Den här veckan har det blivit få dagar i stallet, så nu börjar ett litet dåligt samvete krypa fram. Men det har varit mycket jobb och andra saker. Igår var vi i Stockholm hela dagen och firade mammas födelsedag. Idag känner jag mig hängig och den lilla smygande förkylningen jag haft långt bak någonstans ett tag har börjat ta sig upp till ytan. Jag hoppas det blir bättre ordning nästa vecka, om nu inte förkylningen slår till ordentigt.

Ja, idag var det mer blötkörning än tömkörning. Det är blött över allt efter en hel del regn. Bäcken är överfylld och vattnet når nästan björkhagen. Helens föräldrar (som bor på gården) har översvämning i källaren.

 

Vi tog och tömkörde båda två och hästarna var lite tjuriga. Guffi hade verkligen en klidag, det kliade överallt! När Helens pappa kom och skulle hämta ved var det jätteläskigt dessutom! Men annars gick det bra, fast det är svårt att komma ihåg yttertygeln, men man märker iallafall på en gång när man gör det för då går Guffi åt helt fel håll. Jag hade dragit tömmarna genom bettringarna och tillbaka till gjorden, men han krullade ihop sig en del när jag satt dom så. Får nog ta högre upp nästa gång. Han sprang på fin i traven och sänkte sig, men krullade också som sagt. Började igenom honom också lite snabbt åt båda hållen innan jag kände mig nöjd.

 

Lite stretching och mat så var Guffi ganska nöjd, fast det kliade hemskt i ansiktet. Det börjar bli fint nu, inga nya sår men det är torrt så det kliar på honom. Så idag fick han bio-skin i ansiktet och vad han tyckte det var skönt. Frida hjälpte mig att smörja och han stod och njöt och somnade nästan. Stackarn som får stå ut med allt kliande.

 

Idag har jag dragits med en ordentlig huvudvärk som började redan igår kväll. Bet ihop och tog mig en tur på stan, som jag faktiskt tycker är roligt, och köpa en ny tröja och byxor som behövdes. Letade skärp som en galning, för mina byxor har helt plötsligt blivit förstora, men något sånt hittade jag inte. Sedan gick jag bort till Fridas skola när hon slutade och vi åkte hem till dom. Där hade Helen köpt mat åt oss, mums mums. Mitt huvud kändes helt tomt men dock en aning bedövat av värktabletter.

 

Väl i stallet kändes det väldigt kallt ikväll. Snart blir det långkalsonger. Jag drog mjukisbyxorna över jeansen så jag slapp ta av mig dom och bli mer kall och sedan blev det vinterjackan, mössa och fleecevantar. Frida fick kratsa hovarna på Guffi för jag kunde inte stå så med huvudet utan att bli helt yr. Sedan gav vi oss ut i den andra skogen med hennes bror med så vi kunde fixa till lite stigar och ta bort en del grenar. Vi fick till det riktigt bra, så nu kan vi även rida runt där och komma ut på att annat ställe. Förut hade vi gått i något slags dike för att komma ut, men det är hemskt blött där så nu kan vi gå där det är torrt istället. Det är lite mystiskt där, riktig trollskog och det finns väldigt konstiga spår. Det ser ut som gamla traktorspår, 30-40cm djupa men det växer en del stora träd i dom så isåfall är det väldigt gamla spår. De går kors och tvärs över varandra och på ett ställe ser det ut som att det skulle vara en rondell där tre av dom möts.

 

När vi kom ut i skogen vände Serstök rumpan mot Guffi och försökte bråka lite med honom, precis på samma ställe som sist vi var där och hon gjorde så. Varför förstår vi inte. Överallt annars kan de gå tätt efter varandra och inte alls har några problem, men just där så verkar det vara något. Vi sprang lite en bit också, Guffi var riktigt pigg så jag fick ta ordentliga kliv för att hänga med. När jag sedan skulle smörja in eksemen ville han absolut inte stå still som han brukar göra nu för tiden. Han var som sitt gamla jag, morr, hoppas det försvinner igen. Så till stlut fick Frida stå och hålla i honom och när jag kom till svansen var det visst väldigt skönt.

