Sen i lördags när det blev varmare har min bil inte startat, den är visst lite känslig för fukt. Idag när jag klev av bussen hem från jobbet gick jag direkt till bilen. Det är typ 4 meter mellan hållplatsen och parkeringen. Det var -1 ute så jag provade att starta, med gasen i botten. Antagligen skrämde jag slag på busschauffören som ännu inte stängt dörrarna, men bilen startade! Jippi! Jag tror det är en riktig vinterbil jag köpt. Vi ska försöka byta tändstift i helgen så hoppas jag den ska fungera felfritt även när det är varmt och fuktigt sen.

Imorgon kommer veterinären och vaccinerar och kollar tänderna. Förhoppningsvis blir det efter att jag slutat så jag kan vara med, annars tar Frida hand om det. Jag hoppas Guffi sköter sig när de kollar tänderna bara, jag har aldrig variit med när det gjorts på honom tidigare.

Idag tog jag bussen ner till stan och skulle möta Frida, Helen och Gustav. De hade tappat bort varandra, men hittat varandra när jag kom. När vi sedan åkte ut från parkeringen gick det en man med rullator framför. Han märkte oss inte, stannade flera gånger och drog upp sina byxor. När vi väl kom ut till vägen stannar han mitt i vägen och tappar byxorna! Stackars gamla man men vad vi tjöt av skratt.

När vi väl kom ut till stallet blev det lite ridning. Det var halare än igår så vi bestämde oss tillslut för att hålla oss i björkhagen där det bara är snö, någon decimeter eller två. Uppsittningen gick bra, helt lugnt. Han börjar bli väldigt mjuk och följsam i hela kroppen nu. Det blev mycket slalom mellan björkarna och det är perfekt träning för oss och det blir bättre för varje gång.

Tog det även i tölt några gången och det fungerade bra. Men när jag satte mer press på han, tvärnitade han och sen var det väldigt läskigt att gå uppåt i hagen mot utgången och defenitivt inte utan Serstök, henne framför eller brevid gick bra men annars gick vi bara på tvären. Åt andra hållet var det inga problem så blev båda tölt och trav åt det hållet. Det var kanske nåt i skogen eller blinkandet från masten i närheten.

Det blev mycket igångsättning och nertagningar, det behövs tränas på att inte ramla på framdelen! Jag hade ett träd där vi skulle vända och hade vi inte saktat ner till skritt innan dess blev det halt. Tillslut gick det riktigt bra, han kan men måste få lite påminnelse ibland så fungerar det. Riktigt duktig var han ändå trots lite problem åt ena hållet.

Stretchade efteråt och det knakade inte en enda gång i honom! Det börjar bli resultat av nypon, stretching och mjukgörande övningar. Nu kan han ta äppelbiten som jag håller på insidan av bakbenet, det har han inte gjort förut.

 

 

Måndagkvällen spenderades med lite tömkörning i det bettlösa lila tränset. Det var rätt halt eftersom det helt plötsligt är plusgrader här som förstör vårat fina underlag igen. Gick riktigt bra ändå och vi fick ett litet genombrott. Tidigare har vi inte riktigt förstått varandra när jag vill att han ska böja sig men gå på rakt spår. Speciellt när det är bettlöst. Det är inga problem från ryggen så jag vet att han kan men när vi tömkört har det bara inte gått. Han har bara svängt och jag har inte riktigt vetat hur jag ska lösa detta. Igår tog jag hjälp av stall/garageväggen, dessutom droppade det massa vatten från taket som en fin liten dusch. Då fick vi lite fuskhjälp, för Guffi ville inte gå in i väggen och heller inte få sig en dusch, vilket är ganska självklart. Åh vad bra det gick då! Även åt det svåra håller vänster kunde jag böja honom och ibland gick han också på tre spår. Han gick en i rätt fin form också, lite högre men ändå bra.

 

Sedan gick vi ut på åkern och travade lite. Han eller om det är jag brukar bli lite feg när man ska springa på volt när det är rätt halt, så istället tog vi det i snön så han kunde ta i lite. Lång och låg travade han runt på en fin volt, men det var nog rätt jobbigt i den väldigt blöta snön. Till och med jag blev andfådd. När vi gick tillbaka mot stallet fungerade det även då att böja men hålla kvar honom på rakt spår utan någon "stakethjälp", så nu har vi äntligen förstått varandra!

