I tisdag gick det inte alls bra. Eller ja, det gick bra med den lilla targetträningen vi fick gjort. Det är lätt att vara efterklok men det märktes på honom redan i stallet. Han var fullt upptagen med att hålla koll på allt och alla andra och inte mig, men han var ändå ganska lugn. Fick liksom ingen reaktion när jag bad honom att flytta sig lite eller lyfta hovarna, även om jag var med tydlig än vanligt. Så jag gjorde om min plan och så började vi med targetträning och det gick rätt bra, men han var som inte riktigt med. Lite avstängd, han brukar ju gärna ha godis annars, men inte ens det kunde riktigt locka alla gånger. Sen var han som en krumbuktande ål, ville jag ut på spåret ålade han sig inåt mitten och ville jag till mitten ålande han sig någon annanstans. Blev lite trav och galopp men det var segt och trögt. Vi var nog inte i paddocken ens 15 minuter innan jag gav upp.

 

Så idag försökte jag få sällskap så vi kunde rida ut, för det brukar ju vara roligare. Men något sällskap fick vi inte och ett tag velade jag fram och tillbaka. Jag kunde till och med få låna Hugur och ta Guffi som handhäst eller tvärtom, men de där två gubbarna kan ju hitta på vad som helst när de är tillsammans så jag fegade ur. Tillslut bestämde jag mig för att rida. Om det kändes som i tisdag skulle jag hoppa av och göra något annat, och går det bra så skulle vi inte hålla på så länge utan sluta när det var roligt. Han var rätt trög att få med sig från hagen, stannade och la i bakbromsen men det gick att övertala honom. I stallet var han med, lite trög men inte alls som i tisdags. Och sen gick det faktiskt väldigt bra. Jag hade planerat innan vad vi skulle göra om det kändes bra, ställt ut koner och tänkt efter. Konerna stod i varsitt hörn så vi kunde rida ett stort timglas, flytta runt konerna och tölta på snedden över ridplanen. En övning som alltid brukar fungera bra för oss och det gjorde den även nu. Varierade mellan att flytta bogen och bakdelen, han väntade på min signaler för det mest men kändes inte stressad av att få springa iväg någon gång. Han kändes lätt och mjuk i kroppen och när jag gjorde det lite jobbigare genom att göra typ skänkelvikning/gå på tre spår på kortsidorna så bara gjorde han det, inga protester och tjafs om att det var jobbigt. Vet ni vad den stora skillnaden var? Jag kom på att jag slutat prata och berömma honom när jag rider. Jag har varit tyst! Guffi är en riktigt sucker för smicker, hela han växer när han får höra hur duktig han är. Så jag berömde, berömde och berömde och ja det gick ju nästan fantastiskt bra! Vi avslutade med galopp och jag kan visst inte rida i vänster varv, alla kroppsdelar bara fladdrar runt trots att jag bara tänker på pärlor i fötterna. Men höger, ja där gick det riktigt bra.

 

Efteråt somnade han i stallet och underläppen hängde långt långt ner, så ja, han är trött som han brukar bli på sommaren. Att det varit en kall sommar gör att han inte är lika trött som han brukar vara den här tiden, men eksemen och alla myggor, knott, bromsar och alla andra förbaskade insekter gör ju vem som helst trött.

 

Ja, ridturen igår kändes som en långt försök att fly från alla broms. Det var varmt igår för en gångskull och självklart kommer ju bromsen då, vilken man inte vant sig vid direkt den här sommaren så jag tänkte inte alls på det. Jag och Natalie som rider Spes red ut och blev jagade av bromsen, så vi fick ha ganska högt tempo och bara skritta korta stunder. Det gick riktigt bra och det kändes bra i alla gångarter. När vi vände hemåt och töltade en lång sträcka satt jag med en leende.

 

Efteråt skulle jag skölja av honom med vattenslangen och bad Natalies mamma hålla i honom. Satte på kranen i stallet men ute kom det inget vatten, vilket håll jag än vred åt så läckte det bara ut vid väggen. Inget vatten alls i slangen ens. Stängde av igen, drog ut slangen från slangvindan och ja där var det vatten. Rullade ut all slang för att kolla om den lossnat. Nä men den var klämd. Satte på vattnet igen och nu kom vattnet ut i slangen, men inte ut ur den! Va tusan! Stängde av vattnet igen igen och drog av munstyckte och kopplingen och då kom det vatten. Jag fick alltså också en lättare dusch och hade Guffi kunnat skratta hade han säkert gjort det åt mig. Men tillslut fick även han en dusch och somnade en stund i stallet efteråt.

