Det går inte alltid som man tänkt. I måndags var jag ute och jobbade från marken med Guffi. Jag var inte på humör för ridning så jag höll mig på marken. Jag kunde stå på tå, sträcka mig över halsen och Guffi och sträcka ut handen på andra sidan och han sökte sig till den. Han fick trava runt lite också. Tränade på att vända på kommando, åt ena håller går det jättebra men åt andra stirrar han mest bara på mig. Men det ska vi också lära oss snart.

 

Igår hade jag tänkt rida och targetträna från ryggen men när jag kratsar hovarna upptäcker jag att han dragit ur en söm och skon har liksom böjt sig uppåt. Det är väldigt lerigt i hagen så säkert den som sugit tag. Så det blev ingen ridning. Istället hjälpte gårdstomten mig att dra av skon, räta ut den och slå på den igen. Imorgon kommer hovslagaren och skor om, det har bara gått 6 veckor sen senast men lika bra att göra om det. Så om han inte blir alldeles för stressad imorgon så ska vi träna efter det. Annars blir det något från marken. Jag som hade planerat den här veckan med ledighet, men nu blev allt lite förskjutet.

 

Ikväll var vi fem stycken som åkte till Karin Åberg butik i Härnösand. Hon hade rea på det mesta så det var roligt att åka tillsammans några stycken. Jag hade inget inköpslista eller någon tanke på vad jag kunde behöva, men hem kom jag med grejer ändå. Jag kunde inte låta bli att köpa en lila magic brush. Jag har en grön, men om jag tappar bort den kommer ju ingen förstå att det är min. Därför måste jag bara ha en lila, det förstår ju alla. Passade på att köpa MSM när det var rabatt och jag hittade ett par otroligt sköna handskar från 66north. Vet inte riktigt vad det är för material, men typ som i deras tröjor. Fleeceigt på insidan och lite glansigt på utsidan, dessutom är tummen och pekfingret så man kan använda telefonen med handskarna på. Jag har en hel byrålåda med olika handskar så jag kunde inte låta bli. Vissa samlar på grimmor, jag samlar på handskar istället.

 

 

I måndags fick vi ta bort Blixten. Våran gamla katt som bott hos mamma sen mångra år. VI ärvde honom av en jobbarkompis till mamma när de flyttade till lägenhet, han vill vara utekatt på heltid. Han blev 17 år och är väldigt saknad. Både vi och de andra katterna väntar som på att han ska komma in igen, krafsa på dörren eller tigga så fort man går ut i köket. Men han är inte där. Det är tomt i sängen när jag ska sova, inga snarkningen och jag blir inte väckt mitt i natten av att någon sätter klona i mig för att jag ska vakna.

 

Nu är han med sin lillebror, min svarta panter Åskar som vi tog bort för två år sedan.

 

Det är härligt med långhelg men vad fort det går, hann kanppt blinka så var den över. Och blogga hinner jag ändå inte med. I fredags skulle Jennie följa med och hälsa på Guffi men det blev inte så i sista sekund så jag åkte själv. Vi betade gräs och borstade länge, Guffi lekte bergsget i jakten på gott gräs. Efteråt gick vi ner i paddocken och red från marken i det bettlösa tränset. Gick riktigt svårt men att svänga är svårt. Och då slog det mig, jag vågar inte göra ledande tygeltag när vi ska svänga! Inte konstigt att han inte förstår vad jag vill. Han rusar ju iväg när jag sträcker ut armen så vi måste träna bort rädslan för det. Så vi tränade svängning med ledande tygeltag från marken och det gick bra när han förstod. Armen var inte farlig dessutom. 

 

I lördags åkte jag ut och tänkte bara ta det lugnt och rida. Ingen press och skönt nog var det tomt i stallet. Ridning i paddocken blev det och även lite på vägen. Kändes mycket bättre än i tisdags men jag är inte helt lugn än. Väntar på att han ska rusa iväg och när han hoppade till en gång rusade hjärtat men jag lugnade ner mig fort igen. Vi tränade både trav och tölt men inget avancerat. Kändes så bra att vi tog en sväng på vägen bortåt i tölt och tillbaka i galopptrav. Tror han kände att jag var lite osäker med galoppen eftersom han bröt av till trav flera gånger. Vi får fortsätta med min mentala träning. På lördag är det kurs för Malin igen, hon kan ju få en att göra vad som helst så det ska bli roligt att få peppning av henne.

