Idag blev det en mycket lugnare tur med Hugur och hans medryttare. Det gick så sakta ibland att Guffi tog tillfället att försöka vända hem, men väldigt halvhjärtade försök. Ett skutt/stamp i marken bjöd han också på, av ren frustration kanske? Idag kunde vi töltade iallafall och det gick riktigt bra. Blir fortfarande förvånad när vi kan tölta mer än 10 meter i taget. På hemvägen gick det lite fortare, både grabbarna tyckte det var en bättre riktning och gav järnet i alla uppförsbackar och fråsade innan vi kommit upp för dom. Men jag tror dom trivs tillsammans och tycker det är roligt med någon som orkar lika mycket så man slipper bli ifrånsprungen. Eftersom det var riktigt slaskigt på vägen satt jag och blundade i galopperna och när vi kom tillbaka till stallet var vi alldeles pricka.

 

Han stod lös i stallet när han åt och jag hade dörren ut öppen. Höll på och stretcha honom och så får han för sig att gå ut, men jag får stopp på honom när han har första hoven ut genom dörren. Men då blev han helt plötsligt rädd och kastar sig bakåt, flåsade åt mig och sen var det lugnt igen. Då fick han ställa sig i en box istället så jag kunde göra rent alla grejer innan han fick gå ut.

 

I helgen får mamma vara Guffivakt när jag är i fjällen. Hon undrade vad hon skulle göra med honom, så jag föreslog att hon kan börja med att försöka få in honom från hagen. Så nu har hon tvingat min syster att följa med också. Antingen kommer han följa med dom utan minsta problem eller så rör han sig inte ur fläcken. Sån är min häst!

Nu är jag tillslut tid att sätta mig ner och skriva om gårdagen och det riktigt bra ridpasset i paddocken. Jag har inte hunnit för vi var barnvakt åt sambons bror igår och idag har jag fått håret färgat av hans syster och varit på bio med mamma. Men nu så. Det finns risk för att det här blir ett långt inlägg.

 

Började med att Guffi inte skulle gå in i stallet så det var bara att ta tag i det för en gång skulle och träna. Så vi stod där och diskuterade hur vi skulle ha det, vi var inte alls eniga. Men han tjurar bara och tror han ska slippa, han är inte rädd för att gå in där utan det är någon annan anledning. Fick in han en gång men då drog han i magen i dörren så han skrämde sig själv. Så vi gick ut igen och började om, med samma diskussion. Tillslut sa jag till han "Ska jag behöva bli irriterad på dig?" men fortfarande lugnt och sen kunde vi helt enkelt gå in i stallet. Så vi provade en gång till och då gick han med på en gång. Sen kunde han inte stå still i stallet, trippar runt och glömmer bort var jag är. När jag borstat klart kunde han iallafall stå någolunda stilla. Det började alltså inte så bra, men så fort vi kom ur stallet så lugnade han ner sig. Men jag hade sänkt min förväntningar, och skulle varit nöjd även om det inte blev någon ridning.

 

Men det gick så jäkla bra! Inga problem med uppsittningen, trots traktorer i närheten, bilar som körde förbi och vatten som droppade från stalltaket. Sånt där som brukar göra honom nervös igen, men inte igår. Bestämde mig att jag skulle börja rida redan från början. Brukar vara lite slarvig med det och då tar han chansen att göra tvärtom vad jag vill. Han kändes väldigt mjuk, ridbar och med mig redan från början. Vi kunde rida på spåret utan problem redan från början. Pigg var han också! Skulle han fått välja hade det varit galopp hela tiden. Hade en sån bra känsla hela tiden, allt var inte perfekt men det fungerade iallafall. Tölten satt för det mesta som ett smäck och det går verkligen att jobba honom i den nu, varv på varv med glädje. Förutom i vänster varv där han mer än gärna ville slå upp i galopp och hoppsaskuttade med frambenen, men han hade en glad inställning hela tiden så ja, så det gjorde mig ingenting. Ett gott skratt fick jag iaf. Framåtbjudningen var det ingen brist på! Han fick även galoppera som han ville, åh den där galoppen är så härlig. Han är så lätt att jobba med i galoppen och böja genom hörnen. Men han fick också bara springa av sig. Traven var också riktigt fin.

 

Så här jäkla bra har det nog aldrig gått för oss när vi varit själva. Vi har bara fått till det så bra under ridlektioner. Jag tror verkligen vilan gjorde oss båda gott och vi har lärt oss mycket. Och vet ni vad? Jag hade turen att Hugurs medryttare var ute och smög med sin kamera så hon kunde fota oss också! Jag har inte fått några bilder än, men jag hoppas det blev något bra. Oavsett så gick det jäkligt bra och han gav mig så mycket glädje!

