Idag var det dags för en till ridlektion, och det blev mycket mer ridning och träning den här gången. Vi blev dock lite försenade för vi kom på att det kanske behövdes brodd, Guffi fick två på varje för de har inga vinter skor än, men Serstök körde utan.

 

Först och främst tyckte hon att vi gjort framsteg med uppsittningen båda två. Hon tyckte Guffi såg mycket mycket lugnare ut, hon såg inte en skymt av hans ögonvitor den här gången. Han lyssnade på mig men rörde knappt en kroppsdel. Så där började det bra.

 

Jobbade större delen av tiden på volt och ställa honom inåt, inte låta bogen flyta ut och flytta bakdelen. Jag fick rida med väldigt korta tyglar kändes det som, jag har nog fuskat en del och låtit dom bli för långa. Men när ingen står och säger åt mig blir jag inte hård i handen lika lätt om tyglarna är längre. Så det måste jag skärpa till mig med, efter ett tag kändes det inte så konstigt längre. Vi gjorde även samma övningar i skrölt och efter mycket mycket jobb och slit började han äntligen söka sig neråt! Om jag lägger till inner skänkel och böjer honom inåt kom det. Han är inte lätt att böja i tölt kan jag säga så det krävdes en del. Även om han mest bara nickar till någon sekund när han sänker sig ordentligt så är det ett stort framsteg för oss att han bara sänker sig lite och att ryggen kan komma upp i tölt. Även om det bara är en väldigt liten bit nu i början. Jag måste tänka på att sänka händerna i tölten också.

 

Hon är väldigt duktig, förklarar så man förstår vad man ska göra, och framför allt varför. Jag har inte ridit för så många tränare, men ibland förstår man ju inte varför man gör en viss övning och vad man ska få ut av den, men det gör jag med Frida. (Ja, vi är många Fridor, tränare heter också Frida om någon blev lite förvirrad där.)

 

Efteråt blev det fika med varm oboy och mackor, mysmys. När jag kom hem hade mina nya stigläder kommit med posten!

 

Igår cyklade jag till stallet och kameran fick följa med. Först hade vi det väldigt mysigt i solen i hagen och Guffi kom fram och ville gärna var med. När vi skulle gå in från hagen började dock våran dåliga dag. Han gick två steg, stannade och vägrade, efter lite övertalning två steg till och så där höll vi på. In i stallet skulle han inte heller, tills han fick gå själv och jag efter. Så blir han när Serstök inte är med.

 

Skulle iallafall tömkörde så vi gick ut på åkern för att skritta igång lite roligare än bara runt runt. Men när vi gått längst bort tyckte Guffi att vi kunde vända och hålla oss till Serstök, som var på andra sidan bäcken i hagen. Så då började vi bråka ordentligt. Han skulle inte gå tillbaka. Så tillslut gick jag hålla i tömmarna vid manken och driva fram honom med höften tills vi kom ut igen på vägen. När vi väl kom till baksidan av stallet tog vi lite trav. Han sprang framåt men det var inte mycket driv i baken så jag fick springa efter lite för att få igång honom. I normala fall brukar han blir helt till sig och vilja springa ifrån, men igår krävdes det mycket mer för att skulle öka bara lite grann. Dessutom krullade han bara ihop sig så jag fick ändra tömmarna så de satt fast i bettringen på en gång. Då gick det lite bättre och vi kunde iallafall avsluta som vänner.

 

Lite bilder kommer senare, och ett inlägg om den mycket lyckade och roliga lektionen vi hade idag. Idag var vi vänner hela tiden!

Idag hade vi tänkt ta oss över vägen och prova rida i paddocken där. Vi ska ha lektion på onsdag och tänkte försöka vara där, men eftersom vi aldrig varit där och ridit förut ville vi göra det en gång innan. När jag vaknade hörde jag vinden vina runt knuten på huset, precis vid mitt huvud 7 våningar upp. När jag sedan klev upp snöade det på tvären ute. Mysigt... Så vi ändrade våra planer. Först var jag på massage, åh så skönt. Min nacke har verkligen gjort ont det senaste och det känns lite bättre nu. Allt försvinner ju inte på en gång så där.

 

Det blev inte så mycket gjort i stallet fast vi spenderade några timmar där. Hästarna fick stå och torka. Guffi välte sin vattenhink och var på väg att dränka höet och halmen som ligger i boxen brevid men vi lyckades stoppa flödet. Gjorde rent några träns som det börjat bli mögel på. I hörnet där jag har mina saker är det inte riktigt tätt, det är en lite glipa och utanför finns ingen panel just där. Alltså tar sig fukten in och möglar ner mina saker. Sadeln har fått flytta in några hängare och en del schabrak hänger emellan så nu klarar den sig bra. Torrbollen har också gjort det lite bättre, men ibland dyker det upp. Det blir mest på mitt mörkbruna träns, det som antagligen är äldst också. Det mesta är köpt begagnad så jag vet inte exakt. Kan det ha att göra med vilken färg lädret har? Att färgen skyddar bättre på det svarta eller är det helt enkelt åldern bara? Någon som vet?