Kolla så fina röda slingor han har i manen nu!

Det är roligt att jag fått prova flera nya hästar den här våren, det är så nyttigt och man lär sig så mycket. Igår fick jag låna Spes av Anki, Guffi lilla tjej. Dom är så söta i hagen, ena stunden stor de och myser tätt ihop, kliar lite på varandra, äter ut samma hötuss och sen kommer det lite smågnabb, precis som ett äkta par. Mamma red Hugur under tiden, han har varit halt men vi märkte inte av något igår så vi hoppas han är bra nu. Då kan mamma vara med på nästa Malinkurs 9 maj. Spes är väldigt liten, kändes väldigt ovant först men det är roligt att prova nya hästar. Grisepassig tölt går hon i, men vi jobbade på och ibland blev det rent en stund. Tog trav också, ojoj så små steg hon tar, svårt att rida lätt i den takten. Men på en kortsida var det som att vi hamnade i slowmotion, så hon kan ta ut stegen ibland.

 

Eftersom det var kurs i helgen red vi när de hade lunch, så när jag var klar med Spes fick hon gå ut i hagen direkt och jag tog med mig Guffi ner i paddocken en kort stund. Hopp, flax och viftande. Lite spring och flytta hit och dit. Det är svårt med höger bakben, det är något som inte är bra där. Han reagerade inte alls på sitt konstiga matte som dansade regndans runt honom och när jag snurrade runt när han travade så stannade han faktiskt en gång och kom emot mig. Kändes mycket bra.

VIlken vecka! Jag har flängt fram och tillbaka hela dagarna har det känns som och det har hänt mycket roligt och lite tråkiga saker. Jag har varit så trött hela veckan dessutom. Började veckan med att titta på några lägenheter på lunchenoch bestämde mig för en som ligger 1 mil närmare både stallet och jobbet. Samma kväll, alltså tisdag, får vi reda på att dom dragit vårat postnummer i Postkodslotteriet och mamma har en lott! Men vad vi vunnit fick vi inte reda på utan fick vänta till idag, så det har legat och grott i bakhuvudet hela veckan. 65 miljoner skulle de dela ut till lilla Bergeforsen. I onsdags skrev jag på papper för lägenheten, 1 juni eller 1 juli blir det flytt! På kvällen var jag ut till Guffi och vi sprang runt och flyttade bog i rundcorallen. Gick bra och han har verkligen lossnat i bogen. I torsdag tog jag med mig Linnea och tittade och provkörde en bil efter jobbet. Idags for vi runt men jag vet inte riktigt vad det var vi gjorde. I går var vi hos mormor och på eftermiddag hade jag äntligen ork och tid att åka till stallet och rida.

 

Blev en uteritt med Anki och Frodi, och det gick både väldigt bra och blev tok. Guffi kände nog av att jag var lite stressad och tyckte vi kunde springa lite mer än jag tyckte. Blev alla fyra gångarter och när han höll sig i skinnet gick det riktigt bra. Sen var det snabbt hem och hämta mamma för att åka och köpa bilen jag tittade på i torsdags. Känns riktigt bra atta ha en fungerande bil igen. Nu ska bara den gamla skrotas.

 

Idag var det dags att få veta vad mamma vunnit. I stormvindar stod vi på torget och applåderade så händerna gjorde ont. Våran postkod vann inte några jättevinster, men en vinst blev det iallfall. Det är mamma verkligen värd! Vi firade med fika hos min syster och efter det åkte vi ut till Guffi. Hans kompisar Birta och Andvari flyttade idag så han blev själv och därför skulle Spes få flytta in till honom. Om två veckor när Karin flyttar Ör och Salka får Guffi och Spes flytta till stohagen, när de finns plats för dom. De blir för många nu så då blev det här den bästa lösningen. Några stallkläder hade vi inte tagit med så jag fick låna ett par stövlar av Anki så jag kunde hämta Guffi i den leriga hagen utan att skita ner mina nya skor. Inte så bra planering där. Vågar inte vänta längre så nu åkte eksemtäcket på, det har varit väldigt varmt trots de starka stormvindarna och imorgon ska det blåsa mindre men vara lika varmt så nu kändes det som dags. Dessutom vill Anki att vi tog av broddarna, så det var bara att hugga i och dra loss dom. Tur man inte är så rädd om sina vanliga kläder ens. Ihopsläppet gick bra, Spes har ju varit så kär i Guffi så det blev nog glada av att få vara tillsammans igen.