 

Igår var en ny hovslagare ut och skodde om Guffi. Min gamla från Västerås kunde ju inte riktigt följa med hit upp oturligt nog. Guffi är lite skeptisk mot män, så jag letade främst efter en kvinnlig och hitta en till slut. Hon kändes lugn och ordentlig, precis som Guffi behöver. Han fick beröm för sina fina hovar och den gamla hovslagaren för sitt fina jobb med dom. Skorna kunde användas igen, så någon större förändring blev det ju inte. Så jag hoppas verkligen det här blev bra nu. Vi tog en sväng ner på vägen och sprang tillbaka, bara för att se så han inte haltade eller något annat tok. Försiktig som jag är och jäkligt noga med att det ska bli bra. Nu när han äntligen har bra hovar ska ingen få komma och förstöra!

 

Igår när vi var på väg ner för berget stannade Guffi väldigt ofta och hade sina så kallade konstpauser. Han fick gå lös med grimskaftet hängandes över halsen och för det mesta stod han bara och tittade runt sig. Men en sak upptäckte jag var när det blev väldigt brant ner så stannade han innan. Han ville inte alls gå med mig så jag gick ner för den brantaste biten själv och väntade. Då började han gå och eftersom det var så brant blev det lite spring innan han svärstannade precis vid mig igen. Detta upprepade vi vid varje riktigt brant bit, kanske 2-3 stycken bara men ändå. Det var lite som att han sa "Gå före du så jag inte springer på dig". Sånna där ögonblick gör mig så stolt över min häst, ibland visar han verkligen vilken snäll häst han är. Han hade lika gärna kunnat springa om mig och raka vägen tillbaka till hagen, speciellt eftersom det var första gången i den där skogen. Men nej, han stannade eller saktadde ner vid mig utan att jag gjorde något och följde sedan efter mig.

 

Jag har alltid sagt att Guffis stam är ganska ointressant, han är ingen "fin" häst direkt och jag har inte hittat så mycket information heller. Jag har tidigare försökt få fram bilder och information om han mamma, men inte hittat mycket. Det finns ett sto som heter precis samma sak, Fidla frá Enni, som också är född på 80-talet. Jag har lyckats blanda ihop dom ett antal gånger och trott att jag hittat en syster eller bror till Guffi, men nä, så var det tydligen inte.

 

I söndags började jag söka mer på hingstarna i Guffis stam. Guffis pappa är som kanske en del vet även hans bror, han är inavel alltså. Hans pappa är ännu mer ointressant än hans mamma faktiskt. Men, Guffis farfar, är Ófeigur frá Hvanneyri, vilket jag helt missat. Han är väl inte så tokig eller? Jag har inte så bra koll på sånt här, men det finns rätt mycket bilder på honom. Jag hittade en beskrivning av Ófeigur och vad han brukade nedärva till sina avkommor. Guffi verkar ha ärvt väldigt mycket från sin farfar.

 

 

Det här är något jag funderar på ganska ofta, främst för att Guffi tar det inte lätt att flytta. Byte stall, miljö, kompisar, rutiner osv. Han påverkas väldigt lätt när saker inte är som de brukar, men blir det en rutin vänjer han sig vid det tillslut. Det här är en av anledningarna till att jag tror att det skulle vara svårt att tävla med Guffi.

 

Jag är mäkta imponerad på folk som äger hästar som kan flytta dom och rida samma dag. Alla gör så klart inte så och det beror säkert på hur lång resa man har. Men att hästen är kollugn från första sekund den kliver ur transporten på en ny plats är ju helt fantastiskt! När man importerar en häst från Island och vissa kan rida efter bara någon vecka. Jisses, jag skulle nog låta hästen vara iallafall 1-2 månader innan jag började rida. Men det beror ju också på om hästen är inriden eller en ohanterad unghäst. En unghäst kanske man måste vänja vid grimma, ledas, lyfta på hovar osv. (Sidospår!) Jag vill inte kritisera någon annan sätt att göra på, jag tycker bara det är rätt otroligt att hästarna kan ta det med sådan ro.

 

Guffi var "lugn" i lördags när han klev ur transporten, men han var inte avslappnad. Han var nyfiken på allt det nya och uppmärksam på alla rörelser och ljud. Främst var han nog glad av att få komma ur transporten för dagen efter skulle jag inte kalla honom lugn. När han är lugn går han med sänkt huvud, frustar och går bakom mig. I söndag på väg ut från stallet skulle han nästan gå före mig, fort och huvudet högt. När vi har varit ute på små promenader stannar han ofta och tittar sig omkring, provar om vi ska vända och gå tillbaka. Är han lugn följer han bara efter mig.

