Idag har jag varit på arbetsintervju och har sedan igår tänkt mycket på det här med egenskaper. Vad är egentligen en bra eller dålig egenskap? Många egenskaper kan ju vara både och, eller bra i en situation men dålig i en annan. Som exempel, det här med att jag alltid är väldigt uppmärksam på min omgivning (förutom när jag tittar på tv enligt sambon = okontaktbar tydligen). Det är ju väldigt bra i ett jobb, jag har koll på allt som händer runt omkring mig och kan agera utifrån det jag ser och hör. Men när jag sitter på hästryggen är det en rätt dålig egenskap, speciellt om jag rider tillsammans med någon. Guffi går ju som bäst när vi är själva och det är ju inte så konstigt när ryttare sitter och tänker på vad andra gör under tiden. Inte konstigt att han blir förvirrad och det slutar i kaos ibland. Jag har tränat väldigt mycket på detta, och när jag rider själv nu för tiden stänger jag ute omgivning tillräckligt mycket för att koncentrera mig på oss. Men det är inte helt lätt när någon annan rider samtidigt och ännu värre blir det när den andra får instruktioner av en tränare eller pratar med någon samtidigt. Då måste jag verkligen koncentrera mig på att stänga ute allt annat. Samtidigt kan det vara bra, eftersom jag märker tidigt om det kommer en bil, någon öppnar en dörr osv och då reagerar inte Guffi lika stark på plötsliga rörelser och ljud.

 

Det är samma sak med mina vanor och rutiner. Jag är en sån person som ville göra saker på samma sätt varje gång. Jag måste ta på mig vänster strumpa först, jag måste gå på toa innan jag borstar tänderna på kvällen osv. Ibland känner jag mig som Sheldon Cooper, jag har faktiskt en "my spot" i soffan där jag nästan alltid sitter och det är inte bekvämt någon annanstans i soffan. Det här kan vara en dålig egenskap på ett jobb eller när man hamnar i en situation när mina rutiner inte går att genomföra. Jag har kanske lite svårt att ha en arbete där man måste vara spontan eller det är olika rutiner hela tiden. Får jag dock göra saker på samma sätt varje gång så lär jag mig det väldigt fort. Men det är en bra egenskap när man har en häst som Guffi, för han behöver också vanor och rutiner för att bli trygg och lugn. Jag börjar alltid borsta på hans högra sida och använder borstarna i en viss ordning. Vi gör det mesta i samma ordning varje gång och det passar ju oss båda väldigt bra. En nackdel är ju dock att det kanske inte går så fort alla gånger, vi gör saker i våran takt helt enkelt så det får folk leva med.

Idag tog jag och Guffi en promenad för att prova om vi kunde komma lite längre från gården på egen hand. Vi kunde gå förbi de fasansfulla trästockarna och bara stanna en enda gång. När vi kommit bort från gården tyckte Guffi att vi skulle gå in i skogen så de gjorde vi. Det var så klart en stig där, om man följer den kommer man ut en bit upp på travvägen vi ridit på, men vi har aldrig gått i skogen förut. Men där skulle han in i dag och traskade på. Det var jäkligt tungt att gå uppför i halvdjup blötsnö, men vatten som rinner under snön och lera på vissa ställen. Och då menar jag inte en liten backe utan upp för en berg. Men det blev ju bra träning av det hela. Sen tog vi travvägen ner igen och eftersom många ridit där är snön hårt packad och mycket lättare att gå på. Dom hade stängt bommen nere vi vägen så att man inte ska kunna köra skoter där, och bommen var riktigt farligt tyckte Guffi. Den rörde ju på sig när matte tog i den! Det gick iallfall att gå förbi den och komma hem till stallet utan fler faror.

 

Igår fick jag äntligen några bilder från förra fredagen när vi red i paddocken. Här kan ni läsa om det. Första bilden gillar jag nog bäst, han ser rätt maffig ut.

Idag blev det en riktigt upptäcksfärd på långa grusvägar. Red ut med Kristina och Saga igen och eftersom det är så varmt ute har det blivit fin is överallt. Vi provade att rida över den stora vägen idag, det går en skoterled över vägen så man kom rakt in på en grusväg på andra sidan. Vi lyckades dock inte hitta något sätt att rida runt på så vi fick vända och rida tillbaka överallt. Men när snön försvinner kanske det går att hitta några stigar i skogarna. Men det var långa grusvägar med lite trafik iallafall. Den enda vi mötte var så klart en travhäst och en stor lastbil. Vi red också förbi en otroligt söt åsna, men Guffi var först lite skeptisk mot den lilla lurviga saken.