Nu tror jag filmen ska fungera i det tidigare inlägget, så nu får ni gärna försöka titta på den igen!

Igår jobbade jag bara halva dagen så jag spendera förmiddagen i stallet. Det var kallt men väldigt skönt ute och Guffi var alldeles frostig. Vi busade lite i repgrimma och longerlinan på planen, medans Vindur och Serstök tittade på från hagen. Han är egentligen den mest obusiga hästen som finns, eftersom han blir lite rädd när man själv försöker busa med honom, så man får busa försiktigt. Annars stannar han. Han skötte sig bra och försökte träna på lite inkallning. Han kom fram till mig, men det var nog mest för att han fick godis då, men förhoppningsvis kanske det börjar fungera lite grann. Han var knappt 2 meter ifrån mig, men det är en början iallafall. Jag försökte filma när han bugade också, det syns iallafall men det var svårt att peta på benet och filma samtidigt.

 

Efteråt inne i stallet hade han lite svårt att äta när han var helt själv, men allt slank ner efter en lite längre stund än vanligt. Lite ostmacka fick han också.

 

Jag jobbar hela helgen, min bil vill inte starta igen och hovslagaren var ut i dag men jag var inte med. Nu var det länge sedan jag var med vid en skoning, men det verkar ha gått bra och även strålarna såg bra ut. Så nu börjar det nog bli ordentlig ordning på hovarna.

 

Guffi har dagar då han inte alls gillar att tölta och bara vill trava och andra när han tänker tölt hela tiden. Jag planerar nästan aldrig i förväg vad vi ska göra eller träna på. Dels beror det på att jag anpassar mig efter hans humör, vissa dagar är han för uppstressad att det inte är någon idè att försöka rida, pressa fram något resultat osv. Men det är också för att han har sina dagar där traven fungerar super och en annan dag när tölten är så himla lätt. Jag känner nästan på en gång när jag väl sitter i sadeln vilken gångart han föredrar för dagen, och det är då jag bestämmer vad vi ska göra för dagen.

Visst går det att tölta en riktig travdag eller tvärtom, det är inga problem men resultatet blir aldrig särskilt bra. Han är väldigt lättväxlad mellan gångarterna men det blir mer motstånd och han arbetar inte helt rätt och formen är långt ifrån stabil. De bra töltdagarna är mer sällsynta så när de väl kommer får man verkligen ta tillfället i akt och njuta, och träna den ordentligt utan att han tycker det blir tråkigt.

Har era hästar också dagar när de föredrar den ena gångarten framför andra? Är det samma gångart varje dag eller varierar det emellan dom?

Ja, denna dag började dåligt den med, men sluta väldigt bra. Strax efter frukosten på förmiddagen upptäckte jag att vi hade en lätt invation av mjölbaggar! Usch och blä, bara att slänga massa saker och städa. Kröp i hela kroppen och när jag skulle åka och hämta Frida från skolan fick jag tvinga i mig lite yoghurt. Hade ont i magen och lite lätt illamående efter det där. Kopplingen i bilen var täckt med is så foten gled hela tiden, så min körning blev katastrofal. Tillslut kom vi ut till stallet.

Även fast vi redan frös bestämde vi oss för lite ridning. Kallt var det ute -15 men man överlever det helt klart. Guffi kändes pigg påben gång redan från marken och när jag suttit upp lugnt och fint kände jag hur han tänkte tölt genom hela kroppen. Började med att böja honom och flytta bakdelen, mjuk och följsam var han och flyttade fint. Vi över gick sedan till tölt och det kändes härligt idag, jobbade med att han skulle sänka sig mer och böja sig. I höger varv gick det bra, men i vänstervarv som är vårat dåliga gick det också bra idag! Han böjde sig inte riktigt inåt så mycket som jag ville men han höll sig iallafall rakställd och försökte inte böja sig utåt som han oftast gör i det varvet.