 

Det har hänt mycket sedan jag skrev något senast. För första gången sedan jag började skriva den här bloggen har jag inte känt något behov av att skriva något eller ens haft tid. Men det är egentligen synd för det har hänt en del, fast ändå inte. Jag skriver bara för att jag ska kunna gå tillbaka kanske om ett år, jämföra, hur hade vi det då, hur såg läget med eksemen ut, vad gjorde vi för något. Och nu har jag en hel månad eller nästan två där jag inte skrivit något. Så nu får det bli en kortfattat uppdatering av läget.

 

Blossade upp ordentligt i början på juni. Pang så det ett dag när det var varmt och hade regnat innan. Guffi kliade bort halva svansen och var riktigt svullen och varm i ungefär en vecka. Några tuber med hydrokortison senare började det läka och blev bättre. Nu är han bara kal där bak och det ser inte så snyggt ut. Det blev även lite i manen, men nu har han haft huva till täcken så där har det läkt fint och syns inte lika mycket som i svansen. Han har haft flera bett i ansiktet som blivit svullna och gör ont. Det är inte lätt att vara eksemhäst.

 

Förresten så var jag tydligen med i en tävling på instagram utan att jag visste om det och vann en tabortmyggmaskin, en liten bara men som kommer komma till användning en hel del. Jag har inte provat den ännu, men det kanske blir i kväll när jag ska till stallet. Jag hoppas den är så bra som det sägs.

 

Just nu ligger vi lågt och tar det rätt lugnt. Jag har varit borta i en vecka och innan dess hade jag mycket att göra. Nu när jag är hemma igen har jag fortfarande en del att göra och det har dessutom varit väldigt varmt, så det blir tidiga morgonar eller sena kvällar i stallet. Det har blivit lite ridning och nästa vecka kommer Anna och hovslagare samtidigt och då ska vi ha ett litet möte om Guffi. Anna som masserar Guffi ser en liten rörelsestörning och göra en plan, därför ska hovslagaren vara med för detta innefattar även hans hovar. Hon tror att han haft en hovböld igen ivår som jag inte märkt, han visar ju ingenting den luringen. Därför har jag bestämt att jag inte rider något tills dess, utan vi gör annat så länge och fokuserar på att mjuka upp honom efter den lilla vilan och tränar grunder. Resten av sommaren har jag bestämt att vi ska fortsätta träna grunder, ridning ska ske mest ut när vi har sällskap och annars träna på kommunikation.

 

Igår var jag ut på morgonen innan det blev 34 grader varmt. De har tagit bort tråden runt paddocken men jag kunde ha honom lös utan problem. Han sprang runt då fint på en volt runt mig. Inte ett enda försök till att äta något gräs ute på någon kant. Det är för mig ett bevis på att vi gör något rätt.

 

Jag har haft semester i två veckor nu. En spenderades i Danmark där min bror tog studenten. Det går inte alls till som i Sverige men det var trevligt att få umgås med den långa pojken. När jag kom hem var det bara att förbereda det sista innan min flytt. I onsdags gick flyttlasset från mamma till min egna lägenhet. Det känns lite underligt. Jag har aldrig bott helt själv förut, jag måste fatta alla beslut själv och har lite svårt för det när jag inte har något att prata med alla gånger. Men jag får och andra sidan göra precis som jag vill, möblera som jag vill, ställa saker vart jag vill och köpa vad jag vill! Nu har jag bara en mil till Guffi, vilket känns väldigt nära och bra. Än så länge har jag inget internet men just nu är jag hemma hos mamma och väntar på mat så jag kan låna lite av henne. Perfekt planerat att försöka börja blogga igen när jag inte har något internet, så det blir nog några mobilinlägg ett tag.

 

Här kommer några bilder från en dag i maj när jag försökte fotografera honom bland vitsippor och han var helt omöjlig den dagen och tyckte att jag var skittråkig. Men det är sånna dagar man får med hans personlighet, dom där bilderna när han tittar upp med öronen åt alla hål och ögonen glittrar för det var något som lät och han bara måste hålla koll.

 

Det blev lite tyst här, har inte känt att jag velat skriva även om det går bra med Guffi. Ibland är det så och då låter jag helt enkelt bli att skriva. Vi har gjort stora steg med targetträningen och kan nu använda den i situationer där han blivit lite spänd. Än så länge, som tur är, har jag inte fått prova i en situation där han stänger av helt, men jag hoppas det ska fungera även då. Det var så roligt att jag nästan ville dansa, när jag fick användning för det för första gången och han därefter gäspade fast han var spänd som en fiolsträng några sekunder tidigare.