 

Just för att Guffi är som han är kommer vi börja väldigt lugnt. Dessutom har han nästan stått i 2 månader och även om han gick att rida på en gång hade vi fått börja lugnt. Planen ser sån ut så att han får bekanta sig med sin flock och vara häst. Den delen tycker jag är viktigast, att han trivs i hagen eftersom han spenderar 99% av livet där så att säga. Vi har tagit några små promenader och vänjer oss vid stallet, men än så länge har han fått stå lös hela tiden. Vi har varit själva i stallet så det har gått bra, han ska inte behöva känna sig tvingad till att stå stilla när han inte känner sig trygg än. Han följer gärna efter mig när jag hämtar något i stallet. På fredag kommer veterinären och vaccinerar och kollar tänderna på honom, sen på måndag har jag tänkt tömköra om det känns bra. Sen blir det uppsittningsträning, lite lugn ridning i paddocken och runt gården och annan träning från marken. När det känns bra där blir det uteritt med något lugn sällskap.

 

Jag har ingen brådska, vi tar det i våran takt. Det viktigaste för mig är inte att rida min häst, det är att vi trivs och har roligt tillsammans. Nu tycker säkert vissa att jag låter heltokig, men det får ni tycka! Jag tänker göra så här oavsett.

 

Började dagen med en ordentlig sovmorgon, sen åkte jag och köpte hestamix på vägen ut till stallet. Min bil blev knäpp och slutade inte spruta spolarvätska när jag väl startat den en gång och sen kom den inte upp för backen så jag fick parkera vid paddocken. Hämtade en skottkärra så jag kunde dra upp hestamixen till stallet. En tydlig nackdel att det inte är platt... Lådan jag köpt till fodret var iallafall för liten så jag fick köpa en större senare idag.

 

När jag skulle ta in Guffi för en snabb genomgång ville han inte med in. Iza kom och bråkade med honom när jag skulle ta på grimman. Halvvägs till grinden kom även Soldan och helt plötsligt stod Guffi på bakbenen! Han är rätt stor ändå. Tillslut kom vi ur hagen och han gick snällt in i stallet. Han fick vara lös så han kunde äta under tiden jag kände igenom honom. Men han ville helst inte stå stilla utan gick runt i stallet. Han ville också in en stund i boxen han stod i igår natt, så den gillade han nog. Han var inte direkt avslappnad och lite småstressad, men det gick att kommunicera med honom. Hade tänkt ta en promenad idag men ångrade mig, men vi gick iallafall ner för uppfarten till stallet och sen skulle han fortsätta en bit av egen vilja. Så vi gick kanske 10-20 meter innan han tyckte vi kunde gena över diket för att komma till hagen.

 

När jag släppte ut honom igen visade han tydligt för Soldan att han var riktigt less på honom och ville var i fred. Ni ser ju i filmen, jisses vad han kan skrika Guffi. Han ser rätt ståtlig ut ändå. Iza måste vara den mest nyfikna häst jag någonsin träffat, hon följde efter mig hela tiden på andra sidan staketet. När jag åkte hem stod Guffi på baksidan av vindskyddet för att få vara i fred. Soldan är en riktigt liten irriterande skitunge, hoppas han lugnar ner sig snart så Guffi kan få det lite lugnt.

 

Guffi kommer mest få vara i hagen resten av veckan, kanske blir någon promenad. På fredag blir det vaccination och tandkoll, så nästa vecka får vi se om han blivit med avslappnad så vi kan börja träna lite.

 

Nu är Guffis flytt avklarad. Det var verkligen tråkigt att behöva flytta honom från det gamla stallet. Vi åkte ner i fredags mitt i allt snöade, hade en mysig kväll tillsammans med Frida och Helen och hästarna. Vi kommer så klart fortsätta träffas, de blev ju min andra familj och vänner för livet. I går började färden norrut. Vi backade transporten mot stalldörren och vet ni vad? Guffi gick på efter max 10min! Vi har helt klart hittat ett system som fungerar. Första gången tog det ju två timmar innan han gick bra. Sen blev det dock lite krångel för vi var tvungen att byta tillbaka till mammas bil eftersom den inte orkade backa transporten mot stallet i snön. Och Guffi gillar inte att stå i transporten när den inte rör på sig. Men rullar man så står han helt stilla. Så vi hade fullt upp så fort vi behövde toapaus, mat eller tanka. En fick gå in och göra det som behövdes och den andra körde runt runt på parkeringen. Fullt normalt kändes det... Jag satt på nålar hela vägen, men hela vägen upp till Gävle var det iallafall sol. Sen kom snön vid Hudik och en stund såg vi inte vägen. Nä, det där vill jag inte göra om.