 

Guffi och jag hade en hel del diskussioner om vilken gångart vi skulle ha idag och han blev bara värre och värre under hela ridturen innan han lugnade ner sig på vägen hem. Han skulle helst galoppera hela tiden för att komma ikapp Saga, och det behövde inte ens gå fort för även om jag försökte sakta ner till trav så fortsatte han i sin kortkorta galopp. Jag höll på att bli arg på honom men jag vet att det inte hjälper så det är bara att svälja och försöka hitta en lösning på problemet. Att bara försöka bromsa fungerar inte, då springer han fortare, men jag fegar ur lite med att svänga honom åt ett håll när det är så mycket is, men tillslut var det det enda som fungerade och då började han lyssna. Tror han blev arg på mig också där ett tag haha. Tillslut kom vi överens och kunde skritta på långa tyglar fast dom andra var långt framför oss. Vi lyckades också trava ikapp dom lugnt, han tog galopp några steg, men jag fick ner honom till trav igen. Och en lugn tölt fick vi till. Så vi avslutade iallafall bra och kunde sedan skritta hem hela vägen på långa tyglar.

 

Idag hade jag sällskap till stallet med Kristina igen. Tur var det, för i det här vädret är det skönt att sitta i en stor bil istället för min lilla. Kristina red ut men jag och Guffi gick ner i paddocken och jobbade från marken. Det var inte mycket man såg idag, det snöade på tvären och med glasögon förvärras hela saken. Ville bara att han skulle få röra sig och förhoppningsvis slippa allt för mycket träningsvärk efter två ordentliga uteritter.

 

Longerade först på en volt i skritt och tränade på att byta varv. Kom på att jag ju kunde lägga in kommando på det, så det blev helt enkelt "vänd". Jag har ju insett att när vi byter varv är det jag som rör på mig och inte han, så jag har fått skärpa till mig och börja träna på det där. Och det blir bättre och bättre. Vi fick iallafall till det bra åt båda håll minst en gång. Sen fick han trava lös och jag lyckades få honom att springa i en åtta faktiskt. Inte den finaste eller jämnaste men typ en åtta blev det iallafall. Vi flyttade fram och bakdel innan vi stretchade. Han har riktigt svårt för att flytta framdelen åt vänster, men åt höger går det väldigt bra. Får han välja när han är lös går han helst i vänster varv, kan det hänga ihop på nåt sätt? När godiset tog slut efter stretchingen fortsatte han med att stoppa huvudet mellan frambenen så fort jag sa duktig kille. Gottegris och en sucker för beröm är han. Han fick gå lös upp till stallet, men han tyckte det var bättre att stå stilla och äta snö på vägen upp så Kristina och Saga hann komma tillbaka innan vi var uppe i stallet.

 

Även om det var blött och kallt av de ordentliga vindarna idag blir jag lika glad över att få umgås med min häst. Det känns verkligen som att vi har roligt tillsammans just nu och gör små framsteg hela tiden.

 

 

Vaknade imorse och min kropp kändes riktigt tung, träningsvärk i benen från igår. Men det var bara att kravla sig upp för jag hade bestämt med Kristina att rida ut med henne och Saga. Kristina och jag red tillsammans innan jag flyttade söderut och nu har hon börjat rida Saga några gånger i veckan. Nackdelen med att flytta hem och till ett stall med mycket hästar, alla vill rida med en!

 

Det gick iallafall bra. Han är riktigt lugn vid uppsittningen och hela turen gick bra. Vi red åt andra hållet idag dit vi aldrig ridit förut, men vi följde bara vägen. Blev omkörde av en travhäst, men vi kunde svänga in på en liten väg och Guffi rörde inte en fena. Så han har nog vant sig sen chockbehandlingen. Mycket galopp blev det idag vilket Guffi gillar men han blev trött på slutet. Mycket skritt och prat också, men några trav och töltsträckor. Saga är lite hetsigare så han orkar inte tölta i det tempot, men en sträcka fick vi till det riktigt bra när även Saga var lite lugnare. En härlig ganska kravlös tur blev det iallafall och solen sken. När snön försvinner går det nog att utforska de små vägarna som ligger efter den där vägen.