 

Det har varit väldigt skönt att vara ledig i fyra dagar och spenderat nästan all tid i stallet. Jag började med en riktigt lång dag i fredags. Kl 9 kom hovslagaren och skodde Guffi och den här gången blev jag nöjd. Har varit lite lur på om jag ska byta igen, men efter att ha velat fram och tillbaka alldeles för länge kändes det bäst att ringa han. Tur som jag hade kunde han komma när jag var ledig så ta ledigt från jobbet behövde jag inte heller. Guffi bajsade dessutom bara 2 gånger under tiden! Sist tappade jag räkning efter 10e gången på mindre än en timme, så han kanske börjar vänja sig vid hovslagaren och då är det kanske dumt att byta. Efter det red vi ut tillsammans med Frodi och Anki och Hugur och Terese. En riktigt härlig vårdag med strålande sol var det och glada hästar. Allt gick bra förutom på hemvägen när det så klick i huvudet på Guffi och han stängde av. Varför vet jag inte riktigt, men vi skrittade resten av vägen hem. Efter det red jag Salka åt Karin en stund. Hon har varit borta hela helgen så jag ställde upp och motionerade Salka. Första gången jag red henne, rolig svart liten häst. Hon är bara 6 eller 7 år, men jag tror hon kan bli fin.

 

I lördags blev det bara mys och borstande utanför stallet. Det var precis vad jag behövde. Bara få vara utan måsten. Upptäckte att Guffi fått röda slingor i manen och hur lång och tjock den blivit. För övrigt känns det rätt onödigt att bara borsta på honom så där, för han är en riktigt smutsgris. Tur nog har han helt rätt färg för att det inte ska synas så väl.

 

Den här veckan blev inte som jag tänkte. Jag red förra helgen som jag inte har skrivit om och det gick bra, peeweebettet är väldigt uppskattat tror jag och vi kan tölta i paddocken helt plöstligt! Samtidigt har han varit lite tjurig, tror det är för att han börja fälla. Om vi håller på med en övning lite för länge så tjurar han bara, ungefär som "Men matte, jag fattar vad jag ska göra men nu blev det tråkigt och jag vill göra något annat!" I onsdag gick vi en promenad och det hade inte tinat så mycket som jag trodde så vi fick pulsa i djupsnö i uppförsbacke. Ungefär så här tror jag vi båda kändes oss, fast Guffi undrade vad tusan jag skulle dra med honom dit för.

 

I verkligheten alltså, men här i bloggen har det varit lite dött. Jag har som jag tidigare berättat varit på skidsemester i 1,5 vecka och direkt när jag kom hem fick jga börja jobba på ett nygammalt jobb. Jag jobbade där som sommarvikarie i somras, så det är inte så mycket nytt. Men roligt att äntligen få ett jobb igen och ha lite rutiner. Därför har jag inte hunnit med, eller orkat sätta mig ner och skriva något här.

 

Skidresan till alperna och Italien var väldigt rolig. Vi hade strålande sol nästan hela veckan och härliga dagar i backarna. Bilresan från Danmark och ner var jäkligt lång, men det var roligt att få köra på autobahn. Här är lite bilder från resan. Upptäckte att man kunde ta panorama bilder på min mobil, och inte bara 360 grader utan den fortsatte lite till.

 

Ja, här har det snöat konstant sen natten till lördag, på tvären dessutom eftersom det blåser så fint. I fredags tog jag och Guffi en promenad runt sjön. Tror det är ca 3 km runt och 1 km består av åker och alltså fick vi pulsa i djupsnö. Guffi var så söt som gick i mina fotspår fast det egentligen blev alldeles för korta steg för honom. Vi hade dessutom sällskap av en örn som flög över oss väldigt nära. Lyckades efter många försök få den och Guffis öra på samma bild.