 

Det tog bara 6 timmar att köra upp och Guffi blev väldigt glad av att få komma ut. Han fick gå runt i paddocken en stund medans vi packade ur bilen. De andra hästarna var väldigt nyfikna och han lugn men intresserad av vad som hände runt omkring. Skönt med en stor upplyst paddock! Sen fick han stå inne i natt med sällskap av Frej. Han verkade ha hållt sig lugn hela natten trots att han är så ovan att stå inne och brukar köra racerbanan, men det hade han inte gjort. Vad nog skönt att få slappna av efter resan. Sen åkte jag och mamma och hämta min bil, skottade in den på sin parkering och köpte pizza, innan jag tog en varm dusch och sov som en stock.

 

Jag har haft fullt upp den senaste tiden. Har faktiskt varit skönt att inte behöva åka till Guffi varje dag, för jag hade nog inte hunnit. Knappt haft en lugn stund. Innan jul var jag iallafall ner och hälsade på Guffi några dagar. Hovslagaren kom och skodde en sista gång, fikade och gav mig råd när jag nu måste hitta en ny hovslagare. Bio han vi gå på, utan hästarna så klart, men större delen av tiden spenderade vi i stallet och bara myste med hästarna. Det var så jäkla tråkigt väder, så man hade inte lust med något egentligen. Dessutom har han ju faktiskt vila nu, och då kan man väl få vila ordentligt. Saknar han gör jag iallafall. Sen körde jag upp min gamla lilla röda bil. Den bilen alltså, den vägrade starta när kom ner eftersom det regnat så mycket och den bara stått, lite motorvärmare så var den pigg igen. Den klarade att köra ca 40mil, men dagen efter när det regnade startade den inte igen. Suck. Nu står den hemma hos mamma tills jag får en motorvärmarplats.

 

Jag har bestämt vilket stall han ska flytta till nu. Jag hoppas det blir roligt bra, lite större än tidigare, men inte för stort så han bli stressad av för mycket männsikor. Nu är bara kruxet att det är is överallt i hagen och han ska gå med unghästar utan skor och broddar, så om det inte kommer snö fort som fan så får han inte flytta än. Stallägaren vill inte ha ihop släpp på den där isen och det förstår jag. Jag hade tänkt flytta upp honom nästa helg, vi får se hur det blir med det. Snön kom nu för tusan och ligg kvar!

Igår kväll hade Guffi lånat Fridas telefon, posat framför kameran och skickat till mig. Frida hade precis satt på honom broddarna igen. Jag tog ju av dom eftersom det inte var så halt då än. Men nu är de på igen och han ser ut att ha det bra min Puffe. Usch vad jag saknar honom när jag ser bilden!

 

Låter lite underligt för han har ju aldrig varit bort, men idag slog det mig. Ni vet när någon frågar hur din häst är att rida? Just som de beskrivningarna brukar låta från mig om Guffi, så kändes han idag. Och när jag tänkte efter var det ett tag sedan han verkligen gjorde det. I somras tror jag, innan han började ta tag i bett och dra ner huvudet, och jag upptäckte att sadeln blivit för smal. Jag menar inte att det egentligen har gått dåligt det senaste, men det har inte känts helt rätt. Vi har haft våra diskussioner om tempo, gångart, var vi ska svänga, när vi ska vända hem osv varje ridtur. Jag brukar inte behöva diskutera med honom, vi brukar komma överens.

 

Eftersom det hade blivit mörkt höll vi till på stallplanen, så det blev mest små volter på det utrymme vi hade. Han kändes så mjuk och följsam, var med på vad jag ville. Inga protester, jag kunde både ställa, böja lite och böja mycket. Kunde göra små små volter utan att det kändes obehagligt. Vilket det gjorde innan vi bytte sadel. Flyttade bakdelen utan problem och han var med hela tiden. Vi både travade och töltade på vägen och det kändes så lätt. Jag tror att eftersom det var mörkt fokuserade jag inte så mycket på vad jag såg utan jag bara kände. Och det kändes så bra! Han höll tölten hela tiden, tappade han inte till trav en enda gång och han bara tickade på. Det bästa av allt, han försökte inte öka på vägen hemåt och slå över i galopp en enda gång!

