Nu har jag precis kommit hem från min andra ridtur på den lilla damen Saga. Fast man kan inte direkt kalla henne liten, för hon kändes som mycket häst. Många egna viljor, dålig kondition och en stark vilja att springa gjorde iallafall mig svettig. Men en ganska roligt häst ändå när man kommer överens med henne, vilken hända några få gånger. I söndags red jag med stallägaren på hennes lite lugnare häst, men idag blev det med en annan i stallet och hennes häst var minst sagt hetsig på hemvägen. Så det blev powerwalk hem igen för de båda damerna hetsade upp varandra.

 

Nu har den där veckan gått. Jag har packat så mycket jag hunnit med, resten får faktiskt sambon sköta. Jag har hunnit med att städa lägenheten och vara till Guffi varje dag förutom i fredags. Rätt bra gjort av mig ändå skulle jag vilja säga. Men nu strejkar min rygg och jag är jäkligt trött. Ska spendera hela dagen på tåg imorgon och tänker sova så mycket jag kan. Så skönt det ska bli!

 

Idag hann jag faktiskt med att rida lite på kvällen i mörkret. Hästarna har fått sand i hagen där det varit väldigt lerigt och de verkar allihopa upptäckt hur bra den var att rulla sig i, för alla tre var blöta och fulla i sand idag... Det syns iallafall inte på min häst! Gjorde egentligen inget särskilt idag, tog ett varv runt åkern medans Frida gick med Serstök. En sträcka trav, en galopp och en tölt blev det. Bara liksom spring rakt upp och ner. Jag vill avsluta med något kravlöst nu när det gått så bra, istället för att kräva massor och det blev dåligt istället. Så det kändes skönt att avsluta så. Gosade lite extra med honom idag och passade på att lukta så mycket jag kunde på honom, haha. Nu kommer jag sakna min goseboll! Två veckor tills jag ser honom igen. Men han kommer ha det bra, han som är så förtjust i Helen och håller på och tigger och är söt när han ser henne.

 

Nu ska jag sova, halv 6 ska jag upp imorgon. Nu hoppas jag att den beräknande stormen som tydligen ska till Danmark imorgon inte blir så farlig, annars får vi se var jag hamnar tillslut!

Dagens ridtur blev ganska lugn och kort. En flock med småfåglar irriterade Guffi tror jag, han var liksom lite överallt. Även om han var med på vad vi gjorde så var han inte helt med ändå. Tränade först uppsittning två gånger, hoppas runt och flaxade en del. Det går väldigt bra med uppsittningen nu, tror verkligen all träning varit bra för oss. Blev en del flytta, böjning, små volter, försöka få honom med mig. När det fungerade någolunda i båda varven tog vi tölten ute på vägen fram och tillbaka. Vad bra det går med tölten nu! Det är en hel vecka sedan lektionen nu och det fungerar fortfarande. Inte perfekt hela tiden, men lägsta nivån för oss har höjts mycket och vi har tagit ett stort steg framåt med tölten. När vi skulle vända och rida bort från stallet en till gång började Guffi tjura, tror han tyckte det var både jobbigt och tråkigt. Backade ner i diket försökte han med, det var något nytt. Men vi kom tillslut iväg igen och töltade till åkern och galopperade där. Kände att han behövde få springa lite kravlöst och då är ju helt enkelt galopp bäst om han får välja. Och även om han taggade till på vägen tillbaka, kunde han vänta på mig och inte bara rusade iväg. Töltade sista biten tillbaka på vägen sen och då var den mums! Vad min häst kan! Skulle så gärna vilja ha den på film eller nya bilder nu. Men det hinns nog inte med innan flytten tyvärr.

 

Vad vi var ute och töltade idag! Började med att bara Vindur ville följa med mig in, så jag fick locka på gamlingarna med lite mat så följde de medgörligt in. Sen gav jag mig på att sätta på Guffi broddar, de behövdes kanske inte egentligen. Jag ville ut och tölta och då ville jag inte riskera att komma till en väg där vi bara kunde skritta. Så jag kämpade på, tillslut skakade min ben av att stå på huk. Tillslut fick jag i alla 16 broddar och svetten rann, men inget blod som tur är. Men tillslut kom vi ut och kunde rida iväg.

 

Det här var faktiskt första gången vi rider ut ordentligt helt själva. Vet inte riktigt varför vi inte gjort det tidigare, men det har bara blivit så och vi har ju ridit på åkrarna och skogarna runt stallet så lite ut har vi ju ändå varit. Det gick iallafall riktigt bra. Han försökte vända några gånger men var inte svår att övertala att fortsätta. Han höll sig lugn för det mesta och på bortåt vägen fick jag driva en hel del, men när vi vände hemåt fick han bråttom. Han höll sig ändå i skritt och försökte inte med några rackartyg som att springa hela vägen hem iallafall.