 

Skönt med en ledig dag, men imorgon är det jobb igen. Solen skiner iallafall efter en del regn i helgen. Vi var ute och gick med hästarna igår på kvällen efter att jag slutat. Jag fick låna ett par gummistövlar för mina har det blivit hål i. Vi skulle kolla in en liten stig vi sett för ett tag sedan så vi gick ditåt. I våran skog var det riktigt blött, dikena var ordentligt fyllda med vatten så det var lite svårt att ta sig över men det gjorde vi. Dom är inte så djupa iallafall.

 

Den lilla stigen var iallafall en väldigt trevlig skogsväg. Man kunde komma ganska långt på den och vi kunde komma ut på grusvägen på ett annat ställe, alltså rida runt. Vilken vi inte riktigt kan göra någon annanstans om vi inte ska gå väldigt mycket på asfalten. Man kunde även fortsätta åt ett annat håll och där kom vi tillslut fram till ett hus, men det såg mer ut som ett föreningshus än ett bostadhus. Dessutom låg det ett vindskydd uppe i skogen. Man kan ta sig ut på grusvägen även där, men vi ville inte gå över deras gård försäkerhetsskull. När jag kom hem sökte jag lite och det var en scoutstuga, ska kanske ta och maila dom och fråga om vi får rida över där.

 

Vi var ute i 1 timme och 10 minuter så Helen undrade var vi tagit vägen. Det var iallafall en trevlig promenad och ett lyckat fynd i skogen. Nu är frågan om det går att rida igenom våran skog utan att drunkna.

 

 

Här är lite fler bilder från i onsdags.

 

Just nu känner jag mig nästan helt oinspirerad till någon sorts träning, igår var vi bara ute och gick med hästarna. Idag ska vi åka ut lite tidigare så det inte blir mörkt iallafall, men någon plan har jag inte. Jag behöver hjälp av någon tränare, vet inte alls vad jag ska göra eller hur jag ska fortsätta. Visst fungerar det mesta när jag väl sitter på hästen, men man blir lite nere när det blir som i söndags, även om det inte hände något. Samtidigt som det kändes jäkligt dåligt att bockningen nog var på väg så var det underbart att känna att vi kom förbi den. Men jag vill slippa oroa mig för att dom kan komma! Lite hjälp skulle vara väldigt bra just nu.

Idag blev det inte riktigt som vi tänkte. Vi skulle försöka oss på en uteritt och visst blev det en, men väldigt kort. Kände ganska tidigt att Guffi var nog inte helt med på våran plan även om han var lugn och inte alls visade några obehagskänslor. Det var bara en känsla jag fick. När vi kom ut i stallet gick jag på baksidan medan Frida satt upp direkt utanför stallet som vi brukar göra. Det blåste ganska mycket så hon hade redan då hoppat till för något obetydligt. Guffi gick ganska lugnt men allt var inte helt okej. Jag blev lite nervös av detta men tänkte ändå försöka. Frida och Serstök kom till oss och då började jag sätta foten i stigbygeln och hängde lite. Till slut kom jag upp men han var spänd till tusen och det var riktigt nära till en bockning kände jag. Koncentrerade på mig själv, djupa andningar och slappna av. Hade bara nfot i en stigbygel efter som jag inte ville göra någon drivning och förvärra det hela. Till slut kändes det lite lugnare och han fick sin bit äpple och jag kunde sätta andra foten i stigbygeln.

När vi sedan skulle upp i skogen blev hästarna rädda för några småfåglar och Serstök gick ner på knä. Guffi tog det lugnt iallafall. Vi kom sedan upp i skogen och tog den vanliga lilla slingan där. Vi tänkte rida över kalhygget till den andra skogen också, men då vägrade Guffi gå över ett dike han annars inte alls har problem med. Inte ens när Serstök gick före vill han följa efter. Jag kände hur hela han bara sa nej och verkligen inte ville. Så då hoppade jag av och vi gick hem.

Så även om det här kanske låter dumt så kånde jag att han verkligen inte ville mer men jag kunde nöja mig där. Jag hade ju ändå lyckats ta mig upp trots att han kanske inte helt ville, undvika bockningar som inte var långt borta och tagit en liten kort ridtur. Det är ändå framsteg för oss trots att det inte blev någon fantastisk ridtur.