 

I onsdag kom hovslagaren ut och la om Guffis skor. Har haft gått 10 veckor sedan han var här sist, och första gången för den hovslagaren. Guffi stod mer stilla den här gången men istället slog han sitt bajsrekord och jag tappade faktiskt räkningen, men han bajsade minst 10 gånger. Nya människor är verkligen inte hans grej. Jag funderade först på att rida efteråt, men jag ändrade mig. Känns inte så snällt när han hade sån stressmage. Istället gick vi ner till paddocken och provade ett nytt bett jag köpt. Det ser ut som ett bombers happy tongue men det är från Shire och var mycket mycket billigare. Guffi är väldigt stilla i munnen, det är sällan han tuggar eller att det blir skum, men med det här bettet rörde han runt lite mer. Annars var det inte så stor skillnad våra andra bett.

 

Han fick mest springa lös för det var en pigg herre. Inte för att han räjsar runt, men att jag kan stå stilla i mitten och bara smacka lite för att han ska springa är ovanligt. Han kunde till och med ta galopp väldigt lätt, men då fick jag springa med.

 

Jag hade erbjudit mig att rida Ör åt Karin eftersom jag har så mycket tid över på vardagarna. Så jag traskade ut i hagen, men det tog 1,5 timme innan jag gick in därifrån. Ör vägrade bli fångad så jag gav faktiskt upp till slut. Jag försökte med allt jag kom på, titta på annat, stå och vänta, krypa på huk i djupsnö. När hon tillslut kom fram och nosade på mig när jag satt på huk kändes det ändå okej att ge upp.

 

När jag åkte till stallet var det -20 hemma, men eftersom jag har två mil till stallet kan de skilja rätt mycket. Dessutom bor jag i ett köldhål, så när jag kom till stallet kändes det inte som mer än -15. Så jag frös iallafall inte. För någon vecka sedan köpte jag ett par tunna vantar i ull från Hestra som man ska ha i ett par tjockare, så jag invigde dom idag och de höll värmen väldigt bra.

 

Vi gick ner till paddocken och jag insåg halvvägs ner att jag glömt hjälmen. Så jag lämnade Guffi i paddocken, sprang upp och hämtade hjälmen så fort jag kunde. Men det går inte alltid så forrt när man ska stuva in rånarluvan under ni vet. När jag kommer ner till paddocken igen har Guffi lyckats fastna i tyglarna. Åh den paniken! Han gjorde det nog precis när jag kom för då stod han på samma ställe som jag lämnade honom, men när jag kom började han backa och snurra runt. Så jag fick vara snabb men lugn och ta mig fram till honom och ta lös tygeln från bettet. Vi gick några varv för att lugna ner oss.

 

Resten gick iallafall bra och vi skrittade mest. Fortsatte men att träna tygeltag som vi gjort det senaste. Han blev lite tung, mot bettet ibland, ibland inga problem alls. Travade och tog någon galoppfattning, sen avslutade vi med lite tölt ute på vägen och galopp tillbaka. Det kändes bra, han är rätt pigg men det är inte så konstigt eftersom dom är rätt stillastående i hagen.

 

Fredagsmys var precis vad jag behövde igår. Det var kallt och solen sken så jag tog med mig kameran och Guffi ut på en promenad. Så mycket promenerade kanske det inte blev, men det var iallafall jobbigt för mig att pulsa i lite snö i uppförsbacke. Vi gick nämligen ut dit sommarhagarna brukar vara, klättra uppför och hade en mys/fotopaus där uppe. Guffi började grävde i snön efter lite gräs, och jag vet att det inte är bra med socker och allt det där, men en liten stund kunde han få hålla på. Han är rätt behändig att ta med någonstans att fotografera, han står oftast stilla även om han gärna spenderar mest tid åt att leta mat eller titta åt fel håll medans matte kryper omkring med kameran. När solen försvann ner bakom berget gick vi tillbaka. Då fick fick jag för mig att ställa ner mobilen och filma när vi gick iväg, så det gjorde jag. Sen lämnade jag Guffi och sprang tillbaka, då tyckte han att han skulle helt byta riktning oh vandra iväg ut på åkern. Så det var bara att pulsa iväg efter honom och styra han rätt igen. Så länge jag gick framför så gick det bra att gå lös och när vi kom ut på vägen kunde han faktiskt springa bakom mig. Det har aldrig gått förut.

 

Så här kommer bilder på min Fluffepuff!