 

Det blev mycket tölt idag. Vad han kan tölta nu! Hur länge som helt kan vi hålla på och det är så roligt. Lite olika tempon försökte jag få in och jag varierade med att kräva lite form, sänkning och böjning och ibland bara springa på. Blev en liten bit trav i en uppförsbacke och avslutade med galopp på åkern. Där på åkern han egentligen inte borde få galoppera, men han väntade på min galoppskänkel idag så det var helt okej. Fort gick det också! En väldigt härlig och rolig tur blev det idag. Känns verkligen som att vi är på rätt spår nu.

 

Jag är helt lyrisk men så jäkla trött samtidigt så jag vet inte var jag ta vägen! Vi red lektion för tränarFrida idag, antagligen den sista innan vi flyttar. Men fan vad bra det gick! Min häst har aldrig gått så där bra med mig! Det kändes nästan overkligt. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för att ni ska förstå hur fin har var. Kommer ni ihåg filmen från i februari när Frida red honom i det här inlägget? Han gick fan bättre idag, med mig! Helt ofattbart vad vi kan och hur långt vi kommit bara det senaste året tack vare tränarFrida.

 

Gick in med inställningen att jag skulle stänga ute allt vad andra höll på med och ljud runt omkring, den enda jag skulle lyssna på var Frida. Det resulterade i en häst som inte brydde sig heller om något annat än mig och Frida. Fick börja själv på en åtta ungefär. Fast med tre konor på varje sida som jag antingen flyttade, böjde eller gjorde små volter runt. Han måste som jag sagt förut sysselsättas med olika saker för att inte tröttna och slarva. Allt gick riktigt bra förutom att flytta åt vänster. Jag är svag i vänster, han i höger och det resulterar i en ostkrokhäst med bogen på vilovägar och en ryggare som inte vet vad hon ska göra. Åt höger behöver jag bara tänka "flytta" så flyttar han, då blir man lite frustrerad på sin kropp när det verkligen inte fungerar åt andra hållet. Så det fick jag hjälp med, måste bli bättre med yttertygeln helt enkelt och släppa inner.

 

Vi övergick till tölt och det kändes rätt bra, men han är ju expert på att veta vad han ska göra för att få mig ur balans osv. Han har tydligen hittat ett väldigt bra sätt för dra mig ur sadeln som Frida skrattade glatt åt. Så då tog hon tyglarna från marken och jag fick bara driva. Då kunde han inte dra mig ur sadeln och Frida kunde korrigera från marken. Kändes jättekonstigt först med var jag skulle ha händerna men tillslut fick jag till det. När jag sen fick ta över tyglarna kändes det mycket bättre. Han gick inte emot bettet, och jag tror poletten trillade ner för mig. Jag kände tydligt i vilken sekund jag skulle driva, flytta, böja eller vilken korrigering som nu behövdes. Frida stod mest bara där och sa "Ja, när jag inte säger något så är det bra." ÄNTLIGEN! När hon sen gick och hjälpte Frida och Serstök kunde vi fortsätta på egen hand med lika bra resultat. Det brukar ju haverera totalt i vanliga fall. Men vi körde lite övergångar på egen hand, så fort han jobbade rätt saktade vi av. Och det fungerade lika bra i båda varven! Han har ju sina trix när det blir jobbigt och han försöker komma undan men jag tror jag äntligen fattat vad jag ska göra för att komma runt dom. Och han fick inte ett enda damputbrott idag faktiskt.

 

Jag har gärna fortsatt i all oändlighet men Guffi började kännas trött, så vi avslutade och jag gick hem. Då hann mina tår tina för idag var det kallt. Det blev premiär för täckbyxorna och pannband under hjälmen idag. Så jäkla nöjd är jag idag med min fantastiska häst!

 

Låter lite underligt för han har ju aldrig varit bort, men idag slog det mig. Ni vet när någon frågar hur din häst är att rida? Just som de beskrivningarna brukar låta från mig om Guffi, så kändes han idag. Och när jag tänkte efter var det ett tag sedan han verkligen gjorde det. I somras tror jag, innan han började ta tag i bett och dra ner huvudet, och jag upptäckte att sadeln blivit för smal. Jag menar inte att det egentligen har gått dåligt det senaste, men det har inte känts helt rätt. Vi har haft våra diskussioner om tempo, gångart, var vi ska svänga, när vi ska vända hem osv varje ridtur. Jag brukar inte behöva diskutera med honom, vi brukar komma överens.

 

Eftersom det hade blivit mörkt höll vi till på stallplanen, så det blev mest små volter på det utrymme vi hade. Han kändes så mjuk och följsam, var med på vad jag ville. Inga protester, jag kunde både ställa, böja lite och böja mycket. Kunde göra små små volter utan att det kändes obehagligt. Vilket det gjorde innan vi bytte sadel. Flyttade bakdelen utan problem och han var med hela tiden. Vi både travade och töltade på vägen och det kändes så lätt. Jag tror att eftersom det var mörkt fokuserade jag inte så mycket på vad jag såg utan jag bara kände. Och det kändes så bra! Han höll tölten hela tiden, tappade han inte till trav en enda gång och han bara tickade på. Det bästa av allt, han försökte inte öka på vägen hemåt och slå över i galopp en enda gång!