När vi väl kom till stallet var vi riktigt hungriga, så det blev grillade hamburgare innan vi orkade hitta på något med hästarna. Vädret var helt fantastiskt i dag, varmt och skönt, det var bara att njuta. Frida skulle rida med barbackasadeln på Serstök och jag ville inviga tömkörninggjorden. Den är klädd i svart ludd så den blev väldigt varm att ha på sig idag tyckte Guffi men han skötte sig riktigt bra. Hade också det nya bettet och det var inga vassa kanter efteråt. All stretching och nyponen verkar äntligen ha gett resultat. Kanske dags att ta ut equiterapeuten igen och se vad hon säger. Klippte förresten också av käkremmen på det bruna tränset, jag gillar det inte och det är bara besvärligt att behöva komma ihåg att spänna så nu åkte den av.

 

Vi har nog kommit över en tröskel med tömkörningen kändes det som idag. Förut har det bara varit framåt och svänga vi lyckats genomföra, men idag kunde jag böja och ställa, och även flytta bakdelen några gånger med framgång. Han var riktigt lös och medgörlig den största delen av passet. Sänkte sig och formade sig fint samtidigt som han böjde och var mjuk. Mot slutet blev han dock lite emot och tog ta i bettet några gånger och drog ned huvudet, men han var nog trött då. Vi tog ett varv ute på åkern och tränade då på en lite tempoväxlingar i skritten, vilket gick riktigt bra. Han lyssnar på små hjälper, men blev som sagt lite less på slutet och gick emot. Avslutade med några meter trav på vägen sedan och först for vi iväg i en väldigt fart, men när han lugnade ner sig blev det slowmotiontrav som han kan bjuda på ibland. Den är riktigt häftig och går väldigt långsamt men med ordentliga kliv.

 

Stretchingen gick riktigt bra idag, han är äntligen börjat förstå att han ska sträcka ut halsen och höja huvudet själv. Jag slipper alltså lyfta hela huvudet. Sedan stod han och njöt när jag kliade honom i manen, åh vad det kliade! Efter att hästarna hade gått ut i hagen städa vi lite i boxarna. Skrubbade väggarna lite snabbt och det blev genast skillnad av det lilla. Sedan hade vi spenderat 7 timmar hemifrån, vad tar tiden vägen egentligen?

Idag blev jag hämtad av Frida och Helen och vi åkte på en liten shoppingrunda. Först på Granngården, jag behövde Thrustbuster, men den var slut. Så det blev ett nytt grimskaft, ett lila, så klart. Vi köpte också spån till hästarna när vi ändå var där. De köpte en del annat också så vi fick lite problem med att få in allt i den lilla bilen, vi skulle ju också få plats, men det gick till slut. Sedan blev det en sväng på Rusta, vi skulle köpa en vattenkokare till stallet. Så vi kan koka värmande te i vinter eller behöver till något annat.

 

Vi avslutade med en tur på Glada hästen. Jag provade lite vinterskor, behöver verkligen nya och tror att jag hittade ett par jag vill ha. Jag hade tänkt köpa på Hööks men är lite arg på dom över bettet, som jag iofs inte gått tillbaka med igen, så jag bojkottar nog dom lite nu. Men jag är inte säker på om jag vill ha så låga skor, eller med lite mer skaft. Mountain horse har ett par andra som är lite högre och såg väldigt mysiga ut också men de fanns inte hos dom, får fundera lite. Jag hoppas jag kan få ett par i födelsedagspresent iallafall. Jag hittade också två fynd på deras begagnadeavdelning. En tömkörningsgjord och ett sweetironbett utan koppardelen. De var båda i väldigt fint skicka så jag blev riktigt nöjd, äntligen en egen gjord!

 

Det var ganska trångt i bilen med alla saker sedan på väg ut till stallet...

Som jag nämnt tidigare så var det en av er som undrade varför Guffi är så känslig när man sitter upp och att jag skulle skriva lite om hans bakgrund. Det tänkte jag göra nu, men det är mycket jag inte vet något om och en del är bara funderingar och rykten jag hört.

 

Guffi är född på Islands 1997 och kom till Sverige 2005. Hans pappa är hans bror så han är inavel, avsiktligt har jag ingen aning om men så är det iallafall. Enligt passet står det också att han kastrerades ganska kort tid innan han flög till Sverige, men det behöver ju inte heller stämma. Vad jag vet så ägdes han av en man och kvinna som drev turridning och har från en del personer hört väldigt dåliga rykten om just den här mannen. En tjej t.e.x. har berättat att han lurade henne på pengar, efter att hon jobbat för honom några år, och skulle köpa en häst genom honom. Han tog pengarna själv och stoppade i fickan fast det var en annan person som ägde hästen. Vad jag inte vet är om dessa personer haft honom hela tiden och om de var de som importerade Guffi. I hans pass står endast uppfödaren och sedan jag som ägare.

