I helgen har vi hunnit med två lugna ridturer med mycket skritt. Fick sällskap båda dagarna eftersom ingen annan verkar vilja ut och fräsa runt på den här isen. Men igår lyste solen så när vi red på eftermiddagen hade isen mjuknat på några ställen så man iallafall kunde trava lite. Vi red upp på berget och det kändes att Guffi blev lite tröttare än vanligt. Han flåsade en hel del efter den långa backen och även under turen när vi stannade och väntade in andra. Han kändes lite tung och stum i munnen, men jag krävde heller inget mer än att han skulle lyssna när jag ville något, så det gjorde inte så mycket för dagen.

 

Idag red jag med Lotta och Morgonstjärna på andra sidan stora vägen. Den vägen var rätt bra eftersom den ligger i solen så hade mycket is smält bort. Så det blev några töltsträckor. Morgonstjärna har ju varit mammaledig och de har precis kommit igång med ridningen så vi höll oss mest till skritt. Två galopper blev det också, men Guffi fick sakta av när han inte orkade mer. Han orkar mycket fortfarande, men känns onödigt att pressa honom. Det ska ju vara roligt också!

 

Igår fick jag återblick av hur Guffi var för 5 år sedan, eller ja kanske det till och med är 6 år nu. Det började som vilken annan dag som helst. Han var som han varit de senaste veckorna, inte så sugen på att gå in i stallet och lite svårt att stå stilla, men ändå inte för mycket tramsig. Vi gick ner till paddocken och tog med halsringen för att träna lite på att använda den. Han lyssnade inte riktigt, varken på bettet, halsringen eller min kropp, så började med att göra mycket halter. Han ormade runt och gjorde väldigt fina piruetter iofs, men det var inte det jag ville. Han kändes pigg så jag tänkte att det berodde på det, så för att få bukt på det tänkte jag att han kunde få springa av sig lite vilket brukar hjälpa. Jag höll i både halsringen och tyglarna och vi for i väg i en ganska stressad tölt. Sen stängde han av och blev helt okontaktbar och bara rusade på i en galopptravtjolahopblandning. Min hjärna kastade mig tillbaka till när jag började ta hand om och rida Guffi, och alla tanker från då kom tillbaka. Försökte få stopp på honom men jag fick ingen reaktion så jag bytte taktik och lät honom springa på men pratade lugnt och slappnade av i kroppen. Efter några varv började han sakta ner och komma tillbaka, och då gick det att sakta ner till skritt. Sen var han som "vanligt" igen, ungefär som att inget hänt.

 

När jag började rida Guffi var han helt omusklad och otränad, känd för att bocka av alla som försökte sitta upp och väldigt osäker, vilket gjorde han stressad. Efter mycket skritturer började han orka mera och det var då dessa attacker kunde komma. När allt bara blev för mycket för honom att hantera. Det var länge sen det hände nu, och jag hade nog förträngt dom lite långt nere i någon håla. Senast var nog förra hösten i Västerås när jag upptäckte att sadeln inte passade längre. När jag tänker efter har det bara hänt i paddock, aldrig på någon uteritt eller så. Förutom när vi träffat på älg, men det är en annan sorts mental avstängning som sker då. Då är det rädsla för älgarna, det här är mer en mental explosion inufrån. Tidigare gånger har det hänt när det blivit för stora krav eller för mycket annat runt omkring som utlöst det hela. Vad det var denna gång får jag försöka klura ut, men jag tror att det kan vara alla energi han samlat på sig som han inte visste var han skulle göra av och halsringen kanske. De rör sig inte alls mycket i hagen och står mest bara och äter. Vi har använt halsringen två gånger tidigare och det har inte varit något problem, men idag blev han spänd när jag tog i den redan från början. Så den kombination var nog inte så lyckad.