 

Det är sån min häst är! Världens bästa!

 

Red lite i fredags, blev i mörkret igen. Hade det bettlösa tränset och vi måste verkligen träna på att svänga. Eller jag måste träna på att använda min kropp mer när jag svänger så han svänger genom hela kroppen och inte bara tvärvänder eller fortsätter rakt fram. Dessutom har han listat ut hur han kan svänga lite när han vill åt det håll han vill. Men när alla kroppsdelar är med så går det rätt bra. Sprang lite på vägen och tölten kändes bra. Resten var väl som vanligt, han slängde in lite galopp i traven bara för att.

 

Igår blev det longering med viktboots. Gjorde något med mitt ben i lördags så det gör lite ont i vissa vinklar så jag försökte ta det lugnt. Longeringen gick iallafall väldigt bra. Han söker sig neråt fint och skrittade genom hela kroppen. Traven var också fint, höll sig lång låg och jobbade med ryggen efter en stund. Lite stretching på de så var jag nöjd med dagen.

Idag blev det en rätt lång tur med mycket fart. Eftersom det fortfarande verkar vara älgjakt fick vi hålla oss på grusvägarna och därför fick vi rida och sen vända och samma väg tillbaka. Det började duggregna på vägen hem, men vi hann iallafall tillbaka innan det riktiga spöregnet kom.

 

La mycket fokus på tölten idag, det blev ett rätt högt tempo och han klarade de ändå ganska bra. Hade det raka sötmalmsbettet idag och först gick han emot en del, men ju mer vi töltade desto bättre blev det. Har nog aldrig töltat på fort på honom förut. Han orkade inte så långa sträckor i taget utan bröt av till trav och då saktade vi av och började om. Och någon form var det inte att tala om, men han körde inte någon stjärnkikare iallafall. Vi koncentrerade oss på att hålla gångarten helt enkelt. Sista sträckan sänkte vi tempot och då kunde han sänka sig och jobba i form. Poff så kom ryggen upp ordentligt och det kändes som att jag satt 20cm högre upp. Sen la vi tölten åt sidan. Tog en galopperade och helt plötsligt fick Serstök något anfall och ville bara fortsätta, så de kom galopperandes om mig och Guffi när jag försökte sakta ner till trav. Sen när vi skulle springa en sista sträcka blev det fräsgalopp, kändes som att Guffi låg slickad mot marken och hade jäkligt roligt. Ibland måste man bara få ha roligt och springa av sig.

 

När vi nästan var tillbaka i stallet ville inte Guffi riktigt lyssna och har visst bestämt sig för att man alltid ska galoppera på åkern, så vi var lite oense. Så från och med nu blir det ingen galopp där för så där ska vi inte hålla på. Men om vi bortser från det gick det riktigt bra idag och vi hade roligt. Kunde faktiskt rida utan stigbyglar genom skogen! Har aldrig gjort det en längre bit på Guffi tidigare så det kändes bra.

 

Nu har jag legat i soffan och dåsat i några timmar. Jag kommer definitivt att ha träningsvärk i morgon, den känns redan i låren och jag är helt slut.

 

Idag har det varit riktigt höstruskigt ute och det kändes inte så inspirerande att åka till stallet först. När jag väl motiverat mig till det startade inte bilhelvetet, men efter 40 minuter med motorvärmare så vaknade den till liv. Det var väl fukten som vanligt.

 

När jag väl kom till stallet hade vädret och humöret blivit lite bättre, men då hade istället mörket kommit. Äsch va tusen, jag tände alla lampor som gick, vilket inte gav särskilt mycket men bättre än ingen, gjorde iorning Guffi och gick ut. Tog det bettlösa tränset och i mjukisbyxor. Senast jag tänkte rida i mjukisbyxor bockade han av mig, så jag har hållit mig ifrån dom sen dess. Självklart har inte mina kläder med att göra om han bockar av mig eller inte, men ni vet hur det kan vara ibland. Målet idag var bara att träna uppsittning, kanske känna på lite tölt. Uppsittningen gick utmärkt, han var lite tittig i början men så kan det vara när man är ute själv i mörkret. Vi hade lite delade meningar om åt vilket håll vi skulle svänga dock, men så länge jag ansträngde mig med att svänga med kroppen också gick det mycket bättre. Upp och ner tre gånger, sen töltade vi bort på vägen. Vad lätt det kändes! Han bara flöt iväg, krävdes bara små korrigeringar för att han skulle hålla den. Fint kanske det inte var men vem kunde se det i mörkret liksom? Det kändes väldigt bra iallafall. Travade en kort bit tillbaka och sen avslutade vi med galopp.