Sen red vi en sväng på åkern och i skogen. Travade en del men Guffi började varje gång med några galoppsteg, pigg och glad som sagt. I skogen blev vi täckta med snö, jisses alltså. Såg ut som att vi varit ute i en lokal snöstorm. Frida fick gräva bort en del i nacken på mig när vi var tillbaka i stallet.

Men innan dess, ute på vägen fick jag känna på naturtöltaren Guffi! Jag tänkte att vi skulle trava så vi hade kvar den bra känslan från tölten innan men Guffi tyckte annorlunda. Han for i väg i en ökad tölt, på lösa tyglar, med rätt bra form och jag bara satt där! Jag var helt inställd på trav men inte kunde jag byta gångart när han visade upp den där talangen. Jag var helt mållös och Frida lika förvånad över farten. Han kan! Älskade underbara häst, vad han förvånar mig med allt han kan ibland.

 

I somras köpte jag mina lila tyglar från Fàkur och har sedan dess knappt rört min gamla från Globus. Jag gillar dom inte längre, blir väl så när man köper "lyxprodukter" (för mig iaf). Så jag har letat och letat efter nya men inga har känt rätt. Nu hittade en man som säljer massa tyglar på Tradera. Vann en auktion och fick hem dom riktigt snabbt, men det var alldeles för korta! Säljaren var verkligen snäll och skickade ett par nya längre och jag skickade tillbaka de andra. Idag kom dom och dom är verkligen sköna att hålla i. Jag tror att han tillverkar dom själva, han är sadelmakare så det är ju inte helt omöjligt. Eftersom han var så trevlig och hjälpsam tänkte jag tipsa er om hans auktioner, det kanske är fler som behöver nya tyglar. Länk till sadelmakare1

Ikväll skulle vi longera hästarna lite. De behövde nog springa av sig lite så de inte får alldeles för mycket träningsvärk sen igår. Serstök förstår inte riktigt vad hon ska göra, hon vill helst bara gå efter en vilket blir helfel. Jag har aldrig lärt mig riktigt hur man ska göra, utan Guffi har lärt mig eftersom han redan kunde när vi började bekanta oss med varandra. Så det är svårt för oss alla att få till det med Serstök.

Vi fick börja från början med henne och lära henne att gå framåt, inte runt runt, när man står vid bogen eller längre bak. Hon förstod tillslut vad vi ville, fast hon blev riktigt irriterad på mig där ett tag. Tjuriga ston alltså, tur jag har min goa valack.

Frida fick longera Guffi en stund också och han skötte sig fint med henne, fast hon tyckte han var lite nervös och reagerar lite starkare på små rörelser som kanske inte Serstök gör. Han fick trava av sig med mig sen och hade ett trevligt steg. Sedan sprang vi lite tillsammans på vägen, fast Guffi tyckte visst jag skulle springa i djupsnön i diket... ett försök till att ge igen för igår kanske? Han såg ut att tittade på mig som om det inte var meningen, men jag vet inte jag.

Vindur fick en tvätt mot regnskållorna som verkar bli mycket bättre. Frida upptäckte då att en av handdukarna de använde senast hade frusit. Den stod rakt ut/upp helt av sig själv.

 

Jag körde hem i overallen och de nya vinterridskorna. Jisses vad hal kopplingen blev! De andra pedalerna var det inget fel på men kopplingen kändes glashal, så dom skorna kan jag inte köra med.

Den här dagen började i botten. Min lilla bil ville inte starta, så jag blev lite sen ut till stallet där Frida väntade. Hon hade en förskräcklig huvudvärk. Vattnet i stallet hade frusit och när vi väl kom ut ur stallet redo för ridning och Helen skulle dessutom fotografera oss, så snöar det så klart! Men jag kan säga så här, det blev bara bättre efter det. Det slutade snöa när vi väl kom ut på åkern och nu ikväll med lite hjälp från sambon som skrattade åt mig så starta faktiskt bilen.