 

Efteråt var han som sitt nu för tiden vanliga jag igen och då gick det faktiskt bra. Jag lätt halsringen vara, förutom en gång och då flög han fram 2-3 steg igen så sen strunta jag i den. Vi travade på i serpentiner för att han skulle få använda energin men ändå lyssna på vad jag gjorde med kroppen. På långsidorna ville han gärna öka men jag fokuserade på att rida lätt i en lugn takt och andas djupt, så tillslut travade han på i samma takt överallt. Vi slutade det kändes bra och avslappnat. Salka fick massage av Anna uppe i stallet så jag pratade med henne om att skrufset Guffi hade i pälsen i november har försvunnit helt efter avmaskningen och msm, så hon tyckte jag skulle fortsätta med msm och se om det hjälper mot eksemen sen. Jag hoppas verkligen det.

Idag strålade solen så man blev bländad när man gick ut, den värmde skönt och träden var täckta med snö. Guffi stod och solade i hagen och vi stod ute idag igen när jag borstade. Sen gick vi ner i paddocken och tömkörde. Gick både mycket bra och rätt dåligt. Han var pigg och det gick väldigt bra när han fick trava, men att skritta var ju fasligt tråkigt och speciellt när matte tyckte att man skulle gå på volt. Då förstod vi verkligen inte varandra, det bettlösa tränset gör det hela lite svårare dessutom. Men vi lär oss aldrig om vi inte använder det. Fast jag börjar faktiskt fundera på om man skulle prova något annat bettlöst alternativ. Det blev mycket igångsättning och nedtagning för att träna på att sakta av inte betyder stanna, utan han ska fortsätta gå framåt och tillslut kom han på vad jag ville.  Efteråt myste vi lite till i solen, sprayade hans strålar med äppelcidervinäger och åt ostmacka tillsammans.

 

I helgen har jag ridit både Guffi och Ör. Ör i lördags och Guffi igår, det blev faktiskt samma väg båda dagarna och sällskap av Karin. Det blir mycket grusväg (fast med snö på) och en ganska lång bit får man pulsar i snö och skoterspår. Det har varit kurs för Hjalti stallet så det var mycket folk i stallet och man får anpassa sig lite efter kursdeltagarna.

 

Med Ör gick det bra, mycket tölt och lite trav och långa pratstunder emellan. Vi pratade om hur jag uppfattar Ör och att det kanske inte är på samma sätt som Karin. Jag jämför ju med Guffi och de är väldigt olika. Insåg att hon blir mer travtaktig i tölten om hon är lite ställd åt höger, men inget alls åt vänster.

 

Igår red vi när kursen var slut och de andra åt lunch. Guffi var väldigt harmonisk och lugn, han har varit så himla yschig den senaste tiden. Men igår var han sitt lugna gosiga jag så vi stod ute i solen, borstade och jag fick faktiskt en puss av gullepuffen. Jag tog in han i stallet när jag skulle sadla eftersom vi inte har något bra ställe att sätta fast hästarna på ut. Han kan stå lös, men när det är mycket folk på gården är det lika bra att uppföra sig. Även då stod han ganska lugnt, fast Iza stod brevid i en box och försökte bryta sig ut och hälsa på Guffi.

 

Själva ridturen gick väldigt bra, bara för att jag skrev att han aldrig kommer bli någon tölthäst senast så bjöd han på mycket tölt, på ett enkelt sätt. Han har börjat få lite tempo faktiskt. Vi gjorde så att en skrittade och den bakom red om. Guffi tyckte det här var en förskräckligt hemsk övning, för han vill då inte gå först. Så där bröt han av till trav, och jag skulle bara ha tänkt fram, fram, fram, istället för att fokusera på tölten. Så nästa gång vi gör den ska jag tänka på att det är bättre att han går om med vilja istället för rätt gångart. Insåg det lite för sent sista vändan. Men innan och efter vi låg i "omkörningsfilen" bjöd han på den fina tölten. Några galopper blev det också och lite trav, men det blev mest tölt. Vi tränade också på att inte stanna in i Örs rumpa, hon är inte så förtjust i det, men han respekterar när hon varnar, men vid nästa inbromsning är han där igen. Sista galoppen fick han ligga först och då var alla skoterspåren över vägen förskräckligt farliga så vi hoppade lite fram och tillbaka över vägen. Hoppade av och gick sen sista kilometern och då var det bråttom hem.