 

Sen skulle jag och Frida byta förband på Vindurs hov. Jäkla häst till att försöka lägga sig ner alltså. Fast det är väl bättre än om han skulle kasta sig eller så. Svettigt som tusan blev det och aldrig har jag lindat något så många varv så fort. Vi fick iallafall till det tillslut. Då övergick jag till att smörja in Guffi. Alltså, det är sista oktober och igår åkte eksemtäcket på igen. Det var så jäkla mycket knott så Guffi stod och kliade svansen som en tok. Han har knappt kliat svansen något den här säsongen. Att det aldrig ger med sig. Så idag tog jag och smörjde inte honom ordentligt och sen fick han vara utan täcket eftersom det blåste mera. De stod inne några timmar med Vindur på förmiddagen och några till nu på kvällen, så mockade innan vi åkte hem. Guffi fick gå lös i stallet under tiden. Frida tycker jag ger honom lite för mycket frihet, men vad då? Han hjälpte ju henne. Hon sopade och han åt upp höt hon sopat ihop. Sen skulle ni sett honom när jag spånade och han kom fram till boxen och jag säger "jag är inte riktigt klar än" och tittar på mig innan han går förbi och hittar något annat att pilla med så länge. Haha, underbara häst!

 

Idag blev det premiär i den nya sadeln och ridning för första gången på 3 veckor. Eller egentligen 4 veckor för jag provred bara sadeln en liten stund för 3 veckor sedan. Har har fått vila från ridningen i några veckor eftersom han fick lite ont i ryggen av den gamla sadeln och jag tyckte det var bättre att vänta lite så värken försvunnit ordentligt.

 

Dagen började dock med en dunkande huvudvärk och en halt Vindur. Lill plutten har nog halkat i sitt fartfyllda bus eller något liknande. Något av frambenen är det, men var väldigt svårt att se. Han har varken ont eller är svullen eller varm, sprang i hagen och var sitt glada jag som vanligt. Så det är nog inte farligt så vi hoppas han blir bättre helt enkelt.

 

Det blev en rätt lång ridtur med mycket skritt. Vi fick hålla oss mycket på vägarna och en lång bit på asfalt med tanke på älgjakten men det gick riktigt bra. Det blev en hel del miljöträning också. Först mötte vi 3 personer och en barnvagn med ett skrikande barn i. Den var himla läskig tyckte Guffi och vill inte gå förbi. Det körde förbi 8 bilar, i vanliga fall brukar man möta en eller två bara. Vi red förbi några får som var ännu farligare än barnvagnen, dom rörde ju på sig och var klädda i hö! Skällande hundar och 6 rådjur. Ja, det var alltså rörelse och ljud nästan överallt. Men hästarna skötte sig utmärkt.

 

Tog ett tag innan det kändes bekvämt i sadeln. I början var det ostabilt och konstigt, Guffi kände av att jag inte var helt balanserad och var lite spänd. Men skön är den och jag vänjer mig nog snart. Det blev en liten sträcka tölt som kändes riktigt bra. Han fick rulla på helt enkelt och det behövdes bara små lätta korrigeringar för att hålla kvar tölten och inte falla ner i trav. Tills vi såg fåren då, då kunde man inte tölta. Traven var helt okej, speciellt sträckan efter fåren kom han upp och kändes maffig. Blev en liten galopp över kalhyggen och den var mums. Långsam, nästan slowmotion kändes det, han kom upp och kändes maffig. Och jag satt riktigt bra i sadeln då. Avslutade med en fräsgalopp ute på åkern så klart. Men i skogen lyckades jag fastna med foten i ett träd så gummisnodden på stigbygeln flög åt fanders. Hittade bara läderbiten man sätter fast den med, så tog min hårsnodd istället. Det fungerade det också. Tror jag ska åka och köpa lila gummisnoddar på Hööks imorgon, så de syns när man tappar dom! Foten klarade sig utan skador och stigbyglarna fungerade precis som de ska.

 

Idag var det alltså sadelprovning på schemat efter jobbet och jag blev så där lagom stressad, men jag hann ta några djupa andetag och inte påverka Guffi innan det var dags för provridning. Det blev faktiskt ett köp, vi tyckte den låg så pass bra och han kändes bra vid ridningen. Den kanske är en aningens lite lite smal just nu, men går han ner 1-2 centimeter i omfång kommer den nog passa perfekt. För ner i vikt ska han helt klart. En Globus Gloi är det iallafall, bomvidd 36. Provade en del små volter för att se hur han reagerade. Kändes som att han förberedde sig på att det skulle göra ont men att det inte gjorde det och han slappnade av lite mer för varje volt. Men man förstår ju att det kan sitta kvar psykiskt för honom. Det enda jag kände var att det kändes som att mina skänklar åkte bak i traven, men de som tittade från marken såg inte att dom gjorde det så det var nog bara inbillning. Jag tror att min gamla sadel fått mig lite i stolsits, så jag måste helt enkelt vänja om mig vid att sitta som man ska. Väldigt skön var den också och passade till mina schabrak och sadelgjorden.