 

Guffi var väldigt pigg och sprang som en tok. Inte okontrollerbar men bromssträckan lite lång ibland. Men ibland får man låta han ha det så där roligt, för det hade han verkligen. Han ville bara springa mer och mer! Vi nästan låg ner i kurvorna kändes det som. Bra konditionsträning blev det iallafall, vilket han behöver. Helen fotograferade oss när vi red som sagt, några bra blev det nog. Det blev mest bus, men fick till lite fin form i traven, men stora höga kliv och ordentligt arbete med ryggen. Även i galoppen gick det bra när vi tog det lugnt, men för att Serstök skulle ta galopp var jag tvungen att gasa på och då tappar vi formen och allt det där. Att tölta var bara att glömma där i snö, det orkar han inte. Men när vi kom ut på vägen igen och Frida fotade oss lite snabbt, då kändes det väldigt bra! Stadig i formen även idag, på en lagom nivå för oss i nuläget, även om den kanske ser hög ut för andra. Energi hade han fortfarande och rumpan var med hela tiden.

 

Efteråt blev det motorsågsträning, coollugn Guffi som inte brydde sig alls. Han stod mest och flåsade bara. Vi skulle gå upp i skogen ovanför stallet för att se om det går att rida där och Vindur följde med, vi gick allihopa. Och vi kommer runt en lite liten sväng, men alla jäkla diken sätter stopp. Visst är det frusit men hästarna går igenom ändå så det är bara att vänta till våran när det torkat upp. Riktigt tråkigt, men vi får väl leva med det.

 

Här kommer några bilder.

 

Nu har jag precis beställt en ny vinterjacka till stallet. Den gamla börjar bli lite trött och fodret har gått och lagt sig så det var nog dags för en ny nu. På rea och allt kan man hitta mycket bra, men det blev inte från någon hästaffärer. Bland dom har jag letat och letat med inte alls hittat någon som föll mig i smaken och för ett lagom pris. Istället blev det från en "vanlig" affär så nu hoppas jag den inte är för lång och att den håller mig varm resten av vintern.

Det har snöat här tre dagar i rad, men i dag var det äntligen sol! Igår kväll blev det tömkörning och vi var lagomt täckta med snö när vi gick in i stallet igen.

Jag hade sötmalmsbettet och i skritten gick han riktigt fint. Satte tömmarna lite annorlunda, genom mitten ringen, genom bettringen och fast i den nedersta långt ner på sidan. En hovs övertramp eller som minst hov i hov eller vad man ska säga. Han gick fram villigt överallt fast Serstök inte var med, förutom när vi gick förbi åkern och han ville gå ut på den, vilket bara är bra fast vi inte skulle dit. Han krullade ihop väldigt mycket i traven med tömmarna så där, så då bytte jag och satte fast dom i bettringarna direkt. Vi travade sen i djupsnön och då gick han riktigt lång låg på egen hand istället.

Idag fick Frida en försenad födelsedagspresent, en egen rånarluva så hon slipper låna mitt pandband. Sedan red vi ut i kylan. Båda hästarna var lite olugna, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. De var inte stressade eller på tårna, bara inte helt lugna.

Ridningen gick bra fast jag kände mig otroligt svag i överkroppen och som den bara vek sig. Guffi kände nog av detta och det blev lite spänt bitvis. Fick honom rätt mjuk i skritten, fast han blir mer orolig i munnen med det tredelade sötmalmsbettet. Fokuserade annars mycket på tölten idag och formen var helt okej och väldigt stadig där. Det var ingen toppen form men jag var nöjd med den och att han höll sig där 90% av tiden, inte nicka upp och ner hela tiden, var riktigt skönt och ändå ett framsteg för oss. Lite trav blev det också och en mysig galopp ute på åkern med en lika lycklig Serstök efter. Nu kan vi pulsa i snö igen!

Müsli älskar verkligen sitt kattgodis. Mjölklinser med kattmynta och en annan sort som är bra mot hårbollar. Man kan skaka på förpackningarna så kommer hon springandes och vill ha. Får inte inte tillräckligt skriker hon på en eller kurrar jättehögt!

Nu har hon dock upptäckt att förpackningen till mina värktabletter låter likadant. Så på morgonen när jag ligger i sängen och ska ta en tablett kommer hon och tror att hon ska få godis. Hon försöker slicka på värktabletterna, men hon har inte insett att det inte är godis än.