Just nu har jag väldigt lite inspiration och fantasi till att hitta på roliga saker från marken. Jag skulle kunna strunta i det och bara rida för det känns bara roligt, men jag vill variera vad jag gör med Guffi. Desssutom har vi ju väldigt tråkigt underlag med is så det går inte att göra så mycket i paddocken direkt. Men det fick bli det idag ändå. Tog både träns och repgrimman över idag för jag ville prova lite mer att gå framför och hålla i bettringarna som jag fick göra förra tisdagen när jag hade lektion för Malin Bengtsson. Det gick riktigt bra ändå, provade faktiskt att göra ungefär samma sak fast jag höll i repgrimman och han förstod även det. Alltså, lyfta bettet lite lätt och vibrera för back och dra lite lätt neråt för framåt. Med repgrimman la jag istället lite tryck på nosryggen och vibrerade. Jag försökte filma lite, men det blev för mörkt så man ser ändå inte vad jag gör. Sen försökte vi springa lite ute på vägen, vågade inte låta han springa i paddocken eftersom han gärna springa på volt runt mig. Så det kändes bättre att springa rakt fram på vägen. Fort tyckte han det skulle gå, men matte hängde inte med trotts att hon också hade broddar. 

 

Han var lite mer nervig i dag. Kan bero på att det började blåsa en del, så det var inte alls roligt att stå inne i stallet. Men han kunde iallafall äta idag. Dessutom vägrade han att gå upp för den lilla branta slänten när vi skulle ut ur hagen. Det är väldigt isigt där så jag förstår honom och listig som han är lyckades han dra ner mig. Så det var bara att gå runt och ta andra vägen ut ur hagen.

 

 

Jag måste dela med mig av det här ohästiga, men musikiga och hundiga som hände idag. När jag var 9-10 år (1999-2000) hörde jag en låt och såg videon till, på ett program jag tror hette Voxpop. En väldigt fin låt men det jag kommer ihåg mest var den sorgliga videon. Den handlar om hunden Lajka, ni vet den första hunden som skickades upp i rymden. Jag var inne i min hundperiod då, så det är väl inte så konstigt att den fastnade. Men grejen är att sedan dess har jag bara kommit ihåg vad videon handlade om och alla jag beskrivit den för har sett ut som frågeteckan. Ingen annan kommer ihåg den eller verkar ha sett den! Jag har letat som en tok i perioder, men inte hittat den. Ibland har jag funderat om det är något jag fantiserat eller drömt, men jag kom ihåg den så tydligt. När de går genom en lång korridor och han måste lämna över sin hund till några människor i vita rockar. Så idag när jag satte mig i bilen och åkte hem från stallet spelas en låt på radion som jag kände igen, en låt jag hört för länge sen. Och när dom börjar prata efter låten, så inser jag vilken det är! Något i stil med "Och videon är så sorglig när de skickar upp hunden i rymden". Så jag gasade hemåt så fort jag kunde i snöyran och börjar söka. Åh vad glad jag blev! Nu vet jag att den heter Into the night, gjord av The Motorhomes. En skiva har de gjort, så inte konstigt att alla verkar ha glömt dom. Men nu har jag hittat den och tänker aldrig tappa bort den igen.

 

Så här har ni, videon som gjort att jag och säkert andra tror jag är knäpp i min jakt efter den. Men jag varnar er, det är svårt att inte gråta.

 

Själva ridturen gick väldigt bra. Red upp på berget med Anki och Lotta, så han fick vara med sin älskade Spes. Det är is nästan överallt, paddocken har varit skridskobana så jag satte upp ute på vägen. Det gick bra det också trotts att jag blev lite orolig. Vi gillar rutiner, men att hoppa på is tänker jag inte göra. Guffi var pigg men lyssnade bra. Det blev trav och galopp bort två vänder och skritt tillbaka, tur nog fanns det lite snö utan is kvar där uppe så man kunde springa. Men backen upp/ner var inte rolig. När han hamnade efter och blev lite överilad på tillbakavägen = ville komma ikapp, tänkte jag på andningen och det räcker, han saktar faktiskt ner och länger steget. Testade också lite halter när de andra gick iväg och ibland behövde jag bara höja handen för att han skulle stanna. Ibland fick jag vibrera lite med handen. Backningen fortsätter vi med en annan dag. Tog lite tölt sista biten på vägen, kändes bra. Riktigt skitunderlag har vi nu, hoppas på massa snö igen snart så vi slipper isen.