 

2008 (tror jag det var) träffade jag Guffi för första gången. Jag skulle ut och rida min medryttarhäst på morsdag och han och tre andra hästar hade precis kommit till gården. De stod i en liten hage först, men när jag väl satt på hästen och skulle rida iväg var just den hagen ovanligt tom och det kom en bil på vägen. Då hade de sprängt tråden och rymt ut på stora vägen. Tydligen var det Guffi som ledde det hela för han hade gjort det en gång tidigare sedan de kom. Jag var ensam i stallet så jag fick springa in till stallägarens sambo som låg och sov efter nattjobb, men han kastade sig upp och ut sprang vi. Vi försökte locka dom med havre men ingen av dom förstod riktigt vad det var så det fungerade inte. Tillslut fick vi in dom i en av sommarhagarna på andra sidan vägen. Stackars lilla rädda Djákni blev så rädd så han frös nästan fast så han fick vi tag på, men de andra tre sprang runt runt. Tillslut fick vi tag på de andra två men Guffi bara fortsatte, tills han lugnade ner sig och kom fram till mig och stannade. Då kunde vi ta in dom allihopa. De här var alltså i stallet i Sundsvall där jag nästan varit hela mitt liv tills vi flyttade till Arboga.

 

Den här bilden är tagen hösten 2008 tror jag.

 

De köpte Guffi på en auktion, mannen och kvinnan som haft turridningen fick inte ha kvar några hästar och jag tror det var skatteverket eller något sånt som höll i auktionen. De var stallägarens dåvarande sambo som var där själv och tyckte Guffi hade så snälla ögon. Mer än så visste han inte. Det visade sig att det inte var något bra köp för ett stall med ridlektioner, turridning och ridläger. Den här sambon, M, och en annan tjej i stallet, E, började rida honom, men det var inte alltid de fick sitta kvar. Speciellt E är en väldigt duktig ryttare och tog Guffi under sina vingar så gott hon kunde, men hon hade en egen häst som hon tävlade SM med ett år och hade inte riktigt den tidne Guffi behövde. De fick nästan börja om från början med honom, hänga på honom osv för att kunde rida. Men tillslut rann det ut i sanden och Guffi stod ett helt år utan någon motion, förutom bus i hagen. Han började även då utveckla sina eksem, för jag tror inte han hade det innan.

 

Hösten 2009

 

Våren 2009 gick jag ut gymnasiet och var arbetslös i ett år. Under sommaren jobbade jag i stallet på ridlägrena och tog då hand om Guffi en del, men någon ridning blev det inte. Han var alltid så snälla och ville gärna följa med in för lite pyssel och eksemsmörj, för då hade han riktigt mycket. Som ni ser på bilden från hösten innan hade han då väldigt lite man kvar. Den hösten var jag i stallet varje dag, jag hade ju inget annat att göra på dagarna, och blev då tillfrågad om jag ville börja rida Guffi. Iallafall prova och se hur det gick. Jag var lite tveksam, gick han verkligen att rida på? Men sa tillslut ja, det var ju bara att säga nej om jag inte vill efter att jag provat. Stallägare longerade honom först en stund och sedan höll hennes sambo i honom när jag hoppade upp. Och kvar fick jag sitta. VI skrittade runt några varv i paddocken, väldigt sakta men det kändes ändå väldigt bra där uppe. Han hade verkligen inga muskler kvar så det var ju inte konstigt att det gick just sakta. Men helt plötsligt lägger han sig ner och min första tanke är att han tänker rulla sig. Jag har varit med om att eksemhästar gjort så med sadel och allt på, så när han lagt sig kastar jag mig av fort. Då ställer han sig upp och bara tittar på mig. Det kändes som att han tänkte att jag var snäll så han kunde inte bocka av mig, utan kom på att han kunde lägga sig ner så jag kom av så istället. Och sedan började vårat liv tillsammans. Hösten 2010 köpte jag honom och nu har jag ägt honom i två hela år.