 

Ibland går det fort! Jag tror att Guffi har en rätt bra kroppsform och är inte så svår att hitta sadel till egentligen. Han har definitvt ingen kort rygg, han har en lagom manke och visar tydligt när något blir obekvämt. När vi töltade ute på vägen kändes han faktiskt mycket mjukare och smidigare än vad han gjort på länge, antagligen för att han spänt sig. Så jag hoppas det här blir bra, annars verkar det vara en sadel många vill ha.

 

Guffi ska iallafall få vila några veckor från ridning. Det känns bäst att göra så, så att all eventuell värk i ryggen försvinner innan vi ger oss på det igen. Istället blir det mycket tömkörning och annat roligt från marken.

Ja, det var dagens lärdom. Jag och Guffi skapar en ond cirkel ibland, någon av oss spänner sig först och sen spänner sig den andra och ingen av oss kan slappna av. Jag blir aldrig rädd, men ibland reagerar kroppen instinktivt med att bli nervös och spänd. När jag blir det, så blir ju så klart även Guffi det, eller tvärtom.

 

När jag och Frida har ridit tillsammans de senaste gångerna har det liksom inte fungerat. Serstök tjurig ihop och vägrar gå, Frida måste driva på, vifta med spö och smacka, vilket medför att Guffi spänner sig, jag spänner mig och det hela bli kaos. Idag under lektionen insåg jag att jag tänker alldeles för mycket på vad som händer runt om mig, och Guffi gör precis likadant. Så för att han ska koncentrera sig, måste jag koncentrera mig på just det han och jag gör. Inte på skällande hundar, människor som pratar, Frida som driver på Serstök osv. För bryr jag mig om det så gör även Guffi det. Jag har sagt förut att Guffi ibland gör saker innan jag knappt hunnit tänka på dom. Då är det ju inte så himla konstigt att om jag tänker på att Frida smackar på Serstök, förmedlar jag det till Guffi och han tror att han också ska öka, men samtidigt försöker jag göra något annat. Det blir ju totalt kaos av allting. Det är betydligt mycket lättare när tränarFrida står mitt i volten vi går på och hon pratar med oss, så fort hon gick därifrån flöt tankarna iväg. Men det här måste jag verkligen träna på. Så egentligen skulle jag inte sitta här och skriva detta samtidigt som jag tittar på ett favoritprogram på tvn, för då tränar jag egentligen på att göra tvärtom.

 

Iallafall, mitt önskemål med dagens träning var kontroll, för det har jag inte riktigt känt att jag haft. Vi fick en liten fyrkant innanför några bommar, men tydligen var denna pyttelilla fyrkant egentligen stor, jo tjena. Där skulle jag "över böja" Guffi runt på en liten volt, men jag hade verkligen inte kontroll på min kropp och den löpte amok. Det var verkligen inte avslappnat och Guffi fick ett litet utbrott, men Frida höll kvar så det hände egentligen inget. Den där lilla fyrkanten kändes alldeles för liten. Så istället hoppade Frida upp och jag fick bevisat för mig att han klarade av det, men hon gick ändå rätt snabbt ut på en liten volt, fast större än fyrkanten eftersom han inte gav med sig. Han testade alla sina möjliga knep att komma undan, gapa, dra i bettet, försöka rusa, men tillslut gav han med sig. När jag sen hoppade upp var han mjuk som smör och kunde böja åt båda hållen med lätthet. Vi gick sen över till skrölt på samma volt och det kändes väldigt bra, inte perfekt hela tiden men jag fick några "aha!" stunder. När vi sen bytte varv till höger uppstod dock det där problemet vi haft, han tar bettet och kör ner huvudet. När han gör så ska jag bara rida bort det, fram och flytta. Han kommer krångla emot, men jag måste lära mig att hålla kvar (absolut inte dra!) och inte ge efter.

 

Jag lärde mig helt klart eller och annat idag, väldigt viktiga saker både om mig och Guffi. När Frida red honom kunde hon skrika åt Serstök och Guffi rörde inte en muskel, så så länge ryttaren är avslappnad är han också det. Nu känns det hela mycket mer enklare och positivt, nu vet jag vad vi ska jobba på. Vi blev dessutom uppätna av en jäkla massa knott så eksemtäcket sitter definitiv kvar ett tag till.