 

Vi invigde också den lilla flaskan med NTdry mot strålrötan. Lite mystisk var den, det var ett pulver som fastnade i hoven. En stunden fick man inte ut något och i andra kom det ut massor. Hoppas det funkar nu, ska hjälpa mot mugg också, men det har vi inte som tur är.

 

Serstök fick också betträning. Hon har helt plötsligt kommit på att hon inte vill ha bett, spelar ingen roll vilket. När det väl är i munnen är allt lugnt, men innan dess slänger hon bara med huvudet och tjurar. Hon kanske har något litet sår i munnen, men det känns mest som jävelskap från henne. Man tycker ju att hon borde fortsätta när bettet väl är i om det gör ont, vilken hon då inte gör utan står lugnt. När Frida var lite mer bestämt och lugnt, och visade att det inte var någon idé att bråka skärpte hon till sig. Och får man banan efteråt blir man på lite bättre humör.

 

Ute är det fortfarande storm, hoppas det går att sova själv i natt. Sambon är borta så jag får sällskapa med katten.

 

Idag var en riktigt hektiskt dag, alla vill köpa korv en lönehelg. En liten stund innan jag stängde kom min moster med familj förbi. De var på väg upp till Sundsvall och ville ha lite mat. De höll mig sällskap när jag plockade under efter stängningen och jag fick en födelsedagspresent. De har nu i höst köpt en häst, och har två andra hästar på foder. Min moster som knappt gillade hästar förut är helt frälst och speciellt på islandshästar. Riktigt rolig faktiskt.

 

När jag slutade åkte de vidare och jag blev upphämtad för en tur till stallet. Jag och Helen kollade hagen och tog bort några stora pinnar som låg lite dumt, medans Frida och hennes pappa övningskörde på gården. Sedan myste vi bara med hästar. Fick också stå på ett traktordäck som skulle bytas, fyra personer var vi på och en nere på marken som stoppade in spätt för att få av det. Halvvägs kom dom, resten skulle de ta imorgon.

 

Guffi verkar tycka att det är tråkigt att stå i sin box nu, han vandrade en del och tittade på mig som om "Ska vi inte gå ut snart?" Det är nog inte lika skönt att stå inne som på sommaren.

 

I natt ska det bli skönt att sova en timme extra, imorgon är det jobb igen. Hoppas på lite mindre folk så man hinner andas lite emellan.

 

Glöm inte att gissa Guffis mankhöjd, för nu har jag mätt!

 

Jag har tänkte att jag ska mäta Guffis mankhöjd är någon dag. Jag har gjort det väldigt slarvigt en gång tidigare, så jag har ett hum om ungefär hur hög han är men inget exakt. Jag tänkte att det kunde vara roligt att få höra lite gissningar från er så länge.

Efter stallet åkte jag till Glada hästen och sulle prova och köpa mina vinterskor de beställt. Var så glad att jag äntligen kom iväg och kunde göra det. Men lyckan försvann när jag satte foten i den andra skon. Den första var helt perfekt, men i den andra hade en söm hamnat fel och tryckte väldigt ont i stortån och nageln. I den först skorn låg sömmen rakt och kom då inte åt någon tå, men i den andra låg den på sidan och gjorde därför ont. Så de skulle skicka tillbaka dom och beställa ett par nya. Dom var så snälla och försökte rätt till den där sömmen, hela tre stycken i personalen men det hjälpte inte. Så jag får vänta ett tag till på nya vinterskor.

 

Istället köpte jag ett medel mot strålröta. Har tidigare använt Thrust Buster men de har slutat sälja den på Granngården och inte fått in något ersättning, så det fick bli den här istället. Jag hoppas den fungerar och att våran hovslagare godkänner den. Den skulle bara bestå av naturliga ingredienser så det lät ju bra iallafall, och kiselgur som Guffi redan får i maten för att hovarna ska bli bättre. Han har väldigt dåliga hovar, men de har blivit mycket bättre det senare året men lite tillskott och världens bästa hovslagare.

 

På vägen hem hämtade jag ett paket jag beställt, lite vanliga kläder bara och när jag kom ut från affären snöar det! Det har varit kallt i dag och Guffi fick gå ut utan eksemtäcket, så nu passade lite snö riktigt bra. Den låg inte kvar länge men den gjorde den här dagen bara ännu bättre!

