Vi hade våran tredje lektion för Frida igår förmiddag och det blir mycket text och bilder nu, men jag hoppas ni orkar ta er igenom det. När vi gjorde oss iordning var Guffi väldigt stressad och bajsade fyra gånger...kändes ju väldigt roligt kan jag säga. Men ändå bra att hans problem kom fram just en dag när vi skule rida lektion så vi kunde få hjälp när det väl händer. Men tji fick jag, så fort vi kom ut ur stallet och började gå mot paddocken sken Guffi upp, blev pigg och glad och tog sig en powerwalk. Jisses, jag var helt andfådd när vi kom fram, men han var iallafall inte stressad längre.

 

Gjorde mina vanliga rutiner innan jag hoppade upp, gick några varv med honom och kollade av och hoppade sedan upp utan problem. Frida såg på en gång att han var mycket lugnare och tillfreds än tidigare, så framsteg gör vi. Vi fick göra samma övningar som sist och fortsatte därifrån. Skritta på en volt och ställa inåt och utåt, hålla koll på bogen och yttertygeln, flytta lite och mjuka upp hästen. Få honom att böja sig genom bålen och där såg hon stora framsteg, han såg inte alls lika stel ut längre.

 

 

Fortsatte med samma övning i traven och där krullar han gärna ihop sig för att slippa arbete men fick igenom det tillslut med mer drivning för att få ihop honom. Han jobbade mer uppåt istället för bara framåt när jag drev på tillslut.

 

 

Åh, vad bra det gick idag! Synd bara att töltens magiska stunder inte fastnade på bild, men jag vet iaf hur bra det gick. Tölten har aldrig varit så bra som idag! Frida tyckte han var så mycket mjukare och tillfreds än sist, underbara häst. Tror polletten trillade ner för både häst och ryttare. Eftersom mamma är här, hon agerade fotograf, har jag inte tid att berätta allt nu. Så det kommer nog imorgon med lite bilder.

 

Imorgon ska vi nog åka till Bro och besöka det nyöppnade Börjes där, det ska bli roligt!

 

Idag var jag lite osäker på om det skulle gå att hoppa upp, var bara en känsla jag hade. När vi kom ut hade Guffi svårt att stå stilla osv, men det gick faktiskt tillslut utan problem. Försökte få igenom böjningen åt vänster idag, igår när jag tömkörde gick det bara skit åt det hela, han släppte aldrig. Men det gick mycket bättre idag. Sedan körde vi lite trav intervaller över våra två bommar. Han tyckte det var riktigt roligt och ville nog springa mer. Det hade regnet under dagen så jag tog det lite lugnt där det är gräs eller väldigt geggigt, men just vid bommarna är det ganska mycket grus och helt lugnt att springa. Sedan tog vi tölten och fick till det riktigt bra med böjningen så han sänker sig. Töltade på snedden och svängde sedan runt "hindret" så jag verkligen kunde böja igenom honom och då sänkte han sig några steg, precis innan vi saktade av till skritt eftersom det blev gräs. Perfekt övning för oss. Sedan tog vi en sväng ute på vägen och då hade han kommit på något, för även då sänkte hans sig några steg i taget väldigt lågt och fint. Men han orkade inte så länge uten bröt av till trav, men det var ändå riktigt bra för att vara oss. Kändes väldigt bra iallafall, duktig häst har jag!

 

Efteråt när du stretchade gjorde han buga helt själv igen, fast jag bad honom om att göra det den här gången kan man säga. Jag lockade inte med något utan bara petade på insidan av frambenet så dök han ner med huvudet.

 

Det var som sagt tänk att jag skulle rida om Guffi var på humör för det, och tur nog var han sitt lugna jag idag. Kände på en gång att det skulle gå bra med uppsittningen men tänkte ändå inte att jag måste komma upp. Går det så går det får jag tänka. Allt gick bra, gick som vanligt en stund först och det är svårt att hänga med i det hala gräset när han stövlar på med sina jättekliv. Allt lugnt när jag hoppade upp och sen inga problem.