 

Sadeln tyckte hon var för smal fram och kanalen för smal bak. Kanalen är tillräckligt bred fram, men blir smalare och smalare bak. Det har jag tänkt på själv också och tyckt att den borde ligga på ryggraden som det är nu. Att den vore för smal i bommen fram stämmer nog, för när jag tog av sadeln insåg jag att pälsen blir tillknycklad där efter varje ridning. Sadeln rör sig varken fram eller bak och det är bara där det blir märken i pälsen. Så nu börjar sadeljakten.

 

Du som orkade läsa allt detta ska ha en klapp på axeln.

 

Ja, vi strycker ett sträck över den och glömmer alltihopa. Det gick inte alls att rida idag. Guffi hoppade till så fort jag gjorde något med skänklarna, det var som att svänga en vägg och inte ens lite ställning kunde han gå med på, det var inte kommunikation alls och ett och annat damputbrott bjöd han på. När Serstök sen vägrade gå ut på åkern och vi skulle trava tillbaka "stack" han i galopp och lyssnade inte alls på mig, så då hoppade jag av. Uppsittningarna gick iallafall bra.

 

Imorgon tar vi nya tag och backar hundra steg och tar tag i grunderna, start, stop och sväng. Vi ska rida bort till paddocken så vi får lite mer uttrymme.

Idag blev det ridning med det bettlösa tränset. Det gick rätt bra, ingen katastrof iallafall. Hade redan från början tillräckligt korta tyglar för att ha kontakt med honom, annars är jag rätt bra på att rida med långa tyglar först. Det blev en del skrölt-tölt-träning. Han orkade inte alls längre bitar, så vi fick ta det korta bitar i taget. Han kändes inte helt normal ändå, men det var ändå första gången jag red och tränade på något med det bettlösa tränset. Lite stel känns han också. Men det gick iallafall bättre än de senaste gångerna. När vi fått till några bra korta töltsträckor, kanske 10 steg i taget, gav vi oss ut på åkern så de kunde få sträcka ut lite. Guffi tyckte vi skulle galoppera, men först tog vi trav. Han lyssnade bra på att sakta ner tempot men så mycket annat blev det inte. Sen fick han galoppera på som han vill. I nedtagningen sen lyssnade han riktigt fint, kramade bara tygel lätt och satte mig ner och han bröt av till trav. Avslutade sen med tölt på vägen och då gick det faktiskt riktigt bra, lite hög i formen men han töltade på lätt, kändes lätt och höll den. Så vi avslutade bra, så jag är nöjd.

 

När vi sen höll på att smörja in hästarna lite här och där var jag inne till Vindur. Jag är så van vid att inte behöva stänga boxdörren till Guffi så jag gjorde inte det. Så ser jag i blicken på Vindur att han tänker hitta på något, gå ut ur boxen alltså. Så jag sträcker fram handen framför bogen, vilket brukar få stopp på Guffi, allså en ren reflex. Men det fick inte stopp på den lilla skitungen. På väg ut genom boxen följer liksom min arm med och den kläms fast mellan honom och väggen. Fy fan vad ont det gjorde! Och gör fortfarande kan jag säga. Har en fin liten bula och en skrapsår. Kan inte lyfta saker, växla när jag kör bil gjorde jävligt ont, och hänger den bara där eller sträcker ut den gör det ännu mer ont. Jag hoppas verkligen att den är bättre imorgon så det inte blir så jobbigt att jobba.

Idag blev det en längre ridtur igen, en ridpremiär till scoutstugan blev det. Vi har gått dit förut men aldrig ridit. En riktigt bra väg att rida är det. Mycket skritt, Guffi var svettig i hagen även idag eftersom det varit så varmt, en del trav, några inklämde galopper och några försök till tölt. Även idag var han så där hård i munnen och ville inte alls jobba. Annars gick det rätt bra och det var en härlig ridtur. Tölten tog vi på grusvägen när vi var på väg hemåt igen. Det gick väl bra när de väl var tölt, men den höll vi inte länge utan bröt av till trav hela tiden. Jag får inte alls med honom, han går bara emot och vill inte alls. Även i traven vill han inte att man "tar" i honom, utan slänger bara upp huvudet. Skulle behöva en ridlektion och lite nya tips, men det blir inte som tidigast i slutet på månaden tyvärr. Någon som har några enkla tips på övningar man kan göra? Tror jag ska prova med det bettlösa tränset på tisdag och se vad han säger om det. Kanske har han något sår i munnen? Precis när den tanken slog mig under ridturen blev han helt plötsligt väldigt följsam och böjde sig enkelt åt båda håll... Jaja, annars var det en trevlig ridtur så länge vi inte försökte med något annat än bara ta oss fram.