Allt gick bra med Müsli igår och hon piggnade till rätt så snabbt på kvällen. Idag verkar hon lite trött, men hon är nog snart sig själv igen. Är ju jobbigt att vara bland massa folk en hel dag när man är ovan och rädd.

 

Idag kunde vi åka ut till stallet när det var ljust eftersom jag var ledig och de andra slutade tidigt. Kände att Guffi var lite stressad och spänd idag men tänkte ändå försöka rida. Frida skulle inviga den nya sadel och dessutom hoppa upp utan hjälp vilket gick galant. Serstök stod stilla snällt. Den gamla sadeln gled så någon behövde hålla emot när hon hoppade upp, men nu ligger den där den ska.

 

Guffi tittade på massa saker runt omkring och verkade ha en del energi. Efter att vi gått runt några varv satte jag foten i stigbygeln och hängde en stund över honom innan jag kunde sätta mig upp. Frida sa att han inte ens rörde på ett öra under tiden! Äntligen känns det som vi är på gång igen! Duktiga duktiga häst! Sedan när jag satt på var det lugnt i början och ingen stress alls. Skrittade lite på plan och ställde, böjde och lite förflyttningar blev det. Vi lyckades med flera framdelsvändningar bara så där! Jag har aldrig riktigt fått till dom men nu flyttade Guffi framdelen istället för bakdelen, så nu kom jag på hur vi ska göra.

 

Efter en stund tog vi en sväng i den torra skogen. På vägen mot åkern blev Guffi rädd för något och hoppade två steg framåt och Serstök sprang ut i björkskogen, sedan var allt lugnt. Vette tusan vad han såg eller hörde. I skogen gick det bra, tills vi skulle ut igen. Då blev båda hästarna helt plötsligt stressade, men de lugnade ner sig när vi kommit ut och jag kunde verkligen jobba ihop Guffi i skritten.

 

Vi tog några varv på plan i tölt och trav sedan, men eftersom det är så blött där och en del gräs fick det räcka så. När man går där själv halkar man runt i leran och gräset en del så tog det lugnt. Tölten var även i dag väldigt lätt, vilket gör det lättare att kunna jobba med honom i den. Tidigare fick man lägga all fokus på att få till tölten men nu har vi äntligen kommit några steg till på vägen. I traven fick han mest bara springa av sig i sitt tempo utan några krav. Vi skrittade av för hand, min fötter hade knappt någon känsel så jag behövde gå igång dom.

 

Lite fika med bullar och festis tog vi sedan inne i det varma huset. Det här var en väldigt bra dag. Är så glad över att han skötte sig så bra trots att han blev lite stressad i ridningen. Det kan vi hantera, bara han är lugn när jag sitter upp så är han bäst!

 

Idag var det dags för lilla Müsli att åka till veterinären och bli steriliserad. Hemma fick vi bråtta ner henne i buren, blev svettig har det hela innan vi fick ner henne. När hon sedan skulle ut ur buren hos veterinären vägrade hon igen, så vi fick vända buren upp och ner och hälla ut henne. Rädd som hon var försökte hon krypa in i buren igen. Lilla pluttisen. Det ska bli skönt att slippa henne skrikande iallafalll.

 

Jag tog en tidig sväng på stan och letade gummistövlar och låna lite böcker på biblioteket. Det blev ett par lila, såklart, från Granngården. Så nu är den födelsedagspresenten från sambon klar. Råkade köpa ett par tunna fleecevantar också...men de gamla är det faktiskt hål i så det behövdes!

 

Just nu känns det väldigt tomt och ensamt här hemma utan katten. Jag har haft katt hela livet, förutom kanske ett 1år totalt. Är jag hos någon som inte har nåot katt kan jag ändå inbilla mig att jag ser en skugg av en katt gå förbi i ögonvrån. Lite knäpp kanske jag är, men så bir det när man är van vid katter. Om några timmar får jag iallafall åka och hämta henne, då ska vi åka buss...Hoppas hon fortfarande är lite groggy då, annars kan det blir jobbigt.

 

I måndags blev det lite tömkörning. Det gick riktigt bra och han skötte sig fint. Traven var väldigt maffig, han la in slowmotionväxeln och tog sina stora fina steg fast det går väldigt långsamt. Den är både härlig att se och sitta på i. Han arbetade på bra och ryggen kom verkligen upp, fast han gäspade en del också.

 

Igår kom Karin Åberg och provade en ny sadel åt Serstök. Den gamla har inte legat bra och hon har börjat visa tydligare och tydligare att hon inte gillar den. Fridas provade två olika sadlar och bestämde sig för en nya och fint sadel, såg väldigt bekväm ut och den låg som ett smäck på Serstök. Dessutom stod hon stilla när man la på den, vilket hon inte gjorde med den gamla. Guffi fick stå och vila i sin box, men han såg faktiskt ut att ha tråkigt till slut. Han som var så oarbetsvillig i sommare, skönt att det verkar släppt nu.