Igår var det visst snöstorm och kaos i trafiken här omkring, men det märkte inte jag förän jag och Frida var i stallet och hon började prata om det. Visst, jag märkte att det snöade, men lite snö är väl inte så farligt? Jo, det tycker man visst här i "söder". Bilen klarade sig bra iallafall i all snö, fast jag kände mig som en riktig liten tant ibland eftersom jag tog det rätt lugnt.

Iallafall, Guffi åt massor med hö igår! Glad matte! Han stod och boxades med hönätet, såg ut att sura lite när det slog tillbaka men attackerade igen med lika mycket kraft och åt stora tuggor. Vi tog bara en snabb promenad i snöyran och satte på Serstök en brodd hon tappat. En mysig lugn stund bara.

Och ja mamma, jag ska fixa en bild på bilen någon dag då det är ljust och den inte är översnöad.

Guffi har verkligen förändrats den senaste tiden. Den största förändringen blev när vi flyttade första gången, men även sen vi flyttade till dit vi är nu. Han och Serstök blev kära i varandra från första stund och är nu som ett gammalt gift par. Varför ska den ena motionera när den andra får ha det trevligt i hagen?

Guffi är mycket lugnare och nöjd med tillvaron. Det är nästan alltid samma människor i stallet som han nu lärt känna och inte blir nervös när de pratar med honom eller tar in honom från hagen osv. När vi rider är han lugn och trygg, hoppar inte till för minsta lilla och går fram nästan överallt.

Tanken slog mig efter ridturen i söndags när den gamla Guffi visade sig! Nervraket som skrämmer upp sig själv mer och mer, en liten bit i taget tills det blir för mycket och flyktinstinkterna tar över. Även om det från början bara var något litet ljud i skogen och inget skräckinjagande monster (läs älg).

Senaste gången han blev sådan var strax innan jul när vi själva promenerade i skogen och innan dess kommer jag faktiskt inte ihåg. Så jag tror att den här förändringen beror på miljön han bor i nu och att han fått en hästkompis att lite på. Det är ett litet lugnt stall med lugna människor och ingen stress. Han är som sagt inte lika trygg med bara mig, men det är helt klart bättre än för tre år sedan och målet är inte nåt än.

Han har varit så lugn och trygg den senaste tiden att jag nästan glömt hur han kan bli. Men jag blev ordentligt påmind i söndags och nu ska vi fortsätta bygga våran relation så att han alltid är lika lugn med bara mig som med sällskap.

Idag fick jag ledigt fast jag egentligen skulle jobba och det var strålande sol så ridsuget kom krypande. Men min plan förstördes av att de andra inte kunde åka ut. Jag har inte ridit Guffi själv utan Serstök som moraliskt stöd sedan han bockade av mig i somras. Jag blev lite feg och jag har känt mig lugnare om Serstök och Frida varit med, om dom så bara står där. Men nu tog ridsuget över och jag ville iallafall försöka.

Jag tog in alla tre hästarna. Guffi brukar vara lugnare i stallet och även utanför när han inte kan se dom i hagen, och det var han. När vi kom ut redo för ridning var han rätt lugn och försökte inte alls ta sig tillbaka in i stallet. Han reagerade några gånger på något men lugnade ner sig snabbt igen och slappnade av. Stannade, satte foten i stigbygeln, hängde lite i den och gav honom en bit äpple. Hoppade sedan upp men stannade och hängde över på mage, då stod han och nafsade på min sko helt lugnt. Hängde lite längre än vanligt men kunde sätta mig lugnt sedan.

Åh jag sken som solen! Blev så jäkla glad och lättat. Äntligen börjar det verkligen släppa för oss båda!

Själva ridturen gick bra i början och slutet, men i mitten blev det lite kaos. Vi skrittade igång ordentligt i björkhagen och red sedan ut på åkern. Han var lugnt, pigg och ville gärna ut. Men när vi red in i skogen började han skrämma upp sig själv, lite lite i taget tills han inte alls ville gå framåt. Då vände vi istället och det blev riktigt bråttom tillbaka. Ute på åkern tyckte han vi kunde gasa på så vi gjorde några volter i trav så jag fick ner honom i skritt och då började han frusta och slappna av igen. Sedan kunde vi ta en lugn galopp sista biten ut till vägen. Där tog vi några töltvändor. Högsta hastighet även där, men när jag red istället för att bara bromsa gick det ändå bra. Bakbenen var verkligen med och han försökt sänka sig mer några gången. Vi skrittade av och gjorde serpentiner i björkhagen igen, och idag var han riktigt mjuk och följsam. Det ska vi fortsätta med om det ger resultat så snabbt.