 

Vi har inte tränat så mycket på annat, tar dagarna som dom kommer och har mest mysigt och roligt. Jag oroar mig lite inför eksemsäsongen som redan börjat, så jag har tappat suget att träna på saker. Jag vet att tiden kommer då han är för trött för att det ska fungera med ridningen i sommar, så jag borde ta tillvara på det nu, men nä det blir tvärtom istället. Men när jag väl sitter där på hans ryggen så har vi roligt iallafall, det är viktigast. Han har fått sin första dusch och matte var ungefär lika blöt som han efteråt. Han har redan börjat tappa man och svans, men han är inte torr så jag smörjer bara lite förebyggande. De har fått gå några timmar om dagen på gräs och snart ska de ut på betet. På den högra bilden ser ni det på andra sidan sjön.

 

Vi har dessutom upptäckt att vi har stora blodmasken på gården, så nu blir det en ordentlig avmaskning av alla hästar. Och ingen häst får komma på besök utifrån utan att vara avmaskad. Avmaskningen ska göras 4 gånger med 8 veckors mellanrum för att smittan inte ska komma tillbaka och allt ska försvinna. Guffi hade 0 epg på sitt prov, men eftersom jag avmaskade honom i höstas skulle det ändå inte synas om han nu har.

 

Igår blåste det halvstorm här och hovslagaren kom och la om skon han böjt till i tisdag. Det hade växt så lite att han tyckte det var onödigt att sko om, så vi väntar några veckor till. Gårdtomten hade iallafall gjort ett bra jobb, bara 3mm sne var skon, så han kan man anställa igen vid behöv.

 

Även om det tog i och blåste som tusan ibland gjorde jag iordning Guffi och gick ner till paddocken. Vi kunde iallafall försöka och se hur långt vi kom med targetträningen. Han hoppade till både för det ena och det andra på vägen ner. I paddocken ville han gärna stå med rumpan mot blåsten. Började från marken, nemas problemas. Han böjer sig till och med och leter efter handen utan att den är där. Sen vågade jag mig upp till att hänga över och det gick också! Så tillslut vågade jag mig upp i sadeln och vad glad och stolt över mig själv jag var. Att jag vågade prova, och att det gick så bra trots hårda vindar och en liten skvätten Guffi. När vi höll på var han faktiskt helt lugn, jag tror han glömde bort allt det andra och letade efter godiset och förhoppningsvis min hand. Jag ville dansa! Tänk vad bra det kommer gå när det inte är storm ute.

 

Han fick springa lite löst och vi tränade lite på vänd på kommando men det gick inte jättebra den här gången, han bytte varv lite när han ville istället. Men man kan inte få allt på samma gång.

 

I lördags hade vi kurs för Malin och jag och Guffi hade terapi. Tror inte jag red mer än 5 varv i paddocken på hela dagen, vi stod mest stilla. Vi targettränade för att hitta ett sätt att lugna ner honom när paniken kommer. Först förklarade hon så bra det här med komfortzon, inlärningszon och panikzon. Gjorde en bild så kanske ni lättare förstår också. En "normal" häst/person/vadsomhelst ser ungefär ut som den till vänster, men allas ser så klart olika ut. Guffis är som den till höger. Inlärningszonen är väldigt smal och det slå lätt och fort över i panik. Det illustrerar så bra hur svårt det är att lära honom nya saker på ett lugn och trevligt sätt. Paniken är alltid så nära. Som tur är är min panikzon ganska långt borta, jag är lugn och har ett stort tålamod även om jag blir nervös eller stressad.

Jag måste korta mina stigläder, problemet är bara att jag får kramp i fotleden om jag gör det. Men nu far fötterna runt och jag oroar mig för att fastna om det skulle hända nåt. Får se hur jag gör... 

Det är härligt med långhelg men vad fort det går, hann kanppt blinka så var den över. Och blogga hinner jag ändå inte med. I fredags skulle Jennie följa med och hälsa på Guffi men det blev inte så i sista sekund så jag åkte själv. Vi betade gräs och borstade länge, Guffi lekte bergsget i jakten på gott gräs. Efteråt gick vi ner i paddocken och red från marken i det bettlösa tränset. Gick riktigt svårt men att svänga är svårt. Och då slog det mig, jag vågar inte göra ledande tygeltag när vi ska svänga! Inte konstigt att han inte förstår vad jag vill. Han rusar ju iväg när jag sträcker ut armen så vi måste träna bort rädslan för det. Så vi tränade svängning med ledande tygeltag från marken och det gick bra när han förstod. Armen var inte farlig dessutom. 