 

Jag passade på att titta på stigläder också, så hon skulle skicka ett par när hon kom hem för hon hade bara herrstorlek kvar. Ett par med t-spännen blev det. De gamla är väldigt slitna fast de inte är gamla alls, och jag tror att de faktiskt kan gå av om jag har otur. Men nu är det fixat iallafall.

 

Det har varit kallt nu de senaste kvällarna och nätterna, så i slutet på veckan tror jag eksemtäcket åker av för i år. Så jag hoppas att det kalla håller i sig nu, så kan det frysa ordentligt i backen också.

Jag har börjat inse hur mycket rid- och stallkläder man egentligen lyckas samla på sig under alla åren. Mest har jag nog jackor, skor och vantar, en för varje sorts väderlek och temperatur skulle jag tro. Vantarna tror jag inte ens jag vet om alla jag har, men om man råkar bli blöt finns det alltid ett par andra som är torra. Och eftersom jag måste ha något på händerna när jag rider, det går inte annars, så finns det väldigt många olika sorter.

 

En sak som jag skulle kunna tro att ni flesta andra har en del av är ridbyxor, men jag har faktiskt bara ett par. Om man inte räknar täckbyxorna, regnbyxorna, mjukisbyxorna och jeansen jag använder i stallet. Jag köper ett par och använder dom tills de ramlar isär, som de förra gjorde. Nya blev det inte förän jag hade hål i baken och blixtlåset gick sönder. Nu har jag faktiskt bestämt mig för att köpa ett par nya innan de andra gått sönder. Dessutom ska det bli ett par vanliga ridbyxor, som jag kan ha nu när det är så lerigt. Då kan man ha dom innanför skorna eller stövlarna och de slipper bli skitiga som islandsbyxor väldigt lätt blir. Men jag kan inte ha vanliga ridbyxor på sommaren, för jag blir tokig på hur obekvämt det brukar vara med kardborrebandet längst ner, så jag hade alltid två par strumpor även under de varmaste dagarna när jag använde sånna. Ni kanske förstår att det blev lite varmt...

 

Det blir bara mer och mer saker ju mer man tänker efter...

 

 

Idag regnade det iallafall inte i stallet, men blöt blev man ändå i skogen. Jag körde faktiskt sambons stora nya bil för andra gången, men det gick faktiskt bra, och hämtade Frida. Helen och ÅKe var och hämtade halm till vindskyddet så de ska få det mysigt i vinter.

 

När vi kom ut eldade Fridas morfar på gården och i hagen precis brevid stod båda hästarna och såg ut att tycka att röken var riktigt trevlig. När vi senare red gick vi rakt igenom en del pustar med rök och ingen av dom reagerade, det var ju skönt att veta.

 

Vi skulle som sagt rida idag och Guffi kändes lite sisådär, men jag ville försöka iallafall. Gick med honom en ganska lång stund först. När jag sedan började ta mig upp gick det väldigt bra. Hängde en gång först utan att sätta mig och då flyttade han sig faktiskt något steg utan att det var särskilt farligt, bra tecken! Sedan hängde jag en stund innan jag satte mig upp. Har märkt att sedan jag tittade på dokumentären om Buck Brannaman, så håller jag mig lägre mot Guffi och hänger kvar en liten stund precis innan jag lägger över benet. Så här gjorde även tränaren förra helgen när hon skulle upp på Guffi. Det gick iallafall bra. Frida hade dock lite problem med Serstök, hon fipplade med bettet väldigt mycket mer än vanligt och böjde sig ifrån Frida fast hon inte bad om det. Men vi kunde inte komma på varför hon höll på så förutom att det kanske var det raka bettet hon störde sig på. Men hon kom också upp lugnt och fint efter en stund på en stilla stående lugn Serstök.

 

Böjde och ställde lite, volter och serpentiner och att hålla sig lugn fokuserade jag på idag. Han sänkte sig väldigt fint utan särskilt mycket jobb för min del, nästan av sig själv. Efter många års slit med detta kändes det väldigt underligt att han gjorde det helt själv nästan. Sedan bestämde vi oss för att rida en sväng i den torra skogen, men först var vi ju tvungna att gå förbi den fasansfulla släpvagnen (Serstöks ord!). Med Guffi först som inte alls brydde sig kunde hon också gå förbi lugnt. Dom där två hästarna liter ju verkligen på varandra, kan den ena så kan den andra.