 

Så anledning till varför han bockar ibland vet jag faktiskt inte. Det enda man kan spekulera om är att det hänt något efter han kom till Sverige hos det här paret som ägde honom då. Han är en enmanshäst och passar verkligen inte som turridningshäst. Han kanske har blivit rädd någon gång och fått skit för det. Men samtidigt har jag hittat en tjej här i Sverige, Carro, som har en valack från samma gård som Guffi kommer ifrån. De är inte släkt, iallafall in på nära håll men de är ändå väldigt lika varandra till sättet. Carro har fått åka ambulans några gånger pga sin häst, nu kommer jag inte ihåg deras historia exakt, men han gör något liknande som Guffi och är en enmanshäst. Vem som helst kan heller inte rida på honom. Så när man börjar tänka så kan de faktiskt ha att göra med uppfödaren och deras inridning. Det kanske gick för fort, de fick inte tid att lära sig i sin takt. Både Guffi och Bingó är väldigt snälla och lätta att hantera från marken, aldrig några problem med Guffi. Världens snällaste häst är han då, så de blev nog mycket hanterade från marken iallafall. Sedan tror jag att han hamnade i händerna på fel personer som inte tog sig tid att lära känna honom och ge honom det bästa och att det därför blev värre.

 

Carro och Bingó är iallafall mina förebilder. De har haft samma problem som vi och vet hur jävla jobbigt det är, men nu kan hon till och med rida barbacka utan problem! Det är min stora dröm med Guffi, men det är långt kvar.

 

Igår var jag riktigt trött hela dagen efter att katten skrikit hela natten, hon löper. Då är det inte lätt att sova. Det blev bara ett litet kort longerpass därför. Tyckte han kunde behöva springa av sig lite efter den långa promenaden iallafall. Hade två bommar också, en upphöjd på ena sidan som han fick skritta och trava över. Han skötte sig så där, när jag pressade honom fick jag tillbaka en del faktiskt. Det är inte ofta han säger ifrån, men igår gjorde han det. Ibland blev det hopp över bommarna, men det gör ju inget.

 

Idag hade jag bestämt mig för att jag skulle försöka rida lite efter jobbet, så jag övertalade Frida om att vi skulle åka ut. Vi var ganska effektiva idag, ville hinna innan det blev mörkt. Frida tömkörde och jag red. Serstök la tungan över bettet igen, som hon bara verkar göra vid tömkörning. Guffi skötte sig någolunda fint. Började med att gå brevid med armen över sadeln och höll i tyglarna som från ryggen. När jag sedan hoppade upp var han lite spänd, jag var nog också det, men det gick bra. Han var ganska lugn när vi skrittade igång sedan, vissa gånger får han väldigt bråttom. Det blev lite lösgörande sedan en stund, ville inte ställa så stora krav utan ha lite roligt också. Det gick bra, fast det kliar en del på honom. En gång när han stannade och skulle klia på magen hoppade både han och Serstök till så de skrämde upp varandra, men de insåg nog att det var lite onödigt.

 

Jag ville ta en sväng ute på åkern så Frida bytte till grimma på Serstök och så gick vi iväg. Först tog jag lite trav och tölt på vägen. Han är verkligen lätt att få till tölten på nu, även om den så klart blir mycket bättre om man jobbar honom i den. Att man bara behöver sitta ner mer ordentligt än när man vill ha trav så förstår han att det är tölt. Det är ett stort framsteg sedan bara förra året, han är riktigt duktig tycker jag. Ute på åkern tog vi också lite trav, Frida och Serstök sprang efter. Jag ville ta lite galopp också så vi travade tillbaka en bit och tog sedan galopp, då tvär vänder Guffi och tänker att vi skulle galoppera hela vägen tillbaka till stallet, fort gick det först sedan fick vi lite mer kontroll på det hela och kunde vända tillbaka till Frida och Serstök som stod kvar och åt gräs. Resten av vägen var han riktigt taggad och ville bara springa, så det var bara att övertala honom att vi inte skulle göra det. Tillslut fick vi till lite avslappnad skritt innan vi kom tillbaka till stallet. En riktigt busgubbe var han idag, roligt att han blir så där ibland, men jag är glad att han inte alltid är så också.

 

Efter en ganska kort dag på jobbet fast mycket folk gick jag till Ikea för att vänta på mina stallvänner. De hade varit och hälsat på Vindur, Serstöks föl från förra året, men nu är han mer än unghäst. Jag köpte två nya stora krukor och en handdukshängare som man hänger på dörren innan de kom och plockade upp mig.