 

I lördags åkte jag ut och tänkte bara ta det lugnt och rida. Ingen press och skönt nog var det tomt i stallet. Ridning i paddocken blev det och även lite på vägen. Kändes mycket bättre än i tisdags men jag är inte helt lugn än. Väntar på att han ska rusa iväg och när han hoppade till en gång rusade hjärtat men jag lugnade ner mig fort igen. Vi tränade både trav och tölt men inget avancerat. Kändes så bra att vi tog en sväng på vägen bortåt i tölt och tillbaka i galopptrav. Tror han kände att jag var lite osäker med galoppen eftersom han bröt av till trav flera gånger. Vi får fortsätta med min mentala träning. På lördag är det kurs för Malin igen, hon kan ju få en att göra vad som helst så det ska bli roligt att få peppning av henne.

Kolla så fina röda slingor han har i manen nu!

Anna tyckte att jag kunde prova att rida, lite lugnt redan igår. Så jag gjorde det och det märktes tydligt att skenturen förra veckan satt sina spår. Nervositeten kom krypande redan i stallet och Guffi kände så klart av det, men han blev iallafall lugn så fort vi kom ut ur stallet. Jag började med att hoppa runt honom och efter en stund så går han ifrån mig, helt lugn men han går iväg. Så jag låter honom göra det och han stanande en bit bort. Självklart tar man det som ett tecken att han inte vill vara med mig, så jag står stilla och väntar. Efter en lite stund vänder han sig emot mig och tar något steg emot mig och då kändes det som att jag fick komma närmare. Då gjorde jag som vanligt när jag ska sitta upp, hoppa lite, gå runt några varv och väntade på en gäspning eller att han frustar, för då måste han slappna av tänker jag. När jag väl kom upp kände jag mig inte alls lugn och jag satt inte alls bra. Så det blev många varv i skritt bara runt runt för att vi båda skulle slappna av, för han blir ju spänd när jag blir spänd. Fast han egentligen inte tyckte det var något konstigt med det hela. Tillslut kände jag mig bekväm nog att trava och det kändes bra efter det.

 

Tänk vad en lite skentur kan göra med en mentalt, fast det inte hände något farligare än så. Jag har inte haft några tankar på detta när jag red Salka eller Ör förra veckan, men så fort det handlar om Guffi så vet jag vad som kan hända och jag mår så dåligt när han blir stressad, har ont eller nåt sånt på grund av mig. Jag vill ju att han ska tycka det är roligt och må bra. Han uppförde sig väldigt bra igår och jag var mest irriterad på mig själv som blev nervös och spänd. Han var nog mest fundersam över varför jag betedde mig underligt. Mentalträning för mig och hoppflaxviftträning för honom blir det framöver så är vi nog tillbaka snart igen.

 

Det är roligt att jag fått prova flera nya hästar den här våren, det är så nyttigt och man lär sig så mycket. Igår fick jag låna Spes av Anki, Guffi lilla tjej. Dom är så söta i hagen, ena stunden stor de och myser tätt ihop, kliar lite på varandra, äter ut samma hötuss och sen kommer det lite smågnabb, precis som ett äkta par. Mamma red Hugur under tiden, han har varit halt men vi märkte inte av något igår så vi hoppas han är bra nu. Då kan mamma vara med på nästa Malinkurs 9 maj. Spes är väldigt liten, kändes väldigt ovant först men det är roligt att prova nya hästar. Grisepassig tölt går hon i, men vi jobbade på och ibland blev det rent en stund. Tog trav också, ojoj så små steg hon tar, svårt att rida lätt i den takten. Men på en kortsida var det som att vi hamnade i slowmotion, så hon kan ta ut stegen ibland.

 

Eftersom det var kurs i helgen red vi när de hade lunch, så när jag var klar med Spes fick hon gå ut i hagen direkt och jag tog med mig Guffi ner i paddocken en kort stund. Hopp, flax och viftande. Lite spring och flytta hit och dit. Det är svårt med höger bakben, det är något som inte är bra där. Han reagerade inte alls på sitt konstiga matte som dansade regndans runt honom och när jag snurrade runt när han travade så stannade han faktiskt en gång och kom emot mig. Kändes mycket bra.