 

Inne i skogen kändes Guffi lite slö, som en riktigt svampplockare ute på söndsagspromenad, men han gick ändå på med ordentligt tunga steg. Blev lite piggare när vi kom ut igen och töltade lite grann på vägen. Den är så härligt nu, så lätt! Men formen är skit, men det kommer, det kommer. Han sänker sig något steg i taget iallafall, så det är på väg.

 

Blev några timmar i stallet idag trots det tråkiga grå vädret, ösregn. Det tar aldrig slut! Hästarna fick stå inne och torka en stund innan vi gick en promenad med dom. Sydde ihop ett hål i Guffis ena eksemtäcke. Det han haft på sig de senaste dagarna i regnet luktade gammal blöt stinkande hund, så han tyckte nog det var skönt att ta av det.

 

Sedan blev det en lite promenad bara. Alla regnkläder på och jag hade vantarna jag fick i födelsedagspresent av Alexandra, tack! Dom var vattentäta och mysiga att ha på sig. Vi gick över åkern och runt i skogen där, regnade inte ner så mycket på oss för skogen är ganska tät. Guffi fick gå lös själv, han var på väg att äta svamp en gång men jag hann stoppa honom. Han följde snällt efter även när vi kom ut ut skogen och gick över åkern, hela vägen till stallet. Vi tänkte gå upp även i skogen där, men Guffi vill hellre gå in så då fick jag hålla i honom.

 

Vi skulle undersöka om vi kunde komma runt ett av blöthålen där i skogen, men det gick inte. Vi hittade en ganska bra övergång med Guffi tyckte inte alls den verkade bra och ville inte gå över så vi får väl se hur det blir med det där. Vi får nog hålla oss på stallsidan av den där skogen ett tag. Det är helt otroligt vad blött det är där, i den andra är det inte så där, knappt en enda liten vattenpöl. Nog för att det är blött överallt, men i den där skogen blir det nog snart översvämning om det inte slutar regna.

 

Guffi fick slippa eksemtäcket idag och fick faktiskt ha regntäcket på sig. En natt klarar han sig utan eksemtäcket, det finns fortfarande insekter och man vet ju aldrig om det kommer tillbaka lite värme helt plötsligt, så än tror jag inte vi slutar helt. De fick hö inne i sitt lilla hus och han såg ut att tycka att det var väldigt skönt därinnne.

 

Senare ikväll ska jag få min födelsedagspresent av mina fantastiska stallkompisar, en biokväll. Jag hade sån tur som hittade dom!

 

Jag satt och letade bland gamla bilder efter en bild åt min syster, den hittades inte men jag hittade en annan söt bild. Hemma hos mamma bor min 5åriga katt Åskar. Han är ingen innekatt och kunde därför inte flytta med oss. Dessutom älskar han sin "storebror" Blixten, han är hans stora idol, så utan Blixten ingen Åskar. Tänk att han var så här liten och söt första gången vi tittade på honom. Nu är han mest en stort svart monster som ställer till med ett och annat för mamma, snor hennes torkade aprikoser om hon inte är försiktig brukar han göra. En stor svart panter som är det mest envisa djur jag träffat, min sambo håller med. Han dricker bara vatten ur den rinnande kranen i badkaret och sitter bara i knä om man sitter på toaletten. Så fort han ser något smutsigt att rulla sig i kastar han sig dit och bara njuter. Dessutom tror jag att han har någon bokstavskombination, för en normal katt är han långt ifrån med sina påhitt och utbrott. När han var liten brukar jag ta mig grytvantar när man skulle leka, annars gick man blodig därifrån. Men han är ändå min och den bästa hankatten som finns! (Müsli är så klart den bästa honkatten!)

 

 

 

Veckan har än så länge mest bestått av jobb och dagens lilla tur till stallet. Müsli löper och skriker hela nätterna, så även efter många timmar i sängen är man trött. Igår hade vi även besök av elekriker som dragit om lite sladdar och uttag. Stökade ner gjorde dom så sambon fick städa. Man förstår att de inte kan dammsuga, men att lämna små sladdstumpar överallt och inte sätta tillbaka trälist/kanten i köket efter att ha fixar bakom den kan man få klaga lite på. Müsli låg tydligen under täcket och gömde sig hela dagen, rädd för folk som hon är. Imorse ringde jag veterinären, så nästa vecka blir det ett besök där. Frågan är hur fegisen ska klara av det... Jag hoppas det blir lugnare i helgen och man kan få sova ostört och slipper allt jävla regn. Men just regnet verkar omöjligt. Snart har jag nya gummistövlar iallafall, födelsedagspresent från sambon.