 

Det kändes riktigt kallt även idag så jag drog på mig mycket kläder. Vi bestämt oss för att vi skulle gå en promenad med hästarna och leta efter Bruksleden som går inte så långt ifrån oss. Så vi gick bort över åkern och in i skogen där vi gjort en liten stig. Sedan hittade vi de orange markeringar och irrade runt lite för vi missade en. Men tillslut hittade vi rätt när vi såg att den var inne i ett buskars som man skulle gå igenom. Allt gick bra, förutom att det var plankor man gick på bitvis och gräset var högre än oss. Att gå över plankor med hästar känns ju lite läskigt, fast de knaptt märkes, så vi tar nog den andra vägen om vi ska rida där igen. Sedan kom vi ut på den stora vägen och behövde bara gå över den in i skogen, men där var det så mycket stenar, så vi tog bilvägen istället. Stigen korsar sedan en grusväg som vi gick på. Men där mötte vi ett till hinder, ett dike med en liten liten bro av plankor. Så det var bara att leta efter en annan bra väg över, och det hittade vi. Där inne var det en riktigt fint skog med en bra stig där man kan springa. Torrt och mysigt var det. När vi kom fram till en åker där man skulle gå efter kanten vände vi. De hade precis plöjt upp den och vi skulle ju orka ta oss hem också. Vi tog istället den stora vägen tillbaka dit vi brukar rida. Vi mötte två bilar och Serstök som är lite ovan hanterade det bra, stirrade bara lite på en men annars var det lugnt.

 

Jag tror Guffi var riktigt hungrig idag för när vi väl kom tillbaka efter 1-1,5 timme dök han ner i gräset innan han ens tänkte på att gå in i stallet, som han annars brukar göra. Sedan fick de mat och även vi några mackor. Helen hade nästan börjat bli orolig över var vi tagit vägen och dessutom kom vi ju tillbaka från fel håll. Vi gick nog runt 3,5-5 km iallafall. Nu är jag riktigt trött och det ska bli skönt att vara ledig imorgon innan nästa jobbvecka börjar.

 

Här ser ni ungefär hur vi gick. Eftersom jag glömde starta från början målade jag dit det blåa ungefär hur vi gick först. Och den är inte exakt för vi var ut ur skogen innan vi vände.

Idag var jag riktigt trött efter jobbet och Frida verkade vara på väg att bli sjuk så vi tog det lugnt i stallet. Det var kallt ute idag så vi drog på oss tjockare jackor, då blev det lite skönare att vara i stallet. Guffi stod och sov medans jag lagade lite hål i täcket. Han lutade sig mot saltstenen som hänger på väggen. Inte det bästa kanske eftersom han rivit upp en nytt sår på samma ställe som det var som värst för ett tag sedan och jag tror det låg precis mot saltstenen. Men han verkade ju ha det trevligt iallafall. Gjorde rent och smörje såret med zinksalva så jag hoppas det läker fort. Smörjde in manen och svansen och han är riktigt fint. Lite torr men inte mycket skruffs, bara lite där täcket inte täcket riktigt. Han har dessutom fortfarande riktigt mycket pannlugg som är lång, vilket han inte brukar ha så här års.

 

Jag har lovat en av er att jag ska skriva ett inlägg om varför Guffi bockar vid uppsittning och är så känslig. Jag hade tänkt skriva hela historian så mycket jag vet, så det blir en del och tar ett tag och jag har inte hunnit ännu. Men jag lovar att det kommer snart!

Nu är jag riktigt trött. Blev väckt väldigt abrupt imorse av chefen som ringde och sa att jag måste jobba, så det var bara att kliva upp och avboka klipptiden jag hade idag. Den är flyttat till på måndag, men lite tråkigt när jag faktiskt hade bokat en. Är snart ett år sedan sist. Jag fick förresten en blomma av chefen idag när hon kom vid stängning. Bara för att jag ställde upp i måndags och åkte och öppnade fast jag mådde pytan. Snäll chef jag har!

 

Blev hämtade och vi åkte ut till stallet. Hästarna kom till ingången och ville gärna gå in, Guffi kunde nästan ha sprungit om han fick. Sedan gav vi oss ut på huv- och grimjakt. Guffi hade tappat två huvor och Serstök en grimma, men vi hittade bara huvorna. Grimman är spårlöst försvunnen. Jag hittade också ett träd som antagligen termiter ätit på så det när som helst skulle kunna välta, så det måste sågas ner någon dag. Tur jag såg det iallafall innan det händer en olycka. Sedan gjorde vi iordning hästarna för lite motionering. Guffi stod bara och kliade sig, i pannan med bakbenet lyckades han till och med med. Det blev iallafall bättre när vi kom ut. Hade bestämt mig för att träna från marken, gå brevid med sadel och allt på. Kände jag för att hoppa upp så var jag redo för det, men inget måste.