 

Igår var en riktigt bra idag. Jag fick för mig att jag skulle rida med ett lite nytt tänk. Jag tror jag har fastnat lite i ett spår som tar bort glädjen lite. Så tanken var att rida med glädje och känsla. Så länge Guffi höll sig till den gångart jag ville och inte stressade så fick han springa på. Han är som sagt väldigt pigg just nu, så efter igångskrittningen tog vi trav men eftersom han smygtog galopp med jämna mellanrum tog fattade jag istället galopp så han fick springa av sig. Sen kunde vi faktiskt kommunicera. Galoppen i vänster varv var faktiskt riktigt trevlig och det kändes stadigt även på kortsidorna. I höger varv genade han lite mer och låg ner i kurvorna, som det brukar vara. Provade lite tölt, det är så svårt att låta bli, det gick väl helt okej, men kändes bara jobbigt för oss båda så vi la ner det ganska snabbt. Vi gick istället ut på vägen och körde tölt där. Ett litet damputbrott fick han, men annars gick det mycket bra. När vi vände och töltade tillbaka satt jag med ett stort leende och bara njöt. Vi vände en gång till och galopperade fram och tillbaka så tårarna nästan sprutade av fartvinden.

 

Sen gjorde jag ett nytt försök med Ör och efter att jag stått brevid henne och gosat med Iza, Salka och Spes så fick jag sätta på henne grimman efter 5 minuter. Och vilken rolig häst hon är! Jag trodde inte alls hon var sån så jag blev väldigt överraskad. Hon är femgångare, hennes tölt är både trav- och passtaktig om vart annat och lite framtung. Började med att kolla av start, stopp och svänga och man behövde bara använda rösten och kroppen som hon är väldigt känslig för. Tog sen trav och nån galoppfattning och sen taggade damen till och blev en liten räsertant. Sen hade vi bara roligt med tölten, jag satt och skrattade för att det var så roligt. Takten blev bättre ju längre vi höll på. Vi avslutade med tempoökningar på långsidorna och det var faktiskt svårt att sluta. Vad roligt det var! Ska rida henne imorgon igen tillsammans med Karin.

 

När man bara rider en häst är det så lätt att man fastnar och känner att man inte kommer någonstans. För några år sedan, innan jag köpte Guffi red jag i perioder många olika hästar varje dag och det saknar jag. Man lär sig så mycket så att rida andra hästar är bara roligt. Och dessutom upptäcker man ju vilken bra häst man själv har av det! För det finns ju faktiskt ingen som passar mig bättre, även om han inte är någon tölthäst och kommer nog aldrig bli, så är han bäst!

 

I söndags tog jag och Karin en lite längre tur med Guffi och Ör. Det är nog min favoritväg på ungefär en mil som jag senast red i höstas. Det är några ställen i skogen som är väldigt blöta, så vissa tider på året känns det bättre att låta bli den. Men eftersom vi har ungefär en halvmeter snö nu var den riktigt bra. Man märkte inte alls av sumpmarkerna. När vi red bortåt stannade Ör några gånger och Guffi tyckte de var bra tillfällen att försöka vända hem, så det blev en hel del minivolter. När vi kom in i skogen blev det mycket roligare och båda hade bättre framåtbjudning. Vi stannade och fika ungefär på mitten, innan Guffi upptäcker att man är på väg hem. När vi red iväg igen hade han helt plötsligt väldigt bråttom och att stå stilla var nästintill omöjligt, så även då blev det minivolter. Annars var det en trevlig tur med härliga galopper, töltsträckor och sol.

 

Idag var det -18 hemma när jag tittade på termometern, men jag och Sofie hade bestämt att vi skulle rida på förmiddagen så jag bylsade på mig och åkte iväg. I stallet kändes det inte lika kallt, så det kanske var -15 där. Guffi var full i frost. Vi bestämde oss för att rida upp på berget och travvägen så det inte blev en så lång ridtur. När vi svängde in på travvägen stod där en traktor och en container, men det var inga människor där så vi red upp ändå. Ju längre upp vi kom, ju varmare blev jag och tillslut insåg vi att det verkligen var mycket varmare där uppe. Ingen bitande kyla länge. Helt fantastiskt var det där uppe, solen sken, blå himmel och det kan inte ha varit mer än -8. Första biten var plogade men sen blev det pudersnö så vi galopperade fram och tillbaka några gånger. Jag kände mig som en barn på julafton, det är så härligt! När vintern är så här förstår jag verkligen inte hur man inte kan gilla den.