 

Gjorde samma övning som jag fick göra sist på lektionen. Rida på en liten vol, ställa inåt, flytta lite och hålla reda på bogen. Höger varv gick väldigt bra, men i vänster så vek sig hela min kropp så det blev inte så bra. Tog lite skrölt i höger varv och efter mycket böjande och flyttande sänkte han sig lite en kort stund och då var jag nöjd. Travde några varv i båda varven. Vet inte om det var han eller jag som var osäker på underlaget så vi tog det försiktigt. Skrittade av i mörkret ute på vägen med Serstök och Frida sedan.

 

Jag är så nöjd med honom efter bara så här lite, vi är verkligen påväg tillbaka och jag känner att han litar på mig när jag hänger över honom nu. Och han ser så nöjd ut efteråt och jag är bara glad.

 

Idag bestämde vi oss till slut för att rida över vägen och bort till paddocken vi får låna om vi vill. Jag ville hoppa upp vid stallet och rida över så vi började som vanligt. Gick runt med honom och han hade ganska bråttom, men tillslut blev han lite lugnare så jag hann med hans långa steg och då hängde jag lite och hoppade upp. Duktig kille idag!

 

Ute vid vägen blev Serstök stressad så Frida hoppade av och gick istället. Men jag red. Uppe från Guffi rygg såg jag lång bort i en kurva så vi kom över tillslut, var en del bilar hela tiden och de kör fort så man får skynda sig när det väl blir en lucka. Tur Guffi är van vid bilar och väldigt trafiksäker, om det kommer något som låter konstigt kan han reagera men inte på vanliga fordon som bara far förbi. Frida hoppade upp på andra sidan vägen och vi red iväg. Helen och Åke gick med oss. En husvagn i ett garage var lite läskigt annars gick det bra.

 

Paddocken var väldigt blöt men vi skrittade bara runt några varv. På ena kortändan stod några hästar i en hage och när vi kom fram dit tror jag en av dom typ andades så Guffi hoppade i luften, sen var det lugnt. Blev inte så stora krav på ridningen, bara att han skulle hålla sig lugn och gärna lång låg vilket gick bra. Red på en volt i båda varven och ställde honom en liten stund innan vi red hem igen.

 

Både hästarna verkade hellre vilja stanna kvar, man kände i hela Guffis kropp hur han försökte vända om igen men det fick han inte. Det blev lite trav på vägen, väldigt mysig väg med bra underlag. Hoppade av en bit innan vi kom fram till stora vägen igen och gick sista biten. Serstök ville då absolut inte gå framåt och Guffi ville hellre vänta på henne än gå hem. Tydligen är det väldigt roligt där borta. De kanske känner sig lite ensamma när det bara är dom två och grannhästarna i hagen brevid eller så är det bara roligt att komma ut och vara lite sociala.

 

Hade tankarna på att rida idag, men när vi kom ut i hagen var Guffi lite stissig och stirrade upp i skogen hela tiden. När vi gick mot stallet hoppade han till när regnet smattrade hårdare mot taken och både han och Serstök reagerade på något i skogen på andra sidan om stallet. Så jag skippade de planeran rätt snabbt och det blev löshoppning för honom istället.

 

Han var inte riktigt på humör för det heller med hoppad ändå ordentligt och fint några gånger. Efter en stund blev han dock lite putt och larvade sig men när jag fick ett spö i handen skräpte han till sig och hoppade två gånger till innan vi slutade. Då skulle han inte gå in. Frida hämtade Serstök som skulle löslongeras över bommar istället. Hon är inte riktigt någon talang när det gäller hoppning ännu. Då skulle han gå runt lös efter dom istället för att följa med mig. In i stallet ville han inte heller först men med lite övertalning så gick det. Serstök skötte sig iallafall och busade till det en del. Hon började med att jaga mig, haha. Jag kom tillbaka från stallet och då kom hon fram till mig, så jag gick förbi henne och sprang iväg till hindret och hon följde efter och såg riktigt full i fan ut.