 

Det är sån min häst är! Världens bästa!

 

Idag har det varit riktigt höstruskigt ute och det kändes inte så inspirerande att åka till stallet först. När jag väl motiverat mig till det startade inte bilhelvetet, men efter 40 minuter med motorvärmare så vaknade den till liv. Det var väl fukten som vanligt.

 

När jag väl kom till stallet hade vädret och humöret blivit lite bättre, men då hade istället mörket kommit. Äsch va tusen, jag tände alla lampor som gick, vilket inte gav särskilt mycket men bättre än ingen, gjorde iorning Guffi och gick ut. Tog det bettlösa tränset och i mjukisbyxor. Senast jag tänkte rida i mjukisbyxor bockade han av mig, så jag har hållit mig ifrån dom sen dess. Självklart har inte mina kläder med att göra om han bockar av mig eller inte, men ni vet hur det kan vara ibland. Målet idag var bara att träna uppsittning, kanske känna på lite tölt. Uppsittningen gick utmärkt, han var lite tittig i början men så kan det vara när man är ute själv i mörkret. Vi hade lite delade meningar om åt vilket håll vi skulle svänga dock, men så länge jag ansträngde mig med att svänga med kroppen också gick det mycket bättre. Upp och ner tre gånger, sen töltade vi bort på vägen. Vad lätt det kändes! Han bara flöt iväg, krävdes bara små korrigeringar för att han skulle hålla den. Fint kanske det inte var men vem kunde se det i mörkret liksom? Det kändes väldigt bra iallafall. Travade en kort bit tillbaka och sen avslutade vi med galopp.

 

Sen skulle jag och Frida byta förband på Vindurs hov. Jäkla häst till att försöka lägga sig ner alltså. Fast det är väl bättre än om han skulle kasta sig eller så. Svettigt som tusan blev det och aldrig har jag lindat något så många varv så fort. Vi fick iallafall till det tillslut. Då övergick jag till att smörja in Guffi. Alltså, det är sista oktober och igår åkte eksemtäcket på igen. Det var så jäkla mycket knott så Guffi stod och kliade svansen som en tok. Han har knappt kliat svansen något den här säsongen. Att det aldrig ger med sig. Så idag tog jag och smörjde inte honom ordentligt och sen fick han vara utan täcket eftersom det blåste mera. De stod inne några timmar med Vindur på förmiddagen och några till nu på kvällen, så mockade innan vi åkte hem. Guffi fick gå lös i stallet under tiden. Frida tycker jag ger honom lite för mycket frihet, men vad då? Han hjälpte ju henne. Hon sopade och han åt upp höt hon sopat ihop. Sen skulle ni sett honom när jag spånade och han kom fram till boxen och jag säger "jag är inte riktigt klar än" och tittar på mig innan han går förbi och hittar något annat att pilla med så länge. Haha, underbara häst!

 

Ja, det var vad equiterapeuten tyckte att Guffi blivit. Han är så lurig, tjockar på sig i smyg så när man ser honom varje dag märks det knappt. Så det är därför sadeln blivit för smal och han hade lite ont i ryggen, eller var väl mer öm kan man säga. Sadeln är dessutom katastrofalt sne, ingen stoppning på vissa ställen och tjockt på andra. Hon trodde också att sadeln kommer åt ryggraden i svängar. Eftersom den är för smal tippar den bakåt och där var han också öm, samtidigt som den gnider runt fram eller hur man ska säga.

 

Han är rätt tom på muskler längs ryggraden där sadeln ligger, antagligen för att de inte kunnat byggas rätt när det klämmer. Resten av kroppen var bra, lite stel och en del slaggprodukter tyckte hon att han hade. Så hennes tips var att galoppera mycket, barbacka nu när jag inte kan använda sadeln. Lycka till säger jag! Ska prova om vi kan få till något från marken, men det är inte alltid så lätt. Sen ska vi ut och bränna fett!

 

Jag provade Serstöks sadel och den låg inte helt tokigt vad jag kunde se. Den var definitivt bredare och låg stadigare. Ingen vickande fram och tillbaka som min gör. Den har bomvidd 34, så nu har jag en liten siffra att utgå ifrån. Ska prova rida i den nästa vecka tror jag. Har mailat företaget som tillverkat min sadel, hittade ett typ som serienummer som jag hoppas de kan kolla upp och se lite info om sadeln om jag har tur.

 

När vi väntade på att ET skulle komma gick vi en lite promenad på åkern och de fina höstfärgerna. Är riktigt sugen på att göra en höstfotografering nu, kanske blir på torsdag om Frida hinner bli frisk. Något måste man ju sysselsätta sig med när man inte kan rida.