Idag hade vi tur och kunde rida ut en längre tur på dagen. En härlig tur i skogarna på andra sidan vägen blev det. Guffi var riktigt duktig vid uppsittningen idag. På andra sidan stallet körde en traktor fram och tillbaka med skrot och den brydde han sig inte alls om. Han tog även ett steg framåt när jag hängde över honom och han höll sig fortfarande lugn. Det blev mycket skritt även idag, men lite mer spring. Vi utforskade en ny stig där man går över en djupt dike och igenom en skog, sen kom man ut på en liten väg som går ut till en större, men vi vände tidigare och red tillbaka. Man kan säkert komma runt till den andra vägen vi ridit förut, till "travbanan" alltså. När vi ridit tillbaka över diket red vi in i skogen där vi varit förut men gick åt ett annat håll. Där kan man bara välja en stig så kommer man tillslut fram till de andra och gå runt lite som man vill. En väldigt mysig skog är det.

 

På vägen tillbaka blev det lite mera spring, en kort galopp, lite trav och ett försök till en ordentlig tölt. Han var inte riktigt på humör för det ordentliga idag, slängde med huvudet i traven och ville inte sänka sig lång låg. Tölten går knappt om jag rider sist, så jag provade den när vi red först men så fort jag började samla och korta tyglarna tyckte han att han kunde köra upp huvudet och rusa iväg men baken flera kilometer bak. Så jag fick säga till ordentligt en gång och göra någon slags one rein stop, sedan gick det lite bättre. Det var jobbigt idag helt enkelt och han bröt av till trav rätt mycket, men till slut fick vi en liten sänkning och några fina steg. Men så länge vi skrittade i skogen skötte han sig bra, det är verkligen hans grej. Lulla runt i skogen och upptäcka nya stigar med långa tyglar så hittar och tar han sig fram helt själv.

Idag tog vi äntligen en härlig längre ridtur. Serstöks sår har nästan läkt så nu är det fullt fart framåt! Fast vi började med en ridtur med mycket skritt och några korta travsträckor bara. Hästarna skötte sig väldigt bra, Guffi kändes väldigt avslappnad och lugn. Trots bullriga traktorer, skyttetävling med speaker som hördes genom skogen, soptunnor mitt i skogen och lite nya stigar. Han spände sig bara sista biten i skogen där han verkar tro att det kryllar av älg för så fort han hör något just där blir han stel som en pinne och stressad. Vi försökte som sagt hitta lite nya stigar i skogen, men vi fick tyvärr vända på de ställen där vi provade. Vi får utforska mer en annan dag helt enkelt. Det var rätt fuktigt i luften så båda hästarna var riktigt svettiga när vi kom tillbaka och sen somnade Guffi en stund med mulen mot väggen innan han fick väldigt bråttom ut ur stallet och fick ta på sig täcket halvvägs ut. Han som alltid står så snällt i sin box trots att man inte stänger boxdörren.

 

Guffi fäller sin sommarpäls något förskräckligt just nu, det bara rasar av honom och eksemtäcket har snart fått pälsfoder. Så här såg det ut på golvet efter lite borstning, tydligen har hans päls nästan samma färg som betonggolvet enligt min mobil också.

 

Idag på vägen till stallet åkte jag till en liten hästbutik här i Västerås. De säljer både nytt och begagnat, i våras lämnade jag även in eksemtäckena på tvätt där. Jag tänkte titta efter ett träns och se vilken tur jag hade för där hängde det! Ett svart nackstycke i fint skick med ett pannband med fläta på, precis vad jag var ute efter. Jag tror det fanns sist jag var där också och hade haft det lite i bakhuvudet sen dess. Dessutom var det 25% rabatt på alla islandssaker. Var lite osäker om det skulle vara för litet, men tur nog blev det faktiskt flera hål över till och med.

 

Guffi fick sen testa det under lite uppsittningsträning och sen en kort ridtur. Grodhopp, hopp och skutt, vifta med armarna, hoppa och hålla i sadeln och sen hänga innan jag sitter upp. Tre gånger om helt perfekt, inga spänningar alls. Skrittade något varv mellan varje gång och idag kunde jag verkligen inte rida i höger varv, min kropp var inte alls följsam. Men vi skulle ändå inte rida där på plan utan gav oss ut på åkern. På andra sidan stora vägen kom det en traktor med två hövagnar som skramlade ordentligt och var lite läskiga tyckte Guffi. Han var inte helt avslappnad men det blev bättre och bättre. Travade bort till skogen och sen lufsade vi runt där. Klämde in en lite galopp i den korta lilla uppförsbacken. När vi kom ut på åkern igen visste Guffi precis vad han skulle göra och efter svängen runt skogen fick han det också, galoppera. Vad han tar i de första stegen, man känner verkligen hur hela hästen lyfter, skjuter ifrån med bakbenen och njuter. Ja, att galoppera det gillar han!