 

Sånna här dagar får man ta det lite på Guffis vilkor och hitta på något roligt från marken iställen, även om han inte var överförtjust i dagens aktivitet var han duktigt och såg nöjd ut efteråt iallafall.

 

Ja, nu vill jag faktiskt klaga på att det bli mörkt alldeles för tidigt. Jag tappar verkligen all inspiration när jag kommer till stallet när det är mörkt, och jag jobbat och småfrusit hela dagen. Men igår, då ni! Då drog jag på mig täckbyxorna så det blev varmt och gosigt. Jag och Frida fixade hö så vi blev varma och sedan gjorde vi iordning hästarna. Drog på Guffi och mig hela utstyrseln, delade ett äpple och sedan gick vi ut.

 

Hade inga krav på att jag måste rida, bara hänga lite kunde jag bli nöjd med. Jag har verkligen fått backa lite med min förväntningar, men det göra mig egentligen inget så länge det fortsätter åt rätt håll. Blev faktiskt inte alls nervös av det. Började med att gå med honom och slappna av. Vi jobbade lite med ställning och att inte bogen skulle flyta ut. Jag fick kramp i armen som låg över sadeln väldigt snabbt i båda varv så bytte ganska ofta. Han frusta mycket och det tar jag som ett tecken på att han slappnar av. Annars brukar det komma två-tre hostningar när man börjar springa eftersom han inte slappnat av ordentligt innan och då måste börja andas på allvar tror jag. Han kändes lugn och fin så jag provade att hänga lite. Inga problem och andra gånger satt jag faktiskt upp. Lugn som en filmunke och äpple fick han. Skrittade några varv helt utan krav och tog några varv på en volt och jobbade ihop honom lite. Avslutade med ett varv i trav och sedan var jag nöjd.

 

Jag tror inte jag har ridit i mörker på väldigt länge. Förra vintern cyklade jag ju till stallet och då ville jag inte cykla i mörker och var i stallet på dagarna isåfall. Men det var inga problem, han är ju van sedan tidigare även om det nu var ett tag sedan. Och Serstök var ju med som moraliskt stöd.

 

Efter en hektisk helg på jobbet blev det äntligen en tur till stallet i går kväll. Guffi var ganska stirrig i boxen så bestämde mig för lite longering så han fick springa av sig lite. När vi kom utanför stalldörren hoppade en han högt när Helen stängde dörren, så nerverna var lite utan på. Han hade en del energi som han använde sig av för det mesta, istället för att stressa upp. Försökte böja och flytta lite bakdel, och det går väl okej. Han försöker iallafall förstå mina signaler, men jag gör väl kanske inte rätt hela tiden så då kan det bli lite förvirrat. Vi tog lite trav också och efter några varv snubblar han helt plötsligt till och går ner på knäna. Sedan hoppar han upp och hoppar iväg en bit och vänder sig mot mig och såg helt förskräckt ut. Guffi snubblar aldrig! Han har gått ner på knäna en gång för kanske tre år sedan med mig på, men annars så små snubblar han väldigt sällan. Så han blev nog lika förvånad som vi andra, när man inte är van och skrämmer nog upp sig själv en del.

 

Kände på benen och han lyfta på det högra när jag tog där i början, men sedan reagerade han inte. Skrittade några varv och tog lite trav för att kolla och det märktes inget. Han snubblade till lite i början av traven och han var lite osäker men det är ju förståligt. Han tog det väldigt försiktigt så avslutade där. Han fick låna lite linement till sina knän så det kanske kändes bättre. När jag smöjde in det lyfte han igen på höger ben, men han slutade efter några gånger och stod igen lugnt.

 

Helen red också Serstök en stund efter Frida, hon har inte ridit på ett halvår och Serstök tar ju varje chans hon får att bestämma själv, men det är roligt att se och man såg tydligt vilka framsteg Frida har gjort med henne. Hon har börjat förstå att Frida menar allvar och att man inte kan göra som man vill jämt.