I tisdags var jag riktigt ridsugen, vi hade värmt hela dagen och kvällen så man ville verkligen vara ute. Tills jag kom till stallet och insåg att myggorna vaknat, stora jäkla saker var det. Men Guffi verkade inte så irriterad först så jag gjorde iordning honom och gick ner till paddocken. Anki var där samtidigt med Tyr och Marianne tittade på. När jag skulle hoppa upp tvekade jag av någon anledning, en känsla kanske? Hängde bara och sen ner på marken. Gick runt lite till och sen hoppade upp riktigt och det gick bra. Börjar skritta igång och jag vet inte vad jag får för infall men jag sträckor ut höger arm och sen bar det av. Tre fyra varv galopp/sken runt paddocken, jag tappar stigbygeln och jag hinner tänka många gånger att jag håller på att ramla av men det gjorde jag inte. Tur han har lite man nu för tiden att hålla sig i. Anki kastade sig av Tyr och försvann fort som attan ut ur paddocken. Tillslut stannade Guffi och är lugn igen. Jag tror det blev för mycket med den där armen, myggorna, Tyr kom töltade bakom oss och en gubbe dök upp på vägen ovanför stallet. Skrittade runt efteråt, hoppade av och upp en gång och sen slutade vi när han var helt lugn igen. Men, nu har jag gett mig själv ridförbud på honom tills Anna kommer ut och klämmer och känner på honom. Det är något med höger bakben, det såg ju till och med hovslagaren när han var här i påsk. När man flyttar bakbenet trampar han mer rakt fram och inte under sig. Tror det kan vara det som ställer till det, kanske krypit upp mot ryggen. Vi får se när hon kommer iallafall. För även om han är känslig så brukar har inte hålla på så här som han gjorde både i lördags och i tisdags nu för tiden.

 

I onsdags var jag ut igen och fick låna Salka av Karin. Vi hade en roligt ridpass i paddocken, skulle kunna rida hur länge som helst men hon tappar fort koncentrationen och börjar flamsa runt efter en halvtimme, så man får tvinga sig själv att sluta när det går som bäst. Töltade lång låg och provade lite åttor för att det skulle hända nåt.
 Sen tog jag med Guffi ner till paddocken i bara grimma. Om någon granne såg oss måste de tro att jag är helt knäpp, eller dansade någon sorts regndans. Jag hoppade runt, flaxade med armar och ben, viftade med armar åt alla håll och kanter. Han reagerade först lite och ville backa undan, men efter ett tag lugnade han ner sig och stod stilla när han tokiga matte flaxade runt. Sen fick han springa lite i trav och jag stod i mitten och flaxade med armarna. När han stannade slutade jag och stod stilla. Så nu ska vi ha flaxvifthoppträning tills Anna varit här. Tror det är väldigt nyttigt för Guffi att se att bara för att jag gör stora rörelser så händer det inget mer. Höll ju på så här mycket ett tag för 1,5 - 2 år sedan men nu måste jag ta tag i det igen. Jag hoppar alltid lite innan jag sitter upp, men det behövs mer flax och vift så han vänjer sig vid det igen.

 

VIlken vecka! Jag har flängt fram och tillbaka hela dagarna har det känns som och det har hänt mycket roligt och lite tråkiga saker. Jag har varit så trött hela veckan dessutom. Började veckan med att titta på några lägenheter på lunchenoch bestämde mig för en som ligger 1 mil närmare både stallet och jobbet. Samma kväll, alltså tisdag, får vi reda på att dom dragit vårat postnummer i Postkodslotteriet och mamma har en lott! Men vad vi vunnit fick vi inte reda på utan fick vänta till idag, så det har legat och grott i bakhuvudet hela veckan. 65 miljoner skulle de dela ut till lilla Bergeforsen. I onsdags skrev jag på papper för lägenheten, 1 juni eller 1 juli blir det flytt! På kvällen var jag ut till Guffi och vi sprang runt och flyttade bog i rundcorallen. Gick bra och han har verkligen lossnat i bogen. I torsdag tog jag med mig Linnea och tittade och provkörde en bil efter jobbet. Idags for vi runt men jag vet inte riktigt vad det var vi gjorde. I går var vi hos mormor och på eftermiddag hade jag äntligen ork och tid att åka till stallet och rida.

 

Blev en uteritt med Anki och Frodi, och det gick både väldigt bra och blev tok. Guffi kände nog av att jag var lite stressad och tyckte vi kunde springa lite mer än jag tyckte. Blev alla fyra gångarter och när han höll sig i skinnet gick det riktigt bra. Sen var det snabbt hem och hämta mamma för att åka och köpa bilen jag tittade på i torsdags. Känns riktigt bra atta ha en fungerande bil igen. Nu ska bara den gamla skrotas.

 

Idag var det dags att få veta vad mamma vunnit. I stormvindar stod vi på torget och applåderade så händerna gjorde ont. Våran postkod vann inte några jättevinster, men en vinst blev det iallfall. Det är mamma verkligen värd! Vi firade med fika hos min syster och efter det åkte vi ut till Guffi. Hans kompisar Birta och Andvari flyttade idag så han blev själv och därför skulle Spes få flytta in till honom. Om två veckor när Karin flyttar Ör och Salka får Guffi och Spes flytta till stohagen, när de finns plats för dom. De blir för många nu så då blev det här den bästa lösningen. Några stallkläder hade vi inte tagit med så jag fick låna ett par stövlar av Anki så jag kunde hämta Guffi i den leriga hagen utan att skita ner mina nya skor. Inte så bra planering där. Vågar inte vänta längre så nu åkte eksemtäcket på, det har varit väldigt varmt trots de starka stormvindarna och imorgon ska det blåsa mindre men vara lika varmt så nu kändes det som dags. Dessutom vill Anki att vi tog av broddarna, så det var bara att hugga i och dra loss dom. Tur man inte är så rädd om sina vanliga kläder ens. Ihopsläppet gick bra, Spes har ju varit så kär i Guffi så det blev nog glada av att få vara tillsammans igen.