 

Jag är verkligen inte van vid tidiga mornar, även om jag inte klev upp förän efter 7. Världens bästa hovslagare skulle komma vid 9 så var bara att kliva upp och ge sig ut i dimman. Guffi var trött idag och lika seg som vanligt med att lyfta hovarna. Jag som är van vid han slowmotionlyft bara skrattar åt honom. De andra två skötte sig väldigt bra också, Serstök blev mutad med godis, hon brukar vara rätt besvärlig annars. Hon är bra på att prata min hovslagare så man får höra en hel del. Sen bjöd jag på äppelmuffins jag bakade igår.

 

Guffis framhovar är nu runda! Efter 2 år har han äntligen fått trakter och runda hovar och sömmarna kunde sättas högre upp än tidigare. Han fick dessutom en annan sorts skor på framhovarna som hon velat prova på honom. Med två tåkappor så han ska rulla över lite bättre, eller mer jämt. Han rullar liksom snett utåt och hon kunde ta bort lite mer av tån. Ska bli intressant om det blir någon skillnad i ridningen sen.

 

Förut var jag inte helt säker på om jag trodde på sånt där, visst kan vissa läsa av djur och människor bättre än andra, men jag har varit osäker. Även om jag kan tycka det är facinerade ibland. Ändå, så tog jag kontakt med en tjej som sysslade med just detta, djurkommunikation. Jag hittade henne genom en annan blogg, där hon pratat med både hästar och katter. På deras djur stämmde det enligt bloggerskan, så jag tänkte att det inte kunde skada att prova. För jag vill faktiskt veta, vad har Guffi varit med om tidigare, hur mår han, tycker han om mig? Jag skickade en bild på honom från igår och den enda informationen hon fick var namn, kön och ålder, och mina frågor om vad han tyckte om ridning och hur hans tidigare liv var. Ni kan läsa själv.

 

Så här börjar hon mailet:

Nu har jag pratat med Guffi, och det första jag får in bara av att titta på honom och känna av,
så känns de som han är verkligen en trotjänare, gör allt för sin ägare/ledare
Men att det också tar tid innan han tar klivet till att lita på en fullt ut.

Känns också som han blivit väldigt sviken i tidigare liv.

Guffi
Jag älskar verkligen livet. När jag får känna mig fri och får all den kärlek som jag får.
Älskar verkligen min familj.

Jag mår bra, kan känna av spänningar i nacke och ner ibland, men de brukar gå över med mjukgörande
rörelser. Blir som huvudvärk.

Jag har haft flera familjer, både bra och dåliga.
Den dåliga gjorde mig ledsen och svek mig, man visste aldrig vad som skulle komma,
Sålde mig vidare till en bra familj, men de klarade inte av mig.
Jag var så osäker och rädd för allt, men jag försökte göra mitt bästa.

Nu har jag fått den tid jag behöver för att lära mig lita på människan igen, min ledare.
Hon visade mig vägen
Älskar henne så otroligt mycket.
Nu är jag hemma och älskad

Jag älskar att få komma ut i skog och lufsa runt, men gillar också att träna
så som vi gör, där jag får visa upp mig, visa hur duktig jag är och vad jag kan.
Hon förstår vad jag vill, och ja förstår henne.

Han nämner också att han älskar hunden?

Mitt liv är bra nu, jag kan leva utan oro.
Kan visa oro ibland, vid stress blir jag osäker, när jag inte kan läsa av henne.
Jag dör inte av att stå en extra dag, Jag vet att hon älskar mig och gör allt för mig.
Så vid en dålig dag, strunta i att rida mig, luta dig bara mot mig och andas lugnt.
Jag finns här för dig.

Älskar dig så

Har lite problem med hovslagaren, men börjar finna mig i det, vet ju att det är ett måste
för min egen del. Han är lite stressad när han kommer.

Jag gillar inte stress..

Jag är nöjd och glad herre för mina år.
Är så tacksam för allt, Älskar er!

Han visar mig också en boll?

Älskar mina kamrater också, men jag saknar en vän från förr, blev nog kvar på det dåliga stället.
Men jag hoppas hon har det bra nu.

Och så tackar han för sig.

 

Hon avslutade sedan med:

Oj, var min första tanke och jag blev tårögd. Vilken häst jag har! Det stämmer verkligen in på Guffi. Det ger mig hopp om att jag faktiskt gör rätt med honom och att han vet det, för jag älskar honom precis lika mycket tillbaka. Det enda jag inte riktigt är med på är hunden och bollen...och hovslagaren är en hon. Bollen kan vara från i Sundsvall när vi "spelade" fotboll med en jätteboll under några ridlektioner, han tyckte aldrig bollen egentligen var läskig men han blev stressad av själva leken. Och hunden, det har funnits hundar i de andra stallet han stått i med mig, men det kan ju vara en hund från tidigare också.

