv 6 så jag är helt färdig på eftermiddagen och orkar knappt hålla mig uppe. Men jag vänjer mig nog snart.

 

Idag red jag den första riktigt ordentliga ridturen sedan jag stukade foten. Alla gångarter och mycket fart. Så härligt att kunna rida "på riktigt" igen. Foten är inte helt bra men den går att använda ganska normalt iallafall. Jag och Anki red ut efter vägen fram och tillbaka och allt flöt på riktigt bra. Mycket tölt blev det, men det kändes att Guffi har vilat mycket på sistone. Han orkade inte riktigt med den långa galoppbacken och att forma sig i tölten var alldeles för jobbigt, så vi körde ganska kravlöst så länge det var rätt gångart. Det var bra träning för konditionen som jag tror är det mesta han tappat. Det är inte mycket men det märkes iallafall. Den är nog snart tillbaka igen, bara jag orkar med mitt nya jobb och hålla igång oss båda. Men det blir nog en ganska lugn höst för oss, vi tar det som det kommer. Vi gör det vi orkar och tycker är roligt.

 

Eller inte.

 

Men vi börjar med en glad nyhet. Morgonstjarnas föl har äntligen kommit! En söt liten kille efter Thor från Järsta. Kan man bli annat än söt då?

 

Jag har visst haft för mycket för mig för att hinna skriva här. Förra helgen kom Frida och Helen upp från Västerås, mina stallägare där nere. Det var så roligt att äntligen få träffa dom igen, och jag tror Guffi kände igen dom. Tror han kom ihåg vem man fick mycket gott av. På fredag kväll hade jag lånat lite hästar så vi red ut alla fyra tillsammans. Tråkigt nog kom det världens åskoväder så vi skrittade bara bort på vägen och hem igen i ca 30 minuter. Sen blev det kolsvart, spöregnade, blixtrade och åskade som jag vet inte vad. Min fot var inte heller så glad. På lördagen var vi ute på sightseeing här omkring, åt god lunch på Piren på Alnö och strosade omkring. På söndag åkte de hem och jag tog flyget ner till Karlshamn och har varit där tills i fredags. Det var utbildning för skolfotografjobbet hela veckan men roliga människor. Åkte Värmlandsbilen och skrattade så vi grät runt det runda bordet.

 

Igår var jag och mamma ute och red. Min fot är inte helt hundra än men jag kunde inte låta bli att rida. Och det gick rätt bra. Trava går inte, men tölt var nästan bättre än skritt så vi får väl träna mycket tölt den närmaste tiden då. En härlig tur tills vi nästan var tillbaka. Plastpåsemannen hade byggt ny hage åt grabbarna och byggt in stigen. Han hade gjort en ny, men den hittade vi inte så vi tog en egen. Vilket inte var en bra stig, det var inte någon stig faktiskt. Min fot blev arg och Guffi tyckte vi var besvärliga så han försökte bita mig i axeln när vi kom ut ur skogen. Men resten gick iallafall bra.

 

Ja, det går inte så bra med min fot. Svullnaden har lagt sig, men den är rätt blå och gul och gör ont. I söndags tyckte jag den kändes okej så efter att jag bossat runt på mamma som red Hugur i paddocken longerade jag Guffi. Det gick bra, han hade redan från början en hov övertramp, mycket för att vara han! Trava lite och träna på att han ska vända när jag säger "vänd." Fungerar nästan ibland. Men så i måndags fick jag ont i foten, så antingen överansträngde jag den eller så började det bara göra ont för att svullnaden la sig. Igår var jag på vårdcentralen och blev skickat på röntgen på sjukhuset, för säkerthetsskull. Tur nog var det inget så jag får helt enkelt ta det lugnt och låta den läka. Mamma ska rida Hugur imorgon igen och då tänkte jag prova sitta upp på han och se om jag kan ha foten i stigbygeln. Om det går bra så kan jag iallafall skritta. Jag vill rida! Guffi tycker nog bara det är skönt med all vila. Det är nu jag verkligen saknar att kunna rida barbacka eller att ha en inkörd häst.

 

Samtidigt känns mina fotproblem så fjuttiga jämfört med vad som händer i Västmanland. Jag är skönt att jag inte bor kvar där just nu, men samtidigt känner jag många där nere och hälften av alla uppdateringa på Facebook handlar om branden. Mina stallägaren där nere har kanske förlorad sin sommarstuga som ligger mitt i branden ungefär, men de vet inte säkert eftersom de inte får någon information eller kan åka och kolla. Hemskt är det för alla drabbade och jag hoppas de får stopp på branden snabbt.

 

På fredag kommer faktiskt mina gamla stallägare där nerifrån upp hit och hälsar på. Ska bli så roligt att träffa dom igen, de känner att det inte är någon idé att sitta hemma och vänta på svar när vi hade planerat att de skulle komma upp den här helgen. Om jag nu kan ha foten i stigbygeln så hoppas vi på att vi iallafall kan ta en skrittur tillsammans om det finns några hästar att låna.

 

Förra veckan blev det en oplanerad vilovecka för Guffi. Det har varit så varmt och han blir så trött så det kändes lika bra. Det blir inte roligt när han är så trött och jag vill inte tvinga honom när han somnar så fort han kommer in i det kalla stallet.

 

Ikväll när jag tog in honom hade han en stor tova i manen och när jag borstade ur den kändes det som att halva manen lossnade. Det är så tråkigt! Antagligen blev det av ett det regnade väldigt kraftigt igår och i natt och sen väldigt varmt och kvalmigt. Vi gick ner en stund i paddocken och "red" från marken vilken gick rätt bra och sen fick han springa lös en stund. Även om det var lite svalare ute vad han lite trött och seg, men det gick helt okej ändå. Sen gick han in i stallet och sov medans jag smörjde in honom. Sen ville han faktiskt gå ut självmant.