 

Idag var det dags för kurs för Malin Bengtsson och vad roligt det var. Vi hade otur med vädret, regn nästan hela dagen och blåste rätt rejält på eftermiddagen men det glömmer man lätt när man sitter där på hästen. Första lektionen red jag med Frida som red Salka åt Karin. Så vi var Frida lila och Frida blå så vi skulle veta vem hon pratade med. Jag fick börja med att tänka att jag har pärlor i fötterna som jag måste balansera, inte trycka ner hälen för långt eller stå på tå. Gjorde detta i trav och sen även i galopp och så fort hon ropade pärlor kom jag ner i sadeln och kunde rida ordentligt. Sen var det fjutt i Guffi. Vi red på en fyrkant med fyra koner, Guffi kom på direkt att han skulle flytta bakdelen runt dom och när vi sen skulle övergå till att flytta framdeln runt var det omöjligt. Tidigare har han knappt kunnat flytta bogen från marken så att göra det från ryggen har vi inte riktigt kommit till än. Han förstod alls inte alls utan vi fick backa några steg. Men det gick inte att göra vid konerna för då trodde han vara att det var rumpan som skulle flyttas så det blev lite huller om bullar. Problemet var bara att han skulle stanna först och sen flytta, men inte ville man stå stilla inte. Fast om man fick stå nära nära Malin gick det faktiskt helt okej, fast det var ju inte helt rätt. Men han började förstå lite grann i slutet. Lite tölt blev det också.

 

Sen hade vi lunch och teori. En otroligt god efterrätt fick vi, amerikansk jättecookie. Vi var tvungna att säga tre bra saker om oss själva som ryttare, låter kanske inte så svårt, men när man väl sitter där var det inte lätt. De andra höll med om att mitt stora tålamod var den första, de andra två fick bli bra balans och att jag är lugn. Sen fick vi göra massa stretchövningar, mest fokus på höfterna. Det blev mycket aj och oj, men det kändes väldigt rörligt och bra efteråt.

 

Passet på eftermiddagen red jag med Marianne och Frodi. Då hade det börjat blåsa ordentligt så när jag skulle lägga tyglarna över huvudet på Guffi kom det en vindpust och skrämde upp honom. "Du ska nog började från marken" sa Malin då och jag kändes hur skönt det var att hon såg den reaktionen och inte bara hoppa upp och rid för det är kurs, för det var precis vad jag tänkte också. Så jag red från marken och fick honom att flytta bogen och det gick riktigt bra. Sen hoppade jag upp och när vi skulle flytta där insåg Malin att Guffi tror att så fort jag tar i höger tygel ska han flytta bakdelen och när jag tar en ledande tygeltag, alltså tar ut handen mer än 30cm så tyckte han det var jätteläskigt. Vilken resulterade i att han vill springa ifrån min hand...det går ju liksom inte. Så jag skulle provocera fram detta på en liten volt och göra stora ledande tygeltag och försöka få min kropp att inte instinktivt ta in handen så fort han blev stressad av den. Vänster hand var inte alls lika farlig. Efter ett tag var det inte alls farligt längre och då kunde jag ta ett ledande tygeltag, lägga lite vikt i stigbygeln och flytta bogen med det andra benen och vips så fungerade det. Sen kunde vi till och med göra det i tölt, på en fyrkant! Jag har dansat av glädje här hemma, vi kan äntligen träna tölt på riktigt. Han kastade sig faktiskt inte ner i trav en enda gång under eftermiddagspasset, vad glad jag är! Men han fick ett damputbrott i slutet, jämfota hopp rakt upp med lite stamp i marken. Marianne och Malin stod och gapade och undrade vad vi höll på med, och jag bara skrattade och berättade att så göra han när han blir arg och frustrerad av att det är jobbigt. Tydligen har jag stallet personligaste häst och han verkar gilla Malin, han vill gärna mysa lite med henne om han får. Jag är varm och glad i hela kroppen av lycka efter den här dagen! Hon är magisk Malin.

 

Det blev ett långt inlägg det här, hoppas ni orkar läsa. Blev inga bilder idag eftersom det regnade så mycket.