Även om han stressade upp sig så där är jag ändå himla nöjd med vad vi gjorde idag. Det gick! Han försökte fast det blev lite kaos en stund, men vi hittade tillbaka till varandra. Jag älskar min häst!

Jag blev nästan väckt av en trött Helen som blivit nästan väckt av veterinären imorse. Så det var bara att göra sig klar innan hon kom och hämta mig, fast klockan var 10 då.

 

Veterinären trodde det var regnskållor han hade så där hade jag ju rätt. De fick ett schampoo att tvätta med. Hoppas det fungerar och ingen av de andra får några nu. Vi tänker inte dela på dom, Guffi får hellre få sånna där, inte kunnas rida om de blir mycket på ryggen och vara glad med sina kompisar än gå själv, vara olycklig och ridas. Hon tyckte även att medlet jag har mot strålrötan verkade vara bra.

 

Jag smörjde in min sadel under tiden. Det behövdes verkligen. Guffi stod blixtstilla i sin box och såg ut att försöka bli osynlig så inte den främmande människan skulle komma och prata med honom. Så fort hon åkte stod han och hängde med huvudet över boxdörren och tittade vad vi gjorde. Fegis! När de andra två fick mineraler av Helen såg han himla olycklig ut. Jag tror han är lite ledsen för att Helen inte pratar med honom som vanligt eller får något gott av henne, så hon inte ska riskera att sprida vidare regnskållorna. Han försöker hela tiden få hennes uppmärksamhet, vilket han inte brukar annars. Eftersom han var så söt fick han också lite tillslut och sedan var han helnöjd! När vi släppte ut dom var dom på varandra allihopa och retades och när vi åkte iväg lekte de för fullt.

Här kommer filmen! 

 

Idag blev det en ridtur i mörkret, fast det var riktigt ljust ändå för det snöade en hel del. Vi började utan för stallet och den nya sadelgjorden passade bra. Men jag märkte ingen direkt skillnad på Guffi. Han kändes riktigt mjuk idag och böjde igenom hela kroppen. Vi försökte oss på lite tölt, men jag blev lite feg eftersom jag vet att det är is under snön. Vi har ju inget gigantiskt utrymme så det blir som en mellanstor volt och därför gick det inte så himla bra. Han spände sig nog också när han kände att jag inte slappnade av. Men han sänkte sig några gånger iallafall.

 

Sedan tog vi ett varv ute på åkern, där det på vissa ställen drivit ihop väldigt mycket snö och på andra var det nästan ingen. På ett ställe var det som att rida rakt in i en jättefläkt för att några meter senare bli helt vindstilla. Vi tog en trav där ute och den kändes fin, även den lilla svängen ute på vägen. Det blev lite kringelkrok i björkhagen också. Helt perfekt att köra slalom mellan björkarna eftersom de står på rad. Han rundade sig väldigt fint stundvis och vi provade även några vänder i tölt. Tölten blev väl inte den vackraste men tölt var det och han rundade sig fint och jag fick igenom böjningen. Vi avslutade med lite trav.

 

Nu har jag kommit hem efter en del bussåkande. Åkte först till Glada hästen för att köpa nypon och titta på sadelgjord, och en fick faktiskt följa med hemma. En från Tekna. Hoppas att den är bra nu, den ska vara lätt att rengöra iallafall. På vägen hem hämtade jag ut paket på två olika ställen, det är lite irriterande att de olika fraktföretagen har olika utlämningsställen här omkring. Två sena julklappar var det. Det första var min värmekudde till nacken från mamma, den behövde verkligen efter att ha kånkat runt på alla saker som blev rätt tunga tillsammans. I det andra paketet fanns en julklapp från sambons mamma, boken Femtio nyanser av frihet. Ja, jag fick den första boken av henne och har som alla andra som läst dom fastnat.