 

När vi red hemåt insåg vi att en av containrarna som stod upp på berget hade försvunnit. Den gick ju inte bara upp i rök, så någon hade ju varit där och hämtat den. Så vi hoppade av och gick ner för backen, för säkerhetskull om vi skulle möta vad det nu var som körde runt med containrar. När vi kom ner till vägen stod där en lastbil med en krok som antagligen tog sats för att komma upp för den långa backen. Så både vi och han som körde hade tur med timingen, för hade vi mött honom mitt i backen hade det kunde bli spännande.

 

När jag åkte till stallet var det -20 hemma, men eftersom jag har två mil till stallet kan de skilja rätt mycket. Dessutom bor jag i ett köldhål, så när jag kom till stallet kändes det inte som mer än -15. Så jag frös iallafall inte. För någon vecka sedan köpte jag ett par tunna vantar i ull från Hestra som man ska ha i ett par tjockare, så jag invigde dom idag och de höll värmen väldigt bra.

 

Vi gick ner till paddocken och jag insåg halvvägs ner att jag glömt hjälmen. Så jag lämnade Guffi i paddocken, sprang upp och hämtade hjälmen så fort jag kunde. Men det går inte alltid så forrt när man ska stuva in rånarluvan under ni vet. När jag kommer ner till paddocken igen har Guffi lyckats fastna i tyglarna. Åh den paniken! Han gjorde det nog precis när jag kom för då stod han på samma ställe som jag lämnade honom, men när jag kom började han backa och snurra runt. Så jag fick vara snabb men lugn och ta mig fram till honom och ta lös tygeln från bettet. Vi gick några varv för att lugna ner oss.

 

Resten gick iallafall bra och vi skrittade mest. Fortsatte men att träna tygeltag som vi gjort det senaste. Han blev lite tung, mot bettet ibland, ibland inga problem alls. Travade och tog någon galoppfattning, sen avslutade vi med lite tölt ute på vägen och galopp tillbaka. Det kändes bra, han är rätt pigg men det är inte så konstigt eftersom dom är rätt stillastående i hagen.

 

I onsdags red jag en stund i paddocken och konstaterade att jag inte tänker fortsätta med att lägga tryck i nacken för att få Guffi att gå framåt. Att lyftta händerna eller bettet och vibrera för att stanna och backa fungerar väldigt bra, och det blir mer och mer sällan han kastar upp huvudet nu. Men när jag drar bettet neråt så det blir tryck i nacken blir han bara irriterad så just den biten är inget för oss. Har provat att göra så när han inte vill gå in i stallet och han blir irriterad även då, så han gillar det inte.

 

Ridningen gick iallafall bra. Hade kommit lite snö över isen, så var lite lumskhalt här och var men det gick bra att skritta och trava. Backningen gick riktigt bra och även halter, behövde bara höja handen så stannade han. Inte på en gång, så snabbheten ska vi träna lite mer på. Men jag tror han börjar komma upp lite från bogarna nu, man känner ganska tydligt att han lägger vikten bakåt i halterna. Tog några varv med trav och halt därifrån var lite svårare. Jag tror jag fegade lite med tanke på isen och han var väldigt pigg och ville helt inte stanna. Men överlag kändes det bra. Han var så där mysigt frostig i hela pälsen efteråt.

 

Själva ridturen gick väldigt bra. Red upp på berget med Anki och Lotta, så han fick vara med sin älskade Spes. Det är is nästan överallt, paddocken har varit skridskobana så jag satte upp ute på vägen. Det gick bra det också trotts att jag blev lite orolig. Vi gillar rutiner, men att hoppa på is tänker jag inte göra. Guffi var pigg men lyssnade bra. Det blev trav och galopp bort två vänder och skritt tillbaka, tur nog fanns det lite snö utan is kvar där uppe så man kunde springa. Men backen upp/ner var inte rolig. När han hamnade efter och blev lite överilad på tillbakavägen = ville komma ikapp, tänkte jag på andningen och det räcker, han saktar faktiskt ner och länger steget. Testade också lite halter när de andra gick iväg och ibland behövde jag bara höja handen för att han skulle stanna. Ibland fick jag vibrera lite med handen. Backningen fortsätter vi med en annan dag. Tog lite tölt sista biten på vägen, kändes bra. Riktigt skitunderlag har vi nu, hoppas på massa snö igen snart så vi slipper isen.