 

Stretchade Guffi när vi kom tillbaka och han hjälpte verkligen inte till, så han var nog lite stel sen igår precis som jag. Han skulle även idag undersöka allt som innehöll mat och lyckades kladda ner någon annans fleecetäcke med nypon...kladdpelle. Nu är jag jättetrött och har nog ännu mer träningsvärk om det är möjligt.

 

Idag blev det en uteritt igen med Hugur och hans medryttare. Upp på travvägen och berget blev det idag. Jag kan ju säga att jag har riktigt dåliga benmuskler, fy tusan var jobbig den där långa backen är. Det var tungt idag i snön och ingen riktig stig upptrampad. Dessutom hade någon kört med skoter på en stor del av travvägen som gjorde det ännu värre. Guffi fick gå först idag och klarade det utmärkt. Inte hela vägen från stallet och förbi de hemska trästockarna, men efter dom när Hugur inte ville gå in på travvägen tog Guffi tag i det hela och bara traskade på. Ibland förvånar han mig.

 

Vi tog den kortaste vägen först, travade och galopperade, men det var tungt och väldigt ojämt så man kände sig som en studsboll. Vi red ner igen till vägen delar sig och tänkte ta den längre vägen, men där hade skotern kört så det var ännu värre. Tur nog kan man gena upp den till korta vägen så vi gjorde det och red den igen istället. Trav och galopp igen, tungt och ännu skumpigare kändes det som. Men hästarna gjorde det bra och fick bra styrke och konditionsträning. Mina ben skakade när vi kom tillbaka till stallet, Guffi var helkrullig av all svett och Hugur hade tappat en sko.

 

Jag har fortfarande inte fått bilderna från i fredags, det går inte att skicka eftersom fotografens internet inte fungerar sedan i lördags. Jag vill se! Förhoppningsvis blir det fixat snart.

Igår var jag ut och tömkörde Guffi ens tund. Fy tusan vad tungt det var! Det var strålande sol och plusgrader, jag hade alldeles för mycket kläder på mig och Guffi var pigg fast han fick plasta runt i blötsnön. Började dessutom med att jag nästan fastnade med bilen. Jag kom iallafall inte längre upp i backen till stallplan, men tillslut kom Odinns ägare och höll koll på var jag backade så jag kunde backa ner för hagen och ställe mig vid paddocken. De andra fick åka bakvägen, vilken nog var en mycket bra idé.

 

Tömkörning gick iallafall bra och sen fick han springa av sig i trav och lite galopp lös. Vi skrittade av ute på vägen, ett varv runt "kvarterat". Tidigare har han försökt vända när vi tagit den korta rundan, så jag har bara tagit en bit i taget det senaste, lite längre för varje gång. Men igår försökte han bara vända en gång men lyckades inte och sen tuffade han bara på framåt. Framsteg!

 

Nu är jag tillslut tid att sätta mig ner och skriva om gårdagen och det riktigt bra ridpasset i paddocken. Jag har inte hunnit för vi var barnvakt åt sambons bror igår och idag har jag fått håret färgat av hans syster och varit på bio med mamma. Men nu så. Det finns risk för att det här blir ett långt inlägg.

 

Började med att Guffi inte skulle gå in i stallet så det var bara att ta tag i det för en gång skulle och träna. Så vi stod där och diskuterade hur vi skulle ha det, vi var inte alls eniga. Men han tjurar bara och tror han ska slippa, han är inte rädd för att gå in där utan det är någon annan anledning. Fick in han en gång men då drog han i magen i dörren så han skrämde sig själv. Så vi gick ut igen och började om, med samma diskussion. Tillslut sa jag till han "Ska jag behöva bli irriterad på dig?" men fortfarande lugnt och sen kunde vi helt enkelt gå in i stallet. Så vi provade en gång till och då gick han med på en gång. Sen kunde han inte stå still i stallet, trippar runt och glömmer bort var jag är. När jag borstat klart kunde han iallafall stå någolunda stilla. Det började alltså inte så bra, men så fort vi kom ur stallet så lugnade han ner sig. Men jag hade sänkt min förväntningar, och skulle varit nöjd även om det inte blev någon ridning.