 

Idag blev det en stunds longering på kvällen efter jobbet. Guffi var pigg och glad och duktig. Behövde bara lyfta på linan i den bakre handen så ökade han. Hittade också knapparna för att få honom att böja sig, vilket vi aldrig riktigt fått till vid longering förut. Traven i höger var först väldigt dålig, men när vi skärpte till oss och drev på blev det bättre. Vänster varv var mycket bättre.

Mikaela ville se lite bilder från mitt stall, så igår passade jag på att ta några när jag var själv så ingen skulle fastna på bild utan att de ville. Det är väldigt mycket saker överallt ser det ut som på bilderna, speciellt vid Guffis box, men så stökigt känns det inte i verkligheten. Ni får ha överseende!

 

 

Det gick bra idag, men så mycket ridning blev det inte. Vi hade lite roligt åt att vi var tre Fridor. Vi började med att visa hur vi brukar göra, och jag kom upp relativt snabbt. Gick runt ganska länge så hon först kunde titta på Frida och Serstök men sedan när jag väl började så kom jag upp på en gång. Han blev lite stressad men lugnade ner sig snabbt. Sedan travade vi en liten stund, men hon sa inte så mycket.

 

Hoppade sedan av och då visade hon först hur dom ska göra med Serstök och hon skötte sig bra. Sedan tog hon Guffi och hängde på honom. Hon var väldigt försiktig, men ändå rak på sak. Guffi var väldigt skeptiskt och hade öronen slickade bakåt. Vad var det för underlig människa som hängde på honom? Efter några gånger kom hon också upp utan problem och red honom en stund. Han gick så fint så och töltade på så duktigt.

 

Hon tyckte han var riktigt fin att rida, men stel i vänster vilket jag redan visste. Han han nog alltid varit mer eller mindre. Hon trodde också att det har hänt honom något vid uppsittningen och att det är därför han gör så där. Han spände sig ju en del med henne och även när han bara stod brevid och hoppade. Hon hade heller inte trott att han var 15år om jag inte sagt det innan eftersom han var så mjuk och följsam, förutom den där stelheten då. Och hennes kompis som var med trodde han skulle bli väldigt fin med lite träning. De tyckte också att båda var väldigt snälla och söta, så trevliga hästar har vi iallafall.

 

Hon red också Serstök en sväng, och hon var som att rida en unghäst tyckte hon. Så Frida ska träna grunder och vi båda massor med uppsittning. Och gud vad Serstök kan bli stotjurig ibland när hon inte får sin vilja igenom, det är lite roligt att titta på henne. Det nästan ryker ur öronen av ilska, fast tillslut går hon med på det hela ändå. Hästarna var riktigt duktiga båda två, kändes verkligen bra. Så vi ska försöka få till ett till lektion i slutet på månaden så kanske det blir mer ridning då.

 

Imorgon fyller jag år!

 

Ja, egentligen är det ju lite underligt att man blir så glad bara av man fått åka runt några varv på sin häst som är helt frisk. Men han är ju inte vilken häst som helst, så då blir man så här glad när det verkligen fungerar. Gick först runt med honom som vanligt och han kändes lugn och avslappnad. Satte sedan foten i stigbygeln, äpple. Hängde lite och drog mig uppåt, stannade och ner igen, äpple. Sedan hoppade jag upp, lugn och försiktigt, äpple. Började skritta runt, utan ena stigbygeln, som jag efter en stund stoppade in foten i. Efter några varv tappade Guffi ut den sista moroten som han verkade gått runt och sugit på, sötis. Vi skrittade runt några varv bara helt utan krav och pratade med Frida och sedan hoppade jag av och han fick en sista äppelbit. Gick runt med honom sedan och Frida sa att han verkar lite lugn då som när jag satt upp och det är ett bra tecken.

 

Frida tränade också uppsittning från pall, men just när Serstök verkligen stod stilla helt lugnt och Frida hängde på henne började det spöregna. Men Serstök var iallafall också väldigt duktig och stod snällt och avslappnad väldigt länge, vilket hon inte gjort annars när pallen är med.

 

Imorgon blir det spännande, hoppas jag kan hålla nerverna i styr så går det nog bra. Får tänka på hur duktig han var idag.

Imorgon förmiddag blir det lektion! Känns roligt men samtidigt nervöst. Jag har inte ridit för någon sedan förra våren, det är väldigt lång tid. Ojoj, hur ska det gå? Först och främst har vi sagt att vi vill ha hjälp med uppsittningen, även Serstök har ju lite problem med att stå stilla, så vi får väl se hur mycket ridning det blir. Men jag känner att vi måste börja där för att det ska kunna bli bra. För fler lektioner ska det bli.

Burr burr! Igår var det inte varmt, men med mycket kläder klarar man sig. Jag har nästan hela sadelnkammaren full med kläder, men då är man aldrig utan iallafall.