 

Idag var det dags för en till ridlektion, och det blev mycket mer ridning och träning den här gången. Vi blev dock lite försenade för vi kom på att det kanske behövdes brodd, Guffi fick två på varje för de har inga vinter skor än, men Serstök körde utan.

 

Först och främst tyckte hon att vi gjort framsteg med uppsittningen båda två. Hon tyckte Guffi såg mycket mycket lugnare ut, hon såg inte en skymt av hans ögonvitor den här gången. Han lyssnade på mig men rörde knappt en kroppsdel. Så där började det bra.

 

Jobbade större delen av tiden på volt och ställa honom inåt, inte låta bogen flyta ut och flytta bakdelen. Jag fick rida med väldigt korta tyglar kändes det som, jag har nog fuskat en del och låtit dom bli för långa. Men när ingen står och säger åt mig blir jag inte hård i handen lika lätt om tyglarna är längre. Så det måste jag skärpa till mig med, efter ett tag kändes det inte så konstigt längre. Vi gjorde även samma övningar i skrölt och efter mycket mycket jobb och slit började han äntligen söka sig neråt! Om jag lägger till inner skänkel och böjer honom inåt kom det. Han är inte lätt att böja i tölt kan jag säga så det krävdes en del. Även om han mest bara nickar till någon sekund när han sänker sig ordentligt så är det ett stort framsteg för oss att han bara sänker sig lite och att ryggen kan komma upp i tölt. Även om det bara är en väldigt liten bit nu i början. Jag måste tänka på att sänka händerna i tölten också.

 

Hon är väldigt duktig, förklarar så man förstår vad man ska göra, och framför allt varför. Jag har inte ridit för så många tränare, men ibland förstår man ju inte varför man gör en viss övning och vad man ska få ut av den, men det gör jag med Frida. (Ja, vi är många Fridor, tränare heter också Frida om någon blev lite förvirrad där.)

 

Efteråt blev det fika med varm oboy och mackor, mysmys. När jag kom hem hade mina nya stigläder kommit med posten!

 

Allt gick bra med Müsli igår och hon piggnade till rätt så snabbt på kvällen. Idag verkar hon lite trött, men hon är nog snart sig själv igen. Är ju jobbigt att vara bland massa folk en hel dag när man är ovan och rädd.

 

Idag kunde vi åka ut till stallet när det var ljust eftersom jag var ledig och de andra slutade tidigt. Kände att Guffi var lite stressad och spänd idag men tänkte ändå försöka rida. Frida skulle inviga den nya sadel och dessutom hoppa upp utan hjälp vilket gick galant. Serstök stod stilla snällt. Den gamla sadeln gled så någon behövde hålla emot när hon hoppade upp, men nu ligger den där den ska.

 

Guffi tittade på massa saker runt omkring och verkade ha en del energi. Efter att vi gått runt några varv satte jag foten i stigbygeln och hängde en stund över honom innan jag kunde sätta mig upp. Frida sa att han inte ens rörde på ett öra under tiden! Äntligen känns det som vi är på gång igen! Duktiga duktiga häst! Sedan när jag satt på var det lugnt i början och ingen stress alls. Skrittade lite på plan och ställde, böjde och lite förflyttningar blev det. Vi lyckades med flera framdelsvändningar bara så där! Jag har aldrig riktigt fått till dom men nu flyttade Guffi framdelen istället för bakdelen, så nu kom jag på hur vi ska göra.

 

Efter en stund tog vi en sväng i den torra skogen. På vägen mot åkern blev Guffi rädd för något och hoppade två steg framåt och Serstök sprang ut i björkskogen, sedan var allt lugnt. Vette tusan vad han såg eller hörde. I skogen gick det bra, tills vi skulle ut igen. Då blev båda hästarna helt plötsligt stressade, men de lugnade ner sig när vi kommit ut och jag kunde verkligen jobba ihop Guffi i skritten.