 

Visst kan man fortfarande vara skeptiskt, hon skulle lika gärna kunna ha sökt på internet, hittat bloggen och läst om honom och gissat sig till allt. Men vissa saker känns så, prick på. Jag har försökte förklara i bloggen hur Guffi är, men det har aldrig blivit rätt och känslan jag får av att läsa detta gör mig 99% säker att hon faktiskt fick det från Guffi.

Nu har jag äntligen semester i 3,5 vecka! Åh vad det känns skönt och det firades med många timmar i stallet igår kväll och idag. Igår stod det löshoppning på schemat, men ingen av hästarna var särskilt motiverad till det. Guffi hoppade iallafall. Hemma var jag inte förän efter 10.

 

12 timmar senare var jag på väg ut till stallet igen. Det blev lite ridning som inte gick särskilt bra. Först hade vi lite problem med var vi skulle rida. Det hölls på med traktorer och grejen överallt, men tillslut så. Uppsittningen gick iallafall bra, inga problem. Sen ville Guffi ut på åkern där vi nu kan rida igen eftersom de tagit in höt. Han var tung i handen, tog bettet, ville inte jobba, tjurstampade när det blev för jobbigt eller flög i luften. Travade när jag ville tölta och töltade när jag ville trava. Inte så lyckat alltså. Men vi avslutade bara iallafall med trav ute på grusvägen och den var fin. Lång låg och ryggen kom upp så jag får väl vara glad för det lilla idag.

 

Sen blev det storstädning av Guffi. En riktigt ordentlig dusch över hela kroppen. Han är fin i eksemen nu, lite torr men det har inte blivit några sår och bara lite skorv i svansen. Sen fick han gå utan täcke och torka, gnäggade efter dom andra två som var inne i stallet. När dom kom ut var han rätt nöjd sen. Undertiden började jag lagade det "nytvättade" täcket, särskilt rent blir det inte när man gör det för hand men något annat alternativ har jag inte. Vi fotograferade honom till eksemprojektet innan han fick komma in igen. Min assistens Frida hjälpte mig sen att sprätta lite medans jag smörjde manen, sen sprättade jag medans hon borstade svansen och när hon var klar med det racersydde jag det sista innan vi smörjade in svansen tillsammans. Det tog nästan två timmar innan vi var klara och då var jag vrålhungig. Men Guffi blev ren och fin och välsmord.

 

Ja, det är väl vad folk hade trott om de såg mig idag. Alla utom min tränare, som gav mig idén. Tur att jag var själv på gården när jag höll på. Idag kände jag mig lite mer positiv och Guffi busade till det från hagen och gjorde mig lite gladare. Tog in Vindur och Serstök och släppte bara ut Guffi ur hagen. Han gnäggade efter Serstök innan han  ställde sig och åt gräs på en gång så jag fick gå tilbaka efter honom. Då springer han före mig raka vägen in i stallet. Han som aldrig rör på sig i onödan.Det har varit molningt och inte så varmt hela dagen, så han kändes piggare idag.

 

Guffi är en riktigt sucker för beröm så jag började redan när vi var på väg ut ur stallet med att berömma varje litet steg han tog. Han gick inte raka vägen ut så att säga. Sedan ställde jag honom på stallplanen och började hoppa runt, vifta på armarna, skutta hit och dit och hoppa brevid honom samtidigt som jag höll i sadeln. Jag gjorde det för att han ska lita på mig, så jag kan lita på honom tillbaka. Jag är inte farlig bara för att jag rör mig. Först var han misstänksam, men tillslut såg han lugnare ut och liksom accepterade att jag betedde mig som en galning. Jag hoppade så mycket att det brände i benen, men det var nog värt det. Ibland följde han med mig runt när jag hoppade runt honom, så han tog det hela med ro skulle jag säga. Sen red jag lite från marken, kollade så han var med och lyssnade fast jag hade det bettlösa tränsen. Bara fram, stopp och svänga, inget mer avancerat än så. Sen hängde jag på sadeln, gick några varv, hängde igen och satte upp. Skrittade ett varv och började sedan om med lite hopp och skutt emellan. Lugn häst för det mesta. En gång dunsade jag ner lite hårdare i marken vid avsittning så han röck till men jag fortsatte hoppa som om ingenting. Sista gången jag satte upp grejade han med min fot så jag spände mig och han gjorde likadant. Vi tog en sväng på grusvägen ut till stora vägen, trav bort och en flack galopp tillbaka, men det spelade ingen roll hur det såg ut eller så, jag red iallafall min häst och var glad.