Idag kom Malin Bengtsson till oss och hade lektioner. Första gången jag rider för henne och det kändes bra. Som vanligt visste jag inte vad jag ville ha hjälp med, eller kan iallafall formulera det. Så hon tittade en stund på oss och konstaterade att Guffi inte lyssnar eller riktigt förstår bettet, vad jag vill, blir framtung, drar i bettet, gapar osv när jag gör en förhållning. Ja! Precis vad vi behövde hjälp med!

 

Vi började på volt med att skritta långsamt, men bara använda tyglarna till att bromsa och när jag gjorde en förhållning skulle jag få ett svar också. Jag skulle tänka på att höja handen lite och min andning, och vips så var det rätt enkelt. Vi fick också träna halt, han ormar gärna runt och vänder sig inåt då. Så när vi gjorde halt och jag kände att han var på väg inåt skulle jag flytta bogen utåt istället. Sen fick jag hoppa av och fick gå framför honom och hålla i bettet. När jag lyfta det lite och vibrerade typ skulle han backa, inget tryck eller så. Och helst inte höja huvudet. Han skulle böja sig när jag tog i vänster osv och gå framåt när jag drog bettet lätt neråt. Sen fick jag hoppa upp igen och göra samma sak från ryggen. Höja handen och vibrera för att göra halt och sen backa. Först ormade han sig så klart åt sidorna, men bara jag fortsatte så kom han på att jag menade bakåt och då var jag snabb med eftergiften bara han tänkte bakåt. Vi ökade lite mer sen, några fler steg bakåt och sen gjorde vi det även från trav. Vi gjorde detta för att han ska komma upp med manken, inte vara framtung och lära sig vad jag vill med bettet på ett nytt sätt. Hon förklarade det så bra att det är svårt att lära om någon de redan lärt sig, men man kan lära dom nya saker på ett nytt sätt.

 

Hon frågade om nosgrimma, jag använder ju ingen för den inte behövs tycker jag. Gapar han så gör han det av en anledning och jag vill då hellre lösa problemet än att stänga munnen på honom. Hon tyckte det såg ut som att han gapade av ren reflex och tyckte att en nosgrimma kunde behövas för att få bort den reflexen. Men när vi hållt på med övningen en stund slutade han gapa, så nä, någon nosgrimma behöver vi inte. Vi ska inte tölta i paddocken innan det här fungerar, precis som Camilla Hed tyckte när vi red kurs för henne. Vi ska lära oss det här ordentligt, sen får vi se om det går bättre.

 

Karin som tagit hit Malin bjöd på havrekex och kaffe och sen avslutade vi dagen med en ridtur upp på berget. Men då lånade jag Hugur istället. Det är så ovant att sitta på en annan häst. Så klart började det regna när vi klev ur stallet och slutade när vi klev in igen, men trevligt var det ändå.

 

Idag hade jag och Karin bestämt att vi skulle rida i paddocken, hon ville ha sällskap för då går det bättre för henne. Guffi går det bäst med när vi är själva men det är bra träning för oss. Jag måste träna på att stänga ute vad andra gör och bara kunna fokusera på oss. Det blev lite snurrigt för jag hade ingen riktig plan och vi pratade en del undertiden. Märkte ganska snabbt att det var en travdag, så vi höll oss till det. Det gick rätt bra, lite orolig med huvudet var han men vissa stunder fick vi till en härlig bärig trav. Bad Karin att filma oss på slutet, men då blev han så klart ännu mer orolig med huvudet. Men ni ska få se filmen ändå, om ni är snälla.

 

Sen blev jag så sugen på att galoppera i snö så vi gick ut på åkern brevid paddocken och racade runt lite. Jag tror vi blev lika barnsligt glada båda två.