 

Vi tog några varv på plan i tölt och trav sedan, men eftersom det är så blött där och en del gräs fick det räcka så. När man går där själv halkar man runt i leran och gräset en del så tog det lugnt. Tölten var även i dag väldigt lätt, vilket gör det lättare att kunna jobba med honom i den. Tidigare fick man lägga all fokus på att få till tölten men nu har vi äntligen kommit några steg till på vägen. I traven fick han mest bara springa av sig i sitt tempo utan några krav. Vi skrittade av för hand, min fötter hade knappt någon känsel så jag behövde gå igång dom.

 

Lite fika med bullar och festis tog vi sedan inne i det varma huset. Det här var en väldigt bra dag. Är så glad över att han skötte sig så bra trots att han blev lite stressad i ridningen. Det kan vi hantera, bara han är lugn när jag sitter upp så är han bäst!

 

I måndags blev det lite tömkörning. Det gick riktigt bra och han skötte sig fint. Traven var väldigt maffig, han la in slowmotionväxeln och tog sina stora fina steg fast det går väldigt långsamt. Den är både härlig att se och sitta på i. Han arbetade på bra och ryggen kom verkligen upp, fast han gäspade en del också.

 

Igår kom Karin Åberg och provade en ny sadel åt Serstök. Den gamla har inte legat bra och hon har börjat visa tydligare och tydligare att hon inte gillar den. Fridas provade två olika sadlar och bestämde sig för en nya och fint sadel, såg väldigt bekväm ut och den låg som ett smäck på Serstök. Dessutom stod hon stilla när man la på den, vilket hon inte gjorde med den gamla. Guffi fick stå och vila i sin box, men han såg faktiskt ut att ha tråkigt till slut. Han som var så oarbetsvillig i sommare, skönt att det verkar släppt nu.

 

Jag passade på att titta på stigläder också, så hon skulle skicka ett par när hon kom hem för hon hade bara herrstorlek kvar. Ett par med t-spännen blev det. De gamla är väldigt slitna fast de inte är gamla alls, och jag tror att de faktiskt kan gå av om jag har otur. Men nu är det fixat iallafall.

 

Det har varit kallt nu de senaste kvällarna och nätterna, så i slutet på veckan tror jag eksemtäcket åker av för i år. Så jag hoppas att det kalla håller i sig nu, så kan det frysa ordentligt i backen också.

Idag regnade det iallafall inte i stallet, men blöt blev man ändå i skogen. Jag körde faktiskt sambons stora nya bil för andra gången, men det gick faktiskt bra, och hämtade Frida. Helen och ÅKe var och hämtade halm till vindskyddet så de ska få det mysigt i vinter.

 

När vi kom ut eldade Fridas morfar på gården och i hagen precis brevid stod båda hästarna och såg ut att tycka att röken var riktigt trevlig. När vi senare red gick vi rakt igenom en del pustar med rök och ingen av dom reagerade, det var ju skönt att veta.

 

Vi skulle som sagt rida idag och Guffi kändes lite sisådär, men jag ville försöka iallafall. Gick med honom en ganska lång stund först. När jag sedan började ta mig upp gick det väldigt bra. Hängde en gång först utan att sätta mig och då flyttade han sig faktiskt något steg utan att det var särskilt farligt, bra tecken! Sedan hängde jag en stund innan jag satte mig upp. Har märkt att sedan jag tittade på dokumentären om Buck Brannaman, så håller jag mig lägre mot Guffi och hänger kvar en liten stund precis innan jag lägger över benet. Så här gjorde även tränaren förra helgen när hon skulle upp på Guffi. Det gick iallafall bra. Frida hade dock lite problem med Serstök, hon fipplade med bettet väldigt mycket mer än vanligt och böjde sig ifrån Frida fast hon inte bad om det. Men vi kunde inte komma på varför hon höll på så förutom att det kanske var det raka bettet hon störde sig på. Men hon kom också upp lugnt och fint efter en stund på en stilla stående lugn Serstök.