 

Men det gick så jäkla bra! Inga problem med uppsittningen, trots traktorer i närheten, bilar som körde förbi och vatten som droppade från stalltaket. Sånt där som brukar göra honom nervös igen, men inte igår. Bestämde mig att jag skulle börja rida redan från början. Brukar vara lite slarvig med det och då tar han chansen att göra tvärtom vad jag vill. Han kändes väldigt mjuk, ridbar och med mig redan från början. Vi kunde rida på spåret utan problem redan från början. Pigg var han också! Skulle han fått välja hade det varit galopp hela tiden. Hade en sån bra känsla hela tiden, allt var inte perfekt men det fungerade iallafall. Tölten satt för det mesta som ett smäck och det går verkligen att jobba honom i den nu, varv på varv med glädje. Förutom i vänster varv där han mer än gärna ville slå upp i galopp och hoppsaskuttade med frambenen, men han hade en glad inställning hela tiden så ja, så det gjorde mig ingenting. Ett gott skratt fick jag iaf. Framåtbjudningen var det ingen brist på! Han fick även galoppera som han ville, åh den där galoppen är så härlig. Han är så lätt att jobba med i galoppen och böja genom hörnen. Men han fick också bara springa av sig. Traven var också riktigt fin.

 

Så här jäkla bra har det nog aldrig gått för oss när vi varit själva. Vi har bara fått till det så bra under ridlektioner. Jag tror verkligen vilan gjorde oss båda gott och vi har lärt oss mycket. Och vet ni vad? Jag hade turen att Hugurs medryttare var ute och smög med sin kamera så hon kunde fota oss också! Jag har inte fått några bilder än, men jag hoppas det blev något bra. Oavsett så gick det jäkligt bra och han gav mig så mycket glädje!

 

Igår var en ny hovslagare ut och skodde om Guffi. Min gamla från Västerås kunde ju inte riktigt följa med hit upp oturligt nog. Guffi är lite skeptisk mot män, så jag letade främst efter en kvinnlig och hitta en till slut. Hon kändes lugn och ordentlig, precis som Guffi behöver. Han fick beröm för sina fina hovar och den gamla hovslagaren för sitt fina jobb med dom. Skorna kunde användas igen, så någon större förändring blev det ju inte. Så jag hoppas verkligen det här blev bra nu. Vi tog en sväng ner på vägen och sprang tillbaka, bara för att se så han inte haltade eller något annat tok. Försiktig som jag är och jäkligt noga med att det ska bli bra. Nu när han äntligen har bra hovar ska ingen få komma och förstöra!

 

Idag tränade vi uppsittning och det gick bra. Han bryr sig inte alls om mitt hoppade och flaxande runt oss. En traktor körde en bit bort som han var skeptiskt mot och det gick förbi två personer med gåstavar så var lite mystiska, men han höll sig lugn. Han var pigg idag och ville gärna öka när vi travade, slog upp i galopp ett antal gånger. Han skulle också gärna gena överallt och vi körde bettlöst idag så jag hade inte full kontroll överallt. Måste komma ihåg kroppen! Det blev lite snävt på sina ställen och dessutom var det lite halt så vi försökta komma överens om ett tempo som passade oss båda. Det gick väl okej tillslut. Avslutade med att skritta en bit på vägen, ett försök till att vända men annars gick han fram till pinnen där jag bestämde att vi skulle vända. Sen töltade vi tillbaka i ett okej lugnt tempo, ingen hetsjagvillhemfortsomfan, ni vet. Galopperade upp för backen och sen var jag nöjd.

 

Sen skulle tokfrans slicka på alla foderlådor, undersöka alla fodersäckar, gå ett varv i stallet och slafsa med vatten. Vi hade diskussioner om vi skulle gå in i stallet eller inte idag, in kom vi tillslut men han är inte helt trygg där inne än. Hade stalldörren öppen så han kunde titta ut, och han lugnade ner sig efter en stund men det har han gjort annars också. Han vänjer sig nog snart.

 

Det toksnöade riktig blötsnö i natt så jag var glad att jag hade bestämt med mamma att åka en sväng på Grafströms och sen ut till stallet. För med min bil hade jag nog inte kommit långt. Jag skulle till Grafströms för att köpa nypon, men de hade inget hemma så de ska beställa till veckan. Alltid lika trevliga och hjälpsamma.

 

Åkte ut till Guffi som såg ut som en dränkt råtta fast väldigt söt ändå. Vi gick direkt ner till paddocken och busade runt lite. Han har faktiskt blivit väldigt mer pigg på att springa själv. Tidigare har jag fått driva hela tiden, men nu börjar han till och med trava av sig själv. Att fatta galopp har helt plötsligt också blivit väldigt enkelt, bara en smackning så galopperar han. Mamma filmade oss en lite stund. Vi tränade lite på kom och stretchade också.