 

Frida skulle rida och jag tömköra, så jag gick till baksidan och började. Vi hade satt ut lampan men den hade vält så först var det en aning skum belysning, men vi såg iallafall var marken var. Det tog längre tid än vanligt för Frida, och tillslut kom hon ut genom bakdörren från stallet. Serstök hade inte alls velat gå och bara vänt när hon väl kom upp, så de gav upp. De var nog både på lite dåligt humör skulle jag tro. Så hon fixade lampan åt mig så jag såg vad Guffi gjorde förutom att gå framåt. Han krullade ihop sig lite idag och var nog lite tjurig. Vi höll inte på så länge, utan när det gick bra bytte vi varv eller gjorde något annat. Han travade på fint, men jag tappade ytter lite och när jag försökte ta tillbaka honom blev det några töltsteg ibland. Men det gör inte så mycket, tycker det är roligt bara att han faktiskt även kan det från marken. Avslutade med mycket svängning för att kolla så det satt och när vi gick runt stallet körde vi serpentiner, väldigt stora ganska men det gick iallafall.

Att det ska vara så svårt för folk att svara i telefon! Lite irriterad får man faktiskt bli, speciellt när de inte ringer tillbaka senare eller inte ens svarar på mail. Nu är det den tredje tränaren jag försöker med. Tredje gången gillt hoppas jag så det blir någon ordning på oss tillslut.

 

Tänk om man hade haft en lättlastad häst som inte blir nervös av nya platser så man kunde åka på kurser istället. Men nu har jag ju inte det, så då får jag sitta här och sura över att ingen svara.

 

 

Och nej, han bockade inte av mig. Jag stod på marken men han lyckades ändå.

 

Jag började med att åka till Granngården på eftermiddagen för att köpa Trust Buster. De hade tydligen slutat sälja det och skulle få in en annan liknande produkt, som ännu inte var beställt. Så det fick bli en ny lila grimma till Guffi istället. Åkte buss med Frida hem till och åkte sedan ut till stallet.

 

Vi bestämde oss för att gå upp i skogen och kolla hur mycket vatten det är där och tog med hästarna på en promenad. Allt gick jättebra först, förutom att vattenmängden är lite för hög kan man gott säga. Den andra skogen är det inga vatten i alls, men den här som vi måste igenom om vi ska ta oss ut någonstans är överfull så det knappt går att rida. Vi ska försöka hitta en ny väg i den så vi kommer runt det värsta, då är det bara ett dike kvar som de kan gå igenom iallafall.

 

När vi hade gått över just det diket fram och tillbaka för att se om det gick blev Guffi helt plötsligt rädd för något och började springa bakom mig. Jag tror att jag vände mig om för att titta vad han gjorde och då började även Serstök springa med Frida som var framför oss. Guffi sprang in i mig och om mig, och drog sedan iväg när jag tappade grimskaftet. Efter jag som hade vänt mig om tappade jag balansen helt och åkte i backen och tappade mössan. Snabbt upp igen för det var jäkligt blött och hämtade Guffi som stod 10 meter bort inne i ett snår. Han hade lugnat ner sig igen och vi gick tillbaka till stället där det hände men då brydde han sig inte. Serstök var dock lite stressad men hon fattade nog inte vad Guffi höll på med, precis som vi andra. Blöt blev jag om rumpan, hade mjukisbyxor ovanpå de andra men jag var blöt hela vägen in. Ont i rumpan och armen hade jag också, antagligen från att han sprang in i mig. Han har på samma ställe helt plötsligt börja galoppera en gång, så det är något just där som han blir skrämd/nervös eller vad tusan han nu sysslar med. Får väl gå dit och fika med honom någon dag så han inser att man kan ha det trevligt där också.

 

Vaknade idag av att nacken dunkar, musklerna i nacken, halsen och axlarna värker och det är svårt att vrida på huvudet. Trotts att det var så mjukt och blött i marken lyckades jag få så ont, men jag spände mig väl precis när jag for i backen. Frida märkte inte ens att jag hade legat ner innan jag sa att jag hade ont i rumpan. Han har ju sina dagar den där hästen...

 

Förkylningen har inte alls blivit bättre så den här veckan blev inte alls som jag tänkt. Det var fint väder idag, men mycket kläder får man ha så man inte blir mer sjuk. Guffi har fått massa vinterpäls och snart är alla sår i ansiktet borta.