 

Hann inte skriva något i torsdag efter att jag ridit eftersom vi åkte upp till Sundsvall på begravning. Tråkiga omständigheter men roligt att träffa alla. Jag spenderade mesta tiden med sambons familj men jag var hemma hos mamma några timmar också för att fixa med symaskinen. Den var riktigt skitig så det var nog bra att få den rengjord. Problem nu är bara att vi inte får tillbaka spolhållaren, jäkla krångel. Min goda vän Linnea var också med och vi bakade sockerkringlor, mums! Vi åt alltid sockerkringlor när vi gick på gymnasiet och det är så skönt att ha en vän som Linnea. Även om vi träffas typ en gång i halvåret är allt precis som förra och vi kan pratade om allt möjligt och behöver egentligen inte göra något för att ha trevligt.

 

Ridingen i torsdags då. Ja, det gick bra. Bestämde mig för att träna traven och lägga tölten helt åt sidan. Var länge sen vi tränade traven ordentligt från ryggen, vid markarbete är det ju nästan bara skritt och trav vi kör på. Hade också ställt upp ett litet hinder, men Guffi var så skeptisk så bara han gick över det var jag nöjd. Vi började iallafall på en åttvolt och jobbade lång låg. Lite okoncentrerad så huvudet flög ju upp ibland för att titta på annars, men det gick ändå rätt bra. Travade sen på volter, ändrade storlek på den efter hur det kändes. Guffi tyckte nog det var riktigt jobbigt och vissa stunder kom jag på mig själv att rida som en riktigt kratta och då gick det inte alls bra. Så bara jag hade koll på min kropp blev det hela mycket enklare och bättre. Fick honom tillslut att släppna av rätt bra. Gick ut på åkern och galopperade sen, lite roligt måste man ju ha och just nu är galopp det roligaste som finns enligt Guffi.

 

Idag var jag ute en stund på eftermiddagen. Guffi ville inte alls gå in själv, tog säkert 20 minuter innan vi kom in i stallet. Vi måste nog träna på det där lite, han har blivit väldigt van vid att alltid gå in efter de andra och därför inte behövt gå först ett tag. Började bråka med symaskinen och fick fortfarande inte dit den, frågade stallägaren om hjälp men han fick inte heller till det. Dom erbjöd mig istället en annan symaskin, en ännu äldre som de inte visste om den fungerade. Tog med den till stallet och hann typ sy 1cm i slowmotion innan jag ser att det rycker från maskinen. Så ja, den fungerade inte riktigt heller. Hoppas någon människa kan få dit den där spolhållaren så jag kan testa om maskinen fungerar igen! Guffi fick iallafall bara stå inne. Smörjde in eksemen och andra sår och kollade hur det såg ut i karlederna. Ingen förändring, lite skrufs hade kommit tillbaka så jag pillade bara bort det. Sen släppte jag ut honom och 2 minuter senare öppnade sig himlan och det vräckte ner i en halvtimme. Så där satt jag i stallet och filosoferade och väntade på att det skulle sluta regna så jag kunde åka hem.

 

Här är förresten en bild på min "lilla" skörd från balkongen och det är mera på gång.

När jag kom till stallet idag tog jag med mig kameran ut i hagen, tog av Guffi täcket och tog lite nya bilder på Guffi till sommareksem.se. Jag hade hakat av undertråden och Vindur for omkring som en tok, bockade, skuttade och galopperade runt. Helt plötsligt hör jag ett konstigt ljud och tittar upp. Då försöker han krypa under övertråden ur ut hagen, men han fick bara ut halsen sen ångrade han sig och sprang åt motsatt håll.

 

Sen tog jag in allihopa och gjorde iordning Guffi för ridning. Uppsittningen gick bra, faktiskt inga problem alls. Men när jag väl satt upp kändes han väldigt seg och motsträvig, men det förklarade med att han behövde en bajspaus, sen var det full fart. Red en kort stund på planen i en fyrkant och flyttade bakdelen. Höger varv inga problem, behöver knappt tänka så gör han, men åt vänster hade vi problem. Eller det var väl egentligen jag som bad honom flyttade åt fel håll för det var det han gjorde, men bara jag verkligen tänkte på vad jag gjorde med kroppen så gick det bra.

 

Sen töltade vi ut på vägen och ut på åkern. Där blev han lite stissig i början eftersom de var folk i bärbuskarna på andra sidan diket. Vi försökte oss på tölt där ute men det var riktigt jobbigt och väldigt travtaktigt. Övergick till trav på andra sidan och där var det fokus på att håll ett tempo för herrn ville gärna bara öka och öka. Red en sväng inne i skogen också, vi lyckades klämma in några små travsträckor  och en lite galopp på 5 steg. Ute på åkern igen tog vi galopp och sträckte ut ordentligt. När vi kom tillbaka till diket var det ännu läskigare med folk i bärbuskarna, han kastade sig åt sidan två gånger och sprang åt andra hållet. Så vi gjorde små volter och kom närmare och närmare tills vi någolunda sansat kunde gå förbi. Avslutade på tölt på vägen och där fungerade den riktigt bra. Han sänkte sig fint och så där djupt ibland, men inga långa stunder.