 

Sitter fortfarande och klipper ihop filmen, men den blir nog klar någon gång i morgon. Det finns mycket att gå igenom. Det blev en paus med några timmar i stallet iallafall.

 

Hästarna stod vid grinden och ville komma in. Bestämde mig för att ta det bettlösa tränset idag igen, tyglarna och rida lite från marken. Det gick rätt bra, försökte böja igenom honom med det var stelt. Annars lyssnade han bra och försökte. Travade lite fram och tillbaka och han tog i mer än igår, så han var nog bara försiktig eftersom det varit halt och lite överansträngd från lek i hagen.

 

Både idag och igår var han lös i stallet en liten stund. Helen ville inte röra honom för att inte sprida regnskållorna så han försökte verkligen med all charm i världen att få henne att göra det, så söt var han. Igår hällde jag på medel i hovarna mot strålrötan när han stod lös utan problem. Idag mätte jag tjockleken på honom, 432kg säger den att han väger.

Min sambo har åkt till Tyskland med sitt jobb och jag är ledig i två dagar. Att cykla till stallet kändes inte så lockande så jag har latat mig hemma och småstädat lite, julen försvann iallafall. Konstigt att det kan bli så tråkigt att vara hemma när man vet att ingen kommer hem till en senare, för annars brukar jag inte ha så tråkigt. Jag och Helen ska åka ut till hästarna lite senare ikväll.

 

Jag har suttit och pillat med en ny header nu en stund och blev rätt nöjd. Nu hade jag tänkt övergå till att klippa ihop en liten film om mina och Guffis lite mer än 3 år tillsammans, blandat med lite bilder eftersom jag inte filmade något den första tiden. Vi får väl se när jag blir klar med den och jag hoppas ni tycker att det är en rolig idé.

Ikväll blev jag lite orolig. Guffi har inte ätit något hö i boxen de korta stunder han stått inne och jag varit med de senaste dagarna, vilket han brukar göra. Hestamixen åt han på en gång och lite ostmacka slank ner, men höet då? Kan det vara hönätet? Det ligger mer hö på golvet som vanligt och det har han inte rört heller. När vi tar ner hö brukar han få ta en tugga av balarna och idag tog det lång tid innan han tog en liten tugga.

När vi sedan släppt ut dom och bar ut höet gick de andra direkt in och började äta. Guffi stannade utanför och bara stirrade ut i mörkret. Försökt få honom att gå in till de andra, nehe, då bar jag ut en liten tuss och när Serstök kom ut till honom och skulle äta av hans tuss började han tillslut äta lite försiktigt.

Det är ju så svårt att veta vem som äter vad, speciellt i mörkret på natten. Helens pappa brukar ge dom en bal på morgonen också så då kan ju han kolla om han äter. Men man blir ju lite orolig.

I kväll blev det tömkörning. Vi kunde vara ute en lång stund tillsammans och Vindur stod snällt helt själv i stallet. Vi tror att den lilla buskillen fått regnskållor. Det var det enda jag kom på att det kunde vara, men jag har aldrig sett det i verkligheten förut. Helen ska ringa veterinären imorgon och få tips så får vi se.

Det gick bra, fast vi var lite oense ibland om var vi skulle gå. Men så mycket får han inte bestämma. Hade det bettlösa tränset och vi börjar få bättre koll på signalerna nu. I traven på volt var han väldigt loj och kändes inte alls som han ville. Men när vi sprang på rakt spår var det full fräs framåt. Fick igenom lite böjning och han började sänka sig och jobba lång låg, vilket är första gången ordentligt med något bettlöst.

 

 

Idag blev det en lång hästig dag. Vi åkte ut på förmiddagen, solen sken och det var några minusgrader. Hästarna hade precis ätit upp sitt morgonhö och Guffi var lugn. Så vi bestämde oss för att försöka rida och jag invigde det nya schabraket som passade perfekt till den lila rumpvärmaren och Guffi.