 

Böjde och ställde lite, volter och serpentiner och att hålla sig lugn fokuserade jag på idag. Han sänkte sig väldigt fint utan särskilt mycket jobb för min del, nästan av sig själv. Efter många års slit med detta kändes det väldigt underligt att han gjorde det helt själv nästan. Sedan bestämde vi oss för att rida en sväng i den torra skogen, men först var vi ju tvungna att gå förbi den fasansfulla släpvagnen (Serstöks ord!). Med Guffi först som inte alls brydde sig kunde hon också gå förbi lugnt. Dom där två hästarna liter ju verkligen på varandra, kan den ena så kan den andra.

 

Inne i skogen kändes Guffi lite slö, som en riktigt svampplockare ute på söndsagspromenad, men han gick ändå på med ordentligt tunga steg. Blev lite piggare när vi kom ut igen och töltade lite grann på vägen. Den är så härligt nu, så lätt! Men formen är skit, men det kommer, det kommer. Han sänker sig något steg i taget iallafall, så det är på väg.

 

 

Idag blev det en stunds longering på kvällen efter jobbet. Guffi var pigg och glad och duktig. Behövde bara lyfta på linan i den bakre handen så ökade han. Hittade också knapparna för att få honom att böja sig, vilket vi aldrig riktigt fått till vid longering förut. Traven i höger var först väldigt dålig, men när vi skärpte till oss och drev på blev det bättre. Vänster varv var mycket bättre.

Det gick bra idag, men så mycket ridning blev det inte. Vi hade lite roligt åt att vi var tre Fridor. Vi började med att visa hur vi brukar göra, och jag kom upp relativt snabbt. Gick runt ganska länge så hon först kunde titta på Frida och Serstök men sedan när jag väl började så kom jag upp på en gång. Han blev lite stressad men lugnade ner sig snabbt. Sedan travade vi en liten stund, men hon sa inte så mycket.

 

Hoppade sedan av och då visade hon först hur dom ska göra med Serstök och hon skötte sig bra. Sedan tog hon Guffi och hängde på honom. Hon var väldigt försiktig, men ändå rak på sak. Guffi var väldigt skeptiskt och hade öronen slickade bakåt. Vad var det för underlig människa som hängde på honom? Efter några gånger kom hon också upp utan problem och red honom en stund. Han gick så fint så och töltade på så duktigt.

 

Hon tyckte han var riktigt fin att rida, men stel i vänster vilket jag redan visste. Han han nog alltid varit mer eller mindre. Hon trodde också att det har hänt honom något vid uppsittningen och att det är därför han gör så där. Han spände sig ju en del med henne och även när han bara stod brevid och hoppade. Hon hade heller inte trott att han var 15år om jag inte sagt det innan eftersom han var så mjuk och följsam, förutom den där stelheten då. Och hennes kompis som var med trodde han skulle bli väldigt fin med lite träning. De tyckte också att båda var väldigt snälla och söta, så trevliga hästar har vi iallafall.

 

Hon red också Serstök en sväng, och hon var som att rida en unghäst tyckte hon. Så Frida ska träna grunder och vi båda massor med uppsittning. Och gud vad Serstök kan bli stotjurig ibland när hon inte får sin vilja igenom, det är lite roligt att titta på henne. Det nästan ryker ur öronen av ilska, fast tillslut går hon med på det hela ändå. Hästarna var riktigt duktiga båda två, kändes verkligen bra. Så vi ska försöka få till ett till lektion i slutet på månaden så kanske det blir mer ridning då.

 

Imorgon fyller jag år!

 

Imorgon förmiddag blir det lektion! Känns roligt men samtidigt nervöst. Jag har inte ridit för någon sedan förra våren, det är väldigt lång tid. Ojoj, hur ska det gå? Först och främst har vi sagt att vi vill ha hjälp med uppsittningen, även Serstök har ju lite problem med att stå stilla, så vi får väl se hur mycket ridning det blir. Men jag känner att vi måste börja där för att det ska kunna bli bra. För fler lektioner ska det bli.

Burr burr! Igår var det inte varmt, men med mycket kläder klarar man sig. Jag har nästan hela sadelnkammaren full med kläder, men då är man aldrig utan iallafall.