 

Igår blev det en snabb visit till stallet men en kort uteritt med mycket tölt. Anki och Frodi red med oss runt sjön, tog kanske 35minuter runt. Första biten rider man förbi där vi har bete på sommaren, där var det blött och Guffi fick nåt fjutt i uppförsbacken så jag tappade stigbygeln och han fräste på lite till. När vi kom ut på vägen blev det mycket tölt och det var så härligt. Vad han kan tölta nu alltså! Han har faktiskt börjat rolla när det går för fort eller blir jobbigt och tidigare har han kastat sig ner i trav på en gång. Och det går till och med när det lutar lite uppför. Helt perfekt kväll och vi kom alla tillbaka till stallet lite gladare tror jag. Imorgon är det kurs igen för Malin, denna gång blir det hela dagen.

 

Det har varit väldigt skönt att vara ledig i fyra dagar och spenderat nästan all tid i stallet. Jag började med en riktigt lång dag i fredags. Kl 9 kom hovslagaren och skodde Guffi och den här gången blev jag nöjd. Har varit lite lur på om jag ska byta igen, men efter att ha velat fram och tillbaka alldeles för länge kändes det bäst att ringa han. Tur som jag hade kunde han komma när jag var ledig så ta ledigt från jobbet behövde jag inte heller. Guffi bajsade dessutom bara 2 gånger under tiden! Sist tappade jag räkning efter 10e gången på mindre än en timme, så han kanske börjar vänja sig vid hovslagaren och då är det kanske dumt att byta. Efter det red vi ut tillsammans med Frodi och Anki och Hugur och Terese. En riktigt härlig vårdag med strålande sol var det och glada hästar. Allt gick bra förutom på hemvägen när det så klick i huvudet på Guffi och han stängde av. Varför vet jag inte riktigt, men vi skrittade resten av vägen hem. Efter det red jag Salka åt Karin en stund. Hon har varit borta hela helgen så jag ställde upp och motionerade Salka. Första gången jag red henne, rolig svart liten häst. Hon är bara 6 eller 7 år, men jag tror hon kan bli fin.

 

I lördags blev det bara mys och borstande utanför stallet. Det var precis vad jag behövde. Bara få vara utan måsten. Upptäckte att Guffi fått röda slingor i manen och hur lång och tjock den blivit. För övrigt känns det rätt onödigt att bara borsta på honom så där, för han är en riktigt smutsgris. Tur nog har han helt rätt färg för att det inte ska synas så väl.

 

Idag kom Malin Bengtsson och hade lektioner. Jag och mamma red tillsammans, hon lånade Hugur. Det gick riktigt bra, Guffi uppförde sig ypperligt fast vi hade sällskap och dessutom låg på en stor volt tillsammans stor del av lektionen. Fick mycket hjälp med kroppen och speciellt höfterna, många av oss hade aha-upplevelser om ett och annat. Det blir så mycket enklare om man drar bak inner axel lite på volt eller vinklar höften åt rätt håll. Sånt här har jag aldrig fått lära mig så det är väldigt nyttigt, även om allt känns väldigt logiskt. Hur tusan ska hästen förstå att den ska gå på volt om vi säger något helt annat med våran kropp? Fick även lite hjälp med tölten på volt, vad jag ska göra för att få honom att inte spänna sig och mjukna, och undvika att ramla ner i trav när han slappnar av. Malin dansade segerdans för oss när det gick bra, det kändes väldigt bra, och hon såg en stor skillnad från när hon var här sist för 3 månader sedan. Hon kommer tillbaka igen om 2 veckor men då blir det heldagskurs.

 

Frida följde med Malin och fotade lite när vi red. Vi hade riktigt dåligt väder, regnade ibland, så det blev inte jättebra bilder men ni ser oss iallafall. Tyvärr så gick hon upp till stallet när det gick som bäst med tölten så ni får bara se några skrittbilder där vi flyttar och håller på.

 

I fredags toksnöade det hela dagen så helt plötsligt blev det vinter igen. I går var det strålande sol och minst 10+ så det blev väldigt blöt snö. Tur nog har Guffi fortfarande snösulorna på och vi fick sällskap av Karin och Ör på en uteritt. Även Ör klarade sig oväntat bra från snöstylor så vi hade riktigt trevligt. Större delen bestod av trav och stopp, antingen till skritt eller halt. Vi använde oss av vägpinnarna, travade mellan och stannade vid varje pinne ungefär. Jag och Guffi tränade på att hålla avståndet till Ör. Han springer gärna in i hästen före eller helst av allt skulle han nog vilja ha sitt huvud under svansen på den som går framför om han fick välja. Det här är en sån sak jag inte tror går att träna bort, han är sån, men vi kan helt enkelt bli bättre på det och inte tvärnita in i rumpan på andra hästar. På vägen hem insåg han att det blev mycket trevligare utan en matte som tjatar, och kom på att vid pinnarna skulle vi sakta av, så jag behövde inte alltid göra så mycket. Han är inte dum min Puffe. Lite tölt och några galopper klämde vi in också, men den här travträningen var väldigt behövlig.