Efter några dagar hemma med snor och feber blev jag less i fredags och åkte till stallet. Där blev jag oplanerat kvar i 4 timmar. Jag skulle bara tömköra en lite stund. Och det gjorde jag, i djupsnö. Jag tyckte nog det var jobbigare än Guffi. Så går det när paddocken är oplogad. Särskilt bra gick det inte heller, Guffi var pigg, det var inte jag, tömmarna trasslade ihop sig hela tiden. När jag inte orkade mer fick han vara lös och upptäckte att matte inte stängt paddocken. Smartskaft! Han stannade iallafall halvägs upp i backen och tittade på mig. Efteråt kom det ut en hel hög med folk i stallet. Lite barnridning och tolkning efter Hugur skulle de syssla med. Då kunde jag inte åka hem och det slutade med att jag fick vara försökskanin. Ut i djupsnön på en madrass som begravdes under snön. När vi vände och körde i samma spår tillbaka gick det mycket bättre, men barnen fick åka på vägen istället.

 

I lördags följde jag med till Härnösand och Karin Åbergs butik. Jag har faktiskt aldrig varit där, rätt otroligt nog. Några timmar spenderades bland mängder av hästgrejer, men bara ett nackstycke följde med mig hem. Ett i biothane blev det faktiskt. Jag ska ju fixa ett träns med en specialbeställt pannband, men det nackstycker jag köpte begagnat för ett tag sedan var för kort för Guffis jättehuvud.

 

Igår hade vi -20 men jag ville ändå åka ut, så jag bylsade på mig och åkte. Hämtade Guffi och gick direkt till rundkorallen där vi sprang runt i djupsnön en stund tills vi var varma. Sen gick vi ner i den nu plogade paddocken och sprang lite mer. Lite flytta och följa inte Frida blev det också.

 

Som en för tidig julklapp kom massor med snö och en jävlig förkylning. Det har toksnöat i 2 dagar nu! Förkylningen kunde jag ha klarat mig utan, att bli andfådd av att förflytta sig till köket från soffan för att göra te är inte det roligaste man kan göra så här dagen innan julafton. Hellre skulle man vara ute och galoppera i snön, men det får jag spara till en annan dag. Det blir en väldigt lugn jul i år, så förhoppningsvis hinner vi med ett besök till Guffi också eftersom jag inte orkar ta mig dit idag.

 

I söndags var jag och Anki ute och red. En sväng upp på berget blev det. De har de senaste veckorna tagit rätt på alla träd efter stormen förra året, så de har kört upp för berget med långtradare. Så de ha sandat hela vägen upp så det var inte alls halt. Helt perfekt underlag. Men det måste vara jäkligt läskigt att åka ner för där... Vi galopperade uppför i intervaller, och töltade och galopperade ännu mer där uppe. En rolig ridtur i perfekt vinterväder.

 

Så med den här bilden som Anki tog på oss önskar vi er en God Jul!

 

Idag hade jag tur som tog ofrivillig sovmorgon så jag inte fick något ridsällskap, för det gick så bra på egen hand! Ja alltså i paddocken. Att försöka rida ut själva brukar ju oftast mest gå runt runt. Igår fick Andvari och Guffi en ny kompis, en söt tjej. Andvari har gått med henne tidigare och tyckte han var hennes. Guffi höll sig på avstånd och brydde sig inte så mycket vid ihopsläppet. Eftersom Andvari fick någon knäpp över stobajs i somras var jag lite orolig över hur det hela skulle gå, men det gick riktigt bra. Idag när jag kom stod Biran närmare Guffi och verkade nästan vara lite less på Andvari, så de verkar nästan komma överens allihopa.

 

Över till ridningen idag. Började tänka på en övning jag fick göra för länge sen som jag inte har gjort på väldigt länge, så vi körde på den idag. Och jag kan kontratera att jag fortfarande problem åt samma håll som jag hade för säkert 8-10 år sedan. Det hela gick ut på att vi skulle rida som ett timglas. Efter hörnet skulle vi flytta in mot mitten fast fortfarande framåt och när vi kom till mitten av ridplan skulle vi flytta ut mot spåret igen till nästa hörn. Guffi fattade poängen på en gång men det var väldigt svårt åt höger. Lite väl mycket ostkrock och fuskflyttning ibland, men ibland så fick vi till det. Åt vänster gick mycket lättare. Sen gjorde jag om lite så vi svängde in på mitt linjen och flyttade ut mot spåret ungefär vid mitten. När det fungerade la jag in tölt när vi kom ut på spåret och det här fungerade riktigt bra. Jag fick med mig hela den långa hästen utan spänningar. Fast där kom Guffi på att det var mycket roligare att springa än flytta så vi hade lite diskussioner och dampskutt. Men det kändes ändå väldigt bra de gångerna vi fick till det. Efter det töltade vi på vägen och flyttade lite fram och tillbaka och det gick faktiskt. Galopp tillbaka och skrittade av i paddocken. Då provade jag att blunda för att känna ordentligt vad jag gör med kroppen. Ungefär ibland svängde han åt det hållet jag ville. Hoppade av och gick runt med honom den sista stunden. Vi har inte tränat någon tölt i paddocken sen i höstas när vi hade Camillakurs. Jag har provat några korta bitar men träningen har vi gjort ute istället. Så det kändes roligt att det fungerade bra idag i paddocken utan spänningar. Han bjöd till tölt själv när vi inte skulle tölta och det ser jag som något positivt.