 

Jag måste skärpa till mig och faktiskt träna på uppsittning oftare, vi behöver det. Ta en dag i veckan och bara träna på det. Jag får heller inte glömma att när jag har en dålig dag så smittar det av sig på Guffi och allt blir dåligt. Han är så lätt påverkad och känslig, det vet jag men glömde nog bort det här en stund. Och att komma till stallet ska vara roligt, man kan släppa alla måsten och annat för en stund och njuta. Det är tur jag har min tränare som kommer med galna idéer som faktiskt verkar fungera.

I söndags när jag värmde upp  på volt på baksidan av stallet kändes Guffi riktigt mjuk och trevligt. Han flyttade väldigt mjukt, behövde nästan bara tänka så gjorde han. Dessutom hände något lite roligt. Så fort vi gick på den halvan av volten så han såg mamma och stallkatten Tova började han gnägga. Flera gånger dessutom. Jag är inte helt säker men det var nog första gången jag hört honom gnägga faktiskt. Han är väldigt tyst, mumlar lite ibland, men inte mer än så. Jag blev riktigt förvånad första gången och sen gjorde han det om och om igen. Kunde inte hålla mig för skratt. Han är rolig ibland min gubbe.

 

Igår kom våran equiterapeut ut och tog hand om hästarna lite. Hon tyckte Guffi kändes bättre, han var mer jämn i båda sidorna och det var bara att fortsätta som jag gjort hittills. Hon tyckte han var mycket mindre stel i nacken också, yes! Tror det beror på våra framsteg med tölten. Hon sa också att många hästar som börjar jobba rätt istället blir stel i ländryggen, men det var han inte så det var bra. Sen hade han antagligen kanske sträckt sig i hagen, för på insidan av vänster framben var en muskel lite öm, men det blev också bättre. Det var inte lika farligt med akupunktur som förra gången och han bajsade bara en gång, så han gillar nog henne. Annars brukar han bajsa x antal gånger när någon ny kommer och pillar med honom, tex veterinärer och så där.

 

Vi pratade en del om foder också. Vårat hö räcker nog inte så vi ska få köpa av henne. Hon bor inte många kilometer bort som tur är. Guffi tyckte hon såg bra ut, de andra två behövde nog lite mer protein. Hon tyckte även jag skulle ge Guffi zink mot eksemen, så det ska jag prova. Hon säljer foder från St Hipplyt där han även får Hestamix ifrån så det får blir deras zink. Hon är väldigt påläst om allt möjligt, så det är helt klart värt att testa.

Nu har Alexandra åkt hem. VI har haft det riktigt trevligt. Igår åkte vi till stallet och jag red Guffi. Ute på åkern blev det och Alexandra fotade lite. Var kanske inget superpass men vissa stunder gick det rikigt bra. Han sänkte sig fint och ryggen kom upp några gånger i tölten. Men för det mesta stretade han emot en del som vanligt. I traven tog han ordentliga långa steg, sträckte på sig och ryggen kom upp, vilken ni kommer se på några bilder. Jag provade också galoppen nu när det stod någon som kunde titta om det blev rätt. Han tar helt själv rätt galopp, jag körde galoppfattningen som jag alltid gör men han tog rätt varje gång. Duktig kille!

 

Sen ni, fick Alexandra rida! Guffi var lite trött då och då är han mer avslappnad. Hon hade lite ridabstinens så den behövdes botas lite. Allt gick utmärkt! Han skötte sig så bra, lite misstänksam när hon hoppade upp men han stod still. De provade lite tölt och trav, och han töltade på rätt bra med även henne. Jag är så stolt över min häst nu, han var så duktig! Hon tyckte nog han var en trevlig häst, skönt steg och känslig för sätet. Hon är den andra personen jag ser rida Guffi någonsin.

 

Så nu tänkte jag bjuda på lite bilder, först på Alexandra och Guffi och sen en hel del på oss. Tror jag delar upp dom i ett till inlägg. Allt är inte perfekt, långt långt ifrån, men så här ser det ut i verkligheten för oss just nu. Ni får gärna säga hur ni tycker det ser ut, bara ni är snälla! Kontruktiv kritik ska det var. Galopp och skitt blir det först. Han har rätt bra undertramp på vissa galoppbilder tycker jag nog.