 

Som en för tidig julklapp kom massor med snö och en jävlig förkylning. Det har toksnöat i 2 dagar nu! Förkylningen kunde jag ha klarat mig utan, att bli andfådd av att förflytta sig till köket från soffan för att göra te är inte det roligaste man kan göra så här dagen innan julafton. Hellre skulle man vara ute och galoppera i snön, men det får jag spara till en annan dag. Det blir en väldigt lugn jul i år, så förhoppningsvis hinner vi med ett besök till Guffi också eftersom jag inte orkar ta mig dit idag.

 

I söndags var jag och Anki ute och red. En sväng upp på berget blev det. De har de senaste veckorna tagit rätt på alla träd efter stormen förra året, så de har kört upp för berget med långtradare. Så de ha sandat hela vägen upp så det var inte alls halt. Helt perfekt underlag. Men det måste vara jäkligt läskigt att åka ner för där... Vi galopperade uppför i intervaller, och töltade och galopperade ännu mer där uppe. En rolig ridtur i perfekt vinterväder.

 

Så med den här bilden som Anki tog på oss önskar vi er en God Jul!

 

Äntligen snö! Vi har haft snö tidigare men den har inte legat kvar men nu hoppas jag att den gör det. Vi har haft väldigt halt de senaste dagarna, skriskobana i paddocken ni vet. Nu vill jag ha riktigt vinter med massa snö!

 

Igår skulle jag och Sofi rida, men hennes bil gick sönder. Då tänkte jag rida i paddocken istället, men precis när jag var på väg ut ur stallet kom Karin och Linda så jag följde med dom ut en sväng. Medan de gjorde iordning hästarna red jag lite i paddocken. Bara skritt eftersom det var is under ett tunt lager frost. Flyttade lite hit och dit bara. Jag hade glömt sätta på vristskydden från Back on track, så när vi ridit en liten bit gjorde foten ont så jag funderade på att vända hemåt, men fortsatte en bit till. Trav gjorde bara ont så jag försökte undvika det, men tölt och galopp går bra. Sen gick det faktiskt bättre även om den gjorde lite ont ändå. Är rätt less på den där foten, att en jäkla sten kan göra sån skada så länge. Jag får fortsätta använda vristskyddet, för då gör det faktiskt inte ont. Kanske att jag kan vara utan om jag ska rida en kortare stund, bara för att träna upp den lite. Guffi skötte sig iallafall bra, bjöd på några fina töltsträckor. Kändes pigg och glad att vi umgås med Ör och Salka.

Igår var vi åtta stycken från stallet som pyntade oss själva och hästarna med tomteluvor, glitter, rosetter och allt vi kunde hitta som var juligt. Guffi blev en söt glitterpojke, det var väldigt smart med ståltråd i glittret. Vi red till Timrå Gårdsbutik som hade julmarknad, 8km enkelväg över ett berg. När vi kom fram fick vi varm god soppa och Guffi fick pepparkakor så klart. Sen red vi 8km hem igen och hästarna kom på att vi var på väg hem, så lite kaos blev det då och då. Guffi skötte sig utmärkt hela dagen trots att det var en ny plats med mycket folk och grejer. Han var mest intresserad av att undersöka folks fickor. När vi kom hem igen var han väldigt hungrig, så hungrig att han nästan var arg och kastade runt sin hink när han inte fick gå ut fort nog. Här är lite bilder på oss alla.

 

Idag hade jag tur som tog ofrivillig sovmorgon så jag inte fick något ridsällskap, för det gick så bra på egen hand! Ja alltså i paddocken. Att försöka rida ut själva brukar ju oftast mest gå runt runt. Igår fick Andvari och Guffi en ny kompis, en söt tjej. Andvari har gått med henne tidigare och tyckte han var hennes. Guffi höll sig på avstånd och brydde sig inte så mycket vid ihopsläppet. Eftersom Andvari fick någon knäpp över stobajs i somras var jag lite orolig över hur det hela skulle gå, men det gick riktigt bra. Idag när jag kom stod Biran närmare Guffi och verkade nästan vara lite less på Andvari, så de verkar nästan komma överens allihopa.