 

Frida skulle rida och jag tömköra, så jag gick till baksidan och började. Vi hade satt ut lampan men den hade vält så först var det en aning skum belysning, men vi såg iallafall var marken var. Det tog längre tid än vanligt för Frida, och tillslut kom hon ut genom bakdörren från stallet. Serstök hade inte alls velat gå och bara vänt när hon väl kom upp, så de gav upp. De var nog både på lite dåligt humör skulle jag tro. Så hon fixade lampan åt mig så jag såg vad Guffi gjorde förutom att gå framåt. Han krullade ihop sig lite idag och var nog lite tjurig. Vi höll inte på så länge, utan när det gick bra bytte vi varv eller gjorde något annat. Han travade på fint, men jag tappade ytter lite och när jag försökte ta tillbaka honom blev det några töltsteg ibland. Men det gör inte så mycket, tycker det är roligt bara att han faktiskt även kan det från marken. Avslutade med mycket svängning för att kolla så det satt och när vi gick runt stallet körde vi serpentiner, väldigt stora ganska men det gick iallafall.

Förkylningen har inte alls blivit bättre så den här veckan blev inte alls som jag tänkt. Det var fint väder idag, men mycket kläder får man ha så man inte blir mer sjuk. Guffi har fått massa vinterpäls och snart är alla sår i ansiktet borta.

 

Guffi var så lugn och mysig idag. Jag bestämde mig för att ta på hela utrustningen och gå brevid och böja igenom honom, men någon ridning blev det inte. Jag orkade inte riktigt även om han var så lugnt. Han reagerade inte på när Serstök snubblade till eller Frida smackade. Han brukar kunna höja på huvudet lite då, men ingen reaktion, han fortsatte i sin fina böjning. Fick kramp i armarna bara efter en kort stund, så min kropp var inte alls pigg. Efter kanske 10-15 min satte jag foten i stigbygeln och hoppade lite, gav morot och sen var det bra. Inga problem alls. Tog då av sadeln också gick vi en promenad i skogen med Frida och Serstök.

 

I skogen slängde jag tyglarna över huvudet på Guffi och han gick snällt efter, sist i ledet och helt lös. Han stannade några gånger och tittade runt, men när han tittat klart var det bara att fortsätta. Det är mysigt att bara strosa runt med hästen efter sig och han är så duktig och himla söt när han går där. Fick hålla koll så han inte försökte äta svamp bara, men det gjorde han inte idag. Duktiga fina killen!

 

Det var en riktigt bra dag i stallet, kändes som att vi är på väg åt rätt håll fast det går väldigt sakta. Men det får det göra, det är han värd min gose häst!

 

Min förkylning har bara blivit värre de senaste dagarna, men halsen är bättre iallafall. Imorgon ska jag jobba igen, så jag hoppas att det känns bättre då. Jag roade mig med att baka bullar idag, det är ju kanelbullens dag, men på kvällen blev det en tur till stallet.

 

Vi tömkörde idag igen och Guffi gick riktigt fint. Spände in honom på ett annat sätt och då krullade han sig inte alls lika mycket. Eftersom det redan blivit mörkt fixade Helen och Frida en lamp så vi såg lite iallafall men det var väldigt blött så jag halkade runt lite i gräset. Jag fokuserade mycket på styrning, ställning och lite böjning idag, men det är svårt att böja när jag går bakom. Det är mycket lättare på volt. I vänster varv fungerade verkligen knapparna idag och han sänkte sig väldigt fint, arbetade med ryggen fast det var lite dåligt med fart och ställde sig inåt. Även traven var väldigt fin. Höger varv var inte lika bra i skritten, men i traven gick det lite bättre. Han har blivit duktig på att sänka sig själv, och det är väldigt skönt efter allt slit i flera år för att få honom att sluta titta på stjärnorna.