 

 

Ja, det är väl lika bra att vänja honom på en gång eller? Efter samma väg som stallet ligger finns en travstall men en del hästar. Dom brukar vara ute och köra på vägen där vi idag red tillsammans med Hugur och hans medryttare. Jag har bara sett dom vara ute en och en, och i söndags mötte vi en och han tog det väl rätt bra. Idag när vi inte ridit allt för långt från stallet börjar Guffi spänna sig och då hör jag hur det kommer en bakom oss. Hugur var framför så vi hade en rumpa att hålla oss vid. Den första kommer närmare och Guffi kör ut rumpan, så han tvingas sakta ner lite, sen kommer det en till...och en till! Alltså, ja, Guffi tyckte ju inte dom var det roligare han träffat, men höll sig i skinnet. Men dom visar ingen respekt alls, jag förstår att travhästar tränas för att springa så fort som möjligt, men de kan väl iallafall sakna ner när man möts. Vi tog ju inte upp mer än 4 meter efter den 4km långa vägen. Under ridturen körde dom om oss och mötte oss hela 6 gånger, eftersom de höll på och vände flera gånger. Så det blev chockbehandlig för Guffi och förhoppningsvis kanske det gjorde att han vant sig. När vi nästan var tillbaka i stallet mötte vi en travhäst och den var inte alls farlig, men det var ju bara en och det gick inte riktigt lika fort.

 

Nog om travhästar, resten gick iallafall bra. Det blev mycket skritt eftersom vi inte visste om huliganerna skulle komma tillbaka eller inte. Man vill inte direkt trava eller tölta när de kommer i full kareta bakom en. Det blev iallafall några sträckor med riktigt bra tölt. Hugur och Guffi hade samma bekvämlighetstempo så de passar väldigt bra att rida ihop. Det är så jäkla skönt att kunna rida tölt långa sträckor äntligen! När vi är på väg att tappa den kan jag lätt korrigera så vi inte gör det. Långa stunder bjöd han på en fin form och ryggen var med. Lite trav hann vi också med och en lång räsergalopp upp för en lång backe så snön sprutade. Något vi måste träna på är att hålla avståndet till hästen framför. Han vill väldigt gärna gå med hela ansiktet i rumpan på hästen framför, vilket inte är så uppskattat av alla. Hugur bryr sig för det mesta inte, men det ska ändå tränas på. Han har kommit på en taktik. När jag fått honom att gå en bit ifrån sträcker han fram nosen så han ändå när. Från och med nu är det en metersregeln som gäller!

 

Igår kväll planerade jag att komma upp i tid idag och åka till stallet på förmiddagen, men när jag vaknade i morse och tittade ut försvann all inspiration pga det tråkiga vädret. Dimmigt, grått och blött, nä det gör mig faktiskt lite deprimerad. Men på eftermiddagen kände jag att jag ville nog åka ut ändå så jag körde i väg med min lilla bil som hatar fukt lika mycket som jag. Och den här dagen kommer jag sent att glömma.

 

Hämtade Guffi i hagen och idag följde han ganska lätt med mig in. Han stressade upp sig lite i stallet i början men lugnade faktiskt ner sig tillslut. Han som bara brukar stressa upp sig själv mer och mer. Hade bestämt mig för att tömköra i paddocken så gjorde iordning honom och gick ner. Började med att bara träna på att gå efter fyrkantspåret. Jag har nämligen upptäckt att vi har lite svårt för det, varför vet jag inte, men han vill gå innanför och när jag försöker korrigera krullar han ihop sig och böjer sig utåt. Det är extra svårt när vi tömkör eftersom jag inte har några skänklar utan bara kan använda tömmarna som tryck. Men tillslut fick vi till det, jag tror Guffi insåg att jag bara krånglade till det och gjorde det jobbigt om han gick innanför. Så sen kunde vi följa spåret som normala ekipage. La in volter i alla hörnen och böjde igenom ordentligt.