 

Igår var det kurs för Hjalti i stallet så jag fick anpassa mig efter när de hade lunch. Hade iofs sällskap av Karin men när vi väl kom ner till stallet kände jag att det inte var någon bra idé att rida ut. Han lyssnade inte och var lite upp i hejsan. Fick lite vettigt gjort iallafall. Det var helt enkelt ingen bra dag och jag tror han hade samlat på sig lite energi som behövde komma ut. Vi fick till tölt i kort samlat tempo när jag väl fick ut honom på vägen och avslutade med att han fick rusa av sig i galopp.

 

Idag red jag istället ut med en av Hugurs medryttare. Vi var ute i 1,5 timme tror jag, med mycket skritt och några härliga galopper. Den bra långa töltsträckan töltade vi på riktigt bra, han orkar helt plötsligt långa sträckor. Poff sa det så fungerar det helt plötsligt med tölten igen! I början var han lite känslig men det blev bättre när vi kommit igång och ridit en stund. Grabbarna grus försökte så klart vända några gånger men vi lyckades övertala dom att fortsätta. Vill inte Hugur gå så gör inte Guffi det heller, han faller lätt för grupptrycket. Han fick också en hetsattack efter en av galopperna, men med djupa andetag så lugnade han ner sig. Nu går det att rida över sommarhagarna för det har smält bort så mycket. På ett ställe är det hårt packad snö/is kvar, men där höll man sig ovanpå utan problem. Det kändes som att vi behövde komma ut på en lite längre tur och springa av oss lite.

 

Den här veckan blev inte som jag tänkte. Jag red förra helgen som jag inte har skrivit om och det gick bra, peeweebettet är väldigt uppskattat tror jag och vi kan tölta i paddocken helt plöstligt! Samtidigt har han varit lite tjurig, tror det är för att han börja fälla. Om vi håller på med en övning lite för länge så tjurar han bara, ungefär som "Men matte, jag fattar vad jag ska göra men nu blev det tråkigt och jag vill göra något annat!" I onsdag gick vi en promenad och det hade inte tinat så mycket som jag trodde så vi fick pulsa i djupsnö i uppförsbacke. Ungefär så här tror jag vi båda kändes oss, fast Guffi undrade vad tusan jag skulle dra med honom dit för.

 

Även den här helgen blev det ridning både lördag och söndag. Igår blev det paddocken med mycket fokus på halter. Halter och stå stilla. Det är svårt tycker Guffi, kan man inte få små gå samtidigt? Han stannar väldigt bra, men står inte stilla utan tar ett halft steg väl..dig...t...lååå...ng...saaa...m...t. Eller så åker rumpan ut och krumbuktar sig. Så jag var säkert väldigt tråkig som krävde att han skulle stanna helt och slappna av, och vänta på att jag bad honom gå framåt igen. Sen tog vi faktiskt tölt och det gick bra! Tölt i paddocken är inte riktigt våran grej, så när det faktiskt fungerar så blir man lika överraskad varje gång. Tölt på långsidorna och nertagning och igångsättning igen på kortsidorna. Och även här fokuserade jag mycket på att han skulle vänta. Han är bra på att lista ut vad vi ska göra och gör det innan jag ber om det, så att vänta är svårt. Men det gick som sagt bra. Trav tog vi sen och där fokuserade vi på att hålla ett jämt tempo, inte öka på långsidorna som tydligen blivit Guffis favoritsysselsättning. Är inte långsidorna egentligen till för galopp frågade han varje gång. Vi avslutade med en väldigt trevlig tölt ute på vägen och en busgalopp tillbaka.

 

Idag skulle vi ha ridit kurs men den blev inställd så istället red jag och mamma ut. Hon lånade Hugur. Det blev mycket skritt eftersom mamma inte ridit sen i höstas. Allt gick bra tills vi kom ner från berget och ut på vägen. Då var det som att grabbarna grus planerat precis vad de skulle göra, för på sekunden flyger båda iväg samtidigt i galopp i lätt nerförsbacke. Jag hinner tänka "Hoppas inte mamma ramlar av nu!" och när jag väl får stopp på min knasgubbe har hon redan fått stopp på Hugur. Ja, ibland blir man förvånad, fast jag blev inte förvånad att de där två herrarna hittar på något sånt. Det har hänt förut, och varje gång är det precis som att de planerat allt in i minsta detalj innan och har jätteroligt tillsammans när de får busa till det.