 

Över till ridningen idag. Började tänka på en övning jag fick göra för länge sen som jag inte har gjort på väldigt länge, så vi körde på den idag. Och jag kan kontratera att jag fortfarande problem åt samma håll som jag hade för säkert 8-10 år sedan. Det hela gick ut på att vi skulle rida som ett timglas. Efter hörnet skulle vi flytta in mot mitten fast fortfarande framåt och när vi kom till mitten av ridplan skulle vi flytta ut mot spåret igen till nästa hörn. Guffi fattade poängen på en gång men det var väldigt svårt åt höger. Lite väl mycket ostkrock och fuskflyttning ibland, men ibland så fick vi till det. Åt vänster gick mycket lättare. Sen gjorde jag om lite så vi svängde in på mitt linjen och flyttade ut mot spåret ungefär vid mitten. När det fungerade la jag in tölt när vi kom ut på spåret och det här fungerade riktigt bra. Jag fick med mig hela den långa hästen utan spänningar. Fast där kom Guffi på att det var mycket roligare att springa än flytta så vi hade lite diskussioner och dampskutt. Men det kändes ändå väldigt bra de gångerna vi fick till det. Efter det töltade vi på vägen och flyttade lite fram och tillbaka och det gick faktiskt. Galopp tillbaka och skrittade av i paddocken. Då provade jag att blunda för att känna ordentligt vad jag gör med kroppen. Ungefär ibland svängde han åt det hållet jag ville. Hoppade av och gick runt med honom den sista stunden. Vi har inte tränat någon tölt i paddocken sen i höstas när vi hade Camillakurs. Jag har provat några korta bitar men träningen har vi gjort ute istället. Så det kändes roligt att det fungerade bra idag i paddocken utan spänningar. Han bjöd till tölt själv när vi inte skulle tölta och det ser jag som något positivt.

 

Igår red vi ut för första gången i mörker på väldigt väldigt länge, jag kommer faktiskt inte ihåg senast jag gjorde det. Vi har varit ute i skymning, strax innan det blir kolsvart men det var länge sen det var mörkt när vi red iväg. Sofi som red Nina förut har börjat rida Spes så vi red med dom. Spes och Guffi är lite förtjusta i varandra, speciellt från Spes sida så jag tror de var glada av att få umgås med varandra nu när de inte går i samma hage längre. Reflexbootsen jag köpte förra året passar iallafall inte, så om någon vill ha ett par i storlek liten cob

 

Det gick iallafall riktigt bra, han bjöd på några riktiga wow-upplevelser i båda skritt, trav och tölt. Han bjöd på en, för Guffis del, ökad tölt utan rollningar. Han bara flöt fram och jag förstod inte riktigt vad dom hände där. Fin och bärig trav då och då, och skritten bitvis på hemvägen. De blev lite övertaggade efter den långa galoppbacken först men när han lugnade ner sig, kunde skritta på långa tyglar men med en ärlig bjudning framåt kändes det riktigt bra. Kanske var det mörkret som gjorde att jag fick gå på känslan istället för vad jag såg, eller så hade han bara en väldigt bra dag! Man kanske ska blunda ibland när man rider?

 

I lördag red jag en kortare tur med Karin och Sven. Jag visade dom vägen över stora vägen och genom skogen. En kort runda och mycket skritt, fast Salka tyckte man kunde galoppera och blev överlycklig av att få gå i skogen, tills en livsfarlig en stod mitt i vägen. Guffi var på bra humör och bjöd på fin kort tölt där det gick, och var så modig att han gick förbi enen utan att bry sig.

 

I går hade jag lånat Frodi och Hugur åt min moster och kusin som varit här och hälsat på i helgen. Vi hade en trevlig lite längre tur i det kalla vädret. För att hålla värmen blev det mycket trav. Under turen hörde vi världens dunder, precis som åska. Väldigt underligt var det. Efteråt fikade vi lussebullar på golvet i sadelkammaren. Guffi hade premiär för i år med sitt fleecetäcke och det hemmasydda halstäcket under tiden. Jag måste se till att fixa så jag kan sätta ihop dom, för nu blir det mer en halsduk så fort han sänker huvudet.