 

Sen tänkte jag att vi skulle prova tölta, bara lite, för det är inte alltid så enkelt men travspecialisten. Började korta skritten och när jag la på lite mer driv gjorde Guffi istället klokrena skänkelvikningar ut från spåret. Dagens första överraskning. Då visste jag iallafall att bakbenen var med. Vi höll på där ett tag med att försöka ta oss framåt istället för på tvären, men det blev bara trav när vi väl kom framåt så länge jag var bakom. Så jag testade på volt, nä han bara krulla ihop sig och trava. Då ändrade jag tömmarna så de gick igenom bettringen och tillbaka till gjorden istället. Sen gick jag lite på sidan om honom och plötsligt sa det poff och han flöt fram i...i ja tölt! Sänkt huvud, ryggen var med, högt uppe var den, och jag tror faktiskt han töltade i en liten uppförsbacke. Aaahhh! Från marken! Det var nog bland det bästa vi åstadkommit i töltväg. Och vet ni vad, vi kunde upprepa det i båda varven, både på lite rakare spår och på volt. Efteråt tog jag av tömmarna och han fick springa av sig i trav och vi fick faktiskt till en liten galopp också.

 

Efteråt kokade mina kinder och jag är fortfarande lyrisk. Vilken duktig häst jag har! Men nog fan var det jobbigt för oss båda. Synd bara att ingen annan var där som kunde föreviga detta åt mig. På vägen hem hade jag party i bilen och nu steker jag pannkakor, en riktigt bra dag blev det tillslut ändå!

Igår när vi var på väg ner för berget stannade Guffi väldigt ofta och hade sina så kallade konstpauser. Han fick gå lös med grimskaftet hängandes över halsen och för det mesta stod han bara och tittade runt sig. Men en sak upptäckte jag var när det blev väldigt brant ner så stannade han innan. Han ville inte alls gå med mig så jag gick ner för den brantaste biten själv och väntade. Då började han gå och eftersom det var så brant blev det lite spring innan han svärstannade precis vid mig igen. Detta upprepade vi vid varje riktigt brant bit, kanske 2-3 stycken bara men ändå. Det var lite som att han sa "Gå före du så jag inte springer på dig". Sånna där ögonblick gör mig så stolt över min häst, ibland visar han verkligen vilken snäll häst han är. Han hade lika gärna kunnat springa om mig och raka vägen tillbaka till hagen, speciellt eftersom det var första gången i den där skogen. Men nej, han stannade eller saktadde ner vid mig utan att jag gjorde något och följde sedan efter mig.

 

Idag sken solen för första gången på evigheter kändes det som! Och den värmde faktiskt också. Fast det hade ju inte behövde bli plusgrader, men man kan väl inte få allt. Jag passade iallafall på att fotografera Guffi och hans nya kompisar. Har känt ett riktigt sug efter att få fotografera, men vädret har varit så tråkigt.

 

Jag och Guffi tog oss en liten promenad idag. Mellan hagarna kan man gå rakt upp i skogen och det är rätt brant uppför så jag tänkte vi provar och ser om Guffi hostar. Inte en enda hostning kom idag, antingen var det inte tillräckligt jobbigt eller så var det inget mer med den hostan. Först ville han inte riktigt gå upp i skogen, men när vi kommit en bit följde han snällt med. När jag sen blev helt slut vände vi och då skulle han så klart i gå ner igen. Typsikt Guffi, tur han är så jäkla söt när han har sina konstpauser som jag kallar det för. Sen började han äta snö när vi kom ut till hagarna igen. Vi såg nog rätt roliga ut. Guffi stod lös och åt snö och jag stod och solade en stund.

 

Idag blev det en uteritt upp på berget igen med ett annat sällskap. En av Guffis flockkompisar Ör och hennes ägare. Det blev helt plötsligt plusgrader ute så det var riktigt tungt i snön idag, därför blev det mest skritt. Guffi började dessutom hosta ganska mycket. Inte slemmigt eller tung hosta, men han hosta flera gånger under turen. Antingen var det vädret, det tillfälliga höt de fått eller så har han blivit förkyld. Så det blev en rätt lugn tur, så länge vi skrittade och det inte var brant uppför hostade han inte. Vi tog en kort travgaloppblandning men det kändes mest tugnt. Jag får se om han fortsätter hosta, men jag hoppas det bara var något tillfälligt. När vi kom tillbaka provade jag att tölta i paddocken, men då kom hostan på en gång. Annars var det en rätt trevlig uteritt med mycket prat. Fick idag höra minst tre gånger i stallet "Han är rätt stor va?" Ja, ni verkar tycka det, för mig är han helt normal Guffistorlek. Tydligen har dom en måttpinne i stallet som jag ska försöka låna, för alla tycker det verkar lite att han bara skulle vara 142cm.

 

Sen fick Guffi inviga sin nya pyjamasdel!