 

Han gick riktigt fint, koncentrerade oss mycket på lösgörande och böjde mycket. Volter, kringelikrok osv. Han går nästan direkt i form, men jag tycker han krullar ihop sig lite för mycket ändå, det måste vi få bort. Frågade Frida vilken form han brukar ha när vi är ute, jag tycker han känns så lång då när han bara får gå på. Men hon tyckte att det var likt den han hade nu när vi jobbade ordentligt med inte hade några krav på formen. Alltså tror jag han har fått en fin grundform nu som han orkar hålla själv utan att jag ska jobba dit honom, det är ju riktigt roligt. Allt slit har gett lite resultat iallafall. Satte även foten i stigbyglarna några gånger och han är helt lugn nu, förutom att han inte ville stå stilla idag, men det var en del knott.

 

Tog sedan tyglarna över huvudet och travade runt med honom, höll tyglarna i båda händerna i vänster varv och försökte ha lite mer kontroll och det gick faktiskt. Han sänkte sig och sprang på riktigt fint. I höger varv gick det dock inte, han är inte så van vid att jag springer brevid på den sidan än, så han blev lite stressad bitvis men skötte sig riktigt fint. Bara att vi faktiskt kan springa så där tillsammans är något vi inte kunde för ett år sedan, han har verkligen växt psykiskt. Han var riktigt duktig idag, så vi slutade där och vi skrittade av på vägen.

 

Som jag skrev för ett tag sedan blev det flera vassa flisor på sötmalmsbettet jag köpte efter bara två gånger i Guffis mun. I torsdags var jag in på Hööks och pratade med den enda personal som fanns där. Det första hon säger är "Vi brukar inte rekommendera det här bettet till hästar som tuggar." Nähä, och bara därför så tuggar mina häst på bettet? Det gör han inte kan jag ju säga. Och även om han gjorde det kan man ju tycka att ett bett ändå ska hålla i mer än 2 gånger innan det blir vassa kanter. För även om en häst som inte brukar tugga kan det faktiskt hända att den biter tag någon gång ibland och då ska ju inte bettet bli trasigt på en gång. Hon kunde iallafall inte göra något utan hennes chef behövde vara där, så jag får gå tillbaka en annan dag. Jag blev så där lagom irriterad.

 

Bettet är ett sånt med koppar i mitten och jag vill inte ha ett nytt sånt. Pengarna tillbaka eller tillgodokvitto är vad jag går med på, annars får det vara.

Jaha, idag fick jag gå hem från jobbet. Mådde inte alls bra och ville bara lägga mig ner, aldrig kliva upp och inte servera korv. Nu har jag sovit någon timme, men så mycket bättre mår jag inte. Tråkigt nog är det väldigt fint väder ute så man hade gärna åkt till stallet, men jag får hålla mig hemma.

 

Igår var jag och Frida ute och löshoppade de små busarna. Serstök hoppade först väldigt fint, men tröttnade nog på oss och började larva sig. Men när vi sänkte och la en bom en bit framför hindret så hon fick hoppa längre gick det bättre. Fast hon hoppar ju inte riktigt ändå. Guffi fick hoppa högt, eller ja ett kryss som var runt 50cm på mitten. Han hoppar ordentligt och högt över. Han var lite trött men tyckte nog det var roligt, och beröm fick han så då kan man ju gå med på det mesta. Stretching blev det efteråt och båda hästarna hade gjort en del framsteg, de hjälpte till lite mer och verkade förstå bättre vad vi höll på med och tyckte det var skönt. Vi märkte att Serstök är lättare att stretcha bakdelen, medans Guffi är lättare med framdelen. Kan det ha att göra med att de är femgångare och fyrgångare? Guffi är också stelast och knakigast bak så det kan ju vara det också.

 

I fredags köpte jag ett begagnad regntäcke också, så nu kan han ha det på eksemtäcket under regniga dagar i höst. Men jag glömmer ta med mig det hela tiden, så vi får väl se om det lyckas ta sig till stallet någon dag också. En nosgrimma jag också köpt begagnad ligger på posten och väntar på mig, så nu ska vi få ordning på det här tränsen.