Allt gick helt utmärkt. Han var lite tittig när vi gick runt innan jag hoppade upp. Fridas pappa och bror körde fyrhjuling och sågade ner träd ute vid stora vägen så det var nog det han reagerade på, men ingen stress iallafall. Han stod stilla och reagerade inget när jag satte upp. Duktig kille!

På planen vi brukar rida var det ganska halt eller väldigt hårt och knaggligt, så Guffi kändes väldigt spänd. Därför red vi ganska omgående ut på åkern och in i skogen. Serstök var en riktig ångvält och riktigt glad. Så fort vi kom ut på åkern kände jag hur Guffi slappnade av och tuffade på glatt framåt. Det blev mycket skritt och lite pulsande i den lilla snön som finns kvar. Den sista kroken i skogen tog vi två varv så de fick klättra lite extra. Ute på åkern blev det trav utan krav och det var roligt sa Guffi som gärna sprang i ett högt tempo. Tillbaka vid stallet fick de vänja sig vid fyrhjulingen, inte var den farlig heller sa Guffi. Jag är nöjd med dagens ridtur och Guffi. Han är lugn och ridbar på ett trevligt sätt knappt en vecka efter nyår!

Sedan blev det en snabb lunch innan det bar av till Börjes i Bro. Jag fick köra Helens lila bil. De shoppade en del men för mig blev det bara en hink med Kiselgur och kattgodis till Müsli. Köpte ett som ska vara bra mot hårbollar, dom kommer inte ofta men man slipper ju helst att kliva i dom när det händer.

På vägen ut till stallet svängde jag förbi Hööks, de har ju rea. Även om jag fortfarande är lite sur på dom, kan man ju kolla och man behöver ju inte köpa "viktiga saker", som skor, bett, läderprodukter osv, utan annat krimskrams som det inte är hela världen om det går sönder. Ja, inte efter 2 sekunder men normalt iallafall. Ni fattar vad jag svamlar om.

 

Iallafall gick jag därifrån med ett hönät till Guffis box. Det var lila, iallafall delvis! Tänkte ha det så slipper det bli så stökigt i boxen, även om han är ganska renlig av sig så kan man ju få vara lite lat. De står ju på lösdrift men brukar få lite hö när de står inne korta stunder ändå. Mitt andra köp blev ett skogsgrön schabrak. Jag har ett tag funderat på om Guffi skulle passa i det, och det tror jag. Dessutom är det en behaglig färg som passar ihop med lila. Frågan är om någon kommer känna igen oss när inte allt är lila?

 

Idag blev det lite fotografering i hagen innan vi tog in hästarna. Hade tänkt åka ut själv för dom andra skulle egentligen till Stockholm, men de kom aldrig iväg, så jag fick sällskap. Vi var och såg Hobbit sent igår kväll så alla var lite trötta och sega idag. Guffi var sur, inte på mig för han var väldigt snäll och gosig, men jag tror de andra två retat upp honom så han gick runt och surade. Efteråt tog vi en promenad i skogen och på åkern, då kändes Guffi mycket gladare fick gå lösa och lunka på i sitt egna tempo.

 

Nu är det riktigt isigt och slaskig ute, känns som vår. Men den får gärna vänta några månader till tack. Guffi var förvånansvärt lugn faktiskt. Han var inte coollugn, men inte så hispig som jag trodde han skulle vara. De andra två var också lite oroliga och alla kändes rastlösa så det var inte direkt en lugn stund i stallet fast vi hade mysigt.

 

Vi tog och tränade lite kommunikation från marken på plan på baksidan. Flytta för tryck åt alla håll, inte bli rädd för spö med plastpåse på eller när man hoppar och flaxar med armarna. Plastpåsen fick jag tillslut dra över ryggen på honom och att baka var han verkligen med på idag. Men inte ville man följa efter alla gången och vid några tillfällen gick han dessutom ifrån mig längst bort på planen. Men han skötte sig ändå bra och lyssnade och konsentrerade sig för det mesta på mig. Avslutade med lite stretching, han är verkligen duktig på det nu och gör det lite själv annars också, typ när jag trycker på baken för att han ska flytta den kollar han först om det finns något gott att äta, sedan kan han flytta sig.

 

Vi får väl se om han fortsätter vara lugn eller om det bara är lugnet innan stormen...