Igår blev det kallare igen och helt plötsligt kom ett fotosug krypande. Det är nackdelen med att jobba med det, man tappar inspirationen på fritiden att ta med kameran. Men igår fick kameran följa med till stallet. Jag tänkte fota Salka till stallets hemsida, men hon gömde sig i lösdriften. Istället var Morgunstjarna och Stjarni mer intresserade. Han är så söt den där lillen. Efter att jag och Guffi ridit en stund i paddocken kröp jag runt i leran i deras hade också, han och Odinn hade pusskalas. Odinns ägare har bestämt sig för att sälja Odinn, så han flyttar i helgen. Väldigt tråkigt eftersom han och Guffi nu har blivit kompisar och gärna äter från samma hötuss. Det hade hunnit blir rätt mörkt, men bilderna blev rätt effektfulla ändå.

 

Det som sagt lite ridning i paddocken igår också. Lånade halsringen igen men vet inte om det gick så bra. Hade ingen direkt plan så det hela blev lite flummigt och då går det oftast inge bra. Innan tänkte jag att vi skulle ha lite tempo, mycket trav och galopp med eftersom vi inte riktigt förstod varandra i skritt fick vi börja där. Styrning och stopp först, sen spring. Fick använda tyglarna då och då för att förtydliga vad jag ville. Vi tränade också på att göra halt och stanna med nosen åt det håll vi var på väg. Han slingrar sig och skjuter ut rumpan åt vänster när vi gör halt, eller så flyttar han sig runt i en liten cirkel. Till slut så fick vi till det, men jag antar att det är jag som gör något med min kropp.

 

I tisdags red vi ut med Ida och Hugur för sista gången. Ida ska sluta rida Hugur, skittråkigt för gubbarna har så roligt tillsammans. Dom var båda full i fan i tisdags och hade gärna sprungit hela vägen runt. Roligt hade vi nog alla ändå och de fick springa av sig tillslut.

 

Igår kväll hade vi stallmöte och efteråt var några av oss kvar och tittade på första Eyjolfurfilmen. Vad jag insåg under tiden vi såg den var att jag slarvat något kopiöst med förhållningar och halvhalter den senaste tiden, ja kanske halvåret. Inte konstigt att det känns som att det inte händer något med tölten när det inte ens blir rätt med grunden. Så jag bestämde mig för att vi måste påminna oss om hur det faktiskt ska vara och jag ska sluta slarva.

 

Efter skoningen åt vi lite ostmacka innan vi gick ner till paddocken. Guffi var inte särskilt lugn i stallet, men när vi kom ner slappnade han av och började med att jäspa. Började från marken med att han ska korsa frambenen när jag petar på halsen. Sen satt jag upp och fokuserade på förhållningar och halvhalten. I början gjorde han som han gjort ett tag nu, så fort jag gjorde något åkte rumpan ut och han gick på tvären. Upptäckte att det berodde mycket på vad jag gjorde med mina sittben. Så först bytte jag sittben innan jag försökte sitta så jämt som möjligt på båda och även på att hur mycket vi än gick på tvären så skulle vi fortsätta framåt. Tillslut kom vi underfund med det hela, jäkla sittben alltså. När det blev jobbigt då ville han istället gärna rusa iväg och huvudet åkte upp. Han kan ju egentligen, det är bara jag som ska få koll på vad jag gör så han vill göra rätt. Sen ville jag ha lite mer energi, förbereda för tölt utan att han skulle tvära eller vilja rusa iväg. Han ska vänta på mig. Vi gjorde några töltövergångar men bara några meter i tölt/skrölt. Han gjorde det riktigt bra, bara en av nedtagningarna till skritt blev travtaktig, annars ingen trav alls som det brukar vara några steg. Avslutade med trav några varv, några galoppfattningar och sen fick han rulla på i galopp några varv. Skrittade av i kringelikrok och styrde bara med kroppen för att få igång dom där sittbenen.

 

Trots att jag är riktigt trött eftersom jag sov alldeles för lite i natt och hade en irriterande katt i sängen som störde så fick jag så mycket energi av den där stunden i paddocken. Det kändes så bra, vi kan ju!