 

Även om höger varv gick sämre tror jag han är starkare själv där och kan balansera sig bättre utan min hjälp. I vänster varv måste jag vara med och hjälpa honom hela tiden för att det ska bli bra. I vänster varv flytar han iväg så fort jag släpper lite på ytter, men i höger händer inte lika mycket även om jag vet att min ytter blir svagare i det varvet och släpper oftare. Det var något jag verkligen märkte idag, har nog inte tänkt på det så mycket innan.

 

 

Ja, idag var det mer blötkörning än tömkörning. Det är blött över allt efter en hel del regn. Bäcken är överfylld och vattnet når nästan björkhagen. Helens föräldrar (som bor på gården) har översvämning i källaren.

 

Vi tog och tömkörde båda två och hästarna var lite tjuriga. Guffi hade verkligen en klidag, det kliade överallt! När Helens pappa kom och skulle hämta ved var det jätteläskigt dessutom! Men annars gick det bra, fast det är svårt att komma ihåg yttertygeln, men man märker iallafall på en gång när man gör det för då går Guffi åt helt fel håll. Jag hade dragit tömmarna genom bettringarna och tillbaka till gjorden, men han krullade ihop sig en del när jag satt dom så. Får nog ta högre upp nästa gång. Han sprang på fin i traven och sänkte sig, men krullade också som sagt. Började igenom honom också lite snabbt åt båda hållen innan jag kände mig nöjd.

 

Lite stretching och mat så var Guffi ganska nöjd, fast det kliade hemskt i ansiktet. Det börjar bli fint nu, inga nya sår men det är torrt så det kliar på honom. Så idag fick han bio-skin i ansiktet och vad han tyckte det var skönt. Frida hjälpte mig att smörja och han stod och njöt och somnade nästan. Stackarn som får stå ut med allt kliande.

 

Idag har jag dragits med en ordentlig huvudvärk som började redan igår kväll. Bet ihop och tog mig en tur på stan, som jag faktiskt tycker är roligt, och köpa en ny tröja och byxor som behövdes. Letade skärp som en galning, för mina byxor har helt plötsligt blivit förstora, men något sånt hittade jag inte. Sedan gick jag bort till Fridas skola när hon slutade och vi åkte hem till dom. Där hade Helen köpt mat åt oss, mums mums. Mitt huvud kändes helt tomt men dock en aning bedövat av värktabletter.

 

Väl i stallet kändes det väldigt kallt ikväll. Snart blir det långkalsonger. Jag drog mjukisbyxorna över jeansen så jag slapp ta av mig dom och bli mer kall och sedan blev det vinterjackan, mössa och fleecevantar. Frida fick kratsa hovarna på Guffi för jag kunde inte stå så med huvudet utan att bli helt yr. Sedan gav vi oss ut i den andra skogen med hennes bror med så vi kunde fixa till lite stigar och ta bort en del grenar. Vi fick till det riktigt bra, så nu kan vi även rida runt där och komma ut på att annat ställe. Förut hade vi gått i något slags dike för att komma ut, men det är hemskt blött där så nu kan vi gå där det är torrt istället. Det är lite mystiskt där, riktig trollskog och det finns väldigt konstiga spår. Det ser ut som gamla traktorspår, 30-40cm djupa men det växer en del stora träd i dom så isåfall är det väldigt gamla spår. De går kors och tvärs över varandra och på ett ställe ser det ut som att det skulle vara en rondell där tre av dom möts.

 

När vi kom ut i skogen vände Serstök rumpan mot Guffi och försökte bråka lite med honom, precis på samma ställe som sist vi var där och hon gjorde så. Varför förstår vi inte. Överallt annars kan de gå tätt efter varandra och inte alls har några problem, men just där så verkar det vara något. Vi sprang lite en bit också, Guffi var riktigt pigg så jag fick ta ordentliga kliv för att hänga med. När jag sedan skulle smörja in eksemen ville han absolut inte stå still som han brukar göra nu för tiden. Han var som sitt gamla jag, morr, hoppas det försvinner igen. Så till stlut fick Frida stå och hålla i honom och när jag kom till svansen var det visst väldigt skönt.