 

Hästar i trafiken är alltid ett hett ämne. Alla har sina åsikter, men jag tror inte att något som hanterar en häst frivilligt väljer att rida, köra eller bara vistas efter trafikerade vägen om det finns andra alternativ. Problemet är ju att det oftast inte finns något alternativ om man inte ska harva runt runt på en ridbana jämnt och ständigt. Hästar klassas fortfarande som fordon och kan om du har otur göra större skada om du får en genom framrutan än en älg, för oftast får du även en ryttare genom rutan. Och saktar du inte ner när du ser en älg efter vägen? Jag tror inte det finns en enda ryttare som inte varit arg eller irriterad över en bilist de mött under en ridtur. Det är nästan vardag att mötte minst en bilist som inte förstår att de riskerar inte bara hästens liv, utan även ryttaren och sitt eget liv. Ja, vi har alla hört det förut, bara för att hästen inte är rädd för bilar för det mesta, så är de ändå flyktdjur och kan när som helst bli rädda för vad som helst och då spelar det ingen roll vad jag som ryttare gör eller du som bilist inte gör.

 

Anledning till att jag tar upp det här just nu är för att i morse var massören som masserat Guffi och tipsade om avmaskning/svavelkuren med i P4 Västernorrlands morgonprogram och pratade om just detta. Ett väldigt bra inslag tycker jag som alla som vistas i trafiken borde lyssna på. Så nu tycker jag ni alla ska lyssna på fantastiska Anna Karström. Efter va 1 timme och 40 minuter börjar intervjun.

 

 

Igår blev det kallare igen och helt plötsligt kom ett fotosug krypande. Det är nackdelen med att jobba med det, man tappar inspirationen på fritiden att ta med kameran. Men igår fick kameran följa med till stallet. Jag tänkte fota Salka till stallets hemsida, men hon gömde sig i lösdriften. Istället var Morgunstjarna och Stjarni mer intresserade. Han är så söt den där lillen. Efter att jag och Guffi ridit en stund i paddocken kröp jag runt i leran i deras hade också, han och Odinn hade pusskalas. Odinns ägare har bestämt sig för att sälja Odinn, så han flyttar i helgen. Väldigt tråkigt eftersom han och Guffi nu har blivit kompisar och gärna äter från samma hötuss. Det hade hunnit blir rätt mörkt, men bilderna blev rätt effektfulla ändå.

 

Det som sagt lite ridning i paddocken igår också. Lånade halsringen igen men vet inte om det gick så bra. Hade ingen direkt plan så det hela blev lite flummigt och då går det oftast inge bra. Innan tänkte jag att vi skulle ha lite tempo, mycket trav och galopp med eftersom vi inte riktigt förstod varandra i skritt fick vi börja där. Styrning och stopp först, sen spring. Fick använda tyglarna då och då för att förtydliga vad jag ville. Vi tränade också på att göra halt och stanna med nosen åt det håll vi var på väg. Han slingrar sig och skjuter ut rumpan åt vänster när vi gör halt, eller så flyttar han sig runt i en liten cirkel. Till slut så fick vi till det, men jag antar att det är jag som gör något med min kropp.

 

I tisdags red vi ut med Ida och Hugur för sista gången. Ida ska sluta rida Hugur, skittråkigt för gubbarna har så roligt tillsammans. Dom var båda full i fan i tisdags och hade gärna sprungit hela vägen runt. Roligt hade vi nog alla ändå och de fick springa av sig tillslut.