 

Guffi var så lugn och mysig idag. Jag bestämde mig för att ta på hela utrustningen och gå brevid och böja igenom honom, men någon ridning blev det inte. Jag orkade inte riktigt även om han var så lugnt. Han reagerade inte på när Serstök snubblade till eller Frida smackade. Han brukar kunna höja på huvudet lite då, men ingen reaktion, han fortsatte i sin fina böjning. Fick kramp i armarna bara efter en kort stund, så min kropp var inte alls pigg. Efter kanske 10-15 min satte jag foten i stigbygeln och hoppade lite, gav morot och sen var det bra. Inga problem alls. Tog då av sadeln också gick vi en promenad i skogen med Frida och Serstök.

 

I skogen slängde jag tyglarna över huvudet på Guffi och han gick snällt efter, sist i ledet och helt lös. Han stannade några gånger och tittade runt, men när han tittat klart var det bara att fortsätta. Det är mysigt att bara strosa runt med hästen efter sig och han är så duktig och himla söt när han går där. Fick hålla koll så han inte försökte äta svamp bara, men det gjorde han inte idag. Duktiga fina killen!

 

Det var en riktigt bra dag i stallet, kändes som att vi är på väg åt rätt håll fast det går väldigt sakta. Men det får det göra, det är han värd min gose häst!

 

Jag har hela sommaren sett att Guffi har två avskavda fläckar på kotorna på bakbenen, precis i samma höjd. Väldigt mystiskt om ni frågar mig. Nu har den ena fläcken blivit så avskavd att det bara är hud kvar och jag förstår inte var han får det ifrån.

 

 

Min förkylning har bara blivit värre de senaste dagarna, men halsen är bättre iallafall. Imorgon ska jag jobba igen, så jag hoppas att det känns bättre då. Jag roade mig med att baka bullar idag, det är ju kanelbullens dag, men på kvällen blev det en tur till stallet.

 

Vi tömkörde idag igen och Guffi gick riktigt fint. Spände in honom på ett annat sätt och då krullade han sig inte alls lika mycket. Eftersom det redan blivit mörkt fixade Helen och Frida en lamp så vi såg lite iallafall men det var väldigt blött så jag halkade runt lite i gräset. Jag fokuserade mycket på styrning, ställning och lite böjning idag, men det är svårt att böja när jag går bakom. Det är mycket lättare på volt. I vänster varv fungerade verkligen knapparna idag och han sänkte sig väldigt fint, arbetade med ryggen fast det var lite dåligt med fart och ställde sig inåt. Även traven var väldigt fin. Höger varv var inte lika bra i skritten, men i traven gick det lite bättre. Han har blivit duktig på att sänka sig själv, och det är väldigt skönt efter allt slit i flera år för att få honom att sluta titta på stjärnorna.

 

Även om höger varv gick sämre tror jag han är starkare själv där och kan balansera sig bättre utan min hjälp. I vänster varv måste jag vara med och hjälpa honom hela tiden för att det ska bli bra. I vänster varv flytar han iväg så fort jag släpper lite på ytter, men i höger händer inte lika mycket även om jag vet att min ytter blir svagare i det varvet och släpper oftare. Det var något jag verkligen märkte idag, har nog inte tänkt på det så mycket innan.

 

 

Den där förkylningen kom visst på posten, min hals mår inte alls bra så jag får ta det lite lugnt så det inte bli värre. För mer sjuk än så här vill jag inte bli. Åkte ut med Frida till stallet i kväll där det nya vindskyddet är nästan klart. De får gå in i det nu iallafall, men ena gaveln är öppen längst upp. Vi hämtade hästarna och gick in med dom där, men Guffi ville inte alls stå där och blev väldigt orolig, kanske det luktar älg?

 

Eftersom jag ville ta det lugnt fick Guffi stå i sin box och filosofera. Frida skulle tömlongera Serstök så jag hjälpte till. Serstök har inte riktigt förstått det här med att gå runt runt med Frida brevid, så jag fick vara spöhållare. Men idag gick det riktigt bra och hon gick väldigt fint bitvis. Lite trög är hon men hon tycker nog det är tråkigt att gå runt för mycket.

 

Guffi fick lite insmörjning efteråt, men jag har nu bestämt att jag bara tänker smörja manen där täcket inte ligger över och svansen, men det behövs nog inte så mycket där heller. Svansen är det en del skrufs i, men annars ser det bra ut. Hoppas på lite frost snart! Var ganska mycket insekter i luften ikväll så än lever de. Han får också slippa huvan nu. Känns som att den bara blir blöt och äcklig att ha på sig av allt regn och egentligen inte gör någon nytta längre. Frida fick hålla i honom igen när jag smörjde, tror han börjar bli less. När jag skulle dra på täcket var han väldigt vresig och bara vände sig om och gick längst in i sitt hörn. Serstök var också på lite dåligt humör och lyckades nocka mig i ansiktet så glasögonen nästan åkte av. De hade nog ingen